berövad

berövad - en otäck historia som kopplar ett magnetiskt grepp om läsaren redan på första sidan!

AV: Liz Coley
Jag "plöjde" igenom bokens 304 sidor på ett par timmar. Det gick helt enkelt inte att sluta läsa!

Boken börjar med att en ensam flicka kommer gående på vägen. Hon har en plastkasse i handen. Hon vet vart hon är på väg och vem hon är, men inte hur hon har kommit dit. Flickan är Angie och hon har varit försvunnen i tre år, men det vet hon inte ännu. Hon är bara på väg hem, precis som så många gånger förut.
  Hennes föräldrar får en chock när deras försvunna dotter plötsligt uppenbarar sig i hallen som om ingenting har hänt. Det är bara det att hon är tre år äldre, men det vet Angie inte. Hon tror att hon är tretton år. Hon förstår ingenting och vet inte att tre år har passerat sedan hon klev in genom familjens ytterdörr den senaste gången. 
     Kommissarie Brogan, som arbetat med försvinnandet tar hjälp av psykologen Lynn Grant för att försöka ta reda på vad som hänt och sakta med säkert nystas sanningen upp. Det är inte något trevligt och helst något man inte vill varken läsa eller höra talas om. Sanningen är hemskare än man kan föreställa sig.
      Angie försvann under ett läger en natt när hon skulle upp och kissa i skogen. Hon kidnappades av en man och har hållits fången i en isolerad stuga i skogen som hans hustru. För att överleva galenskapen har Angie skapat flera personligheter som tar över hennes kropp när det blir för jobbigt. Här är några av dem: "Lilla hustrun", "Skvallerbyttan", "Flickscouten", "Slampan" och "Ängeln". Psykologen hjälper Angie att försonas med det förflutna och att hitta de olika personligheterna som gömmer sig i hennes huvud.
     Att återvända till ett normalt liv är inte lätt. Föräldrarna vet inte hur de ska handskas med situationen och Angies före detta pojkvän Greg har blivit ihop med en av hennes bästa kompisar, Liv. Den som blir ett ankare att klamra sig fast vid är Kate, som också är en gammal kompis och som står med båda fötterna på jorden. Hon accepterar Angies olika personligheter och tycker nog att det är lite spännande, för hon lyssnar gärna på historier om vad de olika personligheterna har hittat på. Hon kommer med goda råd och bara att hon alltid ställer upp betyder mycket för Angie.  
     När pressen får nys om att den försvunna flickan har återvänt är kaoset ett faktum. Ännu värre blir det när Angie sakta men säkert får sanningen om vad som hänt henne presenterad för sig med hjälp av psykologen och de olika personligheterna. En sanning som är så fruktansvärd att man blir alldeles tårögd.
OM JAG HADE VARIT DU SÅ SKULLE JAG SE TILL ATT FÅ FATT I DEN HÄR BOKEN SÅ FORT SOM MÖJLIGT!  DEN ÄR VEDERVÄRDIG, MEN SAMTIDIGT ALLDELES FANTASTISK. Mina tankar går till alla flickor som rövats bort av galningar och till deras anhöriga. Jag avslutar med ett citat från bokens början när Angie kommer gående längs vägen:

Angie svepte med blicken över husen längs återvändsgatan. Hon kände igen allihop, tack och lov. Bilarna på uppfarterna såg bekanta ut, vilket lugnade henne tills hon fick se mrs Harris rulla in en barnvagn i garaget. Mrs Harris hade inga barn. Hon började springa och kände för första gången blåsorna på fötterna och värken i benen. Hem, hon måste hem. Naturligtvis. Hon hade gått vilse i skogen. Nu var hon hemma. Hon trevade efter nyckeln under den flätade bastmattan och låste upp den röda ytterdörren. "Mamma!" ropade hon. "Mamma, jag är hemma." Hon gick in. (citat från sidan 13)

140418
Maria Bohlin
  

KIM145

Kim är en tonårstjej som hela tiden lyckas hamna i trubbel, mycket på grund av att hon lägger märke till detaljer, men också för att hon inte kan låta bli att lägga sin näsa i blöt. Hon påminner om en spårhund med nos för brott.

För en tid sedan räddade hennes granne, Jack,  henne från en knarkliga som Kim naturligtvis var tvungen att stoppa på egen hand. Nu lider hon av panikångestattacker, men inte ens det får henne att låta bli skumma saker. Här är ett citat från ett äventyr där Kim är ute och spanar alldeles själv mitt i natten:

En blå tavla på väggen till höger om mig visade att det fanns åtta våningar i huset. Massor av okända namn syntes, inte lätta att urskilja för mina ofokuserade näthinnor. Vad gjorde jag egentligen här? Mitt i natten. I ett främmande hus. Jag visste ju inte ens om mannen med den gröna bilen bodde i huset. Han kanske bara hälsade på någon, och hur som helst hade jag ju inga bevis för att det var något konstigt med honom. (sidan 69-70)

Allt började med att Kim lade märke till en skum bil som körde snabbt förbi henne. En kvinna satt i baksätet och viftade med armarna mot Kim där hon gick längs vägen. Det var inte någon hon kände och hon grubblade länge på om det kunde ha varit ett barn. Sen ser hon samma bil vid flera tillfällen och den har registreringsnummer KIM145. Kanske lägger Kim märke till det extra mycket, eftersom det är hennes eget namn på skylten. Oavsett vilket så har detektiven i Kim vaknat och det finns inget annat att göra än att ta reda på om det verkligen är något skumt med det hon har sett.


Både Kim och Jack brukar spela basket hemma på gatan. De är båda med i en basketförening, men förutom sitt gemensamma intresse så har de ingenting gemensamt. De kivas och bråkar en hel del och ibland verkar de inte alls tycka om varandra. I alla fall inte förrän de kysser varandra. Det blir en kyss som får luften att både spraka och gnistra.


KIM145 är en ganska lättläst bok med lagom dos spänning blandat med kärlek. Den har 136 sidor och det går snabbt att läsa den. En helt ok bok!
140418
Maria Bohlin

TRASIG SOPPA

   TRASIG SOPPA
Rowan Clark heter huvudpersonen i Trasig soppa. Det är en underbar bok som handlar om sorg, saknad, vänskap, kärlek och om hur en familjelycka kan slås i spillror på grund av en tragedi. Den är inte bara sorglig och tung, för den ger också läsaren tro, hopp och glädje. En bok fylld av värme med ett innehåll som får läsaren att tänka efter.

Den före detta helt vanliga familjen Clark bestod av mamma, pappa, storebror Jack, Rowan och lillasyster Stroma. Så såg familjen ut innan Jack drunknade under en utlandsresa. Konsekvenserna för familjen blir svåra. Mamma förvandlas till en knappt levande zombierobot och tillbringar nästan dygnets alla timmar nedbäddad i sängen. Ibland hasar hon sig ut i köket för att ta en kopp te, men för hennes del har både världen och tiden stannat. Pappa har flyttat hemifrån och förvandlats till en "intet-ont-anande-varannan-helg-pappa". Rowan har blivit expert på att dölja den brutala sanningen, nämligen att det är hon som håller allt flytande och exempelvis tar fullt ansvar för sin lillasyster Stroma och ser till att mamma kommer iväg på sina läkarbesök. Rowan är stark och biter ihop, trots att hon är smärtsamt medveten om att hennes älskade storebror aldrig kommer att komma hem igen.

Rowan lär känna Bee, en lite äldre tjej som skulle ha gått i Jacks klass, om han fortfarande hade varit vid liv. Bee bor med sin ensamstående pappa och den lille pojken Sonny, som är i tvåårsåldern. Rowan tar för givet att han är Bees lillebror. Bee blir ett stort stöd för Rowan och hjälper till att passa Stroma och Rowan behöver lite ledigt en stund ibland.

En dag händer något som kommer att förändra livet för alla inblandade.

Det var inte mitt.  

Jag hade inte tappat det, men killen i kön sa att jag hade det.  

Det var ett fotonegativ, ett ensamt, alldeles repigt och nött. Jag kunde inte ens se vad det föreställde, för hans tumme och pekfinger höll för det mesta. Han räckte fram det till mig som om inget annat skulle hända förrän jag tog det, som om han inte hade något annat för sig än att vänta.  

Jag ville inte ta emot det. Det sa jag. Jag sa att jag inte ens ägde en kamera, men killen bara stod där med en min som säger "jag vet att jag har rätt".  

Han hade ett snällt ansikte. Vänliga ögon, bred mun, allt det där. Det hade gått en flisa ur en av hans framtänder, det saknades en bit.  

(sidan 5)

Ovanstående citat beskriver det första mötet mellan Rowan och Harper. Ett möte som blir en vändpunkt för Rowan. Det visar sig senare att fotonegativet är en bild av Rowans döde bror, Jack. En fantastisk bild, som visar en lyckligt leende Jack, precis så som Rowan minns honom. Det är bara det att Rowan aldrig har sett fotot tidigare och hon är 100% säker på att det inte var hon som tappade negativet.

En person jag inte kände hade gett mig nåt jag aldrig sett tidigare, men som visade sig vara mitt. Hur borde jag känna mig? Hur kunde det vara mitt om jag aldrig hade sett det? Om jag inte hade en aning om att något existerade, hur lyckades jag då tappa det? (sidan 42)

Jenny Valentine är en suveränt duktig författare!

140411
Maria Bohlin

Mitt klimatkatastrofala liv

   Laura Brown bor med sin familj i London. Det är år 2015. På grund av att vi människor har överkonsumerat och slösat med naturtillgångarna under många år är samhället på väg att kollapsa. Den engelska regeringen har infört ett ransoneringssystem av koldioxidutsläpp, där alla får en viss mängd energi att förbruka varje månad. Världens klimat har fått knas och är det inte ökentorka så vräker det ner regn eller så blåser både hus och människor all världens väg. I-länderna håller på att förvandlas till u-länder och kaos råder på flera platser runt om i världen. Europa ligger risigt till och situationen blir hela tiden värre och värre.

     Familjen Brown består av mamma Julia, pappa Nick, Laura och hennes storasyster Kim. Det är en dynamisk familj. Mamma jobbar mycket, pappa blir arbetslös och siktar på att omvandla familjens trädgård till ett självhushåll, Kim är på väg att bli kriminell och Laura lever för sin rockgrupp, Angels och för den snygge grannkillen Ravi.

Pappas ungtupp är en helt manisk fågel. Den sparkade igång kl. 04.00 och gol  

tre timmar i sträck. Klockan sex gav jag upp, gick in i vardagsrummet och begravde 

huvudet i soffkuddarna, bara för att få dem bortslitna strax därpå.  

Jag kisade upp mot Kims ansikte.  

"Vad är det som pågår? Vad gör alla de där vilda djuren här?" 

"Det är pappas", stönade jag. "Han har bytt in Saaben mot dem".  

"Åh, du skämtar! Vad sa mamma?"  

"Packade en väska och stack."  

Kim damp tungt ner på soffan. "Jaha, det var det. Nu har de tappat greppet totalt."  

(sidan 170)

Medan pappa kämpar med att odla bönor och grönsaker och ta hand om familjens nya fyrbenta medlemmar, kämpar Laura med att fixa skolan, vilket inte alls går bra. Hon känner sig som förälder till sina bråkande föräldrar och önskar inget hellre än att bo i en NORMAL familj.
     Vädret har spårat ur fullkomligt och värmeböljor, torka, kyla och översvämningar avlöser varandra. Laura försöker hitta egna små överlevnadsstrategier, medan hennes familj glider allt längre ifrån varandra.

Lördag 18 juli Helt normal frukostscen i morse. Jag stirrade på en karta över Devon, pappa stirrade på trädgården, Kim stirrade på baksidan av ett paket Frosties, inkopplad på sin e-pod. Plötsligt ställde mamma ner mjölken på bordet med en smäll. "Varför pratar vi aldrig med varandra längre?"  

Kim drog ut en hörsnäcka ur örat. "För att vi inte gillar varann. Och nu finns det ingen annanstans att fly än till tystnaden."  

Jag avskyr att medge det, men ibland beundrar jag verkligen min syster.

Söndag 19 juli Jag har börjat smyga in i köket på nätterna och öppna kylskåpsdörren för att svalka mig. Gud, jag skulle kunna döda för att få sova därinne, bredvid keson. (sidan 189)

När Laura tror att det inte kan bli värre, så är det precis det som sker. Till sist handlar det inte längre om koldioxidransonering, utan om att överleva dagen.
     Läsaren får kliva in i en dyster framtid. Jag kunde inte låta bli att fundera över om det är så här det kommer att bli för nästa generation som växer upp. Vad händer när vi har huggit ner alla skogar, förgiftat alla vattendrag och förbrukat alla energikällor? Kommer den globala uppvärmningen som så ofta diskuteras i media att påverka oss i allt högre grad? Blir antalet naturkatastrofer i världen fler? Och när kommer nästa pandemivarning? Vad är det för värld vi lämnar över till våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn? Kan vi göra något åt det?
     Jag tycker att alla borde läsa den här boken, inte bara för att man får sig en tankeställare, utan för att den har ett så brett innehåll. Familjeliv, kärlek, vänskap, musik, konflikter och katastrofer av olika slag i en lagom spännande dos.





140411



Maria Bohlin

EVIG NATT

    EVIG NATT (2011)
I bokens början får man följa den unge mannen Jack Miller och hur han förbereder en expedition till det arktiska Gruhuken. Jack, Algie och Gus färdas med båten Isbjörn till Gruhuken. Med sig har de en flock draghundar. Jack, som inte är någon djurvän, tycker att de flåsande bestarna mest är till besvär.

    Skepparen på Isbjörn, Eriksson, är inte alls förtjust över att de ska åka till just Gruhuken, men han vill inte säga varför och det är först när Isbjörn har lämnat av dem och sedan  återvänder till civilisationen som Jack inser att allt inte står rätt till på Gruhuken.

Jag var medveten om ljuden omkring mig - vinden, vattnet, min flåsande andning - men på något sätt gjorde de där ljuden bara tystnaden djupare. Jag kände den som en fysisk närvaro. Väldig. Överväldigande. Jag insåg att den här platsen är och alltid kommer att vara Ingen-mans-land. Jag antar att det är ofrånkomligt att Gruhuken då och då kan göra mig lite illa till mods. (sidan 80)

Till att börja med tror Jack att han inbillar sig saker för att han inte är van med den kompakta tystnad och stillhet som omger Gruhuken, men det tar inte lång tid innan han förstår att stället är hemsökt. Det finns något där som inte borde finnas, men Jack vågar inte säga något till gus och Algie. Han är rädd för att de ska reta honom.

Det kröp i skinnet på mig. Jag fick hjärtat i halsgropen. Jag kunde inte andas. Mina sinnen var på helspänn. Min kropp visste före mig att det fanns något här. Trettio meter längre bort var det en skepnad som rörde sig på klipporna. Jag försökte ropa. Tungan fastnade i gommen. (sidan 102)

En dag blir Gus sjuk. Man konstaterar att det är blindtarmen. Algie följer med när räddningsbåten transporterar Gus till sjukhus. Kvar vid Gruhuken är Jack och alla hundarna. Jack har helt ändrat uppfattning när det gäller hundarna och till och med fått en bästa vän i hunden Isaak.
     Ensamheten tär på Jack och han vet inte om det är galenskapen som är på väg att sätta klorna i hans medvetande, men han vet att han är rädd. Riktigt ordentligt rädd!

Jag höll på att torka snön ur ögonen när jag såg någon stå vid dörren. Jag blev så förskräckt att jag fick snöskorna i kors och föll och slog höften i en sten. 

     Och naturligtvis var det inte någon där, det var bara björnstolpen.Dumbom. Vad är det med dig, Jack? Snart blir du väl rädd för din egen skugga. (sidan 129)

Jack blir  paraniod och beslutar sig för att såga ner den hemska björnstolpen med de mörka fläckarna en gång för alla. Han inbillar sig att stolpen kommer närmare huset. Men stolpar kan inte förflytta sig på egen hand. ELLER, kan de det?

Jag har redan varit här ensam i en vecka. Det känns som en månad. Hur ska jag stå ut i två veckor till? (...) Två veckor. Det blir i mitten av november. Jesus. Kommer havet att vara öppet då? Kan de ta sig hit? Whisky. I massor. Det är modellen. (sidan 133)

Frågan är om Jacks vänner kommer att hina återvända till lägret i Gruhuken innan havet fryser till is och innan Jack blir galen. Om det inte kommer innebär det att Jack måste tillbringa hela fyra månader i ensamhet på denna tysta och ogästvänliga avkrok. Han vet inte ens om han klarar fyra DAGAR till. När Jack tror att det inte kan bli värre, är det någon eller något som släpper ut hundarna så att de rymmer. Kvar i lägret finns Jack, bara Jack.

Åtminstone så tror man att han är ensam. En sak är säker - han skulle garanterat ha föredragit ensamheten om han hade haft en chans att välja. Det har han inte!

Det här är en av de läskigaste böcker jag har läst. Helt i klass med DAHRLA 172 timmar på månen. Läs den om du vågar...
140411
Maria Bohlin

Mycket mer än så

     Mycket mer än så
Auden ska tillbringa sommaren hos sin pappa och hans nya fru, Heidi och deras nyfödda dotter, Thisby. De bor i den lilla kuststaden Colby och har ett hus vid stranden. Audens pappa är författare och håller på att avsluta en bok. Han är helt uppslukad av sitt arbete och varken hör eller ser. Heidi håller på att bryta ihop av sömnbrist och lilla Thisby bara skriker. Auden kan inte sova om nätterna och hjälper därför till med Thisby ibland. Dessutom ger Heidi Auden ett jobb i sin klädesbutik Clementine´s, där Maggie, Leah och Esther är anställda.

I vanliga fall bor Auden hos sin mamma som är högutbildad och jobbar på ett universitet. Mamman förväntar sig att Auden ska följa i hennes fotspår och fokusera på sina studier. Auden är den ambitiösa och duktiga flickan som alltid har gjort allt för att leva upp till sina föräldrars höga ideal. Hennes storebror Hollis är raka motsatsen. Han lever ett kringflackande liv runt om i världen och stannar aldrig länge på samma ställe.

I Colby blir Auden vän med Maggie, Leah och Esther som introducerar henne i "tjejernas värld". Auden har nämligen aldrig umgåtts med jämgamla och det är en helt ny värld som öppnar sig för henne. Deras allra första möte blir katastrofalt, eftersom Auden förvånat sig själv genom att hångla med en kille ute på sanddynorna redan första kvällen i Colby. Hon ångrar det djupt, men gjort är gjort. Hon ångrar sig ännu mer när det visar sig att det var Maggies kille hon hånglat med. I nedanstående citat från sidan 62 befinner sig tjejerna på Clementine´s och det är allra första gången de träffas.

"Jake hånglade med en annan tjej igår kväll" sa plötsligt den första tjejen. På Udden." Helvete tänkte jag. "Va?" flämtade Maggie. "Leah!" sa den andra tjejen. "Herregud, jag tyckte vi sa att vi skulle ta det försiktigt. "Du ville ta det försiktigt Esther", svarade Leah. "Jag sa bara att vi skulle göra det snabbt och genast, som när man vaxar benen." "Menar ni allvar?" Maggies röst var gäll och spänd, och jag drog mig längre in bakom baddräkterna och undrade om det fanns någon nödutgång. "Hur vet ni det? Vem var det? Jag menar, hur..."

Här tror man som läsare att det är kört, men under sommarveckorna utvecklas en djup vänskap mellan tjejerna och Auden inser att hon har haft fel och att hon påverkats av sin mammas fördomar gentemot kvinnor och vad som i mammans ögon är världsliga ting. Man behöver inte vara obegåvad bara för att man klär sig tjejigt och beter sig som en tjej.

Det finns saker som Auden aldrig har upplevt när hon var liten. Saker som andra barn gör under sin uppväxt och som liksom hör till barndomen och uppväxten. Ett exempel är att cykla. Auden kan inte cykla. Hon har heller aldrig varit på examensbal, eftersom hennes date backade ur på grund av en (enligt honom) viktig föreläsning.

I Colby bor Eli. Han kan liksom Auden inte heller sova på nätterna och de hittar varandra och håller varandra sällskap under de mörka timmarna. Auden har aldrig kunnat prata med någon på samma sätt som hon kan prata med Eli. De pratar om allt. Tillsammans med Eli bestämmer hon sig för att ta ikapp de saker hon aldrig gjorde som barn.

Precis som en bra roman ska ha, så har Mycket mer än så problem som måste lösas. Här är några exempel: Audens pappa lämnar Heidi och Thisby, Eli bär på en djup sorg och Hollis presenterar till sin mammas stora förtret en ny flickvän och den här gången verkar han mena allvar.

Mycket mer än så är en "feel-goog-roman" som man bara måste tycka om. Läsaren fångas direkt på sidan ett och här kommer ett smakprov:

Hej Auden!!  

Det var det extra utropstecknet som störde mig. Min mamma skulle ha kallat det svulstigt, yvigt, överdrivet. Själv tyckte jag bara att det var irriterande, precis som allt annat hos min styvmamma Heidi.

Jag hoppas att du har några härliga sista skolveckor. Här har vi det bara bra! Vi håller på med de sista förberedelserna innan din syster kommer. Hon har sparkat som en galning den senaste tiden. Det känns som om hon över karate där inne! Jag har fullt upp med att sköta affärerna (så att säga) och fixa de sista detaljerna i barnkammaren. Allting går i rosa och brunt, det blev jättetjusigt. Jag skickar med ett foto så du kan se själv.  

Din pappa jobbar för fullt med sin bok. Jag får väl se mer av den nattugglan när jag är uppe med bebisen. Jag hoppas verkligen att du har lust att komma och hälsa på oss när skolan är slut. Det vore så roligt, och du skulle göra den här sommaren mycket mer speciell för oss. Kom när du vill, vi längtar efter dig! Kram Heidi(och din pappa, och bebisen som snart kommer)

Det räckte med att läsa hennes meddelande för att jag skulle bli alldeles trött. Delvis berodde det på hennes upphetsade sätt att skriva - det var som om någon stod och gastade en i örat - men också på Heidi själv. Hon var helt enkelt så svulstig, yvig, överdriven. Och irriterande.

140411
Maria Bohlin

LIV & LOVISA

LIV & LOVISA
Författare: Emma Granholm (2008)
Den här boken handlar om Liv och Lovisa i Ekensvik. De går sista terminen i årskurs nio och de hatar varandra. Liv bor med sin mamma i en sunkig tvårumslägenhet och mamma har alltid om t om pengar, eftersom hennes hårsalong inte går så värst bra. Liv har aldrig träffat sin pappa, men när hon var nio år gammal hörde hon, genom att tjuvlyssna på ett samtal mellan mamman och en väninna, att det fanns tre tilltänkta pappakandidater. TRE. 

Liv umgås med Rick och Tanja och sedan ett år tillbaka har de planerat en resa till MAllorca tillsammans med Ricks moster. Liv har alltid sin armékniv i fickan. Den är som en lyckoamulett för henne, en trygghet som hon kan fingra på när det blir för jobbigt.

Lovisa är Livs raka motsats. Hon ser ut som en fotomodell, bor i en flott villa med pool tillsammans med sin pappa och hon har höga betyg i allt. Lovisa är kompis med Sara och Veronica. Hon har en pojkvän som heter Niklas och han är en riktig snygging. Enligt Liv har Lovisa ett helt perfekt liv och precis allt man skulle kunna önska sig.

- Och vad säger du om det här då?  

Morsan snurrar runt igen. Nu har hon en guldkedja runt halsen. Från den  

hänger tre små gnistrande stenar.   

-Vad är det där? säger jag, släpper tidningen och reser mig upp.  

-Tycker du inte att det är fint? säger morsan och fingrar på kedjan.

Jag går fram till henne och granskar halsbandet på närmare håll.  

-Är det där också nytt?frågar jag. Hur fan har du haft råd med de här  

grejerna?  

Morsan håller ut sina armar och snurrar runt ytterligare en gång. Den röda  

kjolen står ut kring henne.  

-Presenter från Martin, säger hon.  

-Jaha, säger jag.  

Jag plockar upp Cosmon och sjunker ner i soffan igen, slänger mina ben  

över armstödet precis som förut.  

-Snart skulle jag vilja att du träffade honom.  

-Morsan! (sidan 54-55)

Vad Liv inte vet är att Martin är Lovisas pappa. När Liv och Lovisa får reda på hur det lgiger till går världen mer eller mindre under för dem båda två.

- Jag är inte dum i huvudet, säger Lovisa. Jag vet vad din morsa är ute  

efter: min pappas pengar.  

Jag stoppar in ena handen i fickan. Kramar om armékniven. Hårt.  

-Skitsnack!  

-Har du sett grejerna han har köpt till henne? Den där röda klänningen,  

halsbandet med diamantörhängen - har du nån som helst aning om hur  

dyra de var?  

-Det är väl för fan inte hennes fel att han ger henne presenter.  

-Vänta bara, säger Lovisa. Jag vet vad hon vill. Snart kommer hon att hitta  

på nåt som gör att hon och du kan flytta in hos oss, så att hon kan slå igen sin  

skabbiga frisersalong för gott och bara leva på min pappa.

Jag pressar ihop handen ännu hårdare om kniven. Jag kramar den så hårt att  

det gör ont i både fingrarna och handflatan.  

-Du vet ingenting om min mamma, säger jag. Du vet ingenting om oss! (sidan 65-66)

Det värsta är att Lovisas farhågor besannas, men inte av den anledningen som hon förutspår. Liv och hennes mamma får fuktskador i sitt badrum och måste riva ut hela badrummet. De kan inte bo i lägenheten under tiden, så Lovisas pappa erbjuder dem att bo hemma hos Lovisa och honom.















Livs mamma och Lovisas pappa är jättekära. De märker inte hur det står till mellan döttrarna. Både Liv och Lovisa gör jättemånga dumma saker mot varandra och hatet byggs på. Till sist bubblar det över och det hemska händer. Det där som aldrig går att ta tillbaka. Det där som aldrig kan glömmas bort.

LÄS BOKEN!!!

140411
Maria Bohlin

 

Min syster är i tusen bitar

MIN SYSTER ÄR I TUSEN BITAR

AV: Annabel Pitcher

Du är sen! ropade pappa, men sen flämtade mamma till. Jasmine log nervöst. Hon hade piercat näsan och där satt nu en gnistrande diamant och håret var mer rosa än ett bubbelgum. Jag log mot henne, men sedan - BAM - lät det som en explosion när pappa tappade tallriken och mamma viskade Vad har du gjort? (sidan 17)
Ovanstående citat handlar om när Jamies storasyster Jasmine kommer hem och överraskar familjen med en ny look. Hon är innerligt trött på att jämföras med sin döda syster, Rose, och med ett knallrosa hår och en piercing liknar man inte längre en fem år död tioårig syster.

Perfekt! sa pappa med grötig röst om Roses solo. En ängels röst! Alla med fungerande öron kan höra att Jasmine sjugner mycket bättre, och det sa jag till henne när vi satt hopträngda i baksätet på bilen. Rose hade framsätet för sig själv. Pappa spände till och med fast säkerhetsbältet runt urnan, men glömde säga till mig att spänna fast mitt. (sidan 53)
Pappa, Jasmine och Jamie är på väg till sitt nya hem. Roses urna får hedersplatsen bredvid sin far. Jasmine och Jamie känner sig alltmer osynliga för var dag som går. Inte ens Jasmines rosa hår kan få pappa att vakna ur sin sorg. Och vad är viktigast - att spänna fast urnan eller se till så att de barn som fortfarande är i livet sitter ordentligt fastspända?

Familjen trasas sönder helt efter Roses död. Hon var på fel plats vid fel tillfälle och råkade bli sprängd i småbitar av en grupp muslimska terrorister. Numera bor Rose i en urna på spiselkransen. Mamma har stuckit med sin terapeut, pappa dricker sig redlös dygnet runt och Jamie och Jasmine hjälps åt för att upprätthålla en fasat inför omvärlden. Efter att de flyttat med pappa till Ambleside är det inte längre någon som känner till familjens mörka hemlighet. Sakta men säkert håller deras omsorgsfullt uppbyggda fasad att rämna.

Jamie är bokens huvudperson och han är tio år gammal och har rött hår och fräknar. Han älskar sin katt Roger, men annars är han väldigt ensam. På den nya skolan lär han känna en flicka som heter Sunya. Hon är den enda muslimen på hela skolan och precis som Jamie är hon utanför. Jamie och Sunya blir bästa vänner och hjälper varandra mot klassens elaka mobbare Daniel. Ett orosmoln är dock att Jamies pappa hatar alla muslimer efter terroristattacken som dödade Rose och Sunya är i allra högsta grad muslim och bär alltid sin fina hijab. En dag i skolan läser fröken om Guds tio budord.
Men sedan sa mrs Farmer Det fjärde budet är det viktigaste: visa respekt för dina föräldrar och plötsligt kände jag mig illa till mods. Att äta smörgåsar tillsammans med en muslim är inte att visa respekt för pappa. (sidan 124)
Jamie slits mellan att vara sin far till lags och att vara vän med Sunya. Han har svårt att tro att den snälla Sunya med de bruna vackra ögonen skulle bygga bomber hemma i sitt rum.

Det är synd om Jamie och Jasmine, för de har ingen vuxen att ty sig till. Vändpunkten kommer trots allt till sist, men inte på det sätt man tror att det ska göra. Min syster är i tusen bitar är en av de bästa böcker jag har läst. Det är så lätt att känna medkänsla med bokens stora  hjälte, Jamie, som trots allt bara är tio år gammal. Man blir både glad och ledsen av den här boken och mitt i alltihop är den full av hopp.
140411
Maria Bohlin

GLASHUSET

    GLASHUSET
EN BOK AV RACHEL CAINE
Glashuset är kärnan i den här fantasyromanen av Rachel Caine. Glashuset ägs av Michael Glas, en annorlunda kille som sover på dagarna och är borta varje natt. Jag trodde faktiskt att han var vampyr, men det visade sig vara helt fel. I huset bor också Shane, en omtänksam kille som lagar världens godaste chili  och gothttjejen Eve, som arbetar på en bar. Det är Eve som först hittar den fjärde hyresgästen, Claire, som  blivit halvt ihjälslagen och som är i akut behov av både bostad och vänner.





Bokens egentliga huvudperson är Claire och hon har nyligen flyttat till Morganville för att studera på ortens universitet. Hon är bara sexton år, men är otroligt smart och därför är hon yngre än de andra studenterna. På skolan finns den vedervärdiga Monica och hennes fanclub. De terroriserar övriga elever och Claire har blivit deras huvudmål efter att hon råkat tillrättavisa Monica när hon felaktigt påstod att andra världskriget utspelades i Kina. Inte nog med att de gör sitt bästa för att förstöra tillvaron för Claire - de försöker faktiskt döda henne och tycks njuta av att skada henne.

Morganville blir inte alls som Claire tänkt sig, men med hjälp av Eve, Michael och Shane lyckas hon åtminstone behålla livhanken en tid framöver.

 Bilen var fortfarande i rörelse, förde henne längre och längre bort från tryggheten.  

"Du", sa Monica och lutade sig över henne, "retade verkligen upp mig,  

fisken. Sånt där glömmer jag inte . Det för inte min kille heller."  

"Brandon?" väste Claire. "Jösses, kunde du inte skaffa en med puls?"  

Det resulterade i att hon fick en ny smäll, och den här gången gjorde  

det så ont att hon började gråta, ursinnigt och hjälplöst. Gina klämde tag  

om hennes strupe med ena handen. Inte tillräckligt hårt för att döda  

henne, bara så att det gjorde ont och blev ännu svårare att kippa efter luft. (sidan 252)

Och vampyrer då? Jo, det finns vampyrer i Morganville. De är både farliga och dricker blod och styr hela staden, men på något sätt är de lite mystiska, för man får inte reda på så mycket om dem.

Glashuset är en bra bok. En annorlunda fantasybok. Det overkliga smälter in i verkligheten så att det nästan känns naturligt. Och Claires föräldrar, ja de anar ingenting. En dag dyker de upp oanmälda vid Glashuset, efter att de fått reda på att Claire råkat ut för en "olycka" i kemisalen. Olyckan = Monica och hennes gäng! Claires föräldrar håller på att få spader när de får reda på att Claire bor i samma hus som två äldre killar. Shane, Eve och Michael gör sitt allra bästa för att övertyga dem om att de tar väl hand om deras dotter och det verkar som om de är på väg att lyckas när följande händer:

"Kryddstarkt", sa pappa, som om det var ett fel, trots att Claire visste  

att han brukade ha tabasco på nästan allt han åt.  

"Kan jag få påfyllning?"       

     Eve hoppade upp som gubben-i-lådan.  

"Jag fixar det!"  

Men Claires pappa satt vid kortändan av bordet, närmast köket, och hade  

redan rest sig och var på väg dit.  

     Michael och Shane tittade på varandra. Claire undrade varför de såg  

så oroliga ut.  

     De satt tysta medan kylskåpet öppnades. Flaskor skramlade och  

kylskåpsdörren stängdes igen. Pappa kom tillbaka med en iskall cola i  

handen.  

     I andra handen höll han en öl. Han ställde ner den mitt på bordet och stirrade hätskt

          på  Michael. 

"Vill du vara så vänlig och förklara varför det står öl i kylskåpet när ni har en  

sextonåring i huset?" frågade han. "För att inte nämna att ingen av er är gammal nog att  

dricka!" (sidan 237)

Problemen hopar sig utan någon lösning i sikte. Ännu värre blir det när Shane lovar bort sitt blod till vampyrerna i utbyte mot att både de och Monica lämnar Claire ifred. Till sist finns det bara en sak som kan rädda dem. Problemet är bara att det är fullständigt omöjligt!

Det mest negativa med boken är att den slutar spännande och jag smäller av om jag inte får läsa fortsättningen inom en snar framtid.
140411
Maria Bohlin 

DEN STATISTISKA SANNOLIKHETEN FÖR KÄRLEK VID FÖRSTA ÖGONKASTET

DEN STATISTISKA SANNOLIKHETEN FÖR KÄRLEK VID FÖRSTA ÖGONKASTET

Hon är fyra minuter sen, vilket inte tycks så mycket om man tänker efter: ett reklamavbrott, pausen mellan två lektioner, den tid det tar att värma en snabbmåltid i mikron. Fyra minuter är ingenting. (sidan 8)

Hadley Sullivan missar planet till London med fyra minuter och riskerar därmed att komma för sent till sin pappas bröllop. Om sanningen ska fram vill hon egentligen inte åka dit, eftersom hon känner sig sviken av sin pappa som lämnade henne och hennes mamma för en ny kvinna.

När Hadley sitter på flygplatsen och väntar på att nästa plan ska komma träffar hon Oliver. Han ska åka med samma plan som Hadley och det visar sig att de ska sitta nästan bredvid varandra. Om Hadley inte hade missat planet skulle de aldrig ha träffats. Oliver och Hadley hinner prata om allt under flygresan över Atlanten. Oliver är en god lyssnare. Hon somnar med huvudet mot hans axel och han får henne att glömma att hon egentligen är rädd för att flyga.

Hon öppnar ögonen och blir genast klarvaken när hon upptäcker att Oliver sitter med ansiktet bara några centimeter från hennes, vaksamt och tyst, med outgrundlig min. Hadley trycker överraskat en hand mot hjärtat, innan det slår henne att hon vilar huvudet mot hans axel. (sidan 65)

De skiljs åt i trängseln på Heathrows flygplats och Hadley är övertygad om att hon aldrig någonsin mer kommer att träffa Oliver, men ibland vill ödet annorlunda och ibland får man ta ödet i egna händer.

Halva boken utspelar sig på planet mellan Amerika och England, där Hadley ibland tänker tillbaka på allt som hänt med pappa som lämnade henne och hennes mamma för Charlotte, en kvinna som Hadley nu ska träffa för allra första gången och som hennes pappa nu ska gifta sig med. Hadley är arg och besviken på sin pappa och vet inte om hon någonsin kommer att kunna förlåta honom för det han har gjort.

Boken är genomtänkt och välskriven, charmig och fängslande. Den har 206 sidor och texten är mellanstor. Författaren Jennifer E. Smith är inte känd för mig sedan tidigare, men om jag hittar fler böcker av samma författare kommer jag absolut att läsa dem.

Hadley är ungefär sjutton år och hon funderar väldigt mycket. Trots sina fördomar mot resan till England visar det sig att det bästa hon kunde ha gjort är att resa just dit. Man kanske kan tycka att fyra minuter inte är särskilt lång tid, men för Hadley är just dessa fyra minuter dyrbara, eftersom de blir avgörande för hennes framtid. Om hon inte hade kommit fyra minuter för sent hade hon ju aldrig träffat Oliver...
140410
Maria Bohlin

 

ALDRIG SLÄPPA TAGET

ALDRIG SLÄPPA TAGET
En av de bästa böcker jag har läst!
Skriven av Holly Goldberg Sloan(2011).
Jag vet att jag har sagt att jag har läst världens absolut bästa bok många gånger, men nu tror jag att jag har läst världens absolut bästa bok...igen! Den är underbar och snillrik. Författaren är ett geni! LÄS DEN!

Emily är sjutton är och hon bor i ett hus med sin familj som består av mamma, pappa och lillebror samt familjens matglada hund. Hennes mamma är sjuksköterska på en akutmottagning och pappan är musikprofessor på college, men han arbetar som körledare i kyrkan på söndagarna.

Första gången Emily möter Sams blick är en söndag i kyrkan, där hon har blivit övertalad att ställa upp med en solosång, I´ll be there, fullt medveten om att hon inte alls kan sjunga annat ä falskt. När hon står där och sjunger känner hon att hon måste fästa blicken mot något för att kunna fullfölja sin sång och det blir Sam på bakersta bänkraden i kyrkan som blir målet för hennes sökande ögon:

Den här killen, människan, främlingen som satt längst bak i kyrkan fick henne att känna sig konstig. Var det han, eller var det bara något inuti henne? (Citat sidan 21 - ur Emilys perspektiv)

Hon kunde egentligen inte sjunga.  

Så var det bara.  

Men hon var också fängslande. Hon var hudlös och blottställd  

och träffade inte riktigt de höga tonerna. Men hon sjöng för honom.  

Varför honom?  

Han inbillade sig inte.  

Flickan med det bruna håret höll sina små händer knutna vid sidorna och han kunde inte titta bort, kanske för att hon var så dålig eller för att hon såg rakt på honom och verkade sjunga direkt till honom.  

Hon sa att hon skulle finnas där. (Citat sidan 17 - ur Sams perspektiv)

Sam har levt ett kringflackande liv med sin psyksjuka och kriminella far och sin ständigt sjuka lillebror, Riddle, som inte pratar trots att han är i tioårsåldern. Som läsare får man reda på att pojkarnas pappa mer eller mindre har kidnappat dem från samhället och att de tvingas leva gömda och ständigt är på flykt.

Allt förändras den där dagen i kyrkan när Sam hör Emily sjunga. Så småningom lär de känna varandra. Emily anar att Sam döljer något viktigt för henne, men hon kan inte i sin vildaste fantasi ana sig till vad som döljer sig under ytan. Men plötsligt en dag är Emily och hennes familj indragna i en verklig mardröm, som inte verkar kunna sluta på något annat sätt än ett dåligt.

ALDRIG SLÄPPA TAGET berör läsaren ända in i själen och när man har läst ut sista sidan så fortsätter boken inuti huvudet som en film. Den är sorglig, romantisk och verklighetstrogen och den har alla de där ingredienserna som gör en bok riktigt bra.

Här följer ett sista citat ur boken som visar hur underbar Sam är och den här gången är citatet ur Emilys pappas perspektiv:

Han var alltid den första som vaknade vajre morgon. Han  

skruvade upp termostaten på värmepannan, satte på kaffe  

och släppte ut hunden.  

    Och idag bar han också in ett trähjärrta, byggt av hundra- 

sjuttioåtta små pinnar, sammanflätade som bruna och grå  

fingrar. (...)  

    Tim bar in det i köket och lade det på bordet. Fem minuter

senare stirrade han fortfarande på det när Debbie Bell kom 

in, klädd i sin blå sjuksköterskeuniform. Hon stannade till  

när hon såg sin make. (...)  

"Vad är det där?"  

     Tim vinkade henne närmare.  

"Det är fantastiskt - det är vad det är."  

     Debbie gick mot bordet och spärrade upp ögonen när hon  

kom närmare. Hon ställde sig bredvid sin make med vördnad.  

     Och så stod de båda två när Emily kom in i köket. Båda vred  

huvudet mot henne samtidigt.  

"Vad?" 

     Hennes far nickade mot bordet.  

"Jag tror att någon har lämnat någonting till dig.." 

De skymde bordet för henne.  

"Hur vet du att det är till mig?"  

"Ditt namn står på baksidan." (Citat sidan 59-60)

Emily förstår direkt att detär från Sam. Det bästa av allt är att han har gjort det alldeles själv. Om du läser boken så kommer du att förstå exakt hur mycket trähjärtat från Sam betyder.

140410
Maria Bohlin

HITTA VIOLET PARK

     HITTA VIOLET PARK
En bok av Jenny Valentine (2007)
Jenny Valentine, som också har skrivit boken Trasig soppa, har gjort det igen - skrivit en underbart fin bok som är annorlunda och oförglömlig. Hitta Violet Park är en fantastiskt skriven och genomtänkt bok och den liknar ingen annan bok som jag har läst; och jag har läst många böcker!

Lucas Swain 16 år ska ta en taxi hem efter en sen kväll hemma hos en kompis. Han går in på ett taxikontor och på en hylla står det en urna. Det visar sig att någon lämnat kvar en urna i en taxi och aldrig frågat efter den och sedan dess har urnan stått på taxikontorets hylla.

Urnan innehåller Violet Park och Lucas kan inte låta bli att tänka på urnan och på hur den hamnat där.

Vad gjorde den gamla damen på taxikontoret  

innan hon började göra ingenting i den där  

urnan dagarna i ända? (Citat sidan 15)

Lucas  bor med sin mamma, sin storasyster Mercy och sin lillebror Jed. Pappan är försvunnen och Jed har aldrig träffat sin pappa, eftersom han försvann när Jed fortfarande låg i mammas mage.

Natten då Lucas hittar Violet Park förädrar honom och får honom att fundera på livet och döden. Han tänker mycket och så här tänker han om vuxna:

De verkar aldrig nöjda med vad de har och  

så tror de att de blir lyckligare om badrummet  

ser annorlunda ut. Jag fattar inte varför mamma  

håller på så där när hon ändå inte kommer att  

flytta någonstans. (Citat sidan 19)

Lucas är klok. Han har insett att de inte kan flytta, för tänk om pappa kommer hem och så är de försvunna.

Förutom sin mamma och sina syskon har Lucas sin farmor Pansy och hennes man Norman. De bor på ett hem för äldre och Norman har problem med minnet efter ett slaganfall. Pansy har också hunden Jack och hon älskar fotboll och svär som en hel karl. Farmor Pansy är den första som får reda på något om Violet Park.

Lucas beslutar sig för att rädda Violet Park från hyllan på taxikontoret och han får hjälp av sin farmor. När han sedan börjar nysta i mysteriet med Violet Park i urnan upptäcker han till sin förskräckelse att Violet tycks kommunicera med honom. Eller är det bara rena tillfälligheter? Det verkar dessutom som om Lucas försvunna pappa på något vis är inblandad i Violet Parks öde och Lucas vet inte riktigt vad han ska tro.

JAG KAN INTE GÖRA ANNAT ÄN ATT REKOMMENDERA HITTA VIOLET PARK för alla, för det är en underbar bok.
140410
Maria Bohlin

Ingen du känner

    INGEN DU KÄNNER
En bok av Christina Wahldén!

Fatma är 15 år och har precis slutat nian. Det är sommarlov och hon ska åka på semester till Turkiet med sin familj. Fatmas föräldrar kommer från Turkiet och de ska hälsa på sina släktingar som bor kvar där.






Aida, Fatmas bästa kompis, är orolig inför resan. Hon varnar Fatma och vill att hon ska vara försiktig, eftersom  flera av deras tjejkompisar åkt till föräldrarnas hemland på semester och har inte setts till sedan de åkte iväg.


Fatma lugnar Aida. Hennes föräldrar skulle aldrig kunna göra något sådant. Det finns helt enkelt inte på kartan. Fatma ska ju bli yogalärare i Indien.





Efter ankomsten till Turkiet vill Fatmas mamma att de ska åka och köpa fina kläder till Fatma, men Fatma tycker att det är onödigt. Hon har ju redan de kläder hon behöver.

Det är då hon säger det, helt utan förvarning:

- Du måste se snygg ut på din förlovning.  

-Min VAD? Förlåt? Vadå? Ursäkta mig? säger jag.  

-Du hörde, säger hon.  

- Lägg av!  

-Krångla inte! 

-Men jag vill inte. Varför har ni inte pratat om det här förut?  

-Skulle du ha följt med hit då?  

-Nej. Det är väl klart. Vad tror du?  

-Där ser du. Kom nu.  

Jag vill ju tro att hon skämtar. Men inser att min mamma inte är någon skämtare ens från början. (Citat sidan 22)

Familjen  tvingar Fatma att gifta sig med en man som skulle kunna vara hennes farfar. Hennes föräldrar har förvandlats till två främlingar. Tidigare har hon kunnat prata med dem, men de behandlar henne som en häst som säljs till den som bjuder mest pengar. Tillvaron i Turkiet  blir en chock för Fatma som är van att leva som en svensk tonåring.

Jag hatar honom. Och jag tror faktiskt att jag hatar mina föräldrar också. Mest av allt hatar jag mig själv som inte förstod vad som höll på att hända. Gubbjävel. Han har ju ett namn faktiskt. Fikret Korkmaz. Jag har svårt att säga det utan att kräkas. Fikret, i värsta fall kan jag säga det. Inte mer. (Citat sidan 72)

Fatma har hamnat i helvetet och hon har ingen som hon kan få hjälp av. Hon har inte ens någon att prata med. Hennes mans familj avskyr henne som pesten och behandlar henne som en tjänare.






Fatmas enda hopp är Aida, som haft kontakt med Fatma på mobilen och nu vet vad hon har råkat ut för. Aida kontaktar polisen i Sverige, men det visar sig att det inte är världens enklaste sak att rädda Fatma.




Ingen du känner är en verklighetstrogen bok om något som många unga flickor med utländska rötter råkar ut för. Varje sommar försvinner tonåringar ut ur Sverige och precis som Fatmas föräldrar gör i boken, tar deras föräldrar med dem till sitt hemland för att gifta bort dem.
 





Jag rekommenderar alla att läsa den här boken, för man förstår verkligen hur utsatta och sårbara dessa flickor är som lämnas ensamma i ett främmande land med någon som ska vara deras make, trots att de aldrig tidigare har träffats. Ingen vill väl tro att föräldrarna, de som står barnen allra närmast, ska överge sina barn och "sälja" dem till en som de inte känner.

140410
Maria Bohlin

Sötaste Klara

Sötaste Klara
AV: Sofia French (2011)

alla tror att jag är så duktig och klarar allt  

alltså både skolan och annat  

Men gumsan då. För mig behöver du inte vara duktig  

Och klara av allt.  

Nä kanske inte... 

Bara jag känner att jag längtar efter något annat  

Men jag vet inte vad, fattar du!  

är bara en liten skit som inte vet någonting om  

någonting  

Du är ingen liten skit. Fast du FÅR vara liten OCKSÅ!  

Jag ska ta hand om dig... (Citat sidan 29)

Klara är en tjej på 14 år. Hon är en ganska ensam tjej och sitter för det mesta hemma vid datorn om hon inte är i skolan. En dag lär Klara känna en kille på nätet. Han är den enda som hon kan "prata" med och som förstår henne och ser henne precis som hon är.

Marcus (killen på nätet) är omtänksam. Kanske är det för att han är lite äldre än Klara. Han bor dessutom i Stockholm och har mer livserfarenhet än henne. Han berättar att han har ett jobb och att han reser mycket i sitt arbete.

Efter att de har skrivit till varandra en tid blir Klara förälskad. Hon blir också beroende av att hålla koll på om Marcus är ute på nätet. Det första hon gör när hon vaknar och det sista hon gör innan hon somnar är att kolla ifall Marcus har skrivit något till henne. Klara förändras av kärleken till Marcus. Hon börjar bry sig om hur hon ser ut och skaffar nya kläder. Det blir plötsligt viktigt för henne att se så bra ut som möjligt.

Skulle så gärna vilja höra din röst också. Kan inte du ringa mig?  

Ja...jo visst...

Fast...  

jag har en känsla av att om jag väl får dig på tråden så vill jag prata lääänge...  

då blir det dyrt...kanske bättre att jag ringer dig?(citat sidan 61-62)

En dag pratar Klara och Marcus i telefonen. De pratar säkert 40 minuter. De pratar om kramar och kyssar, något som Klara aldrig trodde att hon skulle prata med en kille om. Hon blir alldeles varm och lycklig. Marcus menar bestämt allvar.

De bestämmer sig för att träffas. Det är några dagar före Klaras femtonårsdag. De ses på tågstationen och tar en fika. Marcus har en present med sig till Klara och hon har aldrig någonsin blivit så glad över en present. Tiden går snabbt och snart måste Marcus åka vidare.

Som alla nyförälskade människor börjar Klara skina som en sol. Alla märker förändringen och Klara får till och med en kompis, Madde. Tidigare har Klara inte alls umgåtts med någon, allra minst Madde. Madde är cool och "vuxen", har äldre killar och går på dansställen för vuxna. Klara känner sig glad och stolt över att få vara med Madde.

Saknaden efter Marcus blir plötsligt för stark. Klara sticker iväg till Stockholm för att träffa honom. Hon är sprickfärdig av förväntan och längtan, men det blir inte alls som hon har trott och hoppats på. Plötsligt står hon och ser den hemska sanningen rullas upp framför ögonen som en riktigt dålig film och det är hon själv som har huvudrollen.

Sötaste Klara är en verklighetsbaserad bok så till vida att författaren har intervjuat och pratat med många unga flickor som råkat ut för liknande händelser. Handlingen är spännande och man kan lätt sätta sig in i den ensamma flickans situation när hon plötsligt får uppmärksamhet och känner sig synlig för första gången i sitt liv.

LÄS DEN!
140409
Maria Bohlin

HIMMEL ÖVER HASSELA

HIMMEL ÖVER HASSELA (2012)
EN BOK AV: Viveka Sjögren
Kalle, vars riktiga namn är Santos, har flyttat till den norrländska lilla orten Hassela med sin mamma och sina två yngre systrar till mammans nye pojkvän. De bodde tidigare i Stockholm. Kalle kallar sina systrar "blomflugorna" och man förstår att han tycker att de är lika irriterande som just blomflugor kan vara.

Boken börjar med att Kalle ser tillbaka på allt som har hänt sedan han kom till Hassela. Han sitter inlåst på en ungdomsanstalt, dömd för misshandel. Kalle, eller Santos som han egentligen heter har haft en strulig uppväxt. Flytten till Hassela gjorde inte saken bättre. Hans mammas numera före detta pojkvän, Anders, arbetar på en bilverkstad. Kalle och Anders har haft ganska god kontakt med varandra trots att Anders och Kalles mamma inte lever tillsammans längre. Kalles mamma finns där, men hon känns inte riktigt så närvarande som man skulle önska att en mamma var.

Kalle har träffat många kuratorer pch socialtanter genom åren. Han hatar alla väntrum han suttit i och ändå hamnar han där allt som oftast. Han kan helt enkelt inte låta bli att göra uppror mot allt och alla. Slutligen har han alltså hamnat på en ungdomsanstalt och det är där han nu sitter inlåst och funderar på varför allt blev som det blev.

Orsaken till att han blev dömd var att han misshandlade sin före detta allra bästa vän. Som läsare förstår man varför han slog Josef sönder och samman. Josef är mer än knäpp, men det ursäktar givetvis inte misshandeln. Man kan bara "förstå" varför det hände. Josef gjorde något riktigt vidrigt. När det gick upp för Kalle vad Josef faktiskt har gjort så rinner det helt enkelt över.

Början och slutet av boken utspelar sig på ungdomsanstalten och däremellan får man följa Kalles vardag genom diverse kuratorsbesök och ett och annat galet upptåg.

Jag var ansvarig för syrrorna. Klokt val, morsan. (Not.) På morgonen  

ville de hålla på traditionerna och leka hårfrisering som vanligt.  

"Jag kan vara frisör", sa jag.  

Det tyckte de var underbart kul.  

"Då är du bög", sa den ena.  

"Varför det?" frågade jag.  

"För att alla hårfrisörer som är killar är bögar. Visste du itne det?" sa den andra. 

"Whatever", sa jag. Deras oligiska slutledningar var ju inget som jag någonsin brydde mig om. Däremot tyckte jag att det skulle bli riktigt kul att fixa till det där fjuniga håret de hade på sina huvuden.  

"Vem vill börja?"  

"Jag!" skrek båda och ställde till med värsta hela-havet- stormar -fighten om frisörstolen. Att vi egentligen skulle till skolan hade vi för tillfället glömt. Jag tror Ida vann. Eller Emma. Spelar roll. Samma fjun. Det fick fort att klippa av. Snitch snitch, nära hårbotten. Slingorna fastnade i mina strumpor. Lillasystern i frisörstolen hann nog aldrig fatta att jag klippte, men den andra lillasystern skrek som om jag hade stuckit saxen i henne. "Käften!" väste jag åt henne, men hon fortsatte skrika och sedan satte den andra igång också, i badrummet, dit hon hade rusat för att se sig i spegeln.  

"Snyggt va?" ropade jag genom deras sirener, men fick inget svar. De låste in sig tillsammans i badrummet och vägrade komma ut. (Sidan 36-37)

Naturligvis slutade ovanstående lilla incident också med ett kuratorsbesök.

Det är under ett av sina besök hos kuratorn som Kalle lär känna Heidi. Vad han inte vet då är  att de har träffats vid ett annat tillfälle. Ett tillfälle som Kalle helst vill radera ut från sina tankar. Det är också den händelsen som är orsak till att Kalle misshandlar Josef. Vill du veta vad det var som hände så får du själv läsa boken.

Boken har bara 143 sidor! Det klarar du! (Den är dessutom väldigt bra.)
140409
Maria Bohlin