MITT BULTANDE HJÄRTA

MITT BULTANDE HJÄRTA
AV: Alf Kjetil Walgermo(2013)

Jag var plötsligt arg på mitt hjärta. Jag var arg på den dumma muskeln som inte klarade att pumpa runt blodet ordentligt i kroppen. Vad hade jag gjort det för ont? Jag hade ätit vegetariskt varje fredag. Och jag hade cyklat fem kilometer dagligen i flera månader. Och ändå hade den där muskeln slutat fungera.

Hjärtsvikt?

Det var mitt hjärta som svek mig!

"Jag hatar mitt hjärta! Jag hatar det, hatar det, hatar det!" tjöt jag.(SIDAN 109)

Amanda är en vanlig tonårstjej på snart fjorton år, som gillar att cykla och spela tv-spel. Hon har en bästa kompis som heter Jenny och hon är kär för första gången i sitt liv. Kär i David. Allt är precis som det ska vara för en fjortonårig tjej. Ända fram till den dag då hon är nära att få sin allra första kyss, men istället tuppar av eftersom hennes hjärta stannar.

Det är sådant som inte händer och inte får hända, men ibland händer det i alla fall. Allt rämnar för Amanda då hon får diagnosen hjärtsvikt. Det är inte meningen att hjärtat ska lägga av när man är fjorton år, men ändå är det precis just det som sker.

Amanda vill inte acceptera sin situation, men hennes sjuka hjärta har tagit kommandot. Plötsligt är hon inte längre en vanlig fjortonårig tjej, utan ett paket, fast i sin egen kropp som sakta men säkert faller i bitar.

Innehållet i Mitt bultande hjärta är gripande. Varför drabbas vissa människor av sjukdomar, men inte andra? Vem bestämmer vem som får leva och vem som ska dö? Amanda behöver ett nytt hjärta, men det innebär ju att någon annan som har ett hjärta som fungerar måste dö.

Bokens 208 sidor går snabbt att ta sig igenom och det är först i slutet av boken som man anar hur det kommer att gå för Amanda. En vanlig tonårstjej som inte är vanlig längre.

131218

Maria Bohlin

ÖVERENSKOMMELSER

ÖVERENSKOMMELSER
AV: Simona Ahrnstedt (2010)

Beatrice Löwenström är den kvinnliga huvudpersonen i den här historiska kärleksromanen. Hon bor hos sin farbrors familj där hon inte alls känner sig välkommen av varken farbrodern eller fastern. De är stränga och ger Beatrice skulden så fort det är något de inte gillar. Hennes kusin Edvard har en svart och ond själ och han är raka motsatsen till sin syster Sofia, som Beatrice blir mycket nära vän med.

 

Som ung kvinna i slutet av 1800-talet ska man inte ge sken av att vara självständig, kunna tänka eller ha egna åsikter om något. Man ska undvika att visa om man tycker om att läsa och studera, eftersom majoriteten av den manliga befolkningen ser ner på smarta kvinnor. Beatrice är både klok och bildad. Hon har en stark personlighet, eldrött hår och en förmåga att inte kunna hålla tyst i en middagskonversation. Hon innehar alla de egenskaper hennes farbror hatar hos en kvinna och han vill helst av allt bara bli av med henne. När han får sin chans att lova bort henne till en lönnfet, elak gammal greve, så passar han på. Greve Rosenschiöld har för vana att gå på bordell och misshandla unga kvinnor till de tigger om nåd och hans sjuka hjärna ser fram emot att tämja den ostyriga Beatrice Löwenström. Här följer ett citat som visar grevens inställning till kvinnor:

"Det är stor skillnad på män och kvinnor", fortsatte greven. "En kvinna som vårdar sig själv och sin avkomma behöver inte mer för att leva ett fullvärdigt liv. Det är när fruntimmer börjar försöka bete sig som män som samhällsstrukturen är i fara. "Han såg på de övriga gästerna.(...) "En kvinna som inte lyder sin make är en skam och hon bör bestraffas, sa Rosenschiöld kyligt och spände blicken i Seth. (SIDAN 173)

Man kan ju tycka att Beatrice kunde rymma hemifrån eller något i den stilen, men hennes farbror har redan förutspått alla tänkbara flyktförsök och hotar med att straffa Beatrtices älskade kusin Sofia om hon vägrar säga ja till greve Rosenschiöld. Sofia är inte lika stark som Beatrice och det finns helt enkelt inga alternativ.

 

En dag möter Beatrice Löwenström den ökände ungkarlen Seth Hammerstaal på Operan och redan första gången deras blickar möts slår det gnistor om dem. Attraktionskraften är så stark att ingen av dem kan motstå de omtumlande känslorna som flammar upp.

 

Problemen hopar sig och när det är som allra mörkast blir det plötsligt ännu mörkare. Det tycks inte finnas något sätt för Beatrice att vägra giftermålet med greve Rosenschiöld att undgå sitt öde.

 

Boken utspelas i Sverige bland annat på Wadenstierna slott.

     Miljön i boken är välbeskriven och det är lätt att leva sig in i händelserna, som känns väldigt äkta, eftersom författaren bakar in lite 1800-talshistoria.

 

Simona Ahrnsted har skrivit fler böcker: Betvingande(2012) och De skandalösa(2013). De är alla underhållande med kvicka repliker, spännande händelser, flammande kärlek, svartsjuka, vänskap och allt annat som gör en historisk kärleksroman till ett mästerverk. Läs och sluka dessa böcker. Du kommer inte att ångra dig.

 

131218 Maria Bohlin

SISTA CHANSEN

SISTA CHANSEN
 AV: Marta Söderberg

"På en väg någonstans i landet kör en polisbil. Och i bilen sitter en flicka. Jacky heter hon. Hon är 14 år. Genom rutan ser hon landskapet susa förbi. Stora skogar blandat med sjöar. Näckrossjöar. Hon vet inte vart de för henne. Allt de har berättat är att det kommer att dröja innan hon får komma hem igen. Hon trodde aldrig att de skulle skicka iväg henne. Trodde bara att det var ett tomt hot. Nu vet hon att de menade allvar." (sidan 7)

Jacky sitter inlåst på den slutna avdelningen Tallen tillsammans med ytterligare några unga tjejer som råkat illa ut. Hon har i vanlig ordning ställt till det för sig. Rymt hemifrån, druckit för mycket, hamnat på sjukhus och blivit magpumpad. Jacky mår egentligen väldigt dåligt och allt beror på att hennes mamma dog när Jacky var liten. Förlusten har gjort att Jacky har stängt in alla känslor inuti.

Den gamla Jacky var duktig och skötsam. Hon skötte skolan och spelade tennis. Hon var så skicklig på tennis att man förutspådde en framtida karriär som tennisproffs, men när hennes mamma dog i en bilolycka kastades alla framtidsplaner omkull.

Den nya Jacky stänger ute sin pappa och pappans nya sambo, struntar i att följa regler, gör sig själv illa och hon säger inte ett ord, varken åt socialtanterna eller åt någon psykolog. Det är ändå ingen som fattar. Jacky har mer eller mindre gett upp. Här är ett citat som visar hur en vanlig dag i länsrätten kan se ut om man är Jacky och just har blivit placerad på en sluten avdelning.

Hon försökte inte ens försvara sig den där dagen. Argumenterade inte emot, lovade inte att hon skulle sköta sig. Tyst satt hon bredvid sin advokat när nämndemännen i länsrätten beslutade om hennes LVU.

Håret var trassligt, kläderna i oordning. Hon hade kommit direkt från Maria Ungdom. På en madrass, med spypåse och ömmande armar hade hon vaknat. Akut alkoholförgiftning förklarade läkaren, när hon förvirrat gnidit sig över bröstet där ambulanspersonalen pickat och röda fingeravtryck nu lyste.

 Med blicken fäst mot händerna hörde hon länsrätten dra igenom fallet med Jacky Zander. (sidan 38)

SISTA CHANSEN är en verklighetstrogen bok och den är ganska lättläst, trots att det är 236 sidor. Språket är ungdomligt och eftersom författaren, Marta Söderberg, själv tagit del av ungdomsvården i Sverige, så vet hon hur det kan vara att sitta på en låst avdelning. SISTA CHANSEN är hennes debutbok och den gavs ut (2009).

131217 Maria Bohlin

FÖRR ELLER SENARE EXPLODERAR JAG

FÖRR ELLER SENARE EXPLODERAR JAG

EN MAKALÖST BRA BOK AV: JOHN GREEN (2012)
STARK
MAGISK (utan magi)
KÄNSLOSAM
SJUKDOMSSJUK
KÄRLEK
UNG
FANTASTISK
LITTERÄR
FASANSFULL
REALISTISK 
TANKESTÄLLARE    = PASSANDE ORD FÖR BOKENS INNEHÅLL!!!!!!!!!!!!
(jag är medveten om att orden ovan tillhör olika ordklasser, men vill ha det så)
Den här boken lämnar spår hos läsaren. En dos sorg och en dos lycka. Jag rekommenderar den verkligen!

HUVUDPERSON: Hazel Grace, 17 år, cancersjuk, lite svullen i ansiktet av bromsmedicinerna, men annars en vanlig tonåring, ja, förutom att hon måste släpa med sin syrgastub överallt. Cancern har nämligen skickat tjocka släkten till hennes lungor. Hon bor med sina föräldrar någonstans i Amerika. Hon är med i en stödgrupp för unga med cancer. Hon är mest hemma och läser och ser på Top Model. Hon älskar boken Ett storslaget lidande av en holländsk föga känd författare som heter Peter Van Houten. Hazel har läst boken hur många gånger som helst och hon tröttnar aldrig, trots att hon retar sig på bokens slut, eftersom den slutar mitt i en mening.

HANDLING: Hazels mamma mer eller mindre tvingar iväg Hazel till en stödgrupp i kyrkan för tonåringar med cancer. Där träffar hon Isaac som lider av ögoncancer och som bara har ett öga kvar. Hon möter också Augustus, som är en riktig snygging med ett friskt och helt ben, på grund av att cancern stal det andra.

Hazel har en dröm. Hon vill träffa den holländske författaren som skrivit hennes favoritbok, för hon vill veta vad som hände de andra personerna i boken. Att huvudpersonen dött, det förstår hon, men vad hände med de andra. Augustus ger henne resan till Holland och de får kontakt med författaren som visar sig vara ett halvgalet fyllo.

Med på resan är Hazels mamma och Hazels ständige följeslagare syrgastuben och så klart Augustus, som efter resan kan titulera sig som Hazels pojkvän. Att resan inte blev riktigt som det var tänkt gör ingenting. Hazel och Augustus vet hur man roar sig och tar tillvara på tiden.

Lyckan är dock inget som består. Att vara ung och leva med vetskapen om att man ska dö och att inte kunna leva livet fullt ut måste vara mer än jobbigt. Som läsare får man en lätt klaustrofobisk känsla bara av tanken på att hela tiden vara tvungen att bära runt på en syrgastub.

Jag avslutar med ett citat från sidan 110-111 och som beskriver hur Hazels sjukdom ibland knockar henne helt:

Den enda lösningen var att försöka göra världen ogjord, göra den svart och tyst och obebodd igen, återgå till ögonblicket före Big Bang då det enda som fanns kvar var Ordet, och att leva i detta ännu ej skapade tomrum ensam med Ordet.

Det pratas mycket om hur tappra cancerpatienter är och jag förnekar inte den tapperheten. Jag har blivit petad, stucken och förgiftad i åratal och jag kämpar fortfarande på. Men inbilla er inget. I det ögonblicket  skulle jag ha varit väldigt, väldigt glad för att dö.

Jag vaknade på intensiven. Jag förstod att det var intensiven eftersom jag inte hade eget rum och det var en massa pipande överallt och jag var ensam. De låter inte föräldrarna bo hos en dygnet runt på barnintensiven, på grund av infektionsrisken. Det hördes ett jämrande tjut längre ner i korridoren. Någons barn hade dött. Jag var ensam. Jag tryckte på den röda knappen.

LÄS DEN HÄR BOKEN!!!
Maria Bohlin 131211

Diamanttronen

   
Diamanttronen

Faran gav sig av i stolt, gungande trav, lyfte sina stålskodda hovar på ett överdrivet vis och smällde dem i de våta kullerstenarna med ett ekande stackato. Den stora hästen hade en besynnerlig begåvning för det dramatiska, och han kråmade sig alltid på ett uppseendeväckande vis när Spjuthök satt på honom iförd full rustning. (SIDAN 34-35)

Diamanttronen är första boken i en trilogi som ingår i David Eddings serie "Sagan om Elenien". Det är en tvättäkta fantasybok och den är en fröjd att få följa riddaren Spjuthök och hans vänner på äventyr. I citatet ovan beskrivs riddar Spjuthöks stridshäst, Faran, som förgyller läsningen med lite humor. Han både sparkas och bits och den enda som egentligen förstår sig på Faran är Spjuthök.

Handling:
Eleniens drottning Ehlana har drabbats av en okänd sjukdom och för att rädda hennes liv har den styriska magikern Sephrenia och några av drottningens riddare med fara för sina egna liv kapslat in sin drottning i ett diamanthölje. Det enda livstecknet genom diamanten är Ehlanas stadiga hjärtslag. Här följer ett citat, där riddar Spjuthök återser sin drottning efter många år utomlands.

Det var ett regelbundet, stadigt bultande, inte riktigt som dunkandet av en trumma; det varken förändrades eller tvekade, utan ekade ständigt allt högre i rummet, kungjorde för alla som kunde tänkas träda in i salen att Ehlanas hjärta fortfarande slog.

Spjuthök drog svärdet och hälsade sin drottning. Så sjönk han ned på ena knät i en rörelse av djupaste aktning och ett slags egendomlig kärlek. Han lutade sig framåt och kysste ömt den oeftergivliga kristallen, och hans ögon fylldes med ens av tårar. (SIDAN 45)

Det visar sig sedan att drottning Ehlana har blivit förgiftad. Onda makter vill åt tronen och riddar Spjuthök och hans vänner kämpar mot klockan för att hitta ett botemedel för sin drottning innan det är för sent.

Riddar Spjuthök är pandionriddare och drottningens förkämpe. Till sin hjälp har han pandionriddarnas ledare Vanion, magikern Sephrenia, sin bäste vän Kalten, väpnaren Kurik och Kuriks oäkta som, Talen, som är den skickligaste ficktjuven i hela Elenien. Karaktärerna är färgstarka och dialogerna kvicka. Jag avslutar med en av dessa klart underhållande dialoger mellan kyrkans man, patriark Dolmant, riddar Spjuthök och ficktjuven Talen:

"Har du inte givit dig av än, Spjuthök?" undrade han.

"Vi höll just på att göra oss iordning, ers nåd."

"Dagen lider, min son", påpekade Dolmant. "Guds verk uträttas inte genom slapphet."

"Det skall jag komma ihåg, ers nåd", sade Spjuthök. Så smalnade hans ögon, och han tittade strängt ned på Talen. "Lämna tillbaka det", befallde han.

"Vad?" svarade Talen med någonting plågat i rösten.

"Alltihop. Minsta lilla."

"Men Spjuthök..."

"Nu, Talen."

Muttrande började pojken plocka fram alla möjliga små värdeföremål ur kläderna och lade dem i händerna på den häpne patriarken av Demos. "Är du nöjd nu, Spjuthök?" undrade han lite trumpet och blängde upp mot bröstvärnet.

"Inte helt, men det är alltid en början. Jag vet bättre när du har kommit in, så att jag kan leta igenom dina fickor."

Talen suckade och vände ut och in på ett antal gömda fickor, lade fler värdesaker i Dolmants redan bräddfulla händer.

" Jag förmodar att du tar med dig den här pojken, Spjuthök?" frågade Dolmant och stoppade in sina värdeföremål  i rocken.

"Ja, ers nåd", svarade Spjuthök.

"Bra. Jag kommer att sova bättre om jag vet att han inte stryker omkring på gatorna här. Skynda, min son, och Gud vare med dig." Så vände patriarken mulan och red bort längs gatan igen. (SIDAN 234-235) 

131210 Maria Bohlin

KICKBOXAREN

KICKBOXAREN

AV: Maria Björn & Niklas Krog

Ett ljud fick honom att titta upp.

Killen hade  hoppat ner från muren

och var på väg mot honom.

Ögonen var som två svarta hål.

- Ge mig telefonen, jävla tunnis.  (Citat från sidan 5-6)

Eremias blir brutalt rånad på sin mobil av en jämnårig kille. Han bestämmer sig för att hämnas och ta tillbaka mobilen. Dessutom vill han att killen som rånade honom ska lida och känna sig lika förnedrad som han själv kände sig. Extra ledsen är Eremias eftersom han fått telefonen av sin mamma och han vet att hon har slitit hårt för att få ihop pengar för att kunna ge honom den.

Rånaren dyker plötsligt upp i skolan och det visar sig att han heter Robin. Det är en kall kille med ett trasigt förflutet, men han är bra på att slåss. Eremias tänker lära sig slåss! Han tänker bli bättre än Robin!

För att lyckas med detta uppdrag börjar Eremias slåss på en kickboxklubb. Det visar sig att han har talang och han blir snabbt duktig. Klubbens regler är stränga och det man lär sig får bara användas till försvar.

När Eremias går med i kickboxkubben börjar han ett nytt liv. Han får nya vänner. Efter träningarna är han trött och ilskan har försvunnit.  Det är en härlig känsla. Han tränar hårdare och hårdare. För att få råd att betala anmälningsavgiften till träningslokalen måste Eremias söka jobb, vilket han lyckas  ganska bra med. Plötsligt är inte drömmen om hämnd lika stark.

En dag ställs Eremias inför ett konkret val och då är det plötsligt om mycket mer än bara hämnd som står på spel. "Hämnden är ljuv" som det heter, men kanske beror det på vad det kostar att hämnas. Fråga Eremias, för han vet vad han valde.

Maria Bohlin 131203