BÖGSLUNGAN

BÖGSLUNGAN
AV: Per Aleandersson
En läsvärd bok som väcker tankar.

Max går i årskurs 9. En dag bevittnar han hur skolans biffigaste kille, Rikard knuffar in Niklas på toaletten och trycker ner hans huvud i toalettstolen. Niklas har inte en chans att slippa undan och Rikard spolar hans huvud i toaletten inför en skrattande åskådarskara. Även om Max tycker att det är åt helvete så gör han ingenting för att förhindra det som sker. Han låtsas som om han inte ser och går därifrån.

Niklas försöker göra motstånd

men har inte en chans.

Rikard tar ett rejält tag i hans blonda hår.

Några sekunder senare har Niklas huvudet

nere i wc-stolen. Rikard spolar och det hörs

jubel från några killar som glatt tittar på. (Citat från sidan 7)

Tydligen är det här något som ofta sker på skolan och som läsare kan man inte låta bli att undra:

VAR ÄR ALLA VUXNA? VARFÖR GÖR INTE NÅGON NÅGOT? VARFÖR KAN INGEN SLÄCKA ELDEN I DET HELVETE SOM DEN HÄR SKOLANS ELEVER MÖTER VARJE DAG? Man blir arg!

Max gillar egentligen Niklas, men vågar inte vara vän med honom av rädsla för att själv bli utsatt för trakasserier. Istället är Max kompis med Johan, en riktig tjejmagnet som byter tjejer som han byter strumpor. Johan är en skithög, men inte en lika synlig sådan som Rikard. Johan utnyttjar Max och låter honom göra hans läxor medan Johan träffar tjejer. Max måste ofta täcka upp för Johan. Anledningen till att Max ändå vill vara vän med Johan är att Max är lite bekväm och han känner sig trygg med Johan, som är populär på skolan och i hans sällskap är Max ohotad.

Det är mycket som rör sig i Max huvud. Han undrar vad det är för fel på honom som inte på något sätt liknar den populära Johan. Det här med tjejer verkar vara det enda intresset Johan har. Han till och med står och spanar i ett buskage på tjejer som solar topless bara för att få en skymt av deras bröst. Max tycker inte alls att det är underhållande med Johans alla upptåg. Tjejer, visst, de kan vara snygga, men Max tycker inte att det är något särskilt med dem.

En dag träffar Max en tjej, som han faktiskt gillar. Han är inte kär, men hon verkar schysst på något sätt. Johan kallar henne "tjockis" och Max börjar tröttna på honom och hans idiotiska kommentarer. Som om Johan själv skulle vara så j---a bra. Max funderar i det tysta på varför han aldrig bli kär i någon.

Johan har det jobbigt hemma. Hans mamma är alkoholist och en natt när mamman har en fyllefest som spårar ur fullständigt, ringer Johan till Max som så klart ställer upp i ur och skur. Någon tacksamhet visar Johan inte. Tvärtom. Man förstår dock varför Johan är så känslokall och avverkar tjejer på löpande band.

Ibland agerar hjärtat på helt egen hand och det är något som Max råkar ut för. Han blir plötsligt upp över öronen kär, men inte i den han trodde att han skulle bli kär i. Han märker att kärlek inte alltid är så lätt att handskas med, men han kommer i alla fall underfund med vem han är och var han står mitt tonårskaoset som brusar runt omkring.

Jag tycker att du ska läsa den här boken! Den berör på många sätt och den är varken lång eller svår.

Maria Bohlin 140327

Två systrar

Två systrar

AV: Åsne Seierstad

Två systrar är en bok som ger fler frågor än svar. Hur resonerade de två norska tonårsflickor som frivilligt lämnade sin familj och tryggheten i Norge för att resa till Syrien och kämpa med IS? 

En till synes helt vanlig fembarnsfamilj från Somalia har byggt upp ett nytt liv i Norge. De är muslimer, men inte extrema på något sätt. Barnen går i skolan och har norska vänner. Hur kan det då komma sig att döttrarna, 16-åriga Leila och 18-åriga Ayan, fattar det stora beslutet att köpa en enkelbiljett till Syrien? Deras äldre bror, Ismael, förstår ingenting. Det gör inte föräldrarna heller. Vänner och klasskamrater kan inte heller ta till sig att Leila och Ayan anslutit sig till terrornätverket ISIS, eller Daesh, som de också kallas.

Åsne Seierstad gör ett försölk att få läsaren att förstå genom att ur olika perspektiv beskriva händelser både före och efter flickornas avresa, men hur jag än vänder och vrider på mina tankar och funderingar under tiden som jag läser sida efter sida kan jag för mitt liv inte förstå deras resonemang. Inte ens när de gifter sig och får egna barn mellan motståndarnas bombanfall är de beredda att avstå från livet de har valt.

Flickornas pappa, Sadiq, försöker vid flera tillfällen åka till Syrien för att övertala flickorna att komma hem till Norge igen, men de håller fast vid sin övertygelse. Under en av sina resor är 

Sadiq nära att bli dödad. Ändå är han inte redo att ge upp sina döttrar. Allt han önskar är att få sitt vanliga tråkiga liv tillbaka.

Efter att precis ha läst sista sidan i boken är mitt inre i uppror, för jag förstår verkligen inte.

Maria Bohlin

171219

GLASTRONEN

GLASTRONEN av: Sarah J Maas
Celaena Sardothien är kungadömet Adarlans mest fruktade lönnmördare, detta trots att hon bara är 18 år gammal. I bokens början arbetar Celaena i Endoviers saltgruvor sedan ett år tillbaka. Hon är dömd till slaveri och trots att hon magrat under det gångna året är hon långt ifrån knäckt.

En dag blir hon upphämtad av en svartklädd man som döljer sitt ansikte under en stor huva. Mannen visar sig vara Chaol Västfall, kungen av Adarlans kapten för livgardet. Han eskorterar henne till kronprins Dorian som har ett erbjudande åt henne.

Erbjudandet lockar Celaena, eftersom hon kan vinna sin frihet och slippa slitet i saltgruvorna, vilket förr eller senare hade tagit död på henne. Först måste hon bara besegra tjugotre motståndare i en tävling, där överlevaren kommer att tjäna som kungens egen kämpe.

Som den tävlingsmänniska Celaena är, kan hon naturligtvis inte tacka nej till erbjudandet att vara kronprins Dorians kämpe i tävlingen.

Kungen hatar hon av hela sitt hjärta och hon tycker att han är en fjant som bor i ett slott byggt av glas. Den konstiga glasbyggnaden döljer ren och skär ondska i ringlande lönngångar. När Celaenas motståndare mördas en efter en inser hon att det snart är hennes tur. Det hon inte vet är att den mörka sidan består av människor med makt att tillkalla varelser från en svunnen tid.

Snart består hennes kamp inte enbart av en turnering med dödlig utgång, utan också av en kamp på liv och död, där hon riskerar att vara den som kan benämnas död.

Här följer ett citat från sidan 107 och det handlar om när Celaena äter middag med kapten Chaol Västfall:
Det var lätt att vara elak, men det började också bli alldeles för lätt att vara snäll. Han tog en tugga bröd. Hon såg på honom med huvudet på sned. Han tyckte ibland att hon tittade på honom som en katt betraktar en mus. Han undrade bara hur lång tid det skulle ta för henne att kasta sig över honom,

Hon ryckte på axlarna och tog ett bett på ett äpple. Samtidigt var det något flickaktigt över henne. Nej, han stod inte ut med att hon var så motsägelsefull!
"Du stirrar, kapten."
Han var på väg att be om ursäkt, men hejdade sig. Hon var en högdragen, vulgär, ytterst ohyfsad lönnmördare. Han önskade att månaderna skulle flyga iväg, att hon skulle utses till kämpe och sedan, när hennes år i tjänst var över, att hon skulle försvinna. Han hade inte sovit bra sedan de tog henne med sig från Endovier.
"Du har mat mellan tänderna", sa han. Hon petade bort den med en vass nagel och vände sig mot fönstret. Regnet rann utefter glaset. Stirrade hon på regnet eller på något bortom det?
       Han smuttade på sin bägare. Trots sin arrogans var hon klyftig, hyfsat vänlig och ganska charmerande. Men var fanns all den där grymheten? Varför kunde den inte visa sig så att han bara kunde kasta henne i fängelsehålorna och avblåsa den här löjliga turneringen. Det fanns något stort och dödligt inom henne, och han tyckte inte om det.
       Han skulle vara beredd - när tillfället kom, skulle han vara redo. Han undrade bara vem av dem som skulle överleva.
GLASTRONEN är en tvättäkta fantasy. Love it!
Boken har alla ingredienser som en riktigt bra bok inom genren fantasy ska ha: vänskap, kärlek, krig, svek, övernaturliga inslag samt ondska och godhet i en alldeles underbar mix.

171003 Maria Bohlin

DET HÄR KALLA LANDET

DET HÄR KALLA LANDET av PERNILLA GESÉN (2017) är en verklighetstrogen skildring av ett land, som skulle kunna vara Sverige, en stad som skulle kunna vara en stad i Sverige och ett land där det snart är dags för nyval och där många människor är bittra på samhällsförändringar som bland annat innebär en sviktande ekonomi. Missnöjet skyller man på de nyanlända.

Hemma hos 17-åriga Noori är det bråk om politik varje dag. Hennes storebror Nick och hennes bästa vän Sus har båda gått med i det främlingsfientliga partiet ND. Nooris pappa och mamma tar tydligt avstånd från ND:s åsikter och diskussionerna kring köksbordet i den fina villan låter inte vänta på sig.

Själv vet Noori inte riktigt vad hon tycker. Vad hon däremot vet är att fler och fler butiker i samhället rear ut sina varor, hyllorna gapar tomma och till sist bommar de igen. Om det sedan beror på att Nordland har tagit emot många flyktingar, det är Noori inte helt säker på. En sak är dock säker. Det är skönt att ha någon att skylla på när man inte längre kan köpa det man vill.

Zahra bor med sin pappa i en lägenhet i Nordland. Pappan driver en liten närbutik där även Zahra hoppar in och jobbar ibland. De har bott i Nordland länge nu, men kommer ursprungligen från Istad, ett hårt krigsdrabbat land. Under flykten dödades Zahras mamma och lillebror. Sorgen är tung att bära och både Zahra och hennes pappa är trasiga inombords.

Zahra och Noori hamnar i samma klass på gymnasiet. Inför valet arbetar eleverna intensivt med de politiska partierna och det är som bäddat för konflikter när Noori beslutar sig för att gå med i ND:s ungdomsförbund.

DET HÄR KALLA LANDET är en högaktuell bok, som inte bara handlar om politik, utan också om att vara ung, växa upp, hitta sig själv och sin egen roll i samhället och om vänskap, svek, kärlek, sex och annat som rör ungdomars vardag. Boken påminner lite om den norska tv-serien SKAM och innehåller ungefär samma ingredienser.

LÄS DEN!

170915
Maria Bohlin

Tisteltankar

Tisteltankar 
AV: ANETTE EGGERT

Den här boken handlar om Linn som tappar bort sig själv efter att hon bevittnat sin mormors plötsliga dödsfall. Hennes tillvaro vänds upp och ner i ett enda stort kaos av tankar taggiga som tistlar. Med ett skenande hjärta som ibland inte går att kontrollera försöker Linn att hitta den hon innerst inne är.

"Vad ska du göra ikväll?" frågar mormor.
"På fest."
"Kul", säger hon. "Och jag kommer förbi imorgon, hur många frallor vill du ha?"
"Två, och det ska vara de med vallmofrön."
"Det ska bli. Sedan får jag kanske slå dig i skitgubbe också? Om du har tid förstås."
"Mm", säger jag och tittar bort mot parkeringen, ska inte mamma komma snart?

Det är inte så att jag inte vill vara med henne, mormor, jag menar det är ju mormor, men...Killen med luggen dyker upp, han står vid busshållplatsen och tittar på tidtabellstavlan. Han är stor, man skulle nästan kunna säga tjock, ryggsäcken ser liten ut på ryggen, han ser ut att vara i min ålder.

"Det är så gott att vara hemma igen", säger mormor och drar med handen upp och ner på min arm. Jag låter henne göra det, men sneglar mot luggkillen bakom mig, han tittar inte hit.
"Köttfärssås", säger jag.
"Köttfärssås?"
Mormor tittar på mig.
"Du måste göra din köttfärssås. Tre gånger, minst. Och massor av extra, som vi kan frysa in om du åker bort igen." (Citat från sidan 11-12)

Det blir aldrig någon mer köttfärssås. Strax efter faller Linns mormor till marken. Ramlar rakt ner i asfalten där vid busshållsplatsen där en kille med står och väntar på bussen. Trots att killen med luggen ringer 112 och att ambulansen är snabbt på plats går mormors liv inte att rädda.

Bilden av mormor med sönderskrapad kind fastnar på näthinnan. Linn plågas av sina tankar och får ångest över att hon satt där på sjukhuset och önskade att hon var på fest med sina kompisar istället för att sitta i en väntsal. När läkaren sedan kommer med informationen om att mormors liv inte gick att rädda faller livet i bitar för Linn.

Boken handlar inte bara om att Linn saknar sin mormor, utan om svek, vänskap, osäkerhet, kärlek, konflikter och annat som gör att man känner att man lever. Linn känner att hon inte passar in någonstans. Tankarna far genom huvudet. Plågar henne. Gnager i huvudet.

Måste man vara elak för att vara populär? Kan man gilla en kille som inte är snygg, populär och vältränad? Måste man tycka likadant som kompisarna? Är det fel att vara sig själv? Kan man bli straffad om man tänker elaka tankar om andra? Tisteltankar.

Tisteltankar är en riktigt bra bok som är väl värd att läsa!

170911 Maria Bohlin

VIRUS

VIRUS
AV: Daniel Åberg(2016)

"Mamma", säger Sigrid och vänder sig mot henne. "Mamma, varför är alla så sjuka?"
Telefonen har inte som enda syfte att hålla dotterns tristess stången, utan även att få henne att inte tänka på det som sker omkring dem. Det fungerar inte särskilt bra, Sigrid börjar bli för stor, har ofta en klarare blick än Iris själv.
"Vi är ju på akuten. Dit går alla när de blir sjuka. Det kan bli väldigt trångt ibland." Sigrid tittar rakt ut i luften ett tag.
"Men ändå."
Det är så här det brukar vara, vill Iris säga. På akuten är det alltid fullpackat. Men hon sitter tyst, vill inte lura sitt barn, det känns inte värdigt.

Faktum är att hon aldrig har sett en akutmottagning lik den här. (citat sidan 40)

Ett virus slår ut hela samhället. På bara några dagar finns det endast ett fåtal överlevare. Bokens huvudkaraktärer är Sigrid, Iris, Amanda och Dano.  I ovanstående citat är Sigrid och hennes mamma på akuten efter att mamman brutit armen då hon skyndade sig till dagis för att hämta Sigrid eftersom dagispersonalen blivit sjuka. På akutmottagningen råder fullständigt kaos och det dröjer inte länge innan Iris och Sigrid måste ta till flykten. Patienterna i väntrummet börjar slåss och det finns ingen som kan göra något för att lugna situationen. Alla tycks vara sjuka och alla vill ha hjälp. Det är bara det att sjukhuspersonalen också är smittade av det dödliga viruset.

Amanda slocknar på golvet i lägenheten efter en lång festnatt. När hon vaknar tar det ett tag innan hon inser att det är mer än en vanlig bakfylla som är orsaken till att hon inte mår bra. När hon väl vaknar och lyckas ta sig upp till köksbänken upptäcker hon att det är strömavbrott. Kyl och frys är varma och det kommer bara några smutsbruna droppar vatten när hon vrider på vattenkranen. Det är då hon börjar ana att allt inte är som det ska.

Dano är på flykt med sin familj från krigets Syrien. Den lilla familjen sitter på ett tåg i Sverige på väg mot Stockholm och ett nytt liv i trygghet. Det är då sjukdomen drabbar alla tågresenärer. Alla utom Dano. Passagerarna runt om dör som flugor. Danos pappa beger sig iväg för att hämta hjälp. Han ber Dano ta hand om sin lillebror och sin mamma. Ett uppdrag som är dömt att misslyckas, för det tar inte lång tid innan både mamma och lillebror ligger döda bredvid varandra. Dano är därmed helt ensam i ett nytt land där alla oförklarligt och plötsligt dör.

Det är lätt att drabbas av panik när man läser Virus. Boken är oerhört spännande. Jag kan inte låta bli att få en känsla av att jordens undergång närmar sig. Det är lätt att känna vad huvudpersonerna känner. Ångest. Rädsla. Maktlöshet. Förtvivlan.

Jag rekommenderar verkligen den här boken. Själv väntar jag på den utlovade uppföljaren!

170907 Maria Bohlin

DEN BLOMSTERTID NU KOMMER

Den blomstertid nu kommer är den bästa bok jag har läst på länge.
AV: Marie-Chantal Long(2015)
Fred tittar ut mot rutan. Rutan är inte kvar. I stället finns där ett hål, en öppning, och precis utanför den öppningen en betongpelare. Så nära den är bilen. Liksom inne i bilen.

Först är det tyst. Hur länge då, tio sekunder, trettio, en minut?

Så pratar Tarzan, eller rättare sagt viskar han. Han reser sen lite på huvudet men utan att titta upp och vända sig mot Wahid eller Fred. Runt halsen hänger hans rånarluva. Så man ser inte ifall han fått ett slag där, som gör att han pratar så konstigt. (sidan 5)

Det är skolavslutning. Allt borde vara toppen. Det är det inte. Inte alls. Fred sitter i en krockad bil med två kompisar, Tarzan och Wahid. Tarzan är fastklämd. Wahid vill att de sticker. Polisen jagar dem. Fred känner att allt bara snurrar runt i huvudet. Hur hamnade han här? Varför sa han inte nej när Tarzan föreslog att de skulle råna den där butiken? Hur dum får man vara, egentligen? Men, nu sitter han där han sitter. Kanske är det bäst att fly, trots allt?

Jag kan riktigt känna Freds ångest när jag läser boken. Den blomstertid nu kommer är en sån där bok som kryper in under skinnet på sin läsare redan i första kapitlet. Den är utomordentligt välskriven och en bok alla borde läsa.

Vi hamnar alla i vägskäl, där vi måste välja vilket håll vi ska ta. Livet kan vända på en sekund beroende på vilket håll vi beslutar oss för att välja.

Lite fakta om karaktärerna:
Fred: 14 år, bor med sin pappa och lillasyster Frida 8 år och med sin mamma som pendlar till jobbet i Finland. De bor i en lägenhet och Fred har egentligen inte något att klaga på, för han har mat på bordet, tak över huvudet, en familj som bryr sig och han har råd med en mobiltelefon.

Wahid: snart 16 år, har kommit till Sverige från Afghanistan och bor med sin familj i samma område som Fred. Han har en lillebror som heter Idres. Fred och Wahid är inte nära vänner, men de båda var med på det misslyckad rånet.

Tarzan: en äldre kille som suttit inne för flera brott tidigare. Tarzan skadas svårt vid olyckan med bilen. Wahid och Fred är livrädda för att han ska tjalla på dem.

Jag avslutar med ett citat från sidan 73:
"Fred", ropar pappa utanför hans dörr. "Kom! Det är polisen som har ett par frågor till oss." 

LÄS DEN HÄR BOKEN! DU KOMMER INTE ATT ÅNGRA DIG!

170824 Maria Bohlin

Du, bara

Du, bara
AV: Anna Ahlund(2016)

"Är du lycklig?", säger han igen.
Jag flyttar fram kudden och lägger den i knät. Han fortsätter se på mig. Inte otåligt, som om han vill att jag ska svara snabbt eller något, han bara väntar på att jag ska tänka klart.

Det är svårt att tänka klart när han tittar på mig. Men jag försöker.

Jag har en bra familj, tak över huvudet, vänner jag tycker om, någonstans att ta vägen i höst även om jag inte skulle komma in på fotbollsgymnasiet, och fram till dess kan jag göra precis vad jag vill, egentligen.

Jag biter mig i läppen.
"Om man börjar tänka efter antar jag att svaret är nej, eller hur?" säger jag tyst.
"Hur menar du?"
Hans röst är mjuk. Jag drar handen genom håret några gånger.
"Jag antar att jag borde vara lycklig. Men hade jag varit det skulle jag väl ha vetat?"

John är huvudpersonen i den här boken. Han och hans lite äldre syster, Caroline, är hemma i lägenheten själva under sommaren när deras föräldrar är i stugan. Caroline jobbar, men inte John. Han slappar och är ute och springer, när inte hans onda knä strejkar. Sen väntar han på besked om han har kommit in på fotbollsgymnasiet eller inte.

En dag blir John presenterad för Carolines nya kärlek, Frank. Frank är lång, smidig, vältränad och har mörka, nästan svarta intensiva ögon. John faller som en fura. Luften blir elektrisk när Frank är i närheten. Problemet är ju bara att Caroline hittade Frank först. Det innebär väl att Frank är hennes, eller?

Caroline bjuder med Frank till stugan och John tar med sin bästa kompis Elli, som har tre ytterdörrar till sin och föräldrarnas enorma lägenhet. Elli och John har varit bästa kompisar i en evighet. De hänger gärna högst upp på taket till Ellis lägenhet. Där har man världens bästa utsikt.

Det är som bäddat för problem. Caroline, som är van att få vilka killar hon vill, gör allt för att sätta klorna i Frank.

I citatet ovan från sidan 78 befinner sig John och Frank i stugan där de delar rum och försöker lära känna varandra lite bättre. John får reda på att Frank har ett trasigt förflutet och ett krossat hjärta och även om det verkar som om Frank gillar John mer än som sin nya flickväns lillebror, så står hans förflutna mellan dem som en tegelmur.

Den här boken är känslomässigt proppfull! Man pendlar mellan stillhet och storm. Den innehåller en stark kärlekshistoria mellan John och Frank. Som alla redan känner till, så är kärleken inte alltid så lätt att handskas med.

Jag rekommenderar boken för alla som gillar kärlek, men passar också på att varna känsliga läsare, eftersom boken innehåller många sexscener.

170824 Maria Bohlin

RÄDSLANS FÅNGAR

RÄDSLANS FÅNGAR
AV: Anna Jansson(2016)


Rädslans fångar utspelar sig under en sommar på Gotland och huvudpersonen är polisen Maria Wern. Varje sommar fylls den stora ön av turister och många ungdomar reser dit för att festa. 

Vädret den här sommaren stämmer inte alls överens med vad vi brukar kalla svensk sommar. Det är mer likt ett ruggigt höstväder med oväder och vindar som når orkanstyrka. Båttrafiken stoppas och människorna tar skydd inomhus.

I Almedalen förbereder man sig för politikerveckan, vädret till trots, men den förväntansfulla stämningen kommer av sig när en ung kvinna hittas död i hemmet. Mördad. Hennes man är en av politikerna som planerat att hålla tal i Almedalen. Frågan är om dådet är riktat mot honom eller om det är något annat som ligger bakom mordet?

En bit därifrån, på en plats med namnet Tingstäde, förbereder sig ett fyrtiotal personer på domedagen. De är nämligen fullt övertygade om att jorden kommer att gå under. Inte om tusen år, utan nu. I ett skyddsrum långt under marken har de planerat att bosätta sig när tiden är inne. De tänker inte låta någon stoppa dem.

Samtidigt misstänker polisen att någon odlar stora mängder cannabis. De försöker hitta ledtrådar till vem som ligger bakom narkotikan som blir alltmer vanlig, men det är som att leta efter en nål i en höstack.

Maria Wern jobbar för högtryck tillsammans med sin kollegor, samtidigt som hon brottas med privata problem. Hennes man, Björn, får veta att han har en son. En tonåring med drogproblem. Björn vill att sonen ska få bo med Maria och honom och Marias två barn. Maria känner sig tveksam. Vågar hon öppna sitt hem för någon som har varit svårt beroende av cannabis. Hon oroar sig för hur det ska påverka hennes egna barn.
"Jag har en son."
Maria lät orden sjunka in. "Va! Du skojar? Du sa att du inte hade några barn. En son?"
"Hon blev med barn. Vi var så unga. Liv var bara arton år. Hon har inte sagt något om pojken på alla år fast vi varit ihop av och till! Fattar du...jag..." Orden tog slut och han sträckte sig vädjande mot Maria. Men hon höll honom på armlängs avstånd. "Har du ett barn med Liv Ekdal?" En känsla av overklighet sköljde över henne, gjorde henne yr. Björns ex Liv hade vägrat att inse att Björn gått vidare, inte ens när de gifte sig förra sommaren hade hon lämnat dem ifred, men sen slutet av hösten hade det varit lugnt.
"Säg att det inte är sant! Det kan inte vara så." (citat sidan 17-18)

På något sätt hänger alla dessa händelser ihop och det blir en spännande läsupplevelse, där man hela tiden misstänker någon ny för att vara skyldig.

LÄS DEN! Underhållande och fängslande!

170818 Maria Bohlin

Toner i natten

Toner i natten
AV: Jojo Moyes(2008)

När Isobels man plötsligt kommer sanningen som en bomb i brevlådan. Han har under deras äktenskap levt ett dubbelliv och slösat bort hela sin förmögenhet. Isobel har levt i skuggan av sin man och hon har inte haft koll på hans affärer. Hennes passion i livet är att spela fiol och så länge hon har kunnat göra det har inget annat spelat någon roll för henne. 

Isobel och hennes båda barn står inför ruinens brant när Isobel plötsligt ärver en gammal herrgård långt ute på landet. Det första mötet med den gamla herrgården blir inte riktigt som Isobel hade tänkt sig. Här är ett citat från sidan 58:
Bilen skumpade till och den främre stötfångaren slog i marken när den körde över ännu en vattenfylld grop. Kitty hörde hur hjulen spann i luften ett kort ögonblick och motorn tjöt i protest innan de rörde sig framåt igen. Runtom dem tornade tallarna upp sig och stängde effektivt ute det som återstod av eftermiddagsljuset.
"Jag har svårt att tro att huset ska ligga längs den här vägen. Vi kommer att behöva en traktor för att komma härifrån."
I hemlighet var Kitty glad över att vägen var så urusel. Det kanske skulle kunna få hennes mamma att ta reson när det kom till den här idiotiska flytten.
Ytterligare ett citat från sidan 60-61, precis när Isobel, hennes dotter Kitty och sonen Thierry kliver över tröskeln till sitt "nya" hem:
Lukten slog emot dem först. Den kalla, unkna lukten av försummelse, svaga antydningar av mögel, fukt och röta blandade sig med den friska utomhusluften. Med en stor bag över axeln lät Kitty stanken sippra in i näsborrarna med en blandning av fascination och misstro. Det här var värre än hon någonsin kunnat föreställa sig.(...) Det såg inte ut som ett hus som var beboeligt. Det såg inte ut som ett hus som någonsin varit bebott.

Den gamla herrgårdens förfall är trots allt inte det största problemet för Isobel och barnen. Nej, långt ifrån. Det finns nämligen andra som kan tänka sig att göra vad som helst för att få det ståtliga men nedgångna huset i sin ägo. 

Texten är lätt att läsa, men den är skriven från flera olika perspektiv, vilket ändå kräver en god läsförmåga. Toner i natten är en mycket välskriven bok, som man inte kan låta bli att tycka om. Karaktärerna är udda och oförglömliga t ex Asad och Henry. Det omaka paret driver byns lilla handelsbod och deras underbara konversationer kryddar boken på ett alldeles säreget sätt.

Det här är en bok som jag skulle kunna läsa många gånger. Den har helt enkelt precis allt som en riktigt bra bok ska ha. Love it!

Maria Bohlin
170820

VÄGEN

VÄGEN
AV: Cormac McCarthy(2006)


Under de första åren var vägarna fyllda av flyktingar höljda i sina klädesplagg. Med andningsmasker och glasögon satt de i sina trasor vid vägkanten som kraschade piloter. Deras dragkärror var hopade med skräp. De drog flakvagnar eller kärror. Deras ögon glittrade i sina hålor. Troslösa människoskal snubblade fram på landsvägarna som irrande väsen i ett feberland. (...)
De hukade på vägen och åt kallt ris och kalla bönor som de hade lagat till för flera dagar sedan. Maten hade redan börjat jäsa. Ingenstans att göra upp eld utan risk för upptäckt. De sov tryckta mot varandra under de illaluktande filtarna i mörkret och kylan. Han höll pojken nära intill sig. Så mager. Mitt hjärta, sa han. Mitt hjärta. 
(...)
Sent på året. Han visste knappt vilken månad det var. Han trodde att han hade nog med mat för att ta sig över bergen men det gick inte att avgöra det säkert. Passet genom vattendelaren låg på etttusensexhundrafemtio meters höjd och det skulle bli mycket kallt. Han sa att allt hängde på att de kunde ta sig till kusten, men när han vaknade på natten var han på det klara med att allt detta var innehållslöst och saknade substans. Det var stor risk att de skulle dö uppe i bergen och så var det slut. Citat från sidan 28-29)

Vägen är en av de läskigaste böcker jag någonsin har läst. Ett skrämmande scenario i en värld där allt som vi känner till är borta. De få människor som ännu är vid liv plågas av den stränga kölden och svält. Vissa går hur långt som helst för att överleva och det finns scener i boken som jag önskar att jag aldrig hade läst på grund av att de var så vidriga. 

Läsaren får aldrig veta vad för sorts katastrof världen har drabbats av, men ingenting finns kvar längre. Djuren är borta, växterna är döda, maten är slut, solen är gömd bakom tunga grå moln och endast ett fåtal människor har överlevt. 

En man och hans son har huvudrollerna i boken. Man får inte veta deras namn eller hur gamla de är. Pojken uppfattar jag som mycket ung och han skulle inte överleva utan hjälp av sin far. De har allt de äger i en gammal kundvagn och det släpar de med sig över det dammiga karga landskapet. Målet är kusten och att hitta fler vänligt sinnade överlevare.

På sin vandring ställs de inför såväl svåra beslut som livsfarliga attacker från onda överlevare. Frågan är om de någonsin kommer fram till kusten och om de lyckas ta sig dit...vad kommer de att hitta.

Det här är en vansinnigt beroendeframkallande bok, men den är bitvis svårläst. Särskilt i de delar där mannens förvirrade trötta hjärna fylls av minnen och tankar i ett enda virrvarr. 

Jag rekommenderar boken! Det är en läsupplevelse som man med skräckblandad förtjusning inte kan lägga ifrån sig. LÄS DEN!

Maria Bohlin 170820

RÄVSÅNG

RÄVSÅNG
AV: Christin Ljungqvist(2014)
När boken börjar är Finn på resande fot. Han har flytt från sitt förflutna. Han har varit hemifrån i ett och ett halvt år och besökt många platser helt på egen hand. Nu befinner han sig på en tågstation i Indien, där han blir vittne till ett familjebråk som kunde ha slutat riktigt illa. (Citat från sidan 18)
Den indiska familjen grälade. Pappan och en av döttrarna var vända mot varann, gapade högt, pekade. De andra döttrarna kurade ihop sig bakom den första. Sönerna släntrade iväg med händerna i fickorna, som om de inte ville räknas. Mamman stod mellan pappan och dottern och försökte medla, som mammor alltid gjorde. Hon la sina händer på pappans axlar, smattrade ur sig ord. Han stötte till henne. Utan att släppa dottern med blicken. Såg alltså inte vad fan han hade gjort. Det gick så snabbt att det inte borde ha hänt. Men ändå. Det hände: mamman tappade balansen. Snubblade baklänges, precis på kanten till spåret. Famlade i luften för en sekund. Fick tag i pappans arm och drog sig själv tillbaka, just som tåget dundrade förbi. Alla skrek. Speciellt döttrarna, som skrek helt hysteriskt och sträckte sig efter sin mamma.
Händelsen på perrongen får Finn att inse att han inte kan fly, särkilt inte från döden, som han känt sig jagad av ända sedan han hittade sin pappa död och grå på soffan i vardagsrummet.

Kvar i Sverige finns mamma, lillasyster Ester, flickvännen Signe, kompisarna och lägenheten som är fylld av jobbiga minnen. Det finns något oförklarligt också. I lägenheten. Och huvudvärken, som inte vill släppa taget.

Det är inte lätt att återvända till verkligheten, men det är precis vad Finn gör. En dag dyker han helt enkelt upp igen, vilket får känslorna hos familj, vänner och den numera före detta flickvännen att svämma över. Ester, Finns syster tror att han har kommit hem för att pengarna är slut, vilket inte alls stämmer med verkligheten. Mamma är bara glad över att se honom. Signe, den numera före detta flickvännen kan inte förlåta honom för att han bara packade en väska och stack utan att berätta för någon vart han tagit vägen. Både polisen och Missing People hade letat efter hans kvarlevor, medan han i själva verket satt i värmen på en sandstrand och spelade på sin gitarr med nyfunna vänner från världens alla hörn.

Rävsång är en bok som handlar om förlust, sorg och förlåtelse, men den handlar också om vänskap, kärlek och hopp med en gnutta oförklarliga saker som man får uppleva ibland och som inte passar in under någon vetenskaplig rubrik.

Jag gillade den här boken och det gick snabbt att läsa, även om den är 300 sidor. Språket är både naket och färgstarkt. Jag rekommenderar Rävsång helt enkelt för att den håller måtten för en bra bok.

170531
Maria Bohlin

SOM OM HÖSTEN KOM PÅ SOMMAREN

SOM OM HÖSTEN KOM PÅ SOMMAREN

AV: Jan Henrik Nielsen (2011)

Nanna och Fride bor i en bunker på en liten ö tillsammans med sin pappa. En bunker är som ett stort skyddsrum. De har bott där länge. Fride var så liten när de flyttade in i bunkern att hon inte minns livet utanför. Hon kan inte ens minnas sin mamma, som var läkare på det stora sjukhuset i staden.

Den enda kontakt de har med omvärlden är genom ett periskop som finns i ett av bunkerns rum. I det kan de se på den sönderbrända och torra världen utanför. Inga människor, växter eller djur. Bara vissna träd och brunbränt gräs.

Någon sorts sjukdom drabbade samtliga organismer, som successivt utplånades. Till en början hade människorna medicin, men det fanns inte tillräckligt. Kaos och död utbröt. Det är därför de bor i en bunker.

En dag blir Nannas och Frides pappa sjuk. De får slut på mat och pappa berättar att det finns gömd medicin hemma i deras gamla lägenhet i staden. För att komma dit måste de både ro med en liten båt och vandra en lång väg, men de har inget val. 

Det är svårt att säga hejdå till pappa och det är tungt att ro. Nanna är trots allt bara 12 år, även om hon är äldst. Här är ett citat från sidan 92 när de har nått fram till fastlandet och närmar sig ett litet vitt hus med en röd lada:

De närmar sig långsamt huset. Kommer det någon får de springa. Springa så snabbt de kan in i mörkret och tystnaden i skogen. Men allt är stilla och sakta går de fram till dörren. Ovanför den sitter ett fönster som ser ut som en solfjäder. Nanna märker att Fride är full av förväntan. Hon verkar inte ett dugg rädd utan trampar otåligt framför dörren och försöker kika in genom de förtäckta fönstren bredvid farstubron. Nanna känner på dörrhandtaget. Det ger vika, så hon öppnar dörren och de går in i huset.

De står i kolmörker och känner den stickande lukten av mögel tränga fram.

"Vänta lite", viskar Nanna.

Hon lyssnar och andas långsamt. 

"Jag tror att det är tomt."

Jag bara älskar dystopier. Den här håller måttet och rekommenderas varmt till alla er som gillar att läsa om katastrofer och undergångar. Trots mörkret finns det hopp och det är väl det som tilltalar mig, antar jag.

170523 Maria Bohlin

Lola och pojken i huset bredvid

Lola och pojken i huset bredvid

AV: Stephanie Perkins (2011)

Lola bor i San Fransisco tillsammans med sin familj som består av två pappor och en hund. Det är en händelserik tid för Lola som både går på high school och arbetar extra på en biograf. Hon har dessutom precis blivit tillsammans med drömkillen med stort D. Han heter Max, är hela fem år äldre än Lola och sjunger i ett rockband. Det är inte hennes båda pappors dröm om hur en pojkvän ska vara, men de gör sitt bästa och den coole Max tvingas genomlida söndagsbrunch med Lolas båda pappor varje söndag.

Vilken koppling har då titeln Lola och pojken i huset bredvid till bokens innehåll. Ja, naturligtvis är livet aldrig så enkelt som det skulle kunna vara. Det är nämligen så att familjen Bell bor i huset bredvid Lolas. De har haft huset uthyrt en längre tid, men nu verkar det inte bättre än att de har flyttat hem igen, till Lolas stora förskräckelse.

Lola har, så länge hon kan minnas, varit förälskad i Cricket Bell. Hennes kärlek byttes till sorg och besvikelse en dag för två år sedan när Crickets tvillingsyster Calliope meddelade att Lola inte var bjuden på deras födelsedagsfest. Lola trodde blint på Calliopes ord och har haft en stor tagg i hjärtat ända sedan den dagen.

Nu är plötsligt tvillingarna Bell tillbaka och Lolas värld hotar att vändas upp och ner. Inte nog med att Cricket och Calliope är tillbaka, nej, Lolas före detta knarkare till biologisk mamma strandar på Lola och hennes pappors veranda efter att ha blivit vräkt för sjuttiofemte gången i ordningen. Som sagt...livet vänds upp och ner.

Allt du behöver veta om Lola: Hon är 17 år gammal, har nya outfits varje dag, syr och skapar sina egna kläder, drömmer om att gå på skolbalen utklädd till Marie Antoinette(se bild nedan) med stilenlig klänning och megaperuk, jättekär i sin coola pojkvän Max, samtidigt som hon aldrig kommit över Cricket Bell. Lola talar högt med månen från sitt sovrumsfönster om kvällarna för att få vägledning.


Den här boken är en riktigt bra kärlekshistoria. Jag kan helt klart rekommendera den!

170522 Maria Bohlin

Parvanas vandring

Parvanas vandring är den gripande fortsättningen på Den osynliga flickan av Deborah Ellis.

I den här boken får läsaren följa Parvana i sökandet efter sin familj. Det börjar med att hon precis har begravt sin pappa, som dött efter en tids sjukdom. Hon står ensam kvar vid graven utan någon att vända sig till.

Det är en mödosam vandring genom ett sönderbombat Afghanistan där människornas svåraste kamp är att hitta mat och vatten för dagen. Parvana är inget undantag. Tidvis tvingas hon svälta, men det är en mycket stark flicka.

  

På sin väg möter Parvana andra barn som befinner sig i snarlika situationer. Trots sin ringa ålder hjälper de varandra genom den ena svårigheten efter den andra.

Boken är hemsk, men mitt i det mörka finns det hopp och det går inte att undgå tankar på att livet är orättvist.

Om du har läst Den osynliga flickan är den här boken ett måste!

LÄS DEN!!!

170519 Maria Bohlin

Den osynliga flickan

Den osynliga flickan

AV: Deborah Ellis

Parvana bor i Afghanistans huvudstad Kabul med sina föräldrar, äldre syster Nooria, lillasyster Maryam och lillebror Ali. Trots att Parvana bara är elva år måste hon hjälpa sin pappa på marknaden i staden där han säljer allt fler av familjens ägodelar för att få pengar till ris, te och bröd. 

Familjen bodde tidigare i ett vackert hus med en riktig toalett. Nu bor de i ett rum utan rinnande vatten. Vattnet måste Parvana hämta i en brunn. Hennes pappa saknar ett ben och protesen blev han tvungen att sälja på marknaden för att försörja sin familj. Livet är hårt i Kabul.

Båda Parvanas föräldrar är välutbildade. Hennes pappa arbetade som historielärare och hennes mamma var idrottslärare, men det var innan talibanerna kom. Det räcker inte att föräldrarna är positiva till att flickor ska få utbildning. Talibanerna har nämligen förbjudit alla flickor att gå i skolan. Inga kvinnor får lämna familjens hem utan sin man och om de gör det måste de bära burka, en heltäckande dräkt. De får heller inte arbeta. 

En dag kommer soldaterna och tar Parvanas pappa. Det är precis efter att familjen ätit middag. De misshandlar honom och släpar sen ut honom genom dörren. Familjens protester slås ner med våld och liggande på golvet är Parvana rädd för att det är sista gången hon ser sin pappa vid liv.

Efter soldaternas frammarsch är inget sig likt. Mamma ligger på sin bädd och förmår inte något. När vattnet och maten tar slut tvingas Parvana till ett riskfyllt uppdrag. Hon klipper av sig håret, klär ut sig till pojke och ger sig ut ensam på Kabuls gator för att försöka skaffa pengar till mat, väl medveten om att hon är lika med död om hon blir upptäckt av talibanerna.

Det är ingen snäll värld vi lever i. Parvanas öde liknar många unga kvinnors utmaning idag. Jag kan inte låta bli att beundra deras styrka och stora mod. De är hjältinnor som förtjänar att hyllas som sådana.

Avslutar med ett citat från sidan 66-67, där Parvana för första gången beträder Kabuls gator som en pojke:
Ute på gatan väntade hon bara på att folk skulle peka på henne och säga att hon inte var någon riktig pojke. Men ingen gjorde det. Ingen lade märke till henne över huvud taget. Ju mer de struntade i henne, desto säkrare kände hon sig. 

När hon hade gått till marknaden tillsammans med pappa, hade hon hållit sig tyst och dolt ansiktet så gott hon kunde. Hon hade gjort sitt bästa för att vara osynlig. Nu, med ansiktet naket i solskenet, var hon osynlig på ett annat vis. Hon var en av alla pojkarna på gatan. Hon var inte någon som det var värt att lägga märke till.

170505
Maria Bohlin

FARLIG MARK

Farlig mark

AV: Louis Sachar

Tamaya Dhilwaddi går i årskurs fem på Woodridge Academy. Hon går till skolan tillsammans med Marshall som är två år äldre. När de är i skolan låtsas de inte om att de känner varandra. Kanske beror det på att Marshall är lite äldre, men det är helt enkelt så det är.

Woodridge Academy ligger i staden Heath Cliff i delstaten Pennsylvania i USA. Nära skolan ligger en skog och den har en central roll i den här historien. Allt börjar en dag efter skolan när Marshall plötsligt frångår rutinerna att gå samma väg hem som han och Tamaya gjort i tre års tid. Den här dagen vill han undvika den vanliga vägen, eftersom skolans mobbare Chad har hotat honom med stryk.

Tamaya har att välja på att: 1. Gå själv hem(vilket hon inte får) och 2. Att gå vägen genom skogen(vilket hon inte heller får). Hon väljer skogen, ett beslut som i slutänden visar sig vara ödesdigert.

En bit in i skogen ligger SunRay Farm. Det är en slags gård, men där finns inga djur och inga växter. Runt SunRay Farm finns ett elstängsel och taggtråd och det finns både beväpnade vakter och övervakningskameror. I området står flera stora cisterner och under jord finns ett stort laboratorium. En bit in i boken

JAG LÄT DIG GÅ

Jag lät dig gå

AV: Clare Mackintosh

BEROENDEVARNING!!!
Den här boken är riktigt spännande och totalt oförutsägbar. Jenna Grey flyr från sin hemstad Bristol efter en förfärlig olycka där en liten pojke blev påkörd av en bil och dog. Hon gör allt för att glömma och klipper alla band till sitt gamla liv. Plågad av mardrömmar och fylld av skuld försöker hon skapa sig ett nytt liv i en liten by vid havet.

Jenna hyr en liten stuga och anpassar sig sakta till den lugna tillvaron. Hon lär känna byns invånare och ju mer tiden går desto mer känner hon att hon har hamnat rätt. Kanske kan hon äntligen få ro i själen?

Bilen dyker upp ur tomma intet. Tjutet från inbromsningen, den dova dunsen när en femårig pojkkropp träffar vindrutan och slungas i en saltomortal genom luften innan den landar mitt i gatan. Hon rusar efter honom, rakt framför bilen som fortfarande är i rörelse. Halkar och ramlar tungt på utsträckta händer, fallet får henne att tappa andan. Det är över på en sekund. Hon böjer sig över honom, letar febrilt efter en puls. Ser sina egna andetag som ett ödsligt moln av vit rök i den kyliga kvällsluften. Upptäcker den mörka skuggan som bildas under hans huvud och hör sig själv kvida högt, som om ljudet kom från någon annan. Hon tittar upp mot den suddiga framrutan, vattendropparna kastas i bågar från vindrutetorkarna, rakt ut i mörkret, och hon skriker på hjälp från den osynlige föraren. (Sidan 8-9)

Samtidigt pågår en polisutredning kring den lilla pojkens död. Bilföraren flydde från olycksplatsen och vittnen till olyckan saknas, om man inte räknar med pojkens svårt chockade mamma. Ansvarig kriminalkommissarie Ray Stevens står inför en av sina största utmaningar i karriären. Han och hans kollega Kate gör allt för att hitta den som är skyldig till smitningsolyckan. 

JAG LÄT DIG GÅ är författaren Clare Mackintoshs allra första bok och när jag läser sista sidan längtar jag redan tills hennes kommande böcker står i bokhyllan, för naturligtvis måste hon skriva fler böcker. Hon kan konsten, om man säger så. LÄS DEN!!!



170501
Maria Bohlin

Ingenting och allting

VÄRLDENS BÄSTA BOK!!!

Everything, everything av Nicola Yoon

(2015)

Kommer på film våren 2017! MÅSTE SE DEN!!!

Handling: Maddy 17 år bor med sin mamma i ett hus som är ombyggt efter Maddys behov. Det är nämligen så att hon lider av en mycket svår immunsjukdom som gör att hon måste skyddas från sin omvärld för att kunna leva. Hon har varit instängd i huset i 17 år och endast haft kontakt med sin mamma som är läkare och en anställd sjuksköterska som heter Carla. 

Maddy studerar hemifrån och utbildar sig till arkitekt. Hon är smart och kunnig. Hon brukar läsa böcker för att fördriva tiden och ända fram tills nu har det fungerat bra.

Maddys pappa och lillebror dog i en bilolycka för många år sedan, så det är bara hon och hennes mamma. Eftersom Maddy behöver övervakning dygnet runt har mamma anställt Carla. 

En dag flyttar Olly in i grannhuset. Ollys familj är trasig. Pappan super, systern gör uppror och mamman försöker dölja alla blåmärken som hon får av sin man när han är full. Olly och Maddy får kontakt och det dröjer inte länge förrän hela Maddys liv inuti glasbubblan faller i bitar. Ända fram tills Olly kom in i hennes liv var Maddy nöjd. Det är hon inte längre. Hon vill ut från sitt begränsade liv och hon vill upptäcka världen tillsammans med Olly.

Lockelsen efter äventyr gör att Maddy är villig att riskera sitt liv för bara en dag i frihet med Olly.

Det här är en underbar och fängslande bok som avslutas med en lite oväntad twist. Jag rekommenderar den varmt och naturligtvis kommer jag att se filmen på bio när den får premiär.

Avslutar med ett citat från sidan 166:
Olly står framför mig, överrumplad. Jag säger ingenting. Jag trycker mina läppar mot hans. Först är han stel, osäker och samtidigt orubblig, men sedan är han det inte längre. Helt plötsligt drar han mig tätt intill sig. Hans ena hand är i mitt hår och den andra ligger stadigt om min midja. Han smakar precis som jag minns det.

Maria Bohlin
170424

SISTA HÅLLPLATSEN

SISTA HÅLLPLATSEN
AV: Kerstin L Hahn
2016

Boken handlar om 16-årige Tobias. Det är fredag kväll och han är på väg hem efter att ha varit hos sin kompis Kevin och spelat dataspel. Han råkar somna på bussen och vaknar inte förrän busschauffören väcker honom och säger att det är sista hållplatsen. 

Naturligtvis har mobiltelefonen inga batterier. Det är kallt och mörkt. De enda människor som syns till är en full gubbe och tre äldre killar. Han är övertygad om att de är mer eller mindre farliga. Tobias vet inte riktigt vad han ska ta sig till. 

Då dyker en rysktalande gammal tant upp. Hon visar Tobias vilken buss han ska ta för att komma hem, men precis när han kommer fram till bussen stängs dörrarna och bussen kör iväg utan Tobias. 

Huvudpersoner:
Tobias: 16 år, en sned tand och ett utstående öra. Dessutom sitter ena ögonbrynet högre upp än det andra. Han har små armmuskler, trots att han gör armhävningar varje kväll. 
En rysk tant: har en blänkande guldtand och får alla att göra som hon vill.
Ivan: en av de äldre killarna och den ryska tantens barnbarn, med bleka ögon och finnar i pannan. Tystlåten.

Handlingen utspelas under en kväll i en stad, troligtvis under vinterhalvåret för det är mörkt och kallt ute. 

Citat från sidan 26-27:
- Men var har du varit? sa mamma igen. 
Först svarade jag inte, men jag tänkte: 
Jag har varit hos en rysk gangster och hans babusjka med guldtand. 

Mamma skulle svimma, så jag sa inget.

Boken är mycket lättläst och har bara 28 sidor. Det är luft mellan raderna och språket är lätt. Jag gillar den här boken, för den är lite humoristisk och den visar att allt inte alltid är som det verkar vara.

Maria Bohlin
170306

Om du såg mig nu

Om du såg mig nu
AV: SOFIA NORDIN
(2017)

Om du såg mig nu är fjärde delen i en serie som handlar om tiden efter att en mystisk sjukdom tycks ha dödat alla utom några tonåringar.


Del 1: En sekund i taget
Del 2: Spring så fort du kan
Del 3: Som om jag vore fantastisk

Esmael är huvudpersonen i Om du såg mig nu och en morgon när han vaknar har hans stora kärlek Ella försvunnit utan att säga hej då. Han har inte alls anat att hon var på väg att lämna honom, Sandra, Bianca och Nora. Ella försvann lika hastigt som hon dök upp, helt utan förvarning. Hon har dessutom stulit deras ena motorcykel. Esmael tror att han vet vart hon är på väg. Till Umeå. Ella har tidigare sagt att det finns överlevare där. Kanske söker hon en förklaring. En anledning eller orsak till allt som hänt. Men hon kunde väl i alla fall ha sagt att hon tänkte sticka.

Ungdomarna har snart överlevt ett år i en öde stad bland döda kroppar, förvildade husdjur och ruttnande mat. Alla har de förlorat och tvingats begrava så väl familjemedlemmar som vänner, men på något sätt har de ändå hoppet kvar. Hoppet om en framtid där de kan träffa flera människor som överlevt. Hoppet om att det trots allt ska bli bättre.

Så vad gör Esmael? Jo, han bestämmer sig för att leta upp Ella. Dels för att han saknar henne, men mest för att han är förbannad och besviken. Han förstår inte alls hur hon kunde göra så mot honom. Bara sticka. Utan ett ord.

Boken är spännande, full av konflikter och den tillhör helt klart kategorin "sträckläsare". Jag hade gärna sett ännu en del i serien! LÄS DEN!

170227
Maria Bohlin

NÄR VI MÖTTES

Glöm Romeo och Julia, Tristan och Isolde och  Bella och Edward. Det nya kärleksparet är Tessa och Hardin. De är varandras motsatser, men dras till varandra som av en osynlig magnet. 

Tessa: duktig i skolan, fast förhållande, dotter till en väl ansedd och förmögen, men frånskild kvinna som bara vill sin dotters bästa.

Hardin: tatuerad, piercad och svartklädd och en bråkstake som verkar njuta av att slåss.
De har ingenting gemensamt. Ändå kan de inte hålla sig borta från varandra. 

Deras första möte sker i dörröppningen till Tessas nya studentrum, dit hon kommer i sällskap av sin mamma och sin pojkvän Noah. I rummet befinner sig hennes nya rumskompis, Steph och två killar, varav en är Hardin.

Jag väntar på att han ska presentera sig som hans vän gjorde, men han förblir tyst, himlar irriterat med ögonen och tar fram en mobil ur fickan på de tajta, svarta jeansen. Han är definitivt inte lika vänlig som Steph och Nate, men han är ändå mer fascinerande, det är något hos honom som gör det svårt att sluta betrakta hans ansikte. Jag är vagt medveten om Noahs blickar på mig innan jag till slut tittar ner och låtsas att jag bara stirrade för att jag var chockad. För det var väl därför, eller?

"Vi ses, Tessa", säger Nate innan de försvinner. Jag andas ut. Att kalla de senaste minuterna obekväma vore en underdrift. 

"Du ska ha ett nytt rum!" ryter min mor så fort dörren har slagit igen. (sidan 16)

NÄR VI MÖTTES har alla ingredienser för en riktigt bra kärlekshistoria. Språket är ungdomligt och det är lätt att ryckas med i storyn. Om du gillar boken så finns det ytterligare tre delar.

En varm rekommendation nu inför ALLA HJÄRTANS DAG!

170213 Maria Bohlin

KEMISTEN

Så har Stephenie Meyer gjort det igen...SKRIVIT EN RIKTIGT BRA SPÄNNINGSROMAN som man inte kan sluta läsa.

Jag väljer att kalla huvudpersonen för Alex, även om det inte är hennes riktiga namn. Hon påminner lite om Lisbeth Salander i boken Män som hatar kvinnor. Hon är smart, modig, en av världens bästa kemister och hon tål stryk som en vuxen man. 

Alex är på flykt från sitt förflutna. Tidigare var hon anställd hos en hemlig organisation. Hon arbetade som torterare och var ökänd för sina kemiskt plågsamma metoder. Hon har hittills aldrig misslyckats med att få fram de svar man sökt efter hos en fånge.

När Alex kollega Barnaby mördas tvingas hon fly för sitt liv. Hon håller sig gömd och har lärt sig hur man överlever ett antal mordförsök. Hennes gamla arbetsgivare har blivit hennes värsta fiende och hon kan inte lita på någon annan än sig själv.

En dag blir hon kontaktad av Carston, en tidigare medarbetare på organisationen. Han behöver hennes hjälp att förhindra att en terroristorganisation sprider ett dödligt virus i USA. Alex låter sig övertalas till att förhindra en mänsklig katastrof, men som tur är väljer hon att göra det på sitt eget sätt.

Jag tänker inte skriva så mycket mer om bokens innehåll, eftersom jag tycker att du ska läsa den själv. Kemisten är en riktigt spännande och actionfylld bok med underbara karaktärer som utmanar. Kan inte skriva annat än SKITBRA!

170213  Maria Bohlin

LJUG FÖR MIG

BECCA FITZPATRICK vet precis hur man skriver spännande böcker. LJUG FÖR MIG är inget undantag. Jag sträckläste boken och rekommenderar den till alla!

Stella, vars riktiga namn är Estella, lever under skyddad identitet efter att ha bevittnat ett kallblodigt mord. Nu är mördaren och hans anhängare ute för att tysta henne och hennes pojkvän Reed, så att de inte ska kunna vittna.

Estella och Reed tvingas isär och kommer enligt polisen aldrig mer att kunna träffas. Det skulle helt enkelt vara för farligt med tanke på att maffian är ute efter dem. 

I Nebraska får Estella mot sin vilja bo hos en pensionerad polis, Carmina. Estella som alltid fått ta hand om sig själv har svårt för att anpassa sig till Carminas regler. Hon vill ha tillbaka sitt gamla liv och sin pojkvän Reed. 

Allt är Estellas mammas fel. Det är på grund av henne och hennes drogberoende som Estella befinner sig ute på landsbygden i en gudsförgäten håla som förmodligen ingen har hört talas om. Estellas mamma är på en drogavvänjningsklinik och det är inte första gången. Hon har för länge sedan insett att hennes mamma aldrig kommer att bli fri från drogerna. Och från och med nu måste hon dessutom heta Stella!

"Vad vill du att jag ska göra? Dricka lemonad och låtsas som att något av det här är normalt.? Jag vill inte vara här. Jag har inte bett om det här. Mitt liv är över och jag...jag kommer aldrig att förlåta henne för det här!" Orden rann ur mig innan jag hann tänka efter och hela min kropp kändes stel och slipprig. Jag gnuggade mig ilsket i ögonen och vägrade gråta. Det fick vänta tills jag var ensam och kunde kosta på mig att bryta ihop. Jag borrade in naglarna i handflatorna för att styra om smärtan från bröstet till en plats där jag kunde hantera den. (sidan 16)

Stella gör allt för att göra Carminas vardag till ett helvete. Hon börjar umgås med Chet, vilket Carmina genast förklarar är ett mycket dåligt sällskap. Sen "lånar" hon Carminas bil och gör en massa andra saker hon inte borde.  

Carminas tålamod, Chets vänskap och byns invånare lyckas till sist få Stella att hitta sig själv och det är då det förflutna kommer ikapp henne. 

LÄS! LÄS! LÄS! LÄS! LÄS!

170213 Maria Bohlin

OUTTALAT

Kami Glas bor i den lilla staden Sorry-in-the-Vale. Hon har en låtsaskompis som hon kan tala med inuti sitt huvud. Hon anses vara lite udda, men hennes bästa kompis Angela har sedan länge accepterat att Kami har en osynlig vän, Jared, som hon pratar med då och då.

Kami och Angela har precis startat en skoltidning när två nya killar börjar på skolan. Ash är den snyggaste kille Kami någonsin har sett och hans kusin Jared är väl helt ok han med, fast på ett mer råbarkat sätt. Lite skumt är det att han har samma namn som Kamis låtsatkompis.

Både Ash och Jared tillhör den omtalade släkten Lynburn som äger det gåtfulla slottet Aurimere. När de erbjuder sina tjänster i skoltidningen är det inget tjejerna tackar nej till, eftersom de just håller på att skriva om slottets Aurimeres hemligheter.

I samband med att Lynburns flyttar tillbaka in i slottet börjar märkliga saker hända i skogen. Kami hittar brutalt slaktade djur och det hörs skrik från skogen.

När Kami och Jared Lynburn fastnar i en av skolans hissar går det upp för Kami att Jared är den låtsaskompis som hon har delat sina innersta tankar med i hela sitt liv. Här kommer ett citat från sidan 51-53:

Han lade armarna i kors. När han gjorde det såg han ännu större ut. "Japp, kusinen Lynburn i egen hög person", svarade han och fick en vass udd i rösten som inte funnits där tidigare. "Är du vän med Ash? Utmärkt."  

Kami stod mittemot Jared i hissen och ville absolut inte komma närmare honom. Hon hade aldrig varit bekväm i närheten av killar som var avsiktligt ilskna. Han var aningen längre än Ash och hade aningen bredare axlar under sin slitna, bruna skinnjacka. Hela hans skuggiga väsen gav henne rysningar. Kami önskade att hon inte hade tagit hissen, men nu kunde hon inte lämna sina efterforskningar på golvet på grund av en knäppis med galen blick. Hon böjde sig ner och samlad ihop sina papper.   

Kusinen Lynburn erbjöd sig inte att hjälpa till. (...) 

Hissen fastnade plötsligt mellan våningarna. 

Killen svor. 

"Ingen fara", sa Kami. "Ibland måste man trycka på knappen några extra gånger." 

"Jaha", muttrade han. (...) 

Vad gör du? frågade hon Jared. Och exakt samtidigt frågade han henne detsamma. De fylldes av skratt. Kami kom på sig själv med att le. Hon såg att killen Lynburn också log, att hans mungipor vinklades en aning uppåt. Men när han lade märke till att hon tittade återtog han sin bistra uppsyn. Han trodde säkert att hon flirtade med honom. "Oroa dig inte", sa hon. "Du är inte min typ." 

Han vände bort blicken. "Detsamma." 

Inget särskilt, sa Jared. Kami kände sig varm inombords när skratttet dröjde sig kvar mellan dem. Jag sitter fast i en hiss med en otäck asiatisk tjej som ser ut att vilja döda mig. 

Kami kände hur hela hennes kropp studsade tillbaka. Hon fortsatte stirra på killen, så panikslagen att hon såg suddigt.

Skoltidningen får två nya medlemmar, Ash och Jared. Det passar extra bra, eftersom de båda killarna kanske kan avslöja några slottshemligheter som byns övriga invånare inte känner till. Som grävande journalist hamnar Kami självklart i trubbel när hon råkar komma skumma hemligheter på spåret.

Outtalat är en modern fantasy med härliga karaktärer. Miljön är passande och stämningen perfekt. Rekommenderas till alla som gillar fantasy.

170213 Maria Bohlin