NOLLAN

NOLLAN av Beth Goobie

Där var bara pappa och jag och hans stora svarta raseri. Innan jag hann reagera tor han tag i mitt huvud med båda händerna.

- Du kommer för sent och du väcker mig mitt i natten, sa han. Och du snattar och ränner runt med en kille som kommer ge dig problem! Han dunkade mitt huvud i väggen.

- Idiot, sa han. Han dunkade mitt huvud igen.

- Inget att ha, sa han. Han slog igen.

- En nolla, sa han. Citat från sidan 8.

Sofis pappa slår henne så fort hon gör något som han blir missnöjd med. Det innebär många slag och att hon ofta blir slagen. Sofi vet aldrig i förväg vad som kommer att utlösa pappans raseri och när han väl har blivit arg så är det för sent att göra något åt det.

Man kan tycka att Sofis mamma borde göra något för att hjälpa Sofi, men det för hon inte. Hon sitter mest och ser ut genom fönstret, som om hon inte vore där.

Omgivningen märker att allt inte står rätt till hemma hos Sofi. Hennes kompis, Polly, är orolig och Sofi är livrädd för att hennes pappa ska få reda på att folk oroar sig för henne, för då kommer han att döda henne. Det vet hon.

Nollan är en lättläst bok. Det är stor text och luft mellan raderna och den har bara 111 sidor. Innehållet är starkt och fruktansvärt. Som läsare kan man inte låta bli att bli berörd av Sofis svåra situation. Det värsta av allt är att Sofi tror att det är hennes fel att pappan slår henne.

Boken innehåller trots allt även en dos humor och den biten står Polly för. Hon är nämligen helt övertygad om att jorden besöks av utomjordingar var 3594:e månad och att deras nästa jordbesök går av stapeln under sommarlovet och att besöket kommer att ske just i deras stad.

Vill du veta hur det går för Sofi och om det dyker upp några utomjordingar, så får du helt enkelt läsa boken.
Maria Bohlin 130620

En plats de kallar Lyckan

En plats de kallar Lyckan av Mårten Sandén (2006)

"Lyckan" är en park som ligger vid Lyckevägen någonstans i Skåne. I parken finns ett litet lusthus, som John bestämmer sig för att bo i under tre veckor, då han är tvungen att "gå under jorden".

Mia vågar inte gå hem, eftersom en efterhängsen kille står och väntar utanför hennes port. Hon beslutar sig för att sova över i lusthuset och där möter hon John.

John är en rikemansson och hans föräldrar är läkare och de bor i ett stort fint hus, har fina kläder och umgås med "rätt" människor. John är snobbig och planerar att gå i sina föräldrars fotspår. Allt blir dock inte som han har tänkt och plötsligt inser han att han egentligen inte är den han utger sig för att vara.

Mia är raka motsatsen till John. Hon slutade nian utan betyg och jobbar på en pizzeria och hon bor med sin mamma i en lägenhet. Mia föraktar bortskämda jävla "brats" och dessutom röker hon.

CITAT 1 sidan 107, ur Mias perspektiv:

John. Hon ville inte tänka på honom, men hon kunde inte låta bli. Det var något med hans sätt att stryka den blonda luggen ur ögonen med två fingrar, hur han hade staplat sina grammatikböcker så fint på bänken intill sovsäcken...satt han och läste i dem nu?

Meh! Vem bryr sig, tänkte Mia och trampade sönder fimpen med trätofflans klack.

CITAT 2 sidan 128, ur Johns perspektiv:

I början undrade han varför hon kom. Sedan vande han sig vid att hon gjorde det, och efter någon vecka längtade han efter hennes besök. Han tyckte om att prata med henne, eller bara sitta och se på henne när hon tänkte.

 Han visste mer om Mia nu, men han kunde fortfarande inte få ihop detaljerna till en helhet. Det var som om hon alltid var lite ur fokus när man försökte titta rakt på. Så småningom hade han lyckats lirka ur henne efternamnet. Johansson hette hon. Mia Johansson.

Lusthuset blir Johns och Mias egen lilla värld de där sommarveckorna. Men som det alltid är går tiden fort när man är ledig och alldeles för snart kommer verkligheten närmare och den är inte lätt för någon av dem.

En plats de kallar Lyckan  är en jättebrabok som visar att kärlek kan vara både fint och snårigt! LÄS DEN!
Maria Bohlin 130620

GLAPPET

GLAPPET
AV: Christina Herrström (1998)


GLAPPET har gått som tv-serie innan den kom ut som bok!

-Vuxen är man när man är över tjugo, så han är väl tjugotvåtjugotre, det är lagom. Men Josefin ser besvärad ut.

-  Är han tjugofem? frågar Ella. Josefin svarar inte. Vad är det egentligen hon har träffat på?! Ella stannar gungan och fixerar henne allvarligt med blicken.

- Är han det? Josefin tiger.

 - Är han tjugoåtta? Trettio?

 - Njäeee, svarar Josefin undvikande och slår ner blicken.

- Är det en gubbe? CITAT SIDAN 31.

Ovanstående citat visar när Ella för första gången får veta att killen som Josefin  träffar är en ,medelålders man. Ella känner sig spyfärdig när hon tänker på Josefin tillsammans med en gubbe, men samtidigt blir hon lite nyfiken. Ella dras in i något hon inte är riktigt redo för.

Handlingen är hemsk, eftersom flera personer i boken utnyttjas. Det är sorgligt att det sker och otäckt, eftersom detta inte på något sätt är en fantasihistoria.

Boken kan vara lite svår att läsa ibland, eftersom Ella ibland är en känd person i sina tankar.

Ella är betydligt starkare än sin kompis Josefin och de hanterar situationen de befinner sig i på olika sätt. Ella går stärkt vidare, medan Josefin dras in i ett stort mörkt tomrum, som slutar med att hon skönhetsopererar sig. Josefin är lite äldre än Ella och har nyss fyllt arton år och eftersom hon är myndig kan ingen hindra henne från att göra om sig.

Ella kan knappt andas. Luften luktar blod och parfym. Det gör Ella spyfärdig. Hon ser Josefin i ögonvrån, men hon kan inte förmå sig att sänka blicken och titta på henne.(...) Hennes överkropp är lindad i ett stort paket. Två konstgjorda bröst sticker upp som berg ur paketet. Hon ligger tillintetgjord, svullen och blodig som om hon varit med om en olycka...

 Man kan säga att GLAPPET är en bok med ett mörkt innehåll. INGEN ung flicka i tonåren ska behöva fundera på att skönhetsoperera sig. Det är riktigt sorgligt. Josefin i boken är en trasig ung tjej och det hon har varit med om har helt klart satt sina spår.

Jag rekommenderar boken!
Maria Bohlin 130620

 

JAGAD

JAGAD

Av: Kevin Brooks



"Vi kan inte hålla honom sövd så länge till, alltså, bara vänta. Vänta. Professorn? Vad tycker du? Cooper. Sir. Var är Ryan? Kommer snart, sir. Se på de där bilderna igen. Jösses. Vad är det där? (...)
 

I det här fallet var bilderna inte ...normala.





Vad i helvete är det där?
   Det där, mr Ryan, är den här pojkens inre. Jösses...det ser ut som nån sorts plast. Det här rörformade området är mycket kort, inte mer än tio centimeter. Titta.
   Jävlar. Vad var det? Spola tillbaka."
Citat sidan 16

JAGAD är en mardröm, som man bara vill vakna upp ur. Den här boken kryper in under skinnet på dig och tro mig - FRAMTIDA LÄKARBESÖK KOMMER DU ATT STÄLLA IN efter att ha läst den här boken.

Under en helt vanlig gastroskopi vaknar patienten, Robert, som egentligen borde vara mer eller mindre "borta" av bedövningsmedlet. Han hör läkarna diskutera hans inre, som de filmat med gastroskopet. Inte nog med att de tydligen har hittat något avvikande och onormalt inuti Roberts kropp - de tycks inte ha den blekaste aning om vad det är Robert har inuti sig.

Robert hör läkarna och han kan känna dem, men han är förlamad av bedövningsmedlet, så han kan bara ligga där och vänta, fångad i sin egen kropp. Skräcken griper tag i honom med full kraft, när han förstår att de tänker skära upp honom.

Efter en gastkramande flykt från operationsbordet börjar en farlig katt- och råttalek, där många av deltagarna får plikta med sina liv.

Boken har 333 sidor och det är science fiction. JAGAD är en av de läskigaste böcker jag har läst.
Maria Bohlin 130620

Farsa vid femton

 http://www.barnboksprat.se/wp-content/uploads/2012/03/S_Farsa_vid_femton_4eca4c9c829f2.jpg
AV: Johanna Kenrick (2012)

"Jag vet inte hur jag ska berätta det här" sa hon när vi träffades. "Så jag säger det bara rakt ut."

"Okej." Tänkte hon göra slut?

"Jag är med barn."

Jag skrattade. Jag trodde att hon skämtade. "Aldrig i livet!" Citatet är från sidan 12.

Mickey håller på att svimma när det går upp för honom att hans flickvän Emma inte skämtar. Hon är verkligen gravid på riktigt. Först kan han inte ta till sig det hon säger. Sen försöker han slå allt ifrån sig, för det är ju inte han som har ett barn i magen.

Det dröjer inte länge förrän hela skolan vet att Emma är med barn. Ryktet sprider sig som en eld på torrt gräs. Mickey blir kallad till samtal hos kuratorn. Han går dit, men är inte redo att lyssna på vad kuratorn har att säga.

Moster Kelly blir den första som når fram till Mickey och som han kan prata med. Det är hon som får honom att inse att han också har ett ansvar.

Att bli pappa vid femton års ålder är antagligen mycet svårt. Det är ett stort ansvar att ha barn och att vara förälder. Plötsligt kan man inte längre bara tänka på sig själv. En annan levande liten person blir viktigare än något annat. När man är femton är det så mycket man vill göra och det är hårt att vara hemma med en liten bebis och byta blöjor istället för att köra moppe med kompisarna eller spela handboll med laget.

Joanna Kenrick som skrivit boken vill ge läsaren problemet med att vara ung förälder ur en killes perspektiv. Hon skriver om hur det skulle kunna kännas för en kille att få reda på att han ska bli pappa när han själv bara är femton år.

Maria Bohlin 130620

 

 

 

Decembergatans hungriga andar

DECEMBERGATANS HUNGRIGA ANDAR

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/thumb/8/8a/Anorexia_case-1900-Nouvelle_icononographie_de_la_Salpetriere.jpg/220px-Anorexia_case-1900-Nouvelle_icononographie_de_la_Salpetriere.jpg

 

EN BOK AV: Ulrika Lidbo

Boken Decembergatans hungriga andar handlar om Jenny som drömmer om att vara smal. OM hon bara vore smal skulle allt bli bra. Det är hon helt övertygad om.

I slutet av sommaren ska jag vara: så smal.

     Inte som Noëlle Pålsson i 7D. Absolut inte så där att benknotorna sticker ut och håret trillar av, näringsslang i näsan och så. Nej, mer som en fotomodell. En perfekt fotomodell som sitter på en sten i solen och torkar efter badet. (sidan 16)

Jenny provar olika metoder för att nå sitt mål; "storlek 0", den storlek på jeans som alla slanka kändisar och fotomodeller har. För Jenny är den högsta lyckan att bli smal. Det finns flera olika medicinska namn för "ätsjukdomar".  Jenny drabbas av flera olika sjukdomar, men de hänger ihop. En period hetsäter hon allt onyttigt hon kan hitta, bara för att avsluta måltiden med att spy upp det hon ätit. En annan period kontrollerar hon allt hon äter, för att få i sig så få kalorier som möjligt. Under dessa perioder tränar hon också, för att bränna fett.

Det är svårt att säga vad som är farligast, men en sak är säker...Jenny mår allt annat än bra. Hon trivs inte hemma, inte i skolan och inte med sin gamla kompis som alla killar vill ha. Jenny uppslukas av sin sjukdom och allt annat runt omkring henne blir oviktigt. När Jennys föräldrar till sist inser att något är fel, så är det nästan för sent. Jenny har plågat sin kropp så svårt att hon är nära döden.

Varma fingrar stryker över armen.

"Hej du."

På namnbrickan: Pirjo P. Undersköterska

 "Det var nära ögat, vännen", säger hon med mörk mumintrollröst. (sidan 134)

Läsaren får ta del av Jennys tankar kring det som händer inom henne när sjukdomen har henne i sitt grepp. Hon jämför sina känslor med hungriga vargar som river och sliter inuti henne och som tvingar henne att äta eller svälta. Hon har svår ångest och det enda som dämpar de vilda bestarna är en ond cirkel av mat och spyor.

Det är flera olika saker som bidrar till Jennys sjukdom och här är några saker som hon själv ger läsaren genom sina tankar:

• Varför blir hon alltid vald sist på gympan?
• Varför pratar hennes bästa kompis bra om killar?
• Varför vill ingen hångla med Jenny?
• Varför är Johan Lundborg så taskig och säger så elaka saker?
• Varför ser hennes föräldrar inte något? Hon vill att de ska se - se på riktigt!
• Varför är just hon fet?
• Hon HATAR sitt liv.
• Ingen SER henne.

TÄNK PÅ OVANSTÅENDE PUNKTER OCH BEHANDLA ALLA SOM DU SJÄLV VILLBLI BEHANDLAD och om du misstänker att någon mår lika dåligt som Jenny - PRATA MED SKOLSKÖTERSKAN, KURATORN eller NÅGON ANNAN VUXEN!!! DET FINNS HJÄLP!
Maria Bohlin 130615

 

Warm bodies

WARM BODIES - VARMA KROPPAR
AV: ISAAC MARION (2013)
Jag vet att boken finns på film, MEN LÄS DEN FÖRST!!!

Att äta är ingen trevlig syssla. Jag biter av armen på en man, och jag avskyr det. Jag avskyr hans skrik, för jag gillar inte smärta, jag gillar inte att göra folk illa, men sån är världen nu. Det här är vad vi gör. Det är klart att om jag inte äter hela honom, om jag sparar hans hjärna, så kommer han att resa sig upp och följa efter mig tillbaka till flygplatsen, vilket kanske får mig att känna mig bättre. Jag presenterar honom för alla, och så kanske vi står och hänger och grymtar tillsammans ett tag. Det är svårt att säga vad "vänner" innebär nuförtiden, men det där kanske kommer rätt nära. Om jag behärskar mig, om jag lämnar kvar tillräckligt...

Men det gör jag inte. Jag kan inte. Som vanligt går jag direkt på den bästa biten, biten som får mitt huvud att lysa upp som en bildskärm. Jag äter hjärnan, och i ungefär trettio sekunder har jag minnen. (citat sidan 10) Som citatet ovan visar får zombier glimtar av offrets liv när de äter upp hjärnan och de njuter av att uppleva det de än gång själva hade genom sina offers minnen. 

I den nya världen bor zombier, benrangel och levande människor. Det råder katastroftillstånd. Någon slags sjukdom har spridit sig över världen. Världen är på väg mot sin undergång.

Zombien "R" är huvudperson och boken är skriven ur hans perspektiv. En dag träffar han och hans zombiegäng en grupp levande människor och "R" dödar och äter upp en av människorna. Offrets namn är Perry och när "R" äter Perrys hjärna så händer något mycket märkligt. "R" börjar uppleva, känna och tänka igen. Genom Perrys tankar som "R" tar del av när han äter Perrys hjärna lär han känna en ung flicka, Julie, som också är med den grupp människor som zombierna träffar på och som de också överfaller. "R" känner att han måste rädda Julies liv och när han gör det och lär känna Julie blir han förälskad, vilket borde vara omöjligt för en zombie. Konstigt nog är känslorna besvarade, men det säger sig själv att ett förhållande mellan en zombie och en människa inte är så lätt. Dessutom är Julies pappa en av ledarna för de levande människornas zombiejägare och det sätter sannerligen lite krydda till den redan komplicerade tillvaron för "R" och Julie.

Boken är bra och trots att zombier inte hör till mina favoritfigurer, så är det svårt att inte tycka om "R" och hans vänner. Jag rekommenderar boken till alla som är nyfikna på zombielivet!
130615 Maria Bohlin

 

Den vita frun

Den vita frun - en bok för alla som gillar Jane Austen. Här möter läsaren allt från frasande sidenklänningar, tandlösa drängar, osaliga andar, vänskap, kärlek och ond bråd död. Dessutom är det spännande att läsa om en plats som finns på riktigt och som man kan besöka. Idag finns ett museum och ett café på Borgeby slott och har man tur kan man få en slottsvisning.

Den här romanen utspelas på Borgeby slott i Skåne i slutet av 1700-talet. Huvudpersonen är kammarjungfrun Maria som åker med sin matmor fru Bielke och hennes dotter Juliana från      Stockholm ner till Borgeby slott. Året är 1784 och Julianas mor vill att Juliana ska gifta sig rikt, så att hon kan få ett gott liv. Juliana har redan en fästman i Stockholm, men eftersom han inte har någon förmögenhet så vill hennes mor inte veta av honom.

Redan vid ankomsten till Borgeby anar Maria att allt inte står rätt till på slottet. Det ligger en dysterhet över hela omgivningen. Familjen som bor på slottet döljer något och Maria känner sig ofta iakttagen, trots att det inte är någon i närheten. Det händer oförklarliga saker och Maria blir allt mer säker på att slottet är hemsökt.

Slottets ägare uppför sig också väldigt skumt. Familjen består av fem personer: den stränga ryttmästarinnan och hennes båda söner, officeren Elias och forskaren Hugo samt ryttmästarinnans nye make, William Rosenhielm och dennes son Alexander Rosenhielm, som också är officer.

I slottsträdgården står ett ensamt torn, där råttor från hela Borgeby enligt ryttmästarinnan är de enda hyresgästerna. Ingången till tornet är låst med kättingar. Här följer ett citat:

Med armarna hårt virade om sig kisade hon mot det höga tornet och såg till sin förvåning att det lyste i rummet längst upp. Maria tog några steg närmare och kände förtretligt nog hur fållen blev tung och fuktig av snön. För ett ögonblick vände hon ner blicken och drog upp kjolen och när hon åter tittade upp var ljuset i tornrummet släckt.

Med ens fick Maria en känsla av att någon betraktade henne uppifrån det runda tornfönstret och en molande oro började gnaga inom henne. Ryttmästarinnan hade inte nämnt att tornet var bebott och varför skulle någon sitta i ett ensamt rum så sent om aftonen.

Tanken på att en person kanske befann sig däruppe, omgiven av råttor, gav henne kalla kårar och hon skyndade bort till trappan för att kunna äntra slottet och ansluta sig till de andra. (sidan 26)

Maria får känslor för Alexander Rosenhielm, trots att hon vet att det aldrig kan bli något mellan dem. Han är herreman och hon en simpel kammarjungfru. En sådan förbindelse är helt oacceptabel och ändå slår hennes hjärta hårt i bröstet så fort Alexander är i närheten.

Det visar sig att en ung kvinna dränkte både sig själv och sitt barn i ån bakom slottet tjugo år tidigare. Kvinnans gravsten ligger på slottsområdet, eftersom en självmördare inte fick begravas i vigd jord. Mystiken tätnar och Maria är övertygad om att det är den unga kvinnan som spökar på slottet.

Borgeby slott
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/4/4e/Borgeby02.JPG/300px-Borgeby02.JPG

Maria Bohlin 130614

 

DARLAH - 172 timmar på månen

DARLAH *172 timmar på månen* av Johan Harstad (2008)

Det här är den första bok jag faktiskt ångrar att jag läste!!!!!

 DARLAH är den hemskaste bok jag någonsin läst…och jag har läst många böcker. Den är inget för lättskrämda personer. Innehållet är både vidrigt och deprimerande. Första halvan av boken är lite seg och där presenteras huvudpersonerna väldigt noggrant. Andra halvan är hårresande och extremt spännande. Boken har 440 sidor och jag läste ut den på ett dygn. Det gick inte att sluta. Helt klart beroendeframkallande! Nu önskar jag att jag aldrig hade läst den. Den är avskyvärd, men samtidigt högst intressant, för vad vet vi egentligen om rymden?

 Boken inleds med ett möte på NASAS huvudkontor i Washington DC och närvarande på mötet är sju av de mäktigaste personerna i landet. Mötet är topphemligt. Ett beslut måste fattas. Dr------ vill att de ska skicka upp några ungdomar till månen tillsammans med en grupp astronauter. Expeditionen ska finansieras av reklam och media med fokus på ungdomarnas rymdresa. Tre ungdomar mellan 14 och 18 år ska lottas ut och skickas iväg ut i rymden.

De tre ungdomarna som vinner är:

1. Mia Nomeland: som inte själv har ansökt om att få åka. Det har hennes föräldrar gjort, men Mias bästa för ögonen. Mia bor i Norge och hon älskar musik. Hon är sångare i bandet Rouge Squadron och är dessutom en duktig låtskrivare. Hon har en lillebror som heter Sandor och han är nio år. Det som får Mia att tacka ja till platsen i rymdraketen är chansen till att göra sitt band kända, genom att hon själv hamnar i media.
2. Midori Yoshida: intresserad av att sy egna originella kläder, har varit mobbad, men har numera goda vänner med samma intresse som hon själv – att vara unik. Midori vill komma till Amerika och inser att den enda möjligheten för henne att komma dit är att tacka ja till platsen i rymdraketen.
3. Antoine Devereux: bor i Paris och är olyckligt kär i sin exflickvän, Simone. När han får reda på att Simone har träffat en ny kille har han inte längre någon anledning att stanna kvar i Paris. Månen skulle förmodligen vara mer underhållande än att längta efter någon han ändå inte kan få tillbaka.

Det som ungdomarna inte får veta är att man tidigare har upptäckt något på månen, något som inte går att förklara och att upptäckten är hemligstämplad. Ett foto som tagits av en tidigare astronaut på månen visar ytterligare en person, okänd, på fotot. Någon eller något försöker varna ungdomarna innan resan, men ingen av dem förstår signalerna.

 Efter landningen på månen och väl på plats på rymdstationen DARLAH2 börjar konstiga saker att hända. Oförklarliga och helt omöjliga saker inträffar efter varandra. De hamnar i livsfara. Ingen av dem ör förberedda på det som kommer att hända och de inser att de förmodligen inte kommer att återvända till jorden.

 

                      Citat från bokens baksidestext:

                 Allt är inte som du tror i rymden…

 ”Ser du de här hjulspåren?”

Antoine svarade ja.

”Det är inte våra spår.”

”Vad…menar du? Jag förstår inte…de ser ju likadana ut?”

”Nej, ser du linjen i mitten? Ingen av våra bilar har det mönstret.”

”Vad är det du försöker säga?” frågade Antoine med darrande röst.

”Jag försöker säga att vi är i fara.”

 

En isande insikt. De svävar verkligen i livsfara. Sedan de landat

har märkliga saker inträffat. Oförklarliga saker. Vem, eller snarare

vad, är det som vill dem illa? Och allra viktigast – hur ska de ta sig

hem till jorden.?

Maria Bohlin 130605

 

 

SYNVILLA

Synvilla av Karina Berg Johansson (2010)

Samuel ska på klassresa till Gotland. Det är sista resan med klassen innan de splittras för gymnasiet. Det som skulle bli en rolig och minnesvärd avslutning på högstadiet slutar i tragedi.

 Boken är skriven ur två olika perspektiv, Samuels och Ikas. Samuel är en enstöring och han har ingen kompis i klassen. Han klär sig uppseendeväckande i en svart rock och håller sig undan klasskamraterna. Det hindrar honom inte från att iaktta de andra.                        De andra har planerat, sett fram emot resan i månader. Vissa i år.

                             Även om ingen får köpa ut än så kommer det att hända grejer. Han

                             har hört dem tissla och tassla om det i veckor, hört dem planera,

                             fundera över för och emot, räkna ut. Det är bara ytterligare än fest

                             som Samuel inte är bjuden på, så det är såklart inte meningen att

                             han ska veta något – eller kanske är det just exakt det som är

meningen. Han kanske ska veta. Extra kul för vissa att veta att

han vet, att han vet allt för väl att han inte är välkommen. (sidan 9)

 Samuel är förälskad i Emelie, som också går i klassen. Han betraktar henne på avstånd och drömmer om att hon ska lägga märke till honom. Emelies mamma, Ika, är den andra huvudpersonen. Hon och Emelie har ingen bra relation. De har svårt för att kommunicera och Ika hoppas på att klassresan ska föra dem närmare varandra.

                             Emelie står en bit bort tillsammans med Felicia och Linn, intill en

läskautomat vid utgången. Ika har skickat med Emelie tillräckligt

med pengar för att köpa vad hon vill ha, hon kan bjuda de andra

också, om hon skulle vilja det. Ännu ett försök att visa Emelie att

mamma kanske kan vara bra att ha ändå. Linn tittar åt Ikas håll,

höjer handen i en vinkning.

     Om det bara kunde vara så enkelt med Emelie också. (sidan 15)

Ika ser direkt att Samuel inte är med i gemenskapen och att han är ensam. Hela hans uppenbarelse skriker ensamhet. Det varken Ika eller någon annan på resan vet är att Samuel har en kniv i rockfickan. Han har bestämt sig för att avsluta sitt liv på Gotland. För de andra är det en klassresa. För Samuel är det den sista resan i livet.

Ingenting går så klart enligt planerna. Redan första natten är det en konstig gubbe  som spionerar utanför sovbarackerna och när ungdomarna kommer tillbaka från en cykeltur upptäcker de att det saknas saker från deras sovsalar, bland annat pengar. Det sprids elaka rykten och som om inte det var nog är det en av killarna som försöker förföra Ika.

Falska anklagelser, lögner, svek och utanförskap är några av ingredienserna i den här boken. Det bästa av allt är att man inte kan förutspå hur boken kommer att sluta. Jag blev rätt så besviken på slutet, men samtidigt var det nog oundvikligt att det som hände faktiskt hände. Läs boken du med, så får vi se vad du tycker om slutet.

”När inget är vad det ser ut att vara…”

Maria Bohlin 130605

STARCROSSED - Helena

 

 

 

 

 

Av: Josephine Angelini

(2011)

Helena är gudomligt vacker, väldigt blyg och extremt snabb i löpning. Hon bor med sin pappa, Jerry, i Nantucket och deras hus ligger på en ö. Hennes mamma försvann när Helena var liten, men hon har en underbar pappa som på alla sätt försöker gottgöra förlusten av mamman. Precis som alla andra tonåringar går Helena i skolan och hennes allra bästa vän är Claire.

Plötsligt börjar det hända konstiga saker. Helena drömmer blodiga mardrömmar, vaknar med smutsiga såriga fötter och hon attackerar Lucas som är ny på skolan.

                      ”Lucas stod framför sitt skåp ungefär tjugo meter bort och stirrade på

                             Helena medan världen väntade på att gravitationen skulle slås på igen.

                             Han var lång, säkert en och åttiofem minst, och muskulös, fast på ett

                             smidigt snarare än grovt sätt. Håret var mörkt och kortklippt och huden

var solbränd så att de vita tänderna och de swimmingpoolblå ögonen

framhävdes. Att möta hans blick var som ett uppvaknande. För första

gången i sitt liv visste Helena vad rent, oblandat hat var för något.

     Hon var inte medveten om det faktum att hon sprang mot honom…”

(sid.50-51)

Inte nog med att hon av hela sitt hjärta vill döda Lucas, helst med sina bara händer, hon börjar se konstiga syner också. Tre gråtande figurer som sliter sitt hår och visar att de vill att Helena ska döda Lucas.

På skolan tror alla att Helena har drabbats av värmeslag, men innerst inne känner Helena att något är väldigt fel. Hon är rädd och trots att hon har familj och vänner som står henne nära så vågar hon inte anförtro sig till dem. Problemen hopar sig ända tills det oundvikliga sker.

Starcrossed Helena är en bok i samma anda som Twilight-serien. Om du har fastnat för Bella och Edward, så är det ingenting mot Helena och Lucas. Hon hatar honom, men dras samtidigt till honom. De kan inte vara nära varandra utan att hon vill ta livet av honom. Lucas och hans bröder tycks vilja se henne minst lika död och det går så långt att Claire oroar sig för att något förfärligt håller på att hända.

                             ”Du vet att jag alltid kommer att vara din vän, men vill du att jag ska

                             vara helt ärlig? Claire stannade igen och vände sig om mot Helena.

                             ”Jag vet att det är meningen att jag ska säga att det här inte är någonting

                             och att det kommer att gå över av sig självt, och en massa sådana dumma

                             saker, men det kan jag inte. Jag tror inte att det här kommer att gå över av

                             sig självt, och jag är orolig för dig.” (sid.108)

Och en dag händer det…

Boken är författaren Josephine Angelinis första bok i en trilogi. Den är rolig, spännande, romantisk, full av action och beroendeframkallande. Läsaren fångas direkt och när man har läst ut den sista sidan, sidan 506, så önskar man att boken hade 506 sidor till. Det skulle förvåna mig mycket om serien om Helena inte blir lika populär som Twilight. Den är minst lika bra, men utan vampyrer och varulvar. Visst finns det inslag av fantasy även i denna bok, men den här gången handlar det om grekiska gudar och tro mig, de är inte alltid så väluppfostrade som man skulle tro att gudar är, om nu gudar finns…

 

Maria Bohlin 130605

 

AFFEKTION

AFFEKTION

 av Martin Jern (2011)

affektion (latin affe´ctio 'inverkan', 'tillstånd', 'beskaffenhet'), tillgivenhet, positiv känslomässig bindning; även medicinsk beteckning för sjuklig förändring eller störning i ett organs funktion. (www.ne.se/lang/affektion)

 CITAT FRÅN SIDAN 40:

”När jag var tolv år gammal dog en flicka på ett kalas. Eller eventuellt var det ett party. Det var precis i gränslandet så jag minns inte vad vi kallade det. Något kalas blev det i alla fall inte. Och party tror jag få skulle våga kalla det i efterhand.”

 Affektion är en svart, galen, annorlunda, knäpp och helt störd roman. På sätt och vis ångrar jag att jag läste den. Fruktansvärd är bara förnamnet! Läsaren berörs ganska direkt av huvudpersonens märkliga och destruktiva sätt. Hon heter Kate och hennes minst lika knäppa och konstiga bästa kompis är en tjej som heter Ali. När boken börjar är de sexton år. De är precis lika galna båda två. Jag skulle vilja säga att det måste vara något fel på dem. Eller så har min verklighet fått en hård smäll och kommit i gungning, för tänk om det finns en massa sådana här personer ute i samhället. Ja…fast det finns det ju. Det är det som är så skrämmande.

 Boken utspelas till stor del i Skåne, mycket i Helsingborg, men även på andra platser runt om i Sverige. Det som kan vara lite knepigt för en ovan läsare är att författaren hoppar fram och tillbaka i tiden. Det är dock inte särskilt svårt att hänga med.

 När Kate och Ali var tolv år blev de bjudna på en fest hos en klasskamrat. En flicka försvann spårlöst från kalaset och trots att alla letade efter henne, både utomhus och inomhus, så var det ingen som såg röken av henne. Inte förrän hon långt senare hittades stendöd i frysboxen hemma hos flickan som hade ordnat kalaset. Jag tror inte ens det går att föreställa sig hur det skulle kännas att upptäcka liket av en kompis gömd bland isglassarna i frysboxen nere i källaren.

 Det var väl på det där kalaset det spårade ur för både Kate och Ali. När boken börjar är allt redan för sent. Kates liv är nattsvart, mörkt, skadat och sjukt. Hon tycks njuta av att plåga sig själv, genom sitt destruktiva beteende. Hon dricker sprit och har sex med killar hon inte känner och det är inget som hon egentligen verkar tycka om. Ingen av dem är särskilt trevlig heller. Det är som om Kate inte kan unna sig att njuta av saker.

 CITAT FRÅN SIDAN 78:

”Amen sluta, du har spytt...” Jag bröt mig loss från kyssen. Henke Bergs oförstående blick och ett:

”Va?”

”Du har spytt, det är äckligt.”

Han backade något steg. Suckade.

”Fan vad jobbig du är.”

”Men har du inget tuggummi?”

Han rotade i fickorna, plockade upp ett cigarettpaket.

”Jag röker en cigg.”

 Henke Berg är en av Kates killar. Han är inte direkt fräsch. Inge snäll heller. Det är inte mycket som är tilltalande med Henke Berg. När boken börjar sitter han inspärrad på något ungdomshem för unga brottslingar. Han har misshandlat någon.

Joel är en annan av Kates killar. Han är dj och åker runt på olika klubbar och spelar. Han och Kate träffas och har sex, fast egentligen älskar han sin flickvän som bor i Göteborg. Det säger han också till Kate, men eftersom hon inte bryr sig om något så hänger hon ihop med Joel i alla fall.

 Andreas är en smal kille från Stockholm, som Kate är med på ett hotellrum när hon är ur balans på grund av Joel. Hon hänger med Andreas till Stockholm och bor med honom hemma hos hans föräldrar. Jättekonstigt! Man kan väl inte bara flytta in hos någon utan att bestämma att man ska göra det. Kate bara blir kvar där, även när Andreas sticker till Norrland på turné med sitt band. Egentligen vill Andreas inte ha med Kate att göra, men hon har tagit nakenbilder på honom och utövar utpressning och Andreas vågar inte göra annat än det Kate säger åt honom att göra.

 Kate är bara sexton år, men om man inte visste det skulle man kunna tro att hon var mycket äldre. Hon ser till att hamna i plågsamma situationer, men gillar det. Hon har ingen förmåga att känna empati för andra. Hon gör det som faller henne in.

 Ali är Kates vän hela boken igenom. Till en början trodde jag att det var Ali som var den som påverkade Kate till att göra alla otäcka saker, men när jag nu har läst ut boken så tror jag att Kate och Ali helt enkelt var dåliga för varandra.

Maria Bohlin 130605

Beastly

BEASTLY

AV: Alex Flinn
”Beastly” är ”Skönheten och odjuret” i modern stil. Kyle Kingsbury är skitsnygg, bortskämd, egoistisk, elak och värre än ett odjur mot alla i sin omgivning. Själv tycker han att han är den snyggaste och smartaste killen som någonsin gått i ett par skor. Märkesskor, så klart! Kyles pappa är en stenrik programledare i TV och i stället för att ge sonen kärlek ger han honom allt han vill ha som kan köpas för pengar. Och enligt Kyle och hans pappa kan precis allt köpas för pengar.

 Det drar ihop sig till vårbal på rikemansskolan Tuttle och naturligtvis är Kyle den tilltänkta vårbalsprinsen, eftersom alla kommer att rösta på honom. En ny tjej i klassen,Kendra, som tillhör den grupp människor som enligt Kyle klassas som fula och inte är värda ett skit, protesterar mot både balen och skönhetstävlingen. Kyle blir förbannad och bestämmer sig för att hämnas. Han bjuder Kendra på balen, men har inga planer på att gå med henne dit. Han vill dock att hon ska tro att de två ska gå tillsammans. I själva verket tänker han gå med skolans snyggaste tjej, Sloane.

                      ”Jag gick fram till Sloane och pekade på Kendra där hon stod

och väntade som en loser. ”Dags för lite skoj” sa jag. I samma

stund fick Kendra syn på mig.

     Sloane var helt med på noterna. Sur eller inte skulle hon

aldrig missa ett tillfälle att vålla en annan tjej permanent psykisk

skada. Hon greppade tag i mig och kysste mig på munnen. ”Jag

älskar dig, Kyle!”

     Mmm. Jag besvarade kyssen, men inte hennes ord. När vi slutade

stod Kendra och stirrade på oss. Jag gick fram till henne.

     ”Vad glor du på, Fuling?”

     Jag trodde att hon skulle börja gråta. Det var så kul att plåga

nördarna, få dem att gråta och sedan plåga dem lite till. Jag hade

sett fram emot det här i några dagar. Det fick mig nästan att glömma

strulet med corsagen.

     Men istället sa hon: ”Du gjorde det verkligen.”

     ”Vad då?” frågade jag.

     ”Kolla in henne!” Sloane fnissade. ”Hon tror att hon är uppklädd i

den där fula klänningen. Den får henne bara att se fetare ut!”

     ”Ja, var har du hittat den?” frågade jag. ”På soptippen?”

     ”Den var min mormors”, svarade Kendra.

     ”Här köper vi nya kläder när vi ska på bal”, skrattade jag.

     ”Är det så här du gör?” frågade hon. ”Du bjöd mig till balen fast du

redan hade en dejt bara för att skämma ut mig?”

    Jag skrattade igen. ”Trodde du verkligen att någon som jag skulle

gå på bal med någon som du?” (sidan 42)

Det visar sig att vedergällningens timma är slagen. Kendra visar sig vara häxa och uttalar en förbannelse över Kyle. Hon förvandlar honom till det odjur han är på insidan och han får päls och klor som ett djur. Kyle förlorar alla ytliga vänner efter förvandlingen och hans pappa skäms så mycket över honom att han köper ett hus åt Kyle på annan ort, där Kyle tvingas bo med bara hushållerskan som sällskap.

 Den enda kontakt Kyle har med omvärlden är Internet och en magisk spegel som visar den person han vill se. Han går med i en chattgrupp när det visar sig att det finns fler människor med liknande problem som han själv. De ger varandra stöd och uppmuntran.

 Kendra förklarar för Kyle att det enda som kan häva förtrollningen är att Kyle lyckas få någon att bli förälskad i honom, trots att han ser ut som en vidrig best. Han måste dessutom själv älska personen som ska befria honom. Problemet är att Kyle aldrig har älskat någon i hela sitt liv.

 Boken börjar med att Kyle och chattgruppen, som leds av Mr Anderson, pratar med varandra på Internet. Chattandet återkommer på ett par ställen till i boken, annars är den skriven i jagform. Språket är lätt och boken består av 299 sidor.

                      ”Vad är det frågan om?”

                      ”Det sa jag ju, vedergällning. Du ska få lära dig hur det är att inte

                      vara vacker. Du ska bli lika ful utanpå som du är inuti. Om du lär

dig din läxa bryts förtrollningen. Om inte måste du leva med straffet

för evigt.” Hennes kinder blev rosiga medan hon pratade. Hon tog av

sig manteln och såg plötsligt ut som en riktig, om än grönhårig babe.

Det var något som inte stämde. Hur kunde hon förvandlas på det viset?

Jag blev rädd på riktigt. Men jag kunde inte ge vika, fick inte vara rädd

för henne. Jag gjorde ett nytt försök. När det inte gick att charma någon

brukade det hjälpa att föra farsan på tal.

”Du vet att min pappa har en massa pengar – och kontakter”, sa jag.

Alla vill ha nånting, Kyle.

”Och?”

”Det måste vara tufft att vara stipendiat på en skola som Tuttle, men min

Farsa kan göra det lite lättare för dig. Han kan fixa vad du vill. Pengar,

Rekommendationsbrev – du kan till och med få vara med på teve. Hade

Du förresten klätt ut dig innan? Du är ju riktigt snygg! Du skulle göra dig

bra på teve.” (sidan 49)

Maria Bohlin 120112

BEAUTIFUL CREATURES

BEAUTIFUL CREATURES (2012)

Beautiful Creatures handlar om den sextonårige Ethan som förälskar sig i den nyinflyttade Lena Duchannes. Handlingen utspelas i Gatlin, South Carolina. Det är en liten ort där alla känner alla och där alla vet allt om varandra. Skvallertelegrafen går varm när Lena flyttar in hos sin morbror Macon Ravenwood och hans enorma vargliknade hund i det imponerande huset Ravenwood Manor. Det är inte många som sett Macon Ravenwood i verkligheten, men ändå känner alla till att han är mer eller mindre galen. Därmed är Lena Duchannes på förväg dömd av byns alla skvallertanter, som hävdar att hon styrs av onda makter. Deras fördomar förstärks när samtliga fönsterrutor till en av lektionssalarna krossas precis där Lena står och vässar pennan.

Ethan fascineras av Lena redan första gången de möts. Delvis beror det på att han har drömt om henne, trots att de aldrig tidigare har träffats. Hon avvisar honom och säger att de inte kan umgås och att det är farligt, men slutligen erkänner hon att de på något vis är bundna till varandra. Ethan och Lena har ett något annorlunda sätt att kommunicera på. De kan nämligen prata med varandra i tankarna. Denna förmåga håller de hemlig för sina familjer.

Ethans mamma är död. Hans pappa tog förlusten väldigt hårt och har stängt in sig på sitt arbetsrum där han sitter och skriver. Han lämnar sällan sitt krypin och verkar inte bry sig om att Ethan är kvar i livet. Som tur är har Ethan hushållerskan Amma som har tagit hand om Ethan sedan han var liten. De står varandra nära, men ganska snabbt förstår man att Amma inte vill att Ethan ska ha något att göra med Lena Duchannes. Amma vill inte avslöja varför men förstärker husets skydd med ännu fler skyddsamuletter.

Lena visar sig vara en besvärjare och det är snart dags för henne att få reda på om hon tillhör de goda eller de onda. Hon är livrädd för att bli vald av den onda sidan och kan inte göra något för att påverka beslutet som kommer att fattas åt henne på hennes snart stundande sextonårsdag. Lenas magiska krafter och förmågor tilltar i styrka ju närmare sin födelsedag hon kommer.

Ethan och Lena börjar forska i det förflutna i hopp om att kunna förhindra att Lena hamnar på den onda sidan. Deras sökande resulterar i skrämmande upptäckter och de motarbetas av både Lenas morbror Macon och Ethans hushållerska Amma, som båda vill skilja ungdomarna åt.

Här följer ett citat från sidan 64:

                      ”Ravenwood Manor tornade upp sig framför mig, reste sig på kullen

som en utmaning. Jag kunde inte påstå att jag var rädd, för det var inte

riktigt rätt ord. Jag hade varit rädd när polisen knackade på dörren,

kvällen när mamma dog. Jag hade varit rädd när pappa försvann in i

sitt arbetsrum och jag insåg att han egentligen inte skulle komma ut igen.

Jag hade varit rädd när jag var liten och Amma mörknade, när jag kom på

att de små dockorna hon gjorde inte var leksaker.

Jag var inte rädd för Ravenwood, även om det skulle visa sig vara lika läskigt

som det såg ut. Det oförklarliga var närmast en självklarhet i södern –

varenda stad hade ett spökhus och om man frågade folk skulle minst en tredjedel

svära på att de sett en osalig ande eller två någon gång. Dessutom bodde jag med

Amma, , som målade fönsterluckorna blå för att hålla andarna borta och som

Gjorde berlocker av påsarmed hästtagel och jord. Så jag var van vid det ovanliga.

Men gamle Ravenwood, det var ändå något helt annat.

Beatuiful Creatures är en av de bästa böcker jag har läst och den har också filmatieserats. Det är en mix av drama, kärleksroman, fantasy, skräck och vänskap. Läsaren blir trollbunden från första sidan och det är helt omöjligt att lägga boken ifrån sig. Det här är den första delen i en serie och jag ser redan fram emot nästa del.

130228 Maria Bohlin