torsdag 31 juli 2014

SPELA FALSKT

   SPELA FALSKT - en ungdomsdeckare av Anna Vikström


FAKTA: Kim är 14 år. En kväll när hon är på en fest med sina kompisar lämnar hon sitt glas med läsk utan uppsikt, vilket resulterar i att hon blir drogad. Hennes föräldrar kör henne till polisen och ser till att det hela blir polisanmält. Kim mår konstigt ett tag, men så småningom är allt som vanligt, förutom tankarna som snurrar runt i Kims huvud. Vem drogade henne och varför?




     I samma veva börjar det hända skumma saker i idrottshallen. En kväll när Kim blir ombedd att arbeta en stund i vaktmästeriet hör hon följande när hon går runt för att låsa:
Duns. Jag ryckte till. Vad var det som lät? Duns, duns. Där var det igen. Ljudet kom från omklädningsrummet.  
- ...Adam...kan inte bara få en massa fattar du väl, sa en arg röst.  
- Snälla sluta...  
Den tjocka dörren gjorde att rösterna bara delvis trängde igenom. Jag tryckte örat mot dörren. Hjärtat bultade.  
- Betala nästa vecka annars jävlar! skrek någon.  
- Jag ska.. 
Duns, duns. 
- ...slog hårt. 
-Äh...vaknar snart. Nu drar vi!  
Någon tog i handtaget på insidan. (sidan 47)
Efter händelsen i idrottshallen är Kims nyfikenhet väckt och hon berättar för sina bästa vänner, Sassa och Loppan om det mystiska samtalet. Sassa håller med om att det verkar skumt, medan Loppan inte tycker att det behöver betyda något.


     När det sedan sker en serie inbrott i byn och lägger Kim ihop alla pusselbitar kring de senaste tidens händelser. Hennes kompisar tycker att de ska gå till polisen, men Kim vill ha bevis. Hon är så angelägen om att vara detektiv på egen hand att hon råkar riktigt illa ut. När det går upp för henne själv att det hela är på riktigt och att hon befinner sig i en mycket allvarlig situation, ja, rent av livsfarlig, så verkar det som om uppvaknandet är för sent.




SPELA FALSKT: 150 sidor spännande läsning
140731 Maria Bohlin






SPRÅKRESAN

SPRÅKRESAN
AV: Mats Berggren (2011)
Handling: Tonårskillen, Max, åker på språkresa till England och det blir en resa där han lär känna sidor av sig själv som han inte visste att han hade. Innan språkresan klassade han sig själv som en datanörd vars hela tillvaro uppslukades av dataspelsvärlden. Resan till England ger honom en nystart och han upptäcker att han kan skapa en ny Max, en cool Max som inte bangar för något. En Max som får nya vänner och som utmanar och testar gränser.

I England lär han känna två andra svenska killar, Leo och Simon. Leo är den självklara ledaren och Max börjar se upp till honom. De dricker alkohol, snattar i butiker och träffar tjejer och Max får ta del av en helt ny värld. Han får nästan en kick av att utmana sig själv när han snor saker i butikerna.

Max träffar en engelsk tjej som heter Cate. De umgås mer och mer och då dyker Cates före detta pojkvän upp tillsammans med slagskämpen Jack som hotar Max och kräver att han ska sluta träffa Cate. Max blir lite skärrad efter hotet, men han vägrar ge upp sitt nya coola jag, så han beslutar sig för att börja bära kniv. Bara till självförsvar, men det blir inte riktigt som han tänkt sig.

Plötsligt har det gått alldeles för långt. Våldet ökar och Max kompisar blir bekymrade när han inte verkar kunna sluta slåss, trots att de som råkar ut för hans ursinne inte längre kan försvara sig. Själv verkar Max ha tappat bort sig någonstans i förvandlingen från datanörd till Mr Cool.

Mitt omdöme: Mats Berggren gör inte sin läsare besviken. Språkresan är lika bra som övriga böcker av samma författare. En blandning av spänning, aggressivitet och förvirring. Helt klart läsvärd. Lättläst bok på bara 158 sidor!



Citat: Leo och jag slog oss ner i fåtöljerna. Simon gick fram till sin garderob, trevade lite bakom tröjorna och drog fram tre burkar Guinness.  
Jag var alkoholanalfabet, hade inte druckit något sedan farsan avskräckte mig från lättöl när jag var liten genom att låta mig smaka för att upptäcka att det var äckligt. Men jag hade sett Guinnesskyltarna utanför pubarna och snappat upp att det var ett irländskt öl som var så mörkt att det närmast var svart - med vitt skum.  
Nu tog jag emot burken, öppnade den med van gest, höjde den i en tyst skål med de andra aoch drack.  
Smaken var snarare blaskig än skarp, sträv men tam, ganska menlös.  
"Gott", sa jag.  
Vi gav ifrån oss små grymtande ljud och talade om för varandra hur skönt det var att ta en bärs så här på eftermiddagen. (sidan 21-22)
140731 Maria Bohlin 

torsdag 10 juli 2014

Kollektivt självmord

   Kollektivt självmord - en hysteriskt rolig bok!


De båda finska männen, direktör Rellonen och överste Kemppainen har fattat samma beslut. De ska ta livet av sig. Platsen är utsedd och tidpunkten är vald. Det enda som skiljer sig åt är tillvägagångssättet. Onni Rellonen tänker skjuta sig och Hermanni Kemppainen tänker hänga sig i en takbjälke. Då utspelas denna lilla episod:
Onni Rellonen klarade inte av att gå raka vägen in genom de vidöppna laddörrarna. De lurade på honom som ett stort svart helvetesgap. Utan att han ville det började han dra ut på sitt liv, bestämde sig för att gå ett varv runt ladan som ett skadat djur i färd med att säkra sin sista viloplats. Han kikade in genom springorna i det murkna väggtimret, där var hemskt och gravlikt. Men beslutet var fattat, han skulle gå varvet runt och sedan var det bara att träda in och famnas av döden och låta skottet gå. En liten handrörelse med fingret på avtryckaren: den sista transaktionen och saldot skulle stå på noll, livets och dödens allra sista saldo. Han rös. Men det var någon i ladan! (citat från sidan 12)
Ingen av männen klarar att fullfölja sina långtgående planer på att lämna jordelivet. I alla fall inte för stunden. I stället beger de sig hem till direktör Rellonens lilla stuga vid sjön där de badar bastu och tar sig några supar.


Historien slutar inte här, utan med humor och värme skriver författaren, Arto Paasilinna, en hejdlöst rolig bok, där skratten ekar mellan sidorna, trots att huvudtemat är något av det allvarligaste som finns. När man tror att det inte kan bli mer galet, så inträffar något ännu tokigare.


Hur som helst...direktör Rellonen och överste Kemppainen kommer till insikt. De tänker skriva en annons i tidningen och efterlysa likasinnade för att genomföra Finlands absolut genom tiderna största kollektiva självmord.


Naturligtvis går inget som planerat för självmordstruppen, som efter annonsering i tidning med tillhörande självmordsseminarium består av drygt trettio personer. Det faller sig så att en av självmordskandidaterna förfogar över en lyxutrustad långfärdsbuss. Med detta exklusiva åkdon ger sig självmordskandidaterna ut på en strapatsrik resa genom Europa där självmordet av naturliga skäl hela tiden flyttas framåt i tiden.


LÄS DEN HÄR BOKEN - DEN ÄR HELT UNDERBAR!
Maria Bohlin 140710

tisdag 1 juli 2014

JAG ÄR ZLATAN

Jaha, då har till och med jag läst JAG ÄR ZLATAN, trots att jag inte är det minsta intresserad av fotboll. Jag måste helt enkelt erkänna att det är en väldigt bra bok och jag rekommenderar den faktiskt. Den finns även som lättläst version och det är den jag har läst! Man kan helt klart läsa boken även om man inte alls gillar bollsporter.


Handlingen kretsar kring Zlatan Ibrahimovic, Sveriges egen fotbollshjälte som växte upp i området Rosengård i Malmö. Han har alltid älskat fotboll och det är ju bara att erkänna att han vet vad han gör när han spelar.


Här är ett citat från sidan 6 som jag har valt för att visa att språket i den lättlästa versionen är mycket enkelt:
Det var inte lätt hemma.  
Ingen frågade:  
-Hur har du haft det idag, lille Zlatan?  
Ingen hjälpte till med läxorna eller frågade om du hade problem. Du fick klara dig själv. Det var kaos och bråk, slag och smällar. Alla hade ett fruktansvärt humör. 
Morsan, Jurka, hade inte tid att trösta. Hon städade typ fjorton timmar om dagen för att fixa pengar till familjen.  
Vi var många hemma som skulle ha mat.
Om du inte redan har läst boken om Zlatan, så tycker jag att du ska göra det. Visst, det är hans version om hur han blev fotbollsproffs och det finns säkert de som är av en annan åsikt, men jag tycker att han har gjort ett bra jobb! Hans liv är som en Askungesaga!

140701 Maria Bohlin

IMORGON ÄR ALLT SOM VANLIGT

IMORGON ÄR ALLT SOM VANLIGT

Vad gör man om man har en mamma som inte kan sluta dricka och som låser in sig på sitt rum bara för att bli full? Lilian vet inte vad hon ska ta sig till och hon är livrädd för att någon i omgivningen ska få reda på att mamma dricker. Lilian bor med mamma och storasyster Tanja. De har en äldre bror också, Tintin, men han har flyttat hemifrån och har en flickvän. Hemma är det ofta bråk. Både Lilian och Tanja önskar att mammas drickande ska upphöra. De vill inte behöva skämma ögonen ur sig.


http://al-anon.a.se/

       I skolan är det jobbigt för Lilian, särskilt när hennes klassföreståndare Viktor börjar lägga sig i saker som han inte har med att göra. När mamma missar att komma på utvecklingssamtal börjar Viktor ställa frågor som Lilian inte alls har lust att besvara.
      En dag när Lilian kommer hem från skolan hittar hon mamma dyngfull liggandes ute i en snödriva. Lilian grips av panik. Tänk om grannarna märker något eller ännu värre om hennes bästa vän Nina som bor på samma gata ser vad som står på. Lilian har inte sagt ett ord till Nina om att mamma är alkoholist. Här är ett citat från sidan 39-40:
Något måste jag göra. Tanja hade skola till tre på fredagar. Inte kunde mamma ligga här i en och en halv timme till. Jag försökte dra upp henne, men orkade inte. Jag tog tag i ena armen och tänkte att jag kanske kunde släpa in henne. Men det var omöjligt. Hon rubbades inte ur fläcken. Jag tog hennes huvud i mina händer och skakade henne samtidigt som jag upprepade halvt snyftande: 
- Stig upp, stig upp, stig upp...
Då mumlade hon något. Jag fortsatte skaka henne och dra, och till och med slå på henne. Men jag förstod att jag aldrig skulle lyckas få med henne hela vägen in. Istället kanske hon skulle bli liggande mitt på gården, fullt synlig från vägen.
Imorgon är allt som vanligt är en lättläst bok på ca 100 sidor.  Den är helt klart läsvärd!'
Maria Bohlin 140701