torsdag 24 augusti 2017

DEN BLOMSTERTID NU KOMMER


Den blomstertid nu kommer är den bästa bok jag har läst på länge.
AV: Marie-Chantal Long(2015)
Fred tittar ut mot rutan. Rutan är inte kvar. I stället finns där ett hål, en öppning, och precis utanför den öppningen en betongpelare. Så nära den är bilen. Liksom inne i bilen.

Först är det tyst. Hur länge då, tio sekunder, trettio, en minut?

Så pratar Tarzan, eller rättare sagt viskar han. Han reser sen lite på huvudet men utan att titta upp och vända sig mot Wahid eller Fred. Runt halsen hänger hans rånarluva. Så man ser inte ifall han fått ett slag där, som gör att han pratar så konstigt. (sidan 5)

Det är skolavslutning. Allt borde vara toppen. Det är det inte. Inte alls. Fred sitter i en krockad bil med två kompisar, Tarzan och Wahid. Tarzan är fastklämd. Wahid vill att de sticker. Polisen jagar dem. Fred känner att allt bara snurrar runt i huvudet. Hur hamnade han här? Varför sa han inte nej när Tarzan föreslog att de skulle råna den där butiken? Hur dum får man vara, egentligen? Men, nu sitter han där han sitter. Kanske är det bäst att fly, trots allt?

Jag kan riktigt känna Freds ångest när jag läser boken. Den blomstertid nu kommer är en sån där bok som kryper in under skinnet på sin läsare redan i första kapitlet. Den är utomordentligt välskriven och en bok alla borde läsa.

Vi hamnar alla i vägskäl, där vi måste välja vilket håll vi ska ta. Livet kan vända på en sekund beroende på vilket håll vi beslutar oss för att välja.

Lite fakta om karaktärerna:
Fred: 14 år, bor med sin pappa och lillasyster Frida 8 år och med sin mamma som pendlar till jobbet i Finland. De bor i en lägenhet och Fred har egentligen inte något att klaga på, för han har mat på bordet, tak över huvudet, en familj som bryr sig och han har råd med en mobiltelefon.

Wahid: snart 16 år, har kommit till Sverige från Afghanistan och bor med sin familj i samma område som Fred. Han har en lillebror som heter Idres. Fred och Wahid är inte nära vänner, men de båda var med på det misslyckad rånet.

Tarzan: en äldre kille som suttit inne för flera brott tidigare. Tarzan skadas svårt vid olyckan med bilen. Wahid och Fred är livrädda för att han ska tjalla på dem.

Jag avslutar med ett citat från sidan 73:
"Fred", ropar pappa utanför hans dörr. "Kom! Det är polisen som har ett par frågor till oss." 

LÄS DEN HÄR BOKEN! DU KOMMER INTE ATT ÅNGRA DIG!

170824 Maria Bohlin

Du, bara

Du, bara
AV: Anna Ahlund(2016)

"Är du lycklig?", säger han igen.
Jag flyttar fram kudden och lägger den i knät. Han fortsätter se på mig. Inte otåligt, som om han vill att jag ska svara snabbt eller något, han bara väntar på att jag ska tänka klart.

Det är svårt att tänka klart när han tittar på mig. Men jag försöker.

Jag har en bra familj, tak över huvudet, vänner jag tycker om, någonstans att ta vägen i höst även om jag inte skulle komma in på fotbollsgymnasiet, och fram till dess kan jag göra precis vad jag vill, egentligen.

Jag biter mig i läppen.
"Om man börjar tänka efter antar jag att svaret är nej, eller hur?" säger jag tyst.
"Hur menar du?"
Hans röst är mjuk. Jag drar handen genom håret några gånger.
"Jag antar att jag borde vara lycklig. Men hade jag varit det skulle jag väl ha vetat?"

John är huvudpersonen i den här boken. Han och hans lite äldre syster, Caroline, är hemma i lägenheten själva under sommaren när deras föräldrar är i stugan. Caroline jobbar, men inte John. Han slappar och är ute och springer, när inte hans onda knä strejkar. Sen väntar han på besked om han har kommit in på fotbollsgymnasiet eller inte.

En dag blir John presenterad för Carolines nya kärlek, Frank. Frank är lång, smidig, vältränad och har mörka, nästan svarta intensiva ögon. John faller som en fura. Luften blir elektrisk när Frank är i närheten. Problemet är ju bara att Caroline hittade Frank först. Det innebär väl att Frank är hennes, eller?

Caroline bjuder med Frank till stugan och John tar med sin bästa kompis Elli, som har tre ytterdörrar till sin och föräldrarnas enorma lägenhet. Elli och John har varit bästa kompisar i en evighet. De hänger gärna högst upp på taket till Ellis lägenhet. Där har man världens bästa utsikt.

Det är som bäddat för problem. Caroline, som är van att få vilka killar hon vill, gör allt för att sätta klorna i Frank.

I citatet ovan från sidan 78 befinner sig John och Frank i stugan där de delar rum och försöker lära känna varandra lite bättre. John får reda på att Frank har ett trasigt förflutet och ett krossat hjärta och även om det verkar som om Frank gillar John mer än som sin nya flickväns lillebror, så står hans förflutna mellan dem som en tegelmur.

Den här boken är känslomässigt proppfull! Man pendlar mellan stillhet och storm. Den innehåller en stark kärlekshistoria mellan John och Frank. Som alla redan känner till, så är kärleken inte alltid så lätt att handskas med.

Jag rekommenderar boken för alla som gillar kärlek, men passar också på att varna känsliga läsare, eftersom boken innehåller många sexscener.

170824 Maria Bohlin

söndag 20 augusti 2017

RÄDSLANS FÅNGAR

RÄDSLANS FÅNGAR
AV: Anna Jansson(2016)
Bildresultat för rädslans fångar

Rädslans fångar utspelar sig under en sommar på Gotland och huvudpersonen är polisen Maria Wern. Varje sommar fylls den stora ön av turister och många ungdomar reser dit för att festa. 

Vädret den här sommaren stämmer inte alls överens med vad vi brukar kalla svensk sommar. Det är mer likt ett ruggigt höstväder med oväder och vindar som når orkanstyrka. Båttrafiken stoppas och människorna tar skydd inomhus.

I Almedalen förbereder man sig för politikerveckan, vädret till trots, men den förväntansfulla stämningen kommer av sig när en ung kvinna hittas död i hemmet. Mördad. Hennes man är en av politikerna som planerat att hålla tal i Almedalen. Frågan är om dådet är riktat mot honom eller om det är något annat som ligger bakom mordet?

En bit därifrån, på en plats med namnet Tingstäde, förbereder sig ett fyrtiotal personer på domedagen. De är nämligen fullt övertygade om att jorden kommer att gå under. Inte om tusen år, utan nu. I ett skyddsrum långt under marken har de planerat att bosätta sig när tiden är inne. De tänker inte låta någon stoppa dem.

Samtidigt misstänker polisen att någon odlar stora mängder cannabis. De försöker hitta ledtrådar till vem som ligger bakom narkotikan som blir alltmer vanlig, men det är som att leta efter en nål i en höstack.

Maria Wern jobbar för högtryck tillsammans med sin kollegor, samtidigt som hon brottas med privata problem. Hennes man, Björn, får veta att han har en son. En tonåring med drogproblem. Björn vill att sonen ska få bo med Maria och honom och Marias två barn. Maria känner sig tveksam. Vågar hon öppna sitt hem för någon som har varit svårt beroende av cannabis. Hon oroar sig för hur det ska påverka hennes egna barn.
"Jag har en son."
Maria lät orden sjunka in. "Va! Du skojar? Du sa att du inte hade några barn. En son?"
"Hon blev med barn. Vi var så unga. Liv var bara arton år. Hon har inte sagt något om pojken på alla år fast vi varit ihop av och till! Fattar du...jag..." Orden tog slut och han sträckte sig vädjande mot Maria. Men hon höll honom på armlängs avstånd. "Har du ett barn med Liv Ekdal?" En känsla av overklighet sköljde över henne, gjorde henne yr. Björns ex Liv hade vägrat att inse att Björn gått vidare, inte ens när de gifte sig förra sommaren hade hon lämnat dem ifred, men sen slutet av hösten hade det varit lugnt.
"Säg att det inte är sant! Det kan inte vara så." (citat sidan 17-18)

På något sätt hänger alla dessa händelser ihop och det blir en spännande läsupplevelse, där man hela tiden misstänker någon ny för att vara skyldig.

LÄS DEN! Underhållande och fängslande!

170818 Maria Bohlin

Toner i natten

Toner i natten
AV: Jojo Moyes(2008)
Bildresultat för toner i natten
När Isobels man plötsligt kommer sanningen som en bomb i brevlådan. Han har under deras äktenskap levt ett dubbelliv och slösat bort hela sin förmögenhet. Isobel har levt i skuggan av sin man och hon har inte haft koll på hans affärer. Hennes passion i livet är att spela fiol och så länge hon har kunnat göra det har inget annat spelat någon roll för henne. 

Isobel och hennes båda barn står inför ruinens brant när Isobel plötsligt ärver en gammal herrgård långt ute på landet. Det första mötet med den gamla herrgården blir inte riktigt som Isobel hade tänkt sig. Här är ett citat från sidan 58:
Bilen skumpade till och den främre stötfångaren slog i marken när den körde över ännu en vattenfylld grop. Kitty hörde hur hjulen spann i luften ett kort ögonblick och motorn tjöt i protest innan de rörde sig framåt igen. Runtom dem tornade tallarna upp sig och stängde effektivt ute det som återstod av eftermiddagsljuset.
"Jag har svårt att tro att huset ska ligga längs den här vägen. Vi kommer att behöva en traktor för att komma härifrån."
I hemlighet var Kitty glad över att vägen var så urusel. Det kanske skulle kunna få hennes mamma att ta reson när det kom till den här idiotiska flytten.
Ytterligare ett citat från sidan 60-61, precis när Isobel, hennes dotter Kitty och sonen Thierry kliver över tröskeln till sitt "nya" hem:
Lukten slog emot dem först. Den kalla, unkna lukten av försummelse, svaga antydningar av mögel, fukt och röta blandade sig med den friska utomhusluften. Med en stor bag över axeln lät Kitty stanken sippra in i näsborrarna med en blandning av fascination och misstro. Det här var värre än hon någonsin kunnat föreställa sig.(...) Det såg inte ut som ett hus som var beboeligt. Det såg inte ut som ett hus som någonsin varit bebott.

Den gamla herrgårdens förfall är trots allt inte det största problemet för Isobel och barnen. Nej, långt ifrån. Det finns nämligen andra som kan tänka sig att göra vad som helst för att få det ståtliga men nedgångna huset i sin ägo. 

Texten är lätt att läsa, men den är skriven från flera olika perspektiv, vilket ändå kräver en god läsförmåga. Toner i natten är en mycket välskriven bok, som man inte kan låta bli att tycka om. Karaktärerna är udda och oförglömliga t ex Asad och Henry. Det omaka paret driver byns lilla handelsbod och deras underbara konversationer kryddar boken på ett alldeles säreget sätt.

Det här är en bok som jag skulle kunna läsa många gånger. Den har helt enkelt precis allt som en riktigt bra bok ska ha. Love it!

Maria Bohlin
170820

VÄGEN

VÄGEN
AV: Cormac McCarthy(2006)
Bildresultat för vägen cormac mccarthy

Under de första åren var vägarna fyllda av flyktingar höljda i sina klädesplagg. Med andningsmasker och glasögon satt de i sina trasor vid vägkanten som kraschade piloter. Deras dragkärror var hopade med skräp. De drog flakvagnar eller kärror. Deras ögon glittrade i sina hålor. Troslösa människoskal snubblade fram på landsvägarna som irrande väsen i ett feberland. (...)
De hukade på vägen och åt kallt ris och kalla bönor som de hade lagat till för flera dagar sedan. Maten hade redan börjat jäsa. Ingenstans att göra upp eld utan risk för upptäckt. De sov tryckta mot varandra under de illaluktande filtarna i mörkret och kylan. Han höll pojken nära intill sig. Så mager. Mitt hjärta, sa han. Mitt hjärta. 
(...)
Sent på året. Han visste knappt vilken månad det var. Han trodde att han hade nog med mat för att ta sig över bergen men det gick inte att avgöra det säkert. Passet genom vattendelaren låg på etttusensexhundrafemtio meters höjd och det skulle bli mycket kallt. Han sa att allt hängde på att de kunde ta sig till kusten, men när han vaknade på natten var han på det klara med att allt detta var innehållslöst och saknade substans. Det var stor risk att de skulle dö uppe i bergen och så var det slut. Citat från sidan 28-29)

Vägen är en av de läskigaste böcker jag någonsin har läst. Ett skrämmande scenario i en värld där allt som vi känner till är borta. De få människor som ännu är vid liv plågas av den stränga kölden och svält. Vissa går hur långt som helst för att överleva och det finns scener i boken som jag önskar att jag aldrig hade läst på grund av att de var så vidriga. 

Läsaren får aldrig veta vad för sorts katastrof världen har drabbats av, men ingenting finns kvar längre. Djuren är borta, växterna är döda, maten är slut, solen är gömd bakom tunga grå moln och endast ett fåtal människor har överlevt. 

En man och hans son har huvudrollerna i boken. Man får inte veta deras namn eller hur gamla de är. Pojken uppfattar jag som mycket ung och han skulle inte överleva utan hjälp av sin far. De har allt de äger i en gammal kundvagn och det släpar de med sig över det dammiga karga landskapet. Målet är kusten och att hitta fler vänligt sinnade överlevare.

På sin vandring ställs de inför såväl svåra beslut som livsfarliga attacker från onda överlevare. Frågan är om de någonsin kommer fram till kusten och om de lyckas ta sig dit...vad kommer de att hitta.

Det här är en vansinnigt beroendeframkallande bok, men den är bitvis svårläst. Särskilt i de delar där mannens förvirrade trötta hjärna fylls av minnen och tankar i ett enda virrvarr. 

Jag rekommenderar boken! Det är en läsupplevelse som man med skräckblandad förtjusning inte kan lägga ifrån sig. LÄS DEN!

Maria Bohlin 170820