onsdag 14 december 2016

SPRING, AMINA!

SPRING, AMINA!

AV: Annelie Drewsen(2014)
Amina kommer från Somalia. Hennes mamma bor i Kenya hos Aminas kusin. Amina har kommit ensam till Sverige och bor på ett boende för ensamkommande ungdomar. Hon och hennes mamma flydde från Somalia till Kenya när Aminas storebror Ahmed sköts till döds.

Lina är Aminas svenska kompis. Hon upptäcker att Amina är mycket bra på att springa. Lina övertalar Amina att följa med på friidrottsträning. Lina tränar och tävlar i löpning och vill att Amina ska vara med.

Det går bra för Amina på träningen, men efter ett tag är det precis som om det inte går att springa. Amina kommer sist hela tiden och hon förstår inte själv vad det är som har hänt. Sen får hon ett samtal från sin mamma i Kenya som säger att Amina måste skicka pengar för att Aminas kusin är sjuk och måste åka till sjukhuset. Aminas mamma har inte pengar, så Amina sparar så mycket hon kan.

Sparpengarna är nästan slut. Aminas tränare vill att Amina ska köpa träningsskor med spikar under för att få bättre fäste på löpbanan. Problemet är att skorna är jättedyra. Amina vet inte hur hon ska lösa alla problem.

SPRING, AMINA! är en lättläst bok på 48 sidor. Den riktar sig till ungdomar och passar både tjejer och killar. Jag avslutar med ett citat:

En dag vill Camilla att Amina ska stanna kvar efter träningen.  
Camilla ser allvarlig ut.  
- Vad är det som har hänt? frågar hon.  
- Jag vet inte, svarar Amina.  
- Vill du inte springa?  
- Jo, säger Amina. Men det är så svårt att göra som du säger.  
Då skrattar Camilla.  
- Okej. Gör inte det då.  
Amina ser frågande på Camilla.  
- Ska jag inte lyssna på dig? säger hon.  
- Jo, lyssna kan du göra. Men tänk inte så mycket på det. Tänk på något annat. Sedan får vi se hur det går, svarar Camilla.  
Amina nickar. Hon vet precis vad hon ska tänka på.(SIDAN 20-21)
161214
Maria Bohlin

måndag 5 december 2016

Dödsjakten

 DÖDSJAKTEN
AV: Simon Chapman
Jake brukar köra sin mountinebike i ett gammalt stenbrott. Det är egentligen privat mark och det är inte tillåtet cykla där. Trots det är Jake där så ofta han kan. Banan är lockande med skarpa kurvor, smala cykelspår och djupa klyftor. Det bästa av allt är Dödshoppet. Skrämmande, men lockande. Det är bara några äldre killar som vågar köra över Dödshoppet. Jake har inte provat än, men målet är att vara en av dem som lyckats flyga med sin cykel över den djupa klyftan.

Dödshoppet var det "omöjliga" åket som Jake och hans vänner drömde om. Det fanns många sätt att köra genom stenbrottet, men rutten där Dödshoppet ingick hade allt - ett brant fall, flera hopp och en stig så smal att det kändes som att köra på en knivsegg. (sidan 32)

En dag när Jake är i stenbrottet för att anta nya utmaningar blir han vittne till ett mord. Mördarna upptäcker honom och snart är jakten igång. Det är en jakt på liv och död, där Jake är bytet.

Han måste komma på en plan, för annars kommer han att vara lika död som den mördade mannen på marken.

Det här är en spännande och lättläst bok på ca 55 sidor.

161202
Maria Bohlin

Spårlöst borta del 1 och 2

TÄCKNAMN MATTIAS - SPÅRLÖST BORTA 1
NÄTET DRAS ÅT - SPÅRLÖST BORTA 2
 AV: J. JENSEN

Böckerna SPÅRLÖST BORTA 1 och 2 handlar om Rasmus och hans pappa, Sören. De är på flykt undan ett mc-gäng som vill hindra Rasmus pappa från att vittna. Gänget gör allt för att tysta honom. Det började med att de placerade en bilbomb i familjens bil. Den exploderade en morgon när Rasmus mamma skulle åka till jobbet. Hon dog i explosionen och Rasmus anklagar sin pappa, eftersom det är honom mc-gänget vill stoppa. 

Rasmus pappa var med i mc-gänget, men när de gav honom uppdraget att skjuta en kille, valde han att hoppa av. Han ville inte döda någon. Med tanke på att Rasmus pappa varit medlem i mc-gänget har han också kunskap om alla olagliga saker de varit inblandade i genom åren. Polisen vill att han vittnar mot mc-gänget.

Med anledning av hotbilden mot Rasmus och hans pappa måste de gå under jorden. De får skyddade identiteter och flyttar till hemlig ort. Rasmus pappa måste också operera om sitt utseende och ta bort alla sina tatueringar för att inte bli igenkänd av någon medlem i mc-gänget.

Att gå under jorden visar sig vara svårare än vad de kunnat föreställa sig. Det dröjer inte länge förrän mc-gänget är dem på spåren. 

SPÅRLÖST BORTA - böckerna är lättlästa och intresseväckande. De har ca 100 sidor och texten är skriven med stor stil. 

161205
Maria Bohlin

Ruby Red

RUBY RED 

SAPPHIRE BLUE

EMERALD GREEN 

THE RUBY RED TRILOGY av Kerstin Gier
För första gången sedan jag gick på gymnasiet har jag läst skönlitteratur på engelska. Och gissa vad...det var en fantastisk läsupplevelse. Jag upptäckte nämligen att texten blir "vackrare" på engelska än på svenska! JAG KOMMER DOCK ATT SKRIVA OM BÖCKERNA PÅ SVENSKA, för jag tror inte att någon skulle vara intresserad av att läsa min svengelska.

16-åriga Gwen upptäcker plötsligt att hon kan resa bakåt i tiden. Det kommer som en total överraskning. Även om hennes familj är en av de konstigaste hon känner och särskilt med tanke på att det var meningen att hennes kusin Charlotte skulle bli familjens nästa tidsresenär, så är hon långt ifrån förberedd. 

Tidsresorna komplicerar Gwens liv på alla plan. Kusin Charlotte, som förväntat sig att bli tidsresenär, är gräsligt svartsjuk på Gwen. Charlottes mamma är om möjligt ännu värre. Gwen får dagarna i ända höra hur värdelös hon är i förhållande till sin vackra kusin.

Det är tur att Gwen har sin bästa kompis Lesley. Utan henne hade hon förmodligen gjort något dumt. Lesley är optimisten i den här boken. Hon finner lösningar på allt och lyckas se det från den ljusa sidan även i de mörkaste stunder.

Naturligtvis är det en dos kärlek med på en hörna också. Gideon, en kille som Gwen såg sig själv kyssa i en av sina oförberedda tidsresor, är enligt Gwen sjukt snygg. Han är också en tidsresenär, men till skillnad från henne har han förberetts för denna uppgift sedan han var liten. Han har lärt sig fäktas och vet hur man ska uppföra sig på en bal.  Problemet med Gideon är att han verkar mer förtjust i kusin Charlotte än i Gwen.

Icke att förglömma...det finns spöken i boken också. Det charmigaste spöket är "The gargoyle". (Jag var tvungen att slå upp ordet i en ordlista, men nu har jag lärt mig att det är en grotesk figur.) Xemerius är hans namn och han har en viktig roll i de två sista delarna, eftersom ingen annan än Gwen kan se honom. Han passar därmed utmärkt som spion.

Tidsresenärerna övervakas och kontrolleras av Rådet. (Jag har nu läst 25% av den sista boken och kan konstatera att rådet har en hund begraven någonstans.) Gwen har fått höra att hon inte får lita på någon. Det visar sig vara lättare sagt än gjort.

Böckerna är lika beroendeframkallande som Harry Potter. Mina varmaste rekommendationer!

161205
Maria Bohlin



fredag 5 augusti 2016

Livet efter dig





En alldeles underbar kärlekshistoria som garanterat gör att du måste plocka fram pappersnäsdukarna. Jag tror inte att jag någonsin har läst en bok som berört mig så som livet efter dig gjorde. Om du inte redan har läst den här boken så måste du göra det, för annars missar du ditt livs läsupplevelse.

Huvudpersoner:
Lou Clark: En ung kvinna som arbetar på ett café får redan i bokens början reda på att hon inte kan behålla sitt jobb eftersom ägaren måste stänga caféet. Hon ger sig ut på arbetsmarknaden, vilket inte är fullt så enkelt som hon hoppats på. Till sist får hon en tjänst som personlig assistent hos en ung man som är totalförlamad från nacken och ner. Han är bitter och less på livet och gör inte arbetsmiljön till en vidare behaglig plats. 

Will Traynor: En gång för inte så länge sedan levde Will ett riktigt jet set-liv, med ett toppjobb, vacker flickvän, fina fester, dyra kläder och spännande äventyr. En motorcykelolycka satte stopp för hans glamorösa liv och nu sitter han förlamad i en rullstol och är trött på allt och alla. Hans föräldrar gör allt för att han ska hålla humöret uppe. De har mycket gott om pengar och anställer en ung, söt kvinna att vara Wills sällskapsdam. Hon heter Lou och har ingen erfarenhet av att vara varken personlig assistent eller sällskapsdam, men hon är något av en glädjespridare utan att egentligen vara medveten om det.

Så Lou och Will möts och vare sig de vill eller ej har de en vardag att dela, vilket inte blir som någon av dem har tänkt. Ingen av dem kommer någonsin mer att bli den de var innan de möttes.

Det här är en sagolikt vacker bok. Den kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta!
Läs!

160805 Maria Bohlin

lördag 23 juli 2016

JELLICOE ROAD


JELLICOE ROAD av Melina Marchetta

Den här boken är ett mästerverk som jag varmt rekommenderar! Det finns inte många författare som kan skriva en historia som Melina Marchetta.

Taylor är bara 11 år när hennes mamma överger henne på 7-Eleven. Hon växer upp på en militärskola tillsammans med en brokig samling vänner som roar sig med att leka krig. Leken har pågått i många år och Taylor är i sjuttonårsåldern när boken börjar. Hon plågas av mardrömmar och ett inre mörker som varken vänner eller krigslekar kan sudda bort.

Några av huvudkaraktärerna är:
Hannah: är kvinnan som tar hand om Taylor efter att hon övergivits på 7-Eleven. Taylor tycker mycket om Hannah, men även om Hannah är Taylors livlina så känner Taylor att hon inte når ända fram till Hannah. Det är som om Hannah döljer något, vilket som senare i boken visar sig vara sant.
Griggs: En kille som har Taylors hjärta i sina händer. Liksom Taylor har Griggs ett tragiskt förflutet i och med att han slog ihjäl sin egen pappa. En dag orkade han inte se pappan misshandla sin mamma och lillebror utan försvarade dem, vilket ledde till att pappan dog. Griggs kan inte riktigt förlåta sig själv och plågar sig med att minnas de få bra stunderna med pappan.
Jessa: en lite yngre tjej som allmänt uppfattas som en "plåsterlapp", men Taylor tycker om henne mer än hon visar från början
Raffy: en nära vän till Taylor som envisas med att se allt som sker ur ett positivt perspektiv, vilket ibland är precis vad Taylor behöver.
Santangelo: är en vän till Taylor och hans pappa är polis i krokarna kring Jellicoe Road. Det är rätt bra att ha en vän vars pappa är polis när man ibland måste sitta en natt i häktet, vilket Taylor och hennes vänner får göra vid ett tillfälle när det spårar ur lite grand.
Eremiten: en man som levde ensam i skogen och som sköt sig i huvudet framför ögonen på Taylor.
Chaz och Chloe P: ytterligare två vänner och elever på skolan.
Översten: en av de vuxna på skolan. Det går rykten om att han är seriemördare. Taylor vet inte vad hon ska tro, men det är något mystiskt med Översten, något hon inte kan greppa.

Det händer mycket i Jellicoe Road, både väntat och oväntat. Parallellt med historien om Taylor och hennes vänner pågår en annan historia som skrivs i kursiv stil. Det är ett manus till en bok som Taylor läser hemma hos Hannah. Det handlar om en grupp ungdomar som gick på skolan för många år sedan och det finns mycket av det som hände då som händer nu och som kan sättas ihop. För varje kapitel faller ännu en pusselbit på plats och som jag skrev i början så är Jellicoe Road ett litterärt mästerverk. Marchettas böcker fastnar i minnet och jag kommer garanterat att läsa allt hon skriver.

Maria Bohlin 160723

SOM STJÄRNOR I NATTEN

     SOM STJÄRNOR I NATTEN

AV: Jennifer Niven (2015)

Huvudpersoner:
Theodore Finch: Theodor är 16 år och bor med sin frånskilda mamma och sina två systrar, Decca och Kate. Kate är ett år äldre än Theodor och Decca är bara åtta och kom till genom ett "misstag", vilket hon själv kom underfund med när hon var sex år gammal. Theodor är en strulig kille som både kan vara utåtagerande och en djup tänkare på en och samma gång. Hans bästa kompisar Charlie Donahue och Brenda gör sitt bästa för att muntra upp honom när han är dyster till sinnes. Charlies recept mot dysterhet är att få sig ett ligg. Theodors lista på aggressionsutbrott är lång: en bänk råkade krossa en griffeltavla, en sönderslagen gitarr på morgonsamlingen, olaglig användning av fyrverkeripjäser och diverse slagsmål. Därför är han på prov det här läsåret. Minsta lilla misstag och han blir avstängd från skolan.
Violet Markey: Violet är en av skolans populäraste tjejer, Hon hänger med innegänget, men känner sig inte hemma där efter att hon förlorade sin syster Eleanor i en bilolycka. Violet har tappat bort sig själv och det kan ingen skolkurator i världen ändra på. Ingen i hennes närhet, varken kompisar eller föräldrar verkar förstå hur dåligt Violet mår.
Mötet: En dag, samma dag som Theodor överväger att hoppa ner från skolans klocktorn för att han är trött på att leva, har Violet beslutat sig för att hon vill följa efter sin syster Eleanor till andra sidan. Theodor står redan på en avsats högst upp i tornet ser ner mot skolgården när Violet dyker upp bakom honom. Han känner att ett självmord inte är det rätta just i det läget och övertalat Violet att gå tillbaka in i tornet. Dessutom blir han kissnödig och bestämmer sig för att nästa gång han ska ta livet av sig ska han kissa först.
Konsekvenser: Theodor måste efter sitt självmordsförsök utöka sina besök hos kuratorn till det dubbla och Violet hyllas som hjältinna när andra på skolan tror att det är hon som har räddat livet på Theodor och inte tvärtom.

Naturligtvis korsas deras vägar vid flera tillfällen och det går inte att förutsäga vad som ska hända i nästkommande kapitel. Jag gillar den här boken! Författaren har bakat in glimtar av humor i det svåra och jag kan bara uppmana er att läsa den. Den är helt klart läsvärd!

Maria Bohlin 160723

måndag 20 juni 2016

GLASBARNEN

GLASBARNEN är en spännande bok av författaren Kristina Olsson. Man behöver inte vara en jättevan läsare, eftersom boken är ganska lättläst. Den har dock 240 sidor, så lite tålamod måste man dock vara utrustad med.

Boken handlar om Billie och hennes mamma, som efter att Billies pappa dog bestämmer sig för att flytta till Åhus. De hittar ett litet slitet, men charmigt hus. Egentligen är det bara mamma som vill flytta och skapa nya minnen. Billie vill varken flytta eller bo i det gamla huset. Sen får mamma tycka att det är hur charmigt som helst. Huset ger Billie kalla kårar.

Det dröjer inte länge förrän det händer mystiska saker i huset. Sånt som inte går att förklara. Saker flyttar på sig. Dörrar låses upp. Takkronan gungar, trots att det varken är någon i rummet eller blåser korsdrag. Det knackar i väggarna och när Billie går för att handla kommer det fram en okänd gammal dam som varnar henne för att bo kvar i huset.

Billies mamma blir arg när Billie säger att det spökar i huset. Hon vill inte ens lyssna på Billies misstankar. Som tur är får Billie stöd av sin bästa kompis Simona och sin nya kompis Aladdin som också bor i Åhus. De hjälper henne att leta artiklar om huset i gamla arkiv på biblioteket och tala med folk som känner till husets historia.

Det visar sig att alla som har bott i huset tidigare har råkat illa ut. Billie har inte kraft att förlora fler familjemedlemmar. Därför blir hon livrädd när mamma plötligt en natt insjuknar hämtas i ambulans.

GLASBARNEN blev vinnare av Barnens Romanpris 2013!

160607 Maria Bohlin

fredag 3 juni 2016

My spooky sister

  En lättläst bok på engelska. 69 sidor!
Tom är tre år äldre än sin syster Alice. Han älskar henne, men det är något konstigt med Alice. Ända sedan hon föddes har hon varit annorlunda. Hennes första ord var "footsteps" och ännu märkligare blev det när hon började prata mer. Då sa hon saker som "I want to go home´." och "I´m not Alice. I´m Alison."


Vid ett tillfälle när Toms pappa hämtade henne på dagis och skulle sätta henne i bilen började hon skrika att han inte var hennes pappa. En dam som passerade bilen ringde till polisen. Det dröjde inte länge innan en polisbil dök upp. Det hjälpte inte att Toms pappa visade sitt körkort. Han var tvungen att hämta personal från dagiset som kunde intyga att Alice var hans dotter.


Med åren blir det allt konstigare. Alice säger hela tiden att hon har en annan familj. Tom och hans föräldrar vet inte vad de ska tro. Men det är inte förrän de åker på semester till Scarborough som det urartar. Där åker de nämligen förbi ett hus som Alice med bestämdhet hävdar är hennes hus.


Den här boken fungerar säkert bra som högläsningsbok! Den är riktigt bra!


Maria Bohlin
160604

måndag 30 maj 2016

Jag lever, tror jag


Jag lever, tror jag handlar om när Kim förlorar en av sina bästa kompisar i en bilolycka. Kim grubblar på om det verkligen var en olycka. Hon slutar nästan leva och går in i sin sorg. Livet slutar helt enkelt fungera.


Omgivningen oroar sig för Kim. Hon pratar med psykologer och kuratorer, men hur ska ett samtal ge henne Moa tillbaka? Citat från första sidan och bokens inledning.
Det är tisdag när det händer.  
Jag har alltid tänkt att man kommer att få någon slags förvarning innan hela ens liv går i tusen bitar. Att det skulle vara storm ute, som värsta syndafloden, eller att jorden skulle drabbas av jordbävningar, meteoriter som störtade från himlen. Kanske lite som Egyptens tio plågor, typ. Jag hade aldrig trott att de skulle vara en dag som alla andra.
Kim börjar ifrågasätta meningen med saker. Hon ska snart ta studenten, men har svårt för att se framåt i tiden. Hennes motivation sjunker och hon fastnar i sin sorg. Här är ett citat från sidan 7.
dag fyra
Är det inte konstigt att hela ens liv kan gå i kras, men allt man kan tänka på är att man ska ha redovisning om Hare Krishna? Fem minuters redovisning, fem minuter av hela mitt liv, som i slutänden inte kommer att betyda ett skit. På ett år går det femhundra tjugofemtusen minuter och om jag skulle bli åttio år...skitsamma, det är en massa minuter. Och vem bryr sig om fem minuters svammel om Hare Krishna? Det lär ju inte hamna på mitt CV, precis. 
Boken är indelad i stycken och varje stycke har en rubrik. Det är Kim som räknar hur många dagar som gått dagar Moas död.


Ibland finner man tröst på oväntat håll. Vem hade till exempel kunnat ana att Kim skulle få tröst mitt i natten på kyrkogården. Det är där hon träffar Stig. Han har förlorat sin fru och Kim känner att den gamle mannen är den ende som hon kan prata med.


Jag lever, tror jag är en realistisk bok som är lätt att ta till sig. Man kan känna Kims sorg sida för sida. Jag rekommenderar den verkligen!


160530 Maria Bohlin

söndag 22 maj 2016

ELD FÄRG ETT

       Jenny Valentine är en av mina absoluta favoritförfattare!!!


ELD FÄRG ETT handlar om Iris som nyligen har fått veta att hon har en pappa. En pappa som älskar henne och som sökt efter henne i tolv år. Han heter Ernest. Det är bara ett problem och det är att pappan är sjuk och döende. De får en kort intensiv tid tillsammans och det är då Iris får reda på att hennes pappa har letat efter henne under alla år.


Iris mamma Hannah och Ernest är fortfarande gifta, men det är inte något som Hannah tar på större allvar. Hon är ihop med en uppåtsträvande skådespelare som heter Lowell. De är båda besatta av pengar och det är därför Hannah aldrig har skilt sig från Ernest. I Hannahs värld lämnar man inte någon med pengar.


Nu när Hannah vet att Ernest är döende tar hon med sig Iris och Lowell hem till Ernest för att lägga beslag på hans miljoner. Ernest är nämligen en mycket förmögen man. Han samlar på konst och har genom året skrapat ihop en ansenlig samling dyrbarheter.


Iris är en trasig själ. För att dämpa sin ångest tänder hon eldar. Till en början små brasor, men samtidigt som ilskan inom henne växer blir också brasorna större. Den sista brasan håller på att förvandla skolan till en askhög. Det är då Hannah bestämmer sig för att plocka fram ässen ur rockärmen och återvända hem till sin sjuke man.


Iris har en bästa vän. Han heter Thurston och är några år äldre än Iris. Det började med en stark vänskap, men precis innan Hannah tar med sig Iris till sin far på andra halvan av jordklotet blir Iris och Thurston ovänner. Ett av Thurstons många skämt går överstyr och Iris blir riktigt förbannad på honom. Det är sista gången de ses.


ELD FÄR ETT är en riktigt bra bok, precis som alla andra böcker av Jenny Valentine. Boken kräver läsvana, men jag lovar att det är värt lite tid att läsa den. HELT UNDERBAR! Avslutar med ett citat från Iris allra första brasa:
Jag var tolv, det var min första riktiga eld, och jag var ensam. Jag gömde mig i en ihålig ek i en tyst sänka i Griffith Park, släpade in hopsamlade pinnar och barkbitar likt en arbetsmyra. Jag byggde den noga. Jag tog god tid på mig. Jag hade en av Hannahs tidskrifter hoprullad i bakfickan för att tutta på med, svältfödda damer i tajta brallor med ännu tajtare leenden. Jag måste skrynkla ihop sidorna precis lagom mycket - för löst, och de skulle slockna innan träet tog eld, för hårt, och de skulle inte brinna alls. Jag hade sett Lowell göra det massor av gånger på den trånga, överväxta gården som hörde till vår lägenhet. Nu var det min tur.



Jag hade bara en enda tändsticka. Jag minns inte var jag hade hittat den. Jag höll upp den, och till och med jag kunde se hur liten och ömklig den såg ut, hur liten chansen var att  den skulle kunna sätta igång nåt som var värt att skryta om. Jag andades in och drog tändstickan över min sandiga skosula, kände beröringen, hörde den lilla luftpuffen när den fattade eld. Och sen lyfte jag brinnande upp den inom synhåll. Det var spännande. Det var alltings början där i min hand.



Jag skyddade den lilla lågan, flyttade den långsamt så att luftmotståndet inte skulle släcka den, och satte den sen mot det hopknycklade pappret. De leende damerna förvreds och svartnade och röken steg i en grå regnbåge. När elden f<lammade upp kände jag hettan ändra form och dansa framför mig som en vätska, som magi. Jag visste inte att en låga kunde brinna i så många nyanser. Alla färger i världen måste ha funnits i den där elden, och att se den brinna var mäktigt. Jag har aldrig känt så igen som den där första gången, aldrig riktigt.

Sidan 31-33


160522 Maria Bohlin

söndag 15 maj 2016

The young world - Den nya världen

Bildresultat för The young world den nya världen  Andra delen i serien The young world
Precis som i första delen  får läsaren följa Donna och Jefferson i deras kamp som kort sagt handlar om att rädda civilisationen. Det är action från första till sista sidan och vid flera tillfällen händer det spännande saker som man inte har förväntat sig. Det är uppfriskande att läsa en bok där det inte alls går att förutspå slutet. Självklart ser jag fram emot nästa del!

I den förra boken fick man reda på att ett virus dödat alla små barn och alla vuxna över arton år. De tonåringar som var kvar i livet dog alla i anknytning till sin artonårsdag. Jefferson, Donna och deras vänner lyckades få tag i ett botemedel.Naturligtvis med livet som insats och med fler liv än en katt!

Det visade sig att alla vuxna och små barn i hela världen INTE var döda. Bara de som bodde i USA när viruset slog till. Dessutom verkar andra nationer vara på jakt efter Jefferson och hans vänner. Inte nog med det. Det verkar som om resten av världen bara ha tittat på katastrofen likt åskådare på en arena. Sanningen om viruset är inte vacker och det är inte alls roligt att veta att man bara är en bricka i ett politiskt spel.

I den här boken är Donna, Jefferson, Brainbox och de andra fångar hos vuxna som uppenbarligen inte alls har dött. Det finns en helt vanlig värld utanför USA och det rör minst sagt runt i grytan.

Nu består uppdraget av att åka tillbaka till Manhattan för att dela ut botemedlet till resten av överlevarna, vilket är ett självmordsuppdrag eftersom de tonåringar som ännu lever har grupperat sig och alla är i strid på liv och död med alla.

Ett annat problem är att Donna och Jefferson skiljs åt när de försöker fly med botemedlet från de vuxna som håller dem fångna. Jag avslutar med ett citat från denna dramatiska scen och det är ur Donnas perspektiv:
Jag springer mot bränsleluckan slangen är fäst vid, grabbar tag och rycker, men mina händer bara glider. Lågan kommer närmare och närmare medan jag försöker lossa slangen. 
Och det hugger till i bröstet när jag slutar hoppas att jag ska klara det och hinna tillbaka, och istället börjar jag hoppas på att jag ska få loss slangen och rädda de andra innan jag dör. 
Jag hör rop bakom mig och kastar en blick över axeln. Jefferson lutar sig ut genom helikopterdörren och ropar mitt namn, men Chapel och skäggkillen håller honom fast. 
Jag vrider om kopplingen i änden av slangen, den lossnar med ett tillfredsställande klick och slangen faller till golvet samtidigt som det utspillda bränslet fattar eld. 
Chapel ropar något till piloten och helikoptern lyfter. 
Och jag halkar och ramlar och känner metallgolvet träffa mig i ansiktet, och jag hinner knappt rulla över på rygg för att se helikoptern bli mindre och mindre och sväva upp mot den mörka himlen. 
Jag vill res mig upp och fånga den, men benen lyder mig inte. 
Så ser jag den försvinna bland de låga molnen, och inom mig säger jag farväl.
Maria Bohlin 160515

måndag 28 mars 2016

EN SKÄRVA AV SJÄLEN

En skärva av själen


EN SKÄRVA AV SJÄLEN
AV: Henrika Andersson(2014)
Muriel måste flytta med sin familj från Sverige till Frankrike för att hennes lillebror Ben är svårt sjuk. I Frankrike ska han få rätt vård enligt hennes föräldrar. Muriel ska studera hos professor Duvent. Hon är den enda eleven. Professor Duvent är tystlåten, gammaldags och högtidlig, men det visar sig att han har en helt egen agenda att ta till när det verkligen gäller. Här är ett citat från en av Muriels lektioner hos professor Duvent:
Glasögonen trillar av, men det hindrar inte honom från att fortsätta:  
"Med twitter och chat håller mänskligheten på att förlora sitt språk. Själva idén att skriva."  
"Vad då för idé? Man behöver ju inte brodera ut varje mening för att säga att man inte kommer på middag."  
"Idén", säger Duvent utan att bry sig om mina invändningar, "är inte att förmedla fakta. Vad mänskligheten behöver idag är ord för själva existensen. Mysteriet vi kallar liv. Genom att kombinera bokstäver kan vi förmedla våra tankar, oberoende av plats eller tid. Vi kan kommunicera med de döda eller med de som föds om hundra eller tusen år. Tack vare orden kan vi skapa oss en historia." (sidan 188)


Muriels föräldrar turas om att sköta arbete och Ben. De åker dagligen mellan sjukhuset och hemmet. Ibland måste Ben stanna kvar på sjukhuset, men oftast får han sova hemma. På nätterna tvingas Muriel höra sin lillebrors hysteriska skrik. Ingenting verkar hjälpa. Läkarna provar olika behandlingar och ibland är Ben så frånvarande av biverkningar att Muriel inte får kontakt med honom.


Ända sedan Ben föddes har Muriel och han haft ett speciellt band mellan sig. Muriel har nämligen kraften att hela. Hon vet inte hur det går till, men hon vet att det fungerar.


I Frankrike lär Muriel känna Luc. Han är något äldre än henne, mystisk och snygg bakom all smuts. Ja, för smutsig är han. Han tycks bo i ett nedbrunnet hus och det verkar som om han lever utanför samhället. Som om han är lämnad åt sitt öde.


När Muriel är med Luc kommer hennes andra jag, Julia, fram. Julia är utmanande klädd, sminkar sig och provar saker som Muriel aldrig skulle få för sig. Till Luc säger Muriel att hennes namn är Julia. Det är det enda namn han får av henne. Kanske är det bra, för Luc har mörka hemligheter. En fullgubbe i byn säger att Luc är Satan själv och ju bättre Muriel lär känna Luc, desto mer är det som talar för att han är satanist.
"Vill du bli min vän på riktigt?"  
Det svirrar i mitt huvud. Jag sväljer och nickar. Luc ber mig sträcka fram armen. Med sina smala fingrar virar han den finaste silverkedja tre varv runt min handled medan han viskar för sig själv. Sedan klickar han fast låset, det är format som ett hjärta, och ser upp på mig.  
"Julia och Luc", säger han. Det låter fint."(sidan 75)
Oförklarliga saker händer. Silverkedjan lämnar brännmärken på Muriels hud. Luc har ingen mobil. Om Muriel vill träffa Luc kan hon bara titta på kedjan och viska sin önskan, så ser han till att de ses. Han kan till och med få lille Ben att sova en hel natt för att Muriel inte orkar lyssna på hans skrik, men Luc avslöjar inte för Muriel hur han gör.


En dag berättar Muriels föräldrar att det är sämre med Ben. Läkarna måste prova att frysa ner honom. När Luc erbjuder sin hjälp i form av svart magi vågar inte Muriel säga annat än ja. Hon är beredd att göra vad som helst för sin lillebror. Till och med skänka en skärva av själen till en främmande kraft.


Jag gillar den här boken. Det är första delen i en serie om KRISTALLBARNEN och jag tror att jag kommer att läsa många fler.


160328
Maria Bohlin

UNDERJORDENS HEMLIGHET

UNDERJORDENS HEMLIGHET
AV: Paola Russo
2015
Emma Wennberg är 19 år och studerar rättspsykologi. Hon pluggar intensivt för att klara en tenta när hennes mamma ringer och är alldeles förtvivlad. Emmas sextonårige bror Liam har försvunnit och det är inte bara det. Någon har skrivit med blod på väggen i hans rum. Två ord: BEWARE CHTULHU

Polisen verkar inte ta Liams försvinnande på större allvar, utan menar att det är vanligt att ungdomar försvinner. När utredningen blir skrivbordsarbete känner Emma att hon måste göra något på egen hand.
"Det är inte alls samma sak som att man lägger ner ett fall, inte alls", sa Johan Berg och tittade på Emma. Hon rörde ner socker i det guppande kaffet. Man hade gjort det man kunde, Liams försvinnande var inte längre intressant.  
"Men ni letar inte aktivt längre? Ni inväntar bara tips, menar du?  
Emma kände tårarna blanda sig med mascaran och rinna över. Hon tänkte inte hålla tillbaka dem eller torka bort dem. Hur skulle de kunna hitta Liam om de inte letade?  
"Han kan ju inte bara försvinna! Om han vore din son, skulle du sluta tänka på honom, är det vad ni menar? Ska vi glömma bort att han finns där ute?" (sidan 105)

Hon letar på nätet och upptäcker att Liam haft kontakt med goth-typer och människor som utger sig för att vara vampyrer. Emma får kontakt med några av Liams vänner och reser norrut genom Sverige för att söka efter sanningen.

Resan slutar vid en nedlagd gruva där hon får fler frågor än svar.

UNDERJORDENS HEMLIGHET är spännande. Huvudpersonerna är färgstarka och miljöerna främmande. Handlingen tar en oväntad vändning och slutet är öppet för egna tolkningar.

160328
Maria Bohlin

ETT folk UTAN LAND







Den här historien utspelas på en plats med namnet Skuldenore. I Skuldenore ligger det lilla landet Lumatere vars gränser stängts efter en mörk förbannelse av skogsfolkets matriark Seranonna. De av Lumateres befolkning som befann sig utanför murarna när landet drabbades av förbannelsen lever i flyktingläger där sjukdomar och svält sakta tar död på dem. Den del av befolkningen som fastnade innanför murarna har ingen kontakt med omvärlden förrän en ung novis som har drömvandrandets gåva. Evanjalin, som flickan heter, besöker nämligen andra människors drömmar.



Finnikin överlevde massakern i Lumatere. Han var nära vän med kungabarnen som mördades de där hemska dagarna innan Lumatere drabbades av förbannelsen. Hans vänner Lucien, Balthazar och Isaboe var oskiljaktiga. Finnikin har lärt sig leva med förlusten, men den senaste tiden har Balthazar börjat besöka honom i drömmarna. Kanske är det så att Balthazar trots allt har överlevt massakern?


Finnikins far, kapten Trevanion, kapten för det kungliga gardet, arresterades för förräderi och Finnikin har inte sett honom sedan dess. Faderns stora kärlek, Lady Beatriss, var som en mor för Finnikin, men hon dog i barnsäng strax efter att Trevanion arresterats. Den ende som är kvar från det förflutna är rådsherren, sir Topher. Han och Finnikin reser runt i flyktinglägren och hjälper till att sköta sjuka samt dela ut mat.


Samtidigt som Finnikin drömmer om Balthazar blir han och sir Topher kallade till gudinnan Lagramis översteprästinna. I hennes kloster befinner sig en novis, en ung flicka med namnet Evanjalin. Flickan påstår att Lumateres tronarvinge lever och att han kan bryta förbannelsen som drabbat landet. Lumateres folk ska resa hem igen.

Finnikin, sir Topher och Evanjalin ger sig ut på en strapatsrik resa som kommer att leda dem in på nya vägar och mot nya bekantskaper. Jag avslutar med ett citat där Finnikin och Evanjalin återvänder till sir Topher efter en lyckad jakt på en tjuv som stulit Evanjalins röda ring.
Sir Topher stirrade på de tre med sitt vanliga upphöjda lugn. "Så nu består vårt lilla sällskap även av en häst och en tjuv?"  
Finnikin surrade ett rep runt pojkens händer. "Det är antingen han eller en hop sarnaker som han kommer att skicka efter oss."  
Sir Topher tittade på tjuven. "Vad heter du, pojk?"  
Tjuven spottade.  
"Det är hans favoritsvar", sa Finnikin torrt. "Vi kan dumpa honom i Charyn." 
"Inte om vi hittar flyktingar där och det tror jag att vi gör. Kanske i Sorel."  
"Jag tror att han skulle gilla Sorel", sa Finnikin. Han vände sig mot tjuven. "Har du hört talas om fängelsegruvorna där?"  
Pojken bleknade och Finnikin tittade nöjt på sir Topher. (sidan 49)
160328
Maria Bohlin











ÖVERLEVARNA - The Young World

Överlevarna - The young world
AV: Chris Weitz

En oslagbar dystopi! Påminner om boken Gone - övergivna.
Ingredienser:
ond bråd död
sorg
action
kärlek  och svartsjuka
skoningslös kamp om mat och mediciner
anarki
vänskap
ett oändligt antal frågetecken


Ett nytt virus har tagit mänskligheten i ett järngrepp. Sakta men säkert är världen på väg mot sin undergång. Alla vuxna är döda och likaså alla små barn. De enda som överlevt är ungdomar, men bara fram till sin 18-årsdag. Då dör de också!

Problemen hopar sig. Bristen på mat och mediciner är bara en liten del av svårigheterna. På grund av avsaknaden av lagar och regler råder djungelns lag. Alla slåss hårt för att få en liten del av kakan.
När man är hungrig tar magen över alla tankar. Alltså, magen tänker faktiskt. Jag hörde någonstans att magen har lika många serotoninreceptorer som hjärnan. Så vi är som de där dinosaurierna med två hjärnor. Vi är i och för sig som dinosaurier på andra sätt också. Vi håller till exempel på att dö ut. (sidan 25 ur Donnas perspektiv)

Överlevarna - The Young World är skriven ur två olika perspektiv. Jeffersons och Donnas. Det är lätt att se vems tankar man följer eftersom varje kapitel börjar med respektive namn. Några ungdomar leds av Wash och de kallar sig för Washington Square-klanen. De försöker upprätthålla lite av civilisationen.
Direktdemokrati är faktiskt tämligen oundvikligt när alla trängs på en hundrafemtio gånger trehundra meter stor rektangel.  
Inte för att det finns särskilt mycket att rösta om. Folk är i princip överens om allt som är viktigt. Vakta grindarna. Skaffa mat. Gräv latringropar.  
Wash säger att - sa att - det handlar om en "behovshierarki". Han sa att vi inte hade tid att tjafsa om vanliga skitsaker, som om det är okej för homosexuella att gifta sig och sådana grejer, eftersom vi har fullt upp med att skaffa mat. (sidan 48 ur Jeffersons perspektiv)
Redan i bokens början dör Wash. Han fyller 18 år och det innebär en säker död. Hans lillebror, Jefferson, blir en naturlig efterträdare som ledare.

Jefferson och hans vänner Donna, Brainbox, SeeTrouhg och Peter ger sig iväg för att hitta ett botemedel mot sjukdomen. Brainbox är översmart och han lyckas övertala de andra att han vet var man kan hitta svaret. Tungt beväpnade tar de klanens pickup "Chiquita" och drar iväg på sitt mer än galna uppdrag. Intet ont anande vilka fasor som väntar. Kanske är sanningen den värsta. Fasan, menar jag.

Läs boken! Du kommer inte att ångra dig!
160328
Maria Bohlin
 

söndag 20 mars 2016

Den sista utvägen

  Den sista utvägen
AV: Karina Berg Johansson
Julie måste flytta till sin moster Henry som bor i ett mystiskt hus i den skumma staden Vägsände, där tiden tycks ha stått still i hundratals år. Det hänger till och med damm på folks kläder.


Redan första dagen i den nya skolan går det upp för Julie att alla i staden vet vem hon är. Julie själv visste inte ens att Vägsände fanns innan hennes mamma dog och hon måste flytta till sin moster. Hur kan det då komma sig att alla verkar känna igen henne? Här är några citat som visar ett par första möten mellan Julie och invånarna i Vägsände:

"Ah...! Nu vet jag," sa Ivar och knäppte med fingrarna, pekade på mig med ett nästintill anklagande pekfinger. "Du är Henrys systerdotter, eller hur?"(sidan 11)
 "Kära nån", pep den gamla kvinnan mellan fingrarna. "Jag tror inte mina ögon." Hon hade en sådan där rart skrapig röst som lät som en gammal vinylskiva.  
"Det är som att se ett spöke", utbrast hon sedan. Hon stirrade på mig, blinkade inte ens. "Kära nån", pep hon igen, "Det är det sannerligen." (sidan 87)
Det är inte bara det att alla i staden vet vem hon är som är konstigt, för det tar inte lång tid innan mycket märkliga saker börjar hända. Moster Henry förbjuder Julie att vistas utomhus efter solnedgången. Julie får varningar av okända personer som inte verkar vilja ha henne i Vägsände och dessutom ser hon konstiga mörka figurer som lurar i skuggorna.

Det pågår någon onaturligt i Vägsände. Något som inte går att förklara. Julie är nyfiken och naturligtvis måste hon lägga näsan i blöt.

Persongalleri:
Julie: huvudpersonen i boken är femton år och måste flytta till moster Henry efter en olycka som tog hennes mammas liv. Julie har en förmåga att hamna i klistret, oavsett vem hon möter.
Ivar: är den första person som Julie lär känna på den nya skolan i Vägsände, han har en något udda personlighet och klär sig som man gjorde i slutet av 1800-talet. De blir vänner, men varje gång Julie råkar ut för konstiga saker försvinner Ivar spårlöst.
Zack: en vältränad snygging som gör allt för att få till en dejt med Julie
Vera: Zack´s exflickvän visar Julie alldeles för tydligt att hon vill ha henne ur vägen
Sonja: Veras andra hälft, lika illasinnad
Leander: killen som får Julie på fall enbart med sin uppenbarelse, oemotståndlig
moster Henry: Julies mammas syster, tycks ha mycket att dölja, bor på Bäckland
tant Alfrida: Julies gammelmoster, verkar lite oroad över att Julie bor på Bäckland
Magnus Öhrn: Julies advokat
Fröken Fredin:  klasslärare på skolan i Vägsände
Adrian Stierna: verkar ha något ihop med moster Henry, pappa till Leander
Märit: en flicka i klassen


Den sista utvägen är en mycket spännande bok. En sån där bok som man inte kan släppa taget om. Påminner lite om Beautiful Creatures, fast utan häxor. Jag hoppas att det kommer fler delar och att det här är första boken i en serie. Slutet är oförutsägbart och öppet, vilket jag gillar skarpt. Karina Berg Johansson har lyckats med att fånga mitt intresse för kommande böcker!


160320 Maria Bohlin

























lördag 2 januari 2016

HALF BAD - ondskans son

 


Den här boken utspelas i en värld precis som vår. Skillnaden är att det förutom vanliga människor finns svarta häxor, vita häxor och blandhäxor. De vita häxorna anser sig själva som de goda samtidigt som de gör allt de kan för att utrota alla svarta häxor. De är på väg att lyckas med sitt uppdrag, för det är inte många svarta häxor kvar.


Nathan är en ovanlig 16-åring. Hans far är en svart häxa, den största svarta häxan genom tiderna. Hans mor lever inte längre, men hon var från en fin vit häxfamilj. Nathan växer upp hos sin mormor, som är en vit häxa vars egenskaper är att få fram trolldrycker. Hans mormor försöker skydda Nathan från Rådet, som styrs av vita häxor. Med jämna mellanrum vill Rådet testa Nathan för att se hur hans häxförmågor utvecklas.


Arran är Nathans storebror och idol. Med Arran kan Nathan prata om allt. Sina andra halvsyskon står han inte lika nära och en av dem verkar avsky honom som pesten. De har inte samma far och eftersom det bara är Nathans far som är svart häxa står han lite utanför övriga familjen.


Häxorna i den här boken lever som vanliga människor och arbetar och går i skolan. Nathan har ett stort problem och det är att han inte har lärt sig skriva och läsa ännu. Det går helt enkelt inte, men han tycker mycket om att lyssna när någon annan läser högt för honom. I Nathans skola går hans  enda och stora kärlek Annalise. Hon är en vit häxa och hennes familj hatar Nathan på grund av vem han är. Därför är ett förhållande mellan dem en omöjlighet.


En dag fängslas Nathan trots att han inte har gjort varken något fel eller något ont. Hans fångvaktare är en gigantisk vältränad kvinna. Hur han än bär sig åt lyckas han inte fly från henne, men Nathan är inte den som ger sig.


HALF BAD är en fantasyroman som du garanterat kommer att gilla om du brukar tycka om denna genre. Jag sträckläste den och ser fram emot att läsa nästa del i serien.


Avslutar med ett citat från sidan 148 och det handlar om Nathan och hans fångvaktare Celia. De tränar, även om Nathan är fånge, men han förstår senare att det är för att rådet vill att han ska döda sin far med en speciell kniv som heter Fairborn.
Celia har varit jägare. Hon vill inte berätta när hon slutade med det eller varför. Det enda hon säger är att rådet har anställt henne som min förmyndare och lärare. 
Hon ser till att jag inte rymmer och hon lär mig stridstekniker och överlevnad. Vi har gått vidare från obeväpnad till väpnad strid, fast det enda vi har är träknivar. Jag frågade om vi inte kunde träna med skjutvapen och då sa hon bara: "Få se om du kan bemästra kniven" som någon sorts ninjaexpert - och det visade sig så klart att hon är. Alla träningsknivarna har samma ovanligt långa och smala form. Jag gissar att Fairborn ser ut så.
Maria Bohlin 160102