DET HÄR KALLA LANDET

DET HÄR KALLA LANDET av PERNILLA GESÉN (2017) är en verklighetstrogen skildring av ett land, som skulle kunna vara Sverige, en stad som skulle kunna vara en stad i Sverige och ett land där det snart är dags för nyval och där många människor är bittra på samhällsförändringar som bland annat innebär en sviktande ekonomi. Missnöjet skyller man på de nyanlända.

Hemma hos 17-åriga Noori är det bråk om politik varje dag. Hennes storebror Nick och hennes bästa vän Sus har båda gått med i det främlingsfientliga partiet ND. Nooris pappa och mamma tar tydligt avstånd från ND:s åsikter och diskussionerna kring köksbordet i den fina villan låter inte vänta på sig.

Själv vet Noori inte riktigt vad hon tycker. Vad hon däremot vet är att fler och fler butiker i samhället rear ut sina varor, hyllorna gapar tomma och till sist bommar de igen. Om det sedan beror på att Nordland har tagit emot många flyktingar, det är Noori inte helt säker på. En sak är dock säker. Det är skönt att ha någon att skylla på när man inte längre kan köpa det man vill.

Zahra bor med sin pappa i en lägenhet i Nordland. Pappan driver en liten närbutik där även Zahra hoppar in och jobbar ibland. De har bott i Nordland länge nu, men kommer ursprungligen från Istad, ett hårt krigsdrabbat land. Under flykten dödades Zahras mamma och lillebror. Sorgen är tung att bära och både Zahra och hennes pappa är trasiga inombords.

Zahra och Noori hamnar i samma klass på gymnasiet. Inför valet arbetar eleverna intensivt med de politiska partierna och det är som bäddat för konflikter när Noori beslutar sig för att gå med i ND:s ungdomsförbund.

DET HÄR KALLA LANDET är en högaktuell bok, som inte bara handlar om politik, utan också om att vara ung, växa upp, hitta sig själv och sin egen roll i samhället och om vänskap, svek, kärlek, sex och annat som rör ungdomars vardag. Boken påminner lite om den norska tv-serien SKAM och innehåller ungefär samma ingredienser.

LÄS DEN!

170915
Maria Bohlin

Tisteltankar

Tisteltankar 
AV: ANETTE EGGERT

Den här boken handlar om Linn som tappar bort sig själv efter att hon bevittnat sin mormors plötsliga dödsfall. Hennes tillvaro vänds upp och ner i ett enda stort kaos av tankar taggiga som tistlar. Med ett skenande hjärta som ibland inte går att kontrollera försöker Linn att hitta den hon innerst inne är.

"Vad ska du göra ikväll?" frågar mormor.
"På fest."
"Kul", säger hon. "Och jag kommer förbi imorgon, hur många frallor vill du ha?"
"Två, och det ska vara de med vallmofrön."
"Det ska bli. Sedan får jag kanske slå dig i skitgubbe också? Om du har tid förstås."
"Mm", säger jag och tittar bort mot parkeringen, ska inte mamma komma snart?

Det är inte så att jag inte vill vara med henne, mormor, jag menar det är ju mormor, men...Killen med luggen dyker upp, han står vid busshållplatsen och tittar på tidtabellstavlan. Han är stor, man skulle nästan kunna säga tjock, ryggsäcken ser liten ut på ryggen, han ser ut att vara i min ålder.

"Det är så gott att vara hemma igen", säger mormor och drar med handen upp och ner på min arm. Jag låter henne göra det, men sneglar mot luggkillen bakom mig, han tittar inte hit.
"Köttfärssås", säger jag.
"Köttfärssås?"
Mormor tittar på mig.
"Du måste göra din köttfärssås. Tre gånger, minst. Och massor av extra, som vi kan frysa in om du åker bort igen." (Citat från sidan 11-12)

Det blir aldrig någon mer köttfärssås. Strax efter faller Linns mormor till marken. Ramlar rakt ner i asfalten där vid busshållsplatsen där en kille med står och väntar på bussen. Trots att killen med luggen ringer 112 och att ambulansen är snabbt på plats går mormors liv inte att rädda.

Bilden av mormor med sönderskrapad kind fastnar på näthinnan. Linn plågas av sina tankar och får ångest över att hon satt där på sjukhuset och önskade att hon var på fest med sina kompisar istället för att sitta i en väntsal. När läkaren sedan kommer med informationen om att mormors liv inte gick att rädda faller livet i bitar för Linn.

Boken handlar inte bara om att Linn saknar sin mormor, utan om svek, vänskap, osäkerhet, kärlek, konflikter och annat som gör att man känner att man lever. Linn känner att hon inte passar in någonstans. Tankarna far genom huvudet. Plågar henne. Gnager i huvudet.

Måste man vara elak för att vara populär? Kan man gilla en kille som inte är snygg, populär och vältränad? Måste man tycka likadant som kompisarna? Är det fel att vara sig själv? Kan man bli straffad om man tänker elaka tankar om andra? Tisteltankar.

Tisteltankar är en riktigt bra bok som är väl värd att läsa!

170911 Maria Bohlin

VIRUS

VIRUS
AV: Daniel Åberg(2016)

"Mamma", säger Sigrid och vänder sig mot henne. "Mamma, varför är alla så sjuka?"
Telefonen har inte som enda syfte att hålla dotterns tristess stången, utan även att få henne att inte tänka på det som sker omkring dem. Det fungerar inte särskilt bra, Sigrid börjar bli för stor, har ofta en klarare blick än Iris själv.
"Vi är ju på akuten. Dit går alla när de blir sjuka. Det kan bli väldigt trångt ibland." Sigrid tittar rakt ut i luften ett tag.
"Men ändå."
Det är så här det brukar vara, vill Iris säga. På akuten är det alltid fullpackat. Men hon sitter tyst, vill inte lura sitt barn, det känns inte värdigt.

Faktum är att hon aldrig har sett en akutmottagning lik den här. (citat sidan 40)

Ett virus slår ut hela samhället. På bara några dagar finns det endast ett fåtal överlevare. Bokens huvudkaraktärer är Sigrid, Iris, Amanda och Dano.  I ovanstående citat är Sigrid och hennes mamma på akuten efter att mamman brutit armen då hon skyndade sig till dagis för att hämta Sigrid eftersom dagispersonalen blivit sjuka. På akutmottagningen råder fullständigt kaos och det dröjer inte länge innan Iris och Sigrid måste ta till flykten. Patienterna i väntrummet börjar slåss och det finns ingen som kan göra något för att lugna situationen. Alla tycks vara sjuka och alla vill ha hjälp. Det är bara det att sjukhuspersonalen också är smittade av det dödliga viruset.

Amanda slocknar på golvet i lägenheten efter en lång festnatt. När hon vaknar tar det ett tag innan hon inser att det är mer än en vanlig bakfylla som är orsaken till att hon inte mår bra. När hon väl vaknar och lyckas ta sig upp till köksbänken upptäcker hon att det är strömavbrott. Kyl och frys är varma och det kommer bara några smutsbruna droppar vatten när hon vrider på vattenkranen. Det är då hon börjar ana att allt inte är som det ska.

Dano är på flykt med sin familj från krigets Syrien. Den lilla familjen sitter på ett tåg i Sverige på väg mot Stockholm och ett nytt liv i trygghet. Det är då sjukdomen drabbar alla tågresenärer. Alla utom Dano. Passagerarna runt om dör som flugor. Danos pappa beger sig iväg för att hämta hjälp. Han ber Dano ta hand om sin lillebror och sin mamma. Ett uppdrag som är dömt att misslyckas, för det tar inte lång tid innan både mamma och lillebror ligger döda bredvid varandra. Dano är därmed helt ensam i ett nytt land där alla oförklarligt och plötsligt dör.

Det är lätt att drabbas av panik när man läser Virus. Boken är oerhört spännande. Jag kan inte låta bli att få en känsla av att jordens undergång närmar sig. Det är lätt att känna vad huvudpersonerna känner. Ångest. Rädsla. Maktlöshet. Förtvivlan.

Jag rekommenderar verkligen den här boken. Själv väntar jag på den utlovade uppföljaren!

170907 Maria Bohlin