onsdag 11 december 2013

FÖRR ELLER SENARE EXPLODERAR JAG

FÖRR ELLER SENARE EXPLODERAR JAG

EN MAKALÖST BRA BOK AV: JOHN GREEN (2012)
STARK
MAGISK (utan magi)
KÄNSLOSAM
SJUKDOMSSJUK
KÄRLEK
UNG
FANTASTISK
LITTERÄR
FASANSFULL
REALISTISK 
TANKESTÄLLARE    = PASSANDE ORD FÖR BOKENS INNEHÅLL!!!!!!!!!!!!
(jag är medveten om att orden ovan tillhör olika ordklasser, men vill ha det så)
Den här boken lämnar spår hos läsaren. En dos sorg och en dos lycka. Jag rekommenderar den verkligen!

HUVUDPERSON: Hazel Grace, 17 år, cancersjuk, lite svullen i ansiktet av bromsmedicinerna, men annars en vanlig tonåring, ja, förutom att hon måste släpa med sin syrgastub överallt. Cancern har nämligen skickat tjocka släkten till hennes lungor. Hon bor med sina föräldrar någonstans i Amerika. Hon är med i en stödgrupp för unga med cancer. Hon är mest hemma och läser och ser på Top Model. Hon älskar boken Ett storslaget lidande av en holländsk föga känd författare som heter Peter Van Houten. Hazel har läst boken hur många gånger som helst och hon tröttnar aldrig, trots att hon retar sig på bokens slut, eftersom den slutar mitt i en mening.

HANDLING: Hazels mamma mer eller mindre tvingar iväg Hazel till en stödgrupp i kyrkan för tonåringar med cancer. Där träffar hon Isaac som lider av ögoncancer och som bara har ett öga kvar. Hon möter också Augustus, som är en riktig snygging med ett friskt och helt ben, på grund av att cancern stal det andra.

Hazel har en dröm. Hon vill träffa den holländske författaren som skrivit hennes favoritbok, för hon vill veta vad som hände de andra personerna i boken. Att huvudpersonen dött, det förstår hon, men vad hände med de andra. Augustus ger henne resan till Holland och de får kontakt med författaren som visar sig vara ett halvgalet fyllo.

Med på resan är Hazels mamma och Hazels ständige följeslagare syrgastuben och så klart Augustus, som efter resan kan titulera sig som Hazels pojkvän. Att resan inte blev riktigt som det var tänkt gör ingenting. Hazel och Augustus vet hur man roar sig och tar tillvara på tiden.

Lyckan är dock inget som består. Att vara ung och leva med vetskapen om att man ska dö och att inte kunna leva livet fullt ut måste vara mer än jobbigt. Som läsare får man en lätt klaustrofobisk känsla bara av tanken på att hela tiden vara tvungen att bära runt på en syrgastub.

Jag avslutar med ett citat från sidan 110-111 och som beskriver hur Hazels sjukdom ibland knockar henne helt:
Den enda lösningen var att försöka göra världen ogjord, göra den svart och tyst och obebodd igen, återgå till ögonblicket före Big Bang då det enda som fanns kvar var Ordet, och att leva i detta ännu ej skapade tomrum ensam med Ordet.
Det pratas mycket om hur tappra cancerpatienter är och jag förnekar inte den tapperheten. Jag har blivit petad, stucken och förgiftad i åratal och jag kämpar fortfarande på. Men inbilla er inget. I det ögonblicket  skulle jag ha varit väldigt, väldigt glad för att dö.
Jag vaknade på intensiven. Jag förstod att det var intensiven eftersom jag inte hade eget rum och det var en massa pipande överallt och jag var ensam. De låter inte föräldrarna bo hos en dygnet runt på barnintensiven, på grund av infektionsrisken. Det hördes ett jämrande tjut längre ner i korridoren. Någons barn hade dött. Jag var ensam. Jag tryckte på den röda knappen.
LÄS DEN HÄR BOKEN!!!
Maria Bohlin 131211

tisdag 10 december 2013

Diamanttronen

   
Diamanttronen
Faran gav sig av i stolt, gungande trav, lyfte sina stålskodda hovar på ett överdrivet vis och smällde dem i de våta kullerstenarna med ett ekande stackato. Den stora hästen hade en besynnerlig begåvning för det dramatiska, och han kråmade sig alltid på ett uppseendeväckande vis när Spjuthök satt på honom iförd full rustning. (SIDAN 34-35)
Diamanttronen är första boken i en trilogi som ingår i David Eddings serie "Sagan om Elenien". Det är en tvättäkta fantasybok och den är en fröjd att få följa riddaren Spjuthök och hans vänner på äventyr. I citatet ovan beskrivs riddar Spjuthöks stridshäst, Faran, som förgyller läsningen med lite humor. Han både sparkas och bits och den enda som egentligen förstår sig på Faran är Spjuthök.

Handling:
Eleniens drottning Ehlana har drabbats av en okänd sjukdom och för att rädda hennes liv har den styriska magikern Sephrenia och några av drottningens riddare med fara för sina egna liv kapslat in sin drottning i ett diamanthölje. Det enda livstecknet genom diamanten är Ehlanas stadiga hjärtslag. Här följer ett citat, där riddar Spjuthök återser sin drottning efter många år utomlands.
Det var ett regelbundet, stadigt bultande, inte riktigt som dunkandet av en trumma; det varken förändrades eller tvekade, utan ekade ständigt allt högre i rummet, kungjorde för alla som kunde tänkas träda in i salen att Ehlanas hjärta fortfarande slog.
Spjuthök drog svärdet och hälsade sin drottning. Så sjönk han ned på ena knät i en rörelse av djupaste aktning och ett slags egendomlig kärlek. Han lutade sig framåt och kysste ömt den oeftergivliga kristallen, och hans ögon fylldes med ens av tårar. (SIDAN 45)
Det visar sig sedan att drottning Ehlana har blivit förgiftad. Onda makter vill åt tronen och riddar Spjuthök och hans vänner kämpar mot klockan för att hitta ett botemedel för sin drottning innan det är för sent.

Riddar Spjuthök är pandionriddare och drottningens förkämpe. Till sin hjälp har han pandionriddarnas ledare Vanion, magikern Sephrenia, sin bäste vän Kalten, väpnaren Kurik och Kuriks oäkta som, Talen, som är den skickligaste ficktjuven i hela Elenien. Karaktärerna är färgstarka och dialogerna kvicka. Jag avslutar med en av dessa klart underhållande dialoger mellan kyrkans man, patriark Dolmant, riddar Spjuthök och ficktjuven Talen:
"Har du inte givit dig av än, Spjuthök?" undrade han.
"Vi höll just på att göra oss iordning, ers nåd."
"Dagen lider, min son", påpekade Dolmant. "Guds verk uträttas inte genom slapphet."
"Det skall jag komma ihåg, ers nåd", sade Spjuthök. Så smalnade hans ögon, och han tittade strängt ned på Talen. "Lämna tillbaka det", befallde han.
"Vad?" svarade Talen med någonting plågat i rösten.
"Alltihop. Minsta lilla."
"Men Spjuthök..."
"Nu, Talen."
Muttrande började pojken plocka fram alla möjliga små värdeföremål ur kläderna och lade dem i händerna på den häpne patriarken av Demos. "Är du nöjd nu, Spjuthök?" undrade han lite trumpet och blängde upp mot bröstvärnet.
"Inte helt, men det är alltid en början. Jag vet bättre när du har kommit in, så att jag kan leta igenom dina fickor."
Talen suckade och vände ut och in på ett antal gömda fickor, lade fler värdesaker i Dolmants redan bräddfulla händer.
" Jag förmodar att du tar med dig den här pojken, Spjuthök?" frågade Dolmant och stoppade in sina värdeföremål  i rocken.
"Ja, ers nåd", svarade Spjuthök.
"Bra. Jag kommer att sova bättre om jag vet att han inte stryker omkring på gatorna här. Skynda, min son, och Gud vare med dig." Så vände patriarken mulan och red bort längs gatan igen. (SIDAN 234-235) 
131210 Maria Bohlin

tisdag 3 december 2013

KICKBOXAREN

KICKBOXAREN

AV: Maria Björn & Niklas Krog

Ett ljud fick honom att titta upp.
Killen hade  hoppat ner från muren
och var på väg mot honom.
Ögonen var som två svarta hål.
- Ge mig telefonen, jävla tunnis.  (Citat från sidan 5-6)
Eremias blir brutalt rånad på sin mobil av en jämnårig kille. Han bestämmer sig för att hämnas och ta tillbaka mobilen. Dessutom vill han att killen som rånade honom ska lida och känna sig lika förnedrad som han själv kände sig. Extra ledsen är Eremias eftersom han fått telefonen av sin mamma och han vet att hon har slitit hårt för att få ihop pengar för att kunna ge honom den.

Rånaren dyker plötsligt upp i skolan och det visar sig att han heter Robin. Det är en kall kille med ett trasigt förflutet, men han är bra på att slåss. Eremias tänker lära sig slåss! Han tänker bli bättre än Robin!

För att lyckas med detta uppdrag börjar Eremias slåss på en kickboxklubb. Det visar sig att han har talang och han blir snabbt duktig. Klubbens regler är stränga och det man lär sig får bara användas till försvar.

När Eremias går med i kickboxkubben börjar han ett nytt liv. Han får nya vänner. Efter träningarna är han trött och ilskan har försvunnit.  Det är en härlig känsla. Han tränar hårdare och hårdare. För att få råd att betala anmälningsavgiften till träningslokalen måste Eremias söka jobb, vilket han lyckas  ganska bra med. Plötsligt är inte drömmen om hämnd lika stark.

En dag ställs Eremias inför ett konkret val och då är det plötsligt om mycket mer än bara hämnd som står på spel. "Hämnden är ljuv" som det heter, men kanske beror det på vad det kostar att hämnas. Fråga Eremias, för han vet vad han valde.

Maria Bohlin 131203
 
 

fredag 22 november 2013

Avgrundens Änglar

Avgrundens änglar av MAGNUS NORDIN

Magnus Nordin har gjort det igen - skrivit en bladvändare utan dess like! Det här är en spänningsroman från början till slut och jag vill varna läsaren för att det förekommer en hel del riktigt otäcka avsnitt.

TEMAT är groming och vilken fara internet kan vara för ensamma ungdomar. Vem kan man egentligen lita på?

Det som gör Avgrundens Änglar till en lite svårare bok är att boken är skriven ur flera personers perspektiv. Ett tips är att läsa boken med en penna i handen och anteckna lite stödord om varje person, så att man lär känna dem lite snabbare. Jag kommer dock att skriva ganska utförligt om personerna här i min blogg.

Handlingen kretsar kring flera händelser, där unga flickor har utsatts för bortförande och grova sexbrott. Den första flickan som försvann har varit saknad i tre år och hennes namn är Ada. En annan flicka som spårlöst försvinner är Julia, som hoppas på att bli fotomodell.

Samtidigt har en grupp ungdomar och deras lärare bildat en hemlig klubb, AVGRUNDENS ÄNGLAR, och deras uppdrag är att "skipa rättvisa och ge upprättelse åt de svaga och de utsatta". Läraren heter Molly och de tre ungdomarna är Alice, Samira och Hannes. De går ut på internet under skyddade identiteter och utger sig för att vara unga flickor och får kontakt med män som försöker köpa eller muta sig till sex. Sen lockar de männen i en fälla och samlar bevis för sexbrotten som de begår.

PERSONGALLERI:
  • Alice: heter egentligen Olivia, men det är ett namn hon inte använder, eftersom hon och hennes alkoholiserade mamma lever under skyddad identitet på grund av att Alices pappa har hotat dem till livet. Alice har bott i den lilla staden Fjärlunda i snart sex månader.
  • Samira: svart lockigt hår, blev själv offer för en gruppvåldtäkt där förövarna gick fria och dessutom spred rykten om Samira, vilket knäckte henne helt. Samira vill ha upprättelse och ser ÄNGLARNAS AVGRUND som en utväg.
  • Hannes: en blek, mager kille med piercingar, som till Värmlands värsta biltjuv och har bott hos sin farmor sedan pappan hamnade i fängelse. Hannes mobbades under hela sin skoltid och det har gett honom men för livet. Han började fundera på att ta livet av sig innan AVGRUNDENS ÄNGLAR blev en räddning för honom.
  • Molly: är gymnasielärare på skolan där Alice och Samira går. Hon har en mörk hemlighet och trots att hon kommer ungdomarna väldigt nära avslöjas inte hennes mörka förflutna förrän det nästan är för sent.
  • Louise Hjelm: poliskommissarie på polismyndigheten i Fjärlunda anar att hon är ett medborgargarde på spåren när hon en dag får ett USB-minne fullt av bevis för att ett grovt sexbrott begåtts.
  • Navid Vazire: kriminalassistent på polismyndigheten i Fjärlunda, samarbetar med Louise och de båda anar att de är något riktigt stort och allvarligt på spåren.
  • Roland Crantz: kallas "Rolle" och är också en högt uppsatt polis på polismyndigheten i Fjärlunda och som inte har rent mjöl i påsen. Har tidigare också varit tränare i Fjärlunda botbollsklubb, där han haft hand om pojklagens träningar. Det finns ett rykte om att han gjorde mer än tränade fotboll med pojkarna.
  • Dennis: arbetar också inom polisen, men som civil it-tekniker. Han är dessutom styvson till Roland Crantz och det är Roland Cranz som har fixat jobbet på polisen till honom.
Misstaget som alla unga flickor i boken gör är att de får förtroende för killarna de chattar med. Ingen anar att det bakom namnen på nätet döljer sig riktigt fula fiskar.

Jag läste bokens 284 sidor på en dag och den var nästan omänskligt spännande.
131122 Maria Bohlin





tisdag 19 november 2013

älskar - hatar

älskar - hatar

EN BOK AV:  JENNY DOWNHAM

Två huvudpersoner. Två problem.
Mikey och Ellie heter huvudpersonerna i den här spännande ungdomsromanen. Det är en tvättäkta bladvändare som klistrar fast läsaren i boken.

Mikeys syster Karyn har blivit våldtagen och Mikey har bestämt sig för att hämnas på förövaren. Hans hat nästan förtär honom och han står med fötterna i högar av problem. Han är 18 år och arbetar på en restaurang. Hans högsta dröm är att bli kock, en riktig kock som Jamie Oliver på TV. Dessvärre ser verkligheten inte ur som hans drömmar. Han bor i en lägenhet med sina yngre systrar och sin alkoholiserade mamma. Han tar ett jättestort ansvar för sin familj och det är han som håller skeppet på rätt köl.

Ellies bror, Tom, är anklagad för våldtäkt på en femtonårig tjej. Ellie kan inte ta till sig det som hänt och hon kan inte se sin bror som en våldtäktsman. Han är ju hennes storebror och han har alltid ställt upp för henne. Ellie är övertygad om att tjejen som anklagar Tom för våldtäkt ljuger. Hon tror att tjejen är avundsjuk på att Ellie och Tom har rika föräldrar och att de bor i ett stort flott hus. Ellie har i hela sitt liv blivit omhuldad av sin familj. Hon har inte behövt hantera jobbiga situationer och nu när hon ställs inför att Tom anklagas för våldtäckt slås hennes värld i spillror.

En dag träffas Mikey och Ellie och detta möte gör att handlingen plötsligt får en helt ny vändning, en farlig vändning som inte på något vis kan sluta på ett positivt sätt.

Boken är skriven ur både Mikeys och Ellise perspektiv, men det är inte alls svårt att hänga med vems perspektiv man läser. Det som är spännande är att man som läsare får se samma händelse på olika sätt och det är nyttigt. Två familjer krossas av en händelse. För läsaren gäller det att lista ut vilken "sanning" som är sann.

"älskar - hatar" är en bok att rekommendera för dem som gillar spänning! Jag gillar den skarpt!
131119 Maria Bohlin

fredag 25 oktober 2013

BESKYDDAREN

BESKYDDAREN AV:Harlan Coben (2011)
Mickey Bolitars familj är mer eller mindre i spillror. Hans pappa är död och hans mamma är intagen på ett behandlingshem för narkomaner. Själv bor han hos farbror Myron och har tvingats byta skola. På den nya skolan lär han känna Ashley och de inleder ett förhållande. Plötsligt en dag är Ashley försvunnen utan minsta spår.

Det händer fler konstiga saker. På väg hem från skolan passerar Mickey "Tokkärringens" hus. Det går rykten på bygden om att Tokkärringen tar små barn. Huset är fallfärdigt och skrämmande. Mickey är inte vidskeplig, men han börjar undra vad som pågår när en vithårig gammal dam plötsligt uppenbarar sig i dörröppningen av Tokkärringens hus och ropar hans namn. Mickey har aldrig sett henne förut. Hur kan hon veta vad han hete?. Inte nog med det, hon ropar att Mickeys pappa fortfarande är i livet.
Jag trodde inte på andar och demoner eller andra konstigheter som folk var rädda för. Men om jag hade gjort det, skulle jag ha trott att det spökade i just det här huset. Det var så fallfärdigt att det såg ut att luta, som om det skulle rasa ihop om man knuffade till det. Bräderna satt lösa och några av fönstren hade spikats för med träplankor. På de andra fönstren hade glasen immat igen, som om huset just hade tagit en varm dusch, vilket var osannolikt att döma av smutsen.
 Om jag inte sett Tokkärringen med egna ögon hade jag svurit på att huset stått tomt i många år.(sidan 32)

Mickey kan inte sluta tänka på det Tokkärringen hade ropat. Han vet ju att hans pappa är död, för han var själv med när det hände. Mickey såg honom dö med egna ögon.

Utan Ashley blir det ganska ensamt på skolan, men Mickey lär känna två nya vänner, Spoon och Ema. Han berättar om sin konstiga upplevelse i huset och om Ashleys försvinnande och de blir lika engagerade som Mickey i att söka efter sanningen.

Jag älskar den här boken! En av de bästa jag har läst på länge! Slutet är överraskande och ibland är sanningen inte så som man vill att den ska vara...

Maria Bohlin 131025

måndag 14 oktober 2013

Stad av skuggor

Stad av skuggor (2007)

Clary Fray och hennes kompis, Simon, är på en nattklubb som heter Pandemonium. Plötsligt ser Clary hur en väldigt skum person med vapen som går in genom en dörr. Hennes nyfikenhet lockar in henne genom dörren, samtidigt som Simon springer efter en vakt. På andra sidan dörren händer något som inte går att förklara. En ung man blir dödad och Clary är det enda vittnet till dådet. Tre andra ungdomar är skyldiga och de verkar tycka att det de har gjort är helt okej.

När Simon dyker upp med väktaren vid sin sida och Clary ska förklara vad som har hänt, så upptäcker hon till sin fasa att det bara är hon som kan se mördarna. Här följer ett citat som visar detta ögonblick:
Sakta vände hon sig om mot Simon och insåg hur knäppt det måste verka att hon stod där ensam i ett fuktigt förrådsrum med fötterna intrasslade i elkablar. "Jag tyckte att de gick in här", sa hon. "Men det gjorde de visst inte. Förlåt." Hon flyttade blicken från Simon, som inte längre så orolig ut utan generad, och såg på dörrvakten, som bara verkade irriterad. "Jag tog fel." (sidan 23)
Händelsen Pandemonium är den första gången som Carly kommer i kontakt med den andra världen. I alla fall vad hon vet om. Det blir också början på en spännande och mycket farlig resa i jakten på De dödligas bägare.

Strax efter den konstiga kvällen försvinner Carlys mamma, Jocelyn, spårlöst. Carly letar förtvivlat efter sin mamma och hon får hjälp från ett oväntat håll. En av de unga mördarna från nattklubben erbjuder henne sin hjälp. Den unge mannen heter Jace och han visar sig vara en skuggjägare.

Världen är inte vad den verkar vara. Det tycks finnas en parallellvärld med mystiska varelser och märkliga vapen. Jace tillhör den andra och främmande världen och någonstans inom sig känner Carly att hon är en del av den här farliga nya världen.

Handlingen utspelas i New York i ett högt tempo. Det händer saker hela tiden och författaren lyckas verkligen med konststycket att fånga sin läsare. Stad av skuggor är första delen i en serie och den har nyligen haft premiär på biograferna i Sverige. Jag ser redan fram emot nästa bok!

131014 Maria Bohlin