RÄVSÅNG

RÄVSÅNG
AV: Christin Ljungqvist(2014)
När boken börjar är Finn på resande fot. Han har flytt från sitt förflutna. Han har varit hemifrån i ett och ett halvt år och besökt många platser helt på egen hand. Nu befinner han sig på en tågstation i Indien, där han blir vittne till ett familjebråk som kunde ha slutat riktigt illa. (Citat från sidan 18)
Den indiska familjen grälade. Pappan och en av döttrarna var vända mot varann, gapade högt, pekade. De andra döttrarna kurade ihop sig bakom den första. Sönerna släntrade iväg med händerna i fickorna, som om de inte ville räknas. Mamman stod mellan pappan och dottern och försökte medla, som mammor alltid gjorde. Hon la sina händer på pappans axlar, smattrade ur sig ord. Han stötte till henne. Utan att släppa dottern med blicken. Såg alltså inte vad fan han hade gjort. Det gick så snabbt att det inte borde ha hänt. Men ändå. Det hände: mamman tappade balansen. Snubblade baklänges, precis på kanten till spåret. Famlade i luften för en sekund. Fick tag i pappans arm och drog sig själv tillbaka, just som tåget dundrade förbi. Alla skrek. Speciellt döttrarna, som skrek helt hysteriskt och sträckte sig efter sin mamma.
Händelsen på perrongen får Finn att inse att han inte kan fly, särkilt inte från döden, som han känt sig jagad av ända sedan han hittade sin pappa död och grå på soffan i vardagsrummet.

Kvar i Sverige finns mamma, lillasyster Ester, flickvännen Signe, kompisarna och lägenheten som är fylld av jobbiga minnen. Det finns något oförklarligt också. I lägenheten. Och huvudvärken, som inte vill släppa taget.

Det är inte lätt att återvända till verkligheten, men det är precis vad Finn gör. En dag dyker han helt enkelt upp igen, vilket får känslorna hos familj, vänner och den numera före detta flickvännen att svämma över. Ester, Finns syster tror att han har kommit hem för att pengarna är slut, vilket inte alls stämmer med verkligheten. Mamma är bara glad över att se honom. Signe, den numera före detta flickvännen kan inte förlåta honom för att han bara packade en väska och stack utan att berätta för någon vart han tagit vägen. Både polisen och Missing People hade letat efter hans kvarlevor, medan han i själva verket satt i värmen på en sandstrand och spelade på sin gitarr med nyfunna vänner från världens alla hörn.

Rävsång är en bok som handlar om förlust, sorg och förlåtelse, men den handlar också om vänskap, kärlek och hopp med en gnutta oförklarliga saker som man får uppleva ibland och som inte passar in under någon vetenskaplig rubrik.

Jag gillade den här boken och det gick snabbt att läsa, även om den är 300 sidor. Språket är både naket och färgstarkt. Jag rekommenderar Rävsång helt enkelt för att den håller måtten för en bra bok.

170531
Maria Bohlin

SOM OM HÖSTEN KOM PÅ SOMMAREN

SOM OM HÖSTEN KOM PÅ SOMMAREN

AV: Jan Henrik Nielsen (2011)

Nanna och Fride bor i en bunker på en liten ö tillsammans med sin pappa. En bunker är som ett stort skyddsrum. De har bott där länge. Fride var så liten när de flyttade in i bunkern att hon inte minns livet utanför. Hon kan inte ens minnas sin mamma, som var läkare på det stora sjukhuset i staden.

Den enda kontakt de har med omvärlden är genom ett periskop som finns i ett av bunkerns rum. I det kan de se på den sönderbrända och torra världen utanför. Inga människor, växter eller djur. Bara vissna träd och brunbränt gräs.

Någon sorts sjukdom drabbade samtliga organismer, som successivt utplånades. Till en början hade människorna medicin, men det fanns inte tillräckligt. Kaos och död utbröt. Det är därför de bor i en bunker.

En dag blir Nannas och Frides pappa sjuk. De får slut på mat och pappa berättar att det finns gömd medicin hemma i deras gamla lägenhet i staden. För att komma dit måste de både ro med en liten båt och vandra en lång väg, men de har inget val. 

Det är svårt att säga hejdå till pappa och det är tungt att ro. Nanna är trots allt bara 12 år, även om hon är äldst. Här är ett citat från sidan 92 när de har nått fram till fastlandet och närmar sig ett litet vitt hus med en röd lada:

De närmar sig långsamt huset. Kommer det någon får de springa. Springa så snabbt de kan in i mörkret och tystnaden i skogen. Men allt är stilla och sakta går de fram till dörren. Ovanför den sitter ett fönster som ser ut som en solfjäder. Nanna märker att Fride är full av förväntan. Hon verkar inte ett dugg rädd utan trampar otåligt framför dörren och försöker kika in genom de förtäckta fönstren bredvid farstubron. Nanna känner på dörrhandtaget. Det ger vika, så hon öppnar dörren och de går in i huset.

De står i kolmörker och känner den stickande lukten av mögel tränga fram.

"Vänta lite", viskar Nanna.

Hon lyssnar och andas långsamt. 

"Jag tror att det är tomt."

Jag bara älskar dystopier. Den här håller måttet och rekommenderas varmt till alla er som gillar att läsa om katastrofer och undergångar. Trots mörkret finns det hopp och det är väl det som tilltalar mig, antar jag.

170523 Maria Bohlin

Lola och pojken i huset bredvid

Lola och pojken i huset bredvid

AV: Stephanie Perkins (2011)

Lola bor i San Fransisco tillsammans med sin familj som består av två pappor och en hund. Det är en händelserik tid för Lola som både går på high school och arbetar extra på en biograf. Hon har dessutom precis blivit tillsammans med drömkillen med stort D. Han heter Max, är hela fem år äldre än Lola och sjunger i ett rockband. Det är inte hennes båda pappors dröm om hur en pojkvän ska vara, men de gör sitt bästa och den coole Max tvingas genomlida söndagsbrunch med Lolas båda pappor varje söndag.

Vilken koppling har då titeln Lola och pojken i huset bredvid till bokens innehåll. Ja, naturligtvis är livet aldrig så enkelt som det skulle kunna vara. Det är nämligen så att familjen Bell bor i huset bredvid Lolas. De har haft huset uthyrt en längre tid, men nu verkar det inte bättre än att de har flyttat hem igen, till Lolas stora förskräckelse.

Lola har, så länge hon kan minnas, varit förälskad i Cricket Bell. Hennes kärlek byttes till sorg och besvikelse en dag för två år sedan när Crickets tvillingsyster Calliope meddelade att Lola inte var bjuden på deras födelsedagsfest. Lola trodde blint på Calliopes ord och har haft en stor tagg i hjärtat ända sedan den dagen.

Nu är plötsligt tvillingarna Bell tillbaka och Lolas värld hotar att vändas upp och ner. Inte nog med att Cricket och Calliope är tillbaka, nej, Lolas före detta knarkare till biologisk mamma strandar på Lola och hennes pappors veranda efter att ha blivit vräkt för sjuttiofemte gången i ordningen. Som sagt...livet vänds upp och ner.

Allt du behöver veta om Lola: Hon är 17 år gammal, har nya outfits varje dag, syr och skapar sina egna kläder, drömmer om att gå på skolbalen utklädd till Marie Antoinette(se bild nedan) med stilenlig klänning och megaperuk, jättekär i sin coola pojkvän Max, samtidigt som hon aldrig kommit över Cricket Bell. Lola talar högt med månen från sitt sovrumsfönster om kvällarna för att få vägledning.


Den här boken är en riktigt bra kärlekshistoria. Jag kan helt klart rekommendera den!

170522 Maria Bohlin

Parvanas vandring

Parvanas vandring är den gripande fortsättningen på Den osynliga flickan av Deborah Ellis.

I den här boken får läsaren följa Parvana i sökandet efter sin familj. Det börjar med att hon precis har begravt sin pappa, som dött efter en tids sjukdom. Hon står ensam kvar vid graven utan någon att vända sig till.

Det är en mödosam vandring genom ett sönderbombat Afghanistan där människornas svåraste kamp är att hitta mat och vatten för dagen. Parvana är inget undantag. Tidvis tvingas hon svälta, men det är en mycket stark flicka.

  

På sin väg möter Parvana andra barn som befinner sig i snarlika situationer. Trots sin ringa ålder hjälper de varandra genom den ena svårigheten efter den andra.

Boken är hemsk, men mitt i det mörka finns det hopp och det går inte att undgå tankar på att livet är orättvist.

Om du har läst Den osynliga flickan är den här boken ett måste!

LÄS DEN!!!

170519 Maria Bohlin

Den osynliga flickan

Den osynliga flickan

AV: Deborah Ellis

Parvana bor i Afghanistans huvudstad Kabul med sina föräldrar, äldre syster Nooria, lillasyster Maryam och lillebror Ali. Trots att Parvana bara är elva år måste hon hjälpa sin pappa på marknaden i staden där han säljer allt fler av familjens ägodelar för att få pengar till ris, te och bröd. 

Familjen bodde tidigare i ett vackert hus med en riktig toalett. Nu bor de i ett rum utan rinnande vatten. Vattnet måste Parvana hämta i en brunn. Hennes pappa saknar ett ben och protesen blev han tvungen att sälja på marknaden för att försörja sin familj. Livet är hårt i Kabul.

Båda Parvanas föräldrar är välutbildade. Hennes pappa arbetade som historielärare och hennes mamma var idrottslärare, men det var innan talibanerna kom. Det räcker inte att föräldrarna är positiva till att flickor ska få utbildning. Talibanerna har nämligen förbjudit alla flickor att gå i skolan. Inga kvinnor får lämna familjens hem utan sin man och om de gör det måste de bära burka, en heltäckande dräkt. De får heller inte arbeta. 

En dag kommer soldaterna och tar Parvanas pappa. Det är precis efter att familjen ätit middag. De misshandlar honom och släpar sen ut honom genom dörren. Familjens protester slås ner med våld och liggande på golvet är Parvana rädd för att det är sista gången hon ser sin pappa vid liv.

Efter soldaternas frammarsch är inget sig likt. Mamma ligger på sin bädd och förmår inte något. När vattnet och maten tar slut tvingas Parvana till ett riskfyllt uppdrag. Hon klipper av sig håret, klär ut sig till pojke och ger sig ut ensam på Kabuls gator för att försöka skaffa pengar till mat, väl medveten om att hon är lika med död om hon blir upptäckt av talibanerna.

Det är ingen snäll värld vi lever i. Parvanas öde liknar många unga kvinnors utmaning idag. Jag kan inte låta bli att beundra deras styrka och stora mod. De är hjältinnor som förtjänar att hyllas som sådana.

Avslutar med ett citat från sidan 66-67, där Parvana för första gången beträder Kabuls gator som en pojke:
Ute på gatan väntade hon bara på att folk skulle peka på henne och säga att hon inte var någon riktig pojke. Men ingen gjorde det. Ingen lade märke till henne över huvud taget. Ju mer de struntade i henne, desto säkrare kände hon sig. 

När hon hade gått till marknaden tillsammans med pappa, hade hon hållit sig tyst och dolt ansiktet så gott hon kunde. Hon hade gjort sitt bästa för att vara osynlig. Nu, med ansiktet naket i solskenet, var hon osynlig på ett annat vis. Hon var en av alla pojkarna på gatan. Hon var inte någon som det var värt att lägga märke till.

170505
Maria Bohlin

FARLIG MARK

Farlig mark

AV: Louis Sachar

Tamaya Dhilwaddi går i årskurs fem på Woodridge Academy. Hon går till skolan tillsammans med Marshall som är två år äldre. När de är i skolan låtsas de inte om att de känner varandra. Kanske beror det på att Marshall är lite äldre, men det är helt enkelt så det är.

Woodridge Academy ligger i staden Heath Cliff i delstaten Pennsylvania i USA. Nära skolan ligger en skog och den har en central roll i den här historien. Allt börjar en dag efter skolan när Marshall plötsligt frångår rutinerna att gå samma väg hem som han och Tamaya gjort i tre års tid. Den här dagen vill han undvika den vanliga vägen, eftersom skolans mobbare Chad har hotat honom med stryk.

Tamaya har att välja på att: 1. Gå själv hem(vilket hon inte får) och 2. Att gå vägen genom skogen(vilket hon inte heller får). Hon väljer skogen, ett beslut som i slutänden visar sig vara ödesdigert.

En bit in i skogen ligger SunRay Farm. Det är en slags gård, men där finns inga djur och inga växter. Runt SunRay Farm finns ett elstängsel och taggtråd och det finns både beväpnade vakter och övervakningskameror. I området står flera stora cisterner och under jord finns ett stort laboratorium. En bit in i boken

JAG LÄT DIG GÅ

Jag lät dig gå

AV: Clare Mackintosh

BEROENDEVARNING!!!
Den här boken är riktigt spännande och totalt oförutsägbar. Jenna Grey flyr från sin hemstad Bristol efter en förfärlig olycka där en liten pojke blev påkörd av en bil och dog. Hon gör allt för att glömma och klipper alla band till sitt gamla liv. Plågad av mardrömmar och fylld av skuld försöker hon skapa sig ett nytt liv i en liten by vid havet.

Jenna hyr en liten stuga och anpassar sig sakta till den lugna tillvaron. Hon lär känna byns invånare och ju mer tiden går desto mer känner hon att hon har hamnat rätt. Kanske kan hon äntligen få ro i själen?

Bilen dyker upp ur tomma intet. Tjutet från inbromsningen, den dova dunsen när en femårig pojkkropp träffar vindrutan och slungas i en saltomortal genom luften innan den landar mitt i gatan. Hon rusar efter honom, rakt framför bilen som fortfarande är i rörelse. Halkar och ramlar tungt på utsträckta händer, fallet får henne att tappa andan. Det är över på en sekund. Hon böjer sig över honom, letar febrilt efter en puls. Ser sina egna andetag som ett ödsligt moln av vit rök i den kyliga kvällsluften. Upptäcker den mörka skuggan som bildas under hans huvud och hör sig själv kvida högt, som om ljudet kom från någon annan. Hon tittar upp mot den suddiga framrutan, vattendropparna kastas i bågar från vindrutetorkarna, rakt ut i mörkret, och hon skriker på hjälp från den osynlige föraren. (Sidan 8-9)

Samtidigt pågår en polisutredning kring den lilla pojkens död. Bilföraren flydde från olycksplatsen och vittnen till olyckan saknas, om man inte räknar med pojkens svårt chockade mamma. Ansvarig kriminalkommissarie Ray Stevens står inför en av sina största utmaningar i karriären. Han och hans kollega Kate gör allt för att hitta den som är skyldig till smitningsolyckan. 

JAG LÄT DIG GÅ är författaren Clare Mackintoshs allra första bok och när jag läser sista sidan längtar jag redan tills hennes kommande böcker står i bokhyllan, för naturligtvis måste hon skriva fler böcker. Hon kan konsten, om man säger så. LÄS DEN!!!



170501
Maria Bohlin