Prinsessan och mördaren

PRINSESSAN OCH MÖRDAREN
En bok av Magnus Nordin!

Magnus Nordin har också skrivit Gudarnas ring, Det fjärde offret, Skuggvarelser och Huset vid vägens slut. Nordins böcker är hiskeligt spännande och fyllda med ett hårresande innehåll. Prinsessan och mördaren är en realistisk thriller och det är svårt att gissa sig till den hemska upplösningen i slutet av boken.

Huvudpersonerna är Markus, Nina och Teo. De går i årskurs nio och bor i ett mindre samhälle någonstans i Sverige. Nina har nyligen flyttat dit och hon bor med sin alkoholiserade mamma och sin ständigt arbetande pappa. Mamman är alltid full och ligger mest och sover på sitt rum. Pappan kallar Nina för ”Sessan” och är den av föräldrarna som gör allt för sin dotter. Nina är hans lilla prinsessa.

Markus bor granne med Nina och han bor tillsammans med sina föräldrar som oftast är i luven på varandra. Markus upptäcker att han är förälskad i Nina, men inser att han inte har en chans, eftersom Nina blir tillsammans med en äldre kille, Jajje. Markus blir dessutom vittne till något som han helst vill glömma bort. Därför låtsas han till en början att han inte sett något.

Teo hatar skolan, men mest av allt hatar han sin nye klassföreståndare, den före detta soldaten, Walle, som håller klassen i ett järngrepp. Teo dricker alltid för mycket när det är fest och ställer alltid till en massa bråk. Han och Markus är bästa vänner, ända tills Markus ledsnar på att Teo alltid ska förstöra helgerna med sitt drickande.

Småstadsidyllen rämnar när ett illa sargat lik påträffas under en gran i en skogsdunge. Markus försöker förtränga att han vet något som han inte borde veta om. En mördare befinner sig någonstans i närheten, men vem är det egentligen? Samtidigt finns det en ung man på en helt annan ort i Sverige som är ute efter hämnd. Han är ett tidigare offer för mördaren, men till skillnad från de andra offren så överlevde han det mycket brutala överfallet. Det enda som hindrar honom från att begå självmord är tanken på hämnd. Frågan är om han någonsin kommer att få reda på vem mannen som överföll honom i verkligheten är?

Texten i boken är ganska kompakt, men språket är lätt, så det är inte jobbigt att läsa. Det enda som kanske skulle kunna upplevas som rörigt är att författaren skriver utifrån flera olika personers perspektiv. Är man en van bokläsare så är det inga problem att följa med i texten och huvudpersonerna är så olika att det inte blir några problem att direkt se vem författaren utgår ifrån.

Det här är en av de mest spännande och otäcka böcker jag har läst. Läsaren fängslas redan i första kapitlet och det är oerhört svårt att lägga boken åt sidan ens för en liten stund. Tankarna snurrar runt i huvudet även när man inte läser och man går och funderar på hur det ska gå för huvudpersonerna. Ett gott råd är att man gör alla sina ”måsten” innan man sätter sig med boken och börjar läsa, för det här är en typisk ”sträckläsarbok”.

140228

Maria Bohlin

Beastly

Beastly


AV: ALEX FLINN

”Beastly” är ”Skönheten och odjuret” i modern stil. Kyle Kingsbury är skitsnygg, bortskämd, egoistisk, elak och värre än ett odjur mot alla i sin omgivning. Själv tycker han att han är den snyggaste och smartaste killen som någonsin gått i ett par skor. Märkesskor, så klart! Kyles pappa är en stenrik programledare i TV och i stället för att ge sonen kärlek ger han honom allt han vill ha som kan köpas för pengar. Och enligt Kyle och hans pappa kan precis allt köpas för pengar.

Det drar ihop sig till vårbal på rikemansskolan Tuttle och naturligtvis är Kyle den tilltänkta vårbalsprinsen, eftersom alla kommer att rösta på honom. En ny tjej i klassen,Kendra, som tillhör den grupp människor som enligt Kyle klassas som fula och inte är värda ett skit, protesterar mot både balen och skönhetstävlingen. Kyle blir förbannad och bestämmer sig för att hämnas. Han bjuder Kendra på balen, men har inga planer på att gå med henne dit. Han vill dock att hon ska tro att de två ska gå tillsammans. I själva verket tänker han gå med skolans snyggaste tjej, Sloane.

”Jag gick fram till Sloane och pekade på Kendra där hon stod och väntade som en loser.

”Dags för lite skoj” sa jag. 

I samma stund fick Kendra syn på mig. Sloane var helt med på noterna. Sur                                                  

eller inte skulle hon

aldrig missa ett tillfälle att vålla en annan tjej permanent psykisk

skada. Hon greppade tag i mig och kysste mig på munnen. ”Jag

älskar dig, Kyle!”

     Mmm. Jag besvarade kyssen, men inte hennes ord. När vi slutade

stod Kendra och stirrade på oss. Jag gick fram till henne.

     ”Vad glor du på, Fuling?”

     Jag trodde att hon skulle börja gråta. Det var så kul att plåga

nördarna, få dem att gråta och sedan plåga dem lite till. Jag hade

sett fram emot det här i några dagar. Det fick mig nästan att glömma

strulet med corsagen.

     Men istället sa hon: ”Du gjorde det verkligen.”

     ”Vad då?” frågade jag.

     ”Kolla in henne!” Sloane fnissade. ”Hon tror att hon är uppklädd i

den där fula klänningen. Den får henne bara att se fetare ut!”

     ”Ja, var har du hittat den?” frågade jag. ”På soptippen?”

     ”Den var min mormors”, svarade Kendra.

     ”Här köper vi nya kläder när vi ska på bal”, skrattade jag.

     ”Är det så här du gör?” frågade hon. ”Du bjöd mig till balen fast du

redan hade en dejt bara för att skämma ut mig?”

    Jag skrattade igen. ”Trodde du verkligen att någon som jag skulle

gå på bal med någon som du?” (sidan 42)

Det visar sig att vedergällningens timma är slagen. Kendra visar sig vara häxa och uttalar en förbannelse över Kyle. Hon förvandlar honom till det odjur han är på insidan och han får päls och klor som ett djur. Kyle förlorar alla ytliga vänner efter förvandlingen och hans pappa skäms så mycket över honom att han köper ett hus åt Kyle på annan ort, där Kyle tvingas bo med bara hushållerskan som sällskap.

 Den enda kontakt Kyle har med omvärlden är Internet och en magisk spegel som visar den person han vill se. Han går med i en chattgrupp när det visar sig att det finns fler människor med liknande problem som han själv. De ger varandra stöd och uppmuntran.

 Kendra förklarar för Kyle att det enda som kan häva förtrollningen är att Kyle lyckas få någon att bli förälskad i honom, trots att han ser ut som en vidrig best. Han måste dessutom själv älska personen som ska befria honom. Problemet är att Kyle aldrig har älskat någon i hela sitt liv.

 Boken börjar med att Kyle och chattgruppen, som leds av Mr Anderson, pratar med varandra på Internet. Chattandet återkommer på ett par ställen till i boken, annars är den skriven i jagform. Språket är lätt och boken består av 299 sidor.

”Vad är det frågan om?”

                      ”Det sa jag ju, vedergällning. Du ska få lära dig hur det är att inte

                      vara vacker. Du ska bli lika ful utanpå som du är inuti. Om du lär

dig din läxa bryts förtrollningen. Om inte måste du leva med straffet

för evigt.” Hennes kinder blev rosiga medan hon pratade. Hon tog av

sig manteln och såg plötsligt ut som en riktig, om än grönhårig babe.

Det var något som inte stämde. Hur kunde hon förvandlas på det viset?

Jag blev rädd på riktigt. Men jag kunde inte ge vika, fick inte vara rädd

för henne. Jag gjorde ett nytt försök. När det inte gick att charma någon

brukade det hjälpa att föra farsan på tal.

”Du vet att min pappa har en massa pengar – och kontakter”, sa jag.

Alla vill ha nånting, Kyle.

”Och?”

”Det måste vara tufft att vara stipendiat på en skola som Tuttle, men min

Farsa kan göra det lite lättare för dig. Han kan fixa vad du vill. Pengar,

Rekommendationsbrev – du kan till och med få vara med på teve. Hade

Du förresten klätt ut dig innan? Du är ju riktigt snygg! Du skulle göra dig

bra på teve.” (sidan 49)

Boken finns också som film!!!

140228 Maria Bohlin

Du glömde säga hej då

Du glömde säga hej då
AV: Sarah Dessen

Mcleans föräldrar är skilda. Hon bor hos sin pappa och de har nyligen flyttat till den lilla orten Lakeview. Mclean och hennes pappa har flyttat så många gånger att hon har glömt vem hon är egentligen. På varje nytt ställe har hon skapat en ny personlighet. Hon har till och med kallat sig för olika namn. Ingen känner henne egentligen inte som Mclean.

Hennes mamma är omgift med den kända och rika basketcoachen, Peter Hamilton och de har två barn tillsammans, tvillingarna Connor och Madison och de är fortfarande i småbarnsåldern. Förhållandet mellan Mclean och hennes mamma är allt annat än bra.

Mcleans pappa arbetar inom restaurangbranschen. Han och hans kollega tar över konkurshotade restauranger och arbetar med att få dem på fötter igen. Det innebär att Mclean och hennes pappa flyttar ofta. De hinner aldrig rota sig innan det är dags att flytta igen. Både Mclean och hennes far har alltid älskat basket, men efter att Mcleans mamma gifte sig med favoritlagets basketcoach är det ingen av dem som kan tänka sig att följa basketmatcherna på TV.

 

Det är först när de kommer till Lakeview och Mclean lär känna sin granne Dave och får flera nya riktigt goda vänner, som hon känner att Lakeview är ett sånt ställe hon skulle vilja stanna kvar på. Hon börjar äntligen känna igen sig som den Mclean hon är innerst inne. Med Dave kan hon prata om allt. Han är klok och bra på att lyssna.

 Dave och Mclean träffas på många annorlunda och minnesvärda platser. Ett sådant möte är utanför deras hus när Dave och hans kompis spelar basket ute på uppfarten. Mclean har precis grälat med sin mamma för femtiotolfte gången i rad. Hon låter sin ilska och frustration gå ut över den stackars basketbollen.

”Förlåt!” hojtade Daves kompis när han fick syn på mig. ”Det var mitt…”

                      Men jag lyssnade inte, utan samlade istället varenda gnutta ilska och

                      stress från de senaste dagarna i skottet och sköt bollen mot korgen så

hårt jag kunde. Den flög genom luften, träffade stoppbrädan och åkte

genom den nätlösa ringen i full fart innan den studsade upp igen och

träffade Dave Wade rakt i pannan. Och innan jag hann blinka hade han

fallit ihop.

”Jäklar”, sa jag när han sjönk ihop på asfalten. ”Mamma, jag måste sticka.”

 

Jag slängde telefonen på en trädgårdsstol och rusade ner för trappan till

infarten. Dave låg på asfalten, alldeles tyst, medan hans kompis stod

någon meter ifrån och stirrade storögt på mig. Bollen hade rullat ut i

gatan och stannat vid en soptunna.

”För helvete”, sa kompisen. ”Vad var det där för sorts skott?” (sidan 125-126)

Handlingen utspelas till största del hemma hos Mclean och hennes pappa och på pappans nya restaurang, Luna Blu, där de anställda är som en enda stor familj. Opal är den som är ansvarig för restaurangen och hon älskar verkligen Luna Blu.

 Det börjar ordna sig för Mclean. Hon är på väg att hitta sig själv, när hela tillvaron i ett enda slag tippar över ända. Pappa meddelar att de snart ska flytta igen. Den här gången till Hawaii. Dave frågar om Mclean kan tänka sig ett förhållande med honom, samtidigt som deras vänner hittar Mcleans ”gamla personligheter” på nätet och ifrågasätter vem hon egentligen är. Dessutom tänker Mcleans mamma kalla till ett nytt advokatmöte där hon vill ha en större del i Mcleans liv. Hon vill riva upp vårdnadstvisten och ha mer Mclean-tid än nu.

 Mclean känner hur livet rasar omkring henne och plötsligt vet hon inte längre vem hon är eller var hon hör hemma.

 Du glömde säga hej då är en ”feelgood-roman”. Den blir inte riktigt spännande förrän i den sista fjärdedelen, men språket är lätt att förstå och Mclean har det väl som många tonåringar världen över har det. Boken är skriven i jag-form och jag rekommenderar den. Den har ca 434 sidor, men är trots sin tjocklek lätt att ta sig igenom.

140228

 Maria Bohlin

För bra för att dö

FÖR BRA FÖR ATT DÖ
AV: CHRISTINA WAHLDÉN

Stella kopplar upp sig på sin dator. Äntligen

            är hon hemma.

Går med darrande händer in

där hon vet att Alva och andra brukar lägga

ut filmer av olika slag. Alltid förnedrande.

Hon har sett inspelningar av andra tjejer som

hållits fast och filmats, några i duschen, några

asfulla. Några utan kläder. Hon har också sett

filmer av killar som ger varandra stryk. Ett

gäng mot ett annat. En kille mot en annan.

Blodiga ansikten som vänds mot kameran.

utslagna tänder.

Sparkar mot huvuden. Personer som ligger

ner och ändå får stryk.

Hon har alltid tyckt illa om det. Ändå tänkt:det är inte jag.

Nu hittar hon filmen på sig själv. Rubriken är

”fetto på tvätto”. (sid. 36)

 

Stella går på gymnasiet och hon är en väldigt ensam tjej som blir utsatt för en fruktansvärd mobbning både fysiskt och psykiskt. Det värsta är att ingen gör något för att stoppa det. Många bara ser på med ett hånleende på läpparna. Till slut tror Stella att det är hon som är äcklig och att det är bättre om hon bara dör.

Christina Wahldén lyckas fånga läsaren på direkten och man får ont i själen när man läser om Stella och hennes hemska öde. Jag förstår inte hur människor kan bli så grymma mot varandra. Alva, skolans drottning, är rakt igenom elak och det finns inget gott att säga om henne. Alva är den drivande kraften bakom mobbningen och jag hade velat kliva in i boken och klippt ut henne ur sidorna med en sax, så att hon inte fick fler möjligheter att göra Stella illa.

Varför gör inte omgivningen något? För det kan väl ändå inte gå att se på utan att försöka förhindra det som sker, eller gör det? Hur mår man som ”åskådare” till ett sådant här brott? Hur kan man leva med sig själv? Frågorna blir många och boken berör läsaren och jag kunde verkligen känna hur Stella kände sig.

Det tog lång tid för Stella att förstå att det var

 de som stötte bort henne, inte tvärtom.

De skrattade och viskade. Kanske gällde det

något helt annat, men Stella trodde alltid att det

var henne de tasslade om. Kanske var det inte så. Inte

i början.

Alva är värst. Hon är drottningen i klassen, ja, på

hela skolan. Hon kan få med sig vem som helst när hon

börjar. Få andra att tro att det är hennes bild som är

den sanna.

Det började med rykten. Om att Stella inte tvättade

sig och luktade illa. Då var de fortfarande ganska små,

så här efteråt kan Stella se hur dumt det påståendet

var. (sid.19)

”För bra för att dö” är en lättläst bok på 166 sidor och det är en bok som fängslar läsaren redan från första sidan. Innehållet är lite tabubelagt, men Christina Wahldén vågar sätta ord på tankar kring liv och död. Skillnaden är hårfin och samtidigt enormt stor. I slutet av boken tipsar författaren om hjälporganisationer som man kan kontakta om man mår dåligt och känner att livet är svart.

140227 Maria Bohlin

Offensiv röda nunnan

    
Offensiv röda nunnan
AV: Monica Zak

”Helvete. Skithögen Juan Carlos stod och tiggde på hans plats

utanför dörren till McDonald´s.

     Felix fylldes av en häftig ilska och vrålade:

-          Du har inget här att göra! Stick till din jävla farsa i staterna!

 

I samma ögonblick kom en man ut från restaurangen. I båda

händerna bar han försiktigt en brun påse. Påsen såg tung ut,

den måste innehålla en Big Mac, kanske en cheeseburgare

också och en stor pommes frites.

 

Mannen gick rätt fram till skiten Juan Carlos och gav honom påsen.

Felix såg att Juan Carlos log sitt väluppfostrade leende och sa:

-          Tack. Det var väldigt snällt.

 

Det konstiga var att så fort mannen lämnat ifrån sig påsen började

Han springa bort från restaurangen. Själv rörde sig Felix i riktning

mot Juan Carlos med en enda tanke i huvudet: jag ska slå den

djäveln på käften och ta påsen ifrån honom, han har ingen rätt

att vara här, han hör inte hit, han är inget riktigt gatubarn.

 

Då kom explosionen. Påsen exploderade i händerna på Juan

Carlos. Felix var så nära att tryckvågen träffade honom som ett

Glödhett slag mot kroppen och han fick en del av blodet och

slamsorna över sig. (sidan 15)
 

Felix lever som gatupojke i Guatemala City. En dag bevittar han ett mord på en annan gatupojke och det blir början på en rad riktigt otäcka händelser.

 

En bantningsgrupp som består av fem oerhört feta män träffas på ett lyxhotell. Bantningen är bara en täckmantel. Gruppens ledare är Rita Calderon, en mycket rik och vältränad kvinna. Hon har som mål att utrota alla fattiga gatubarn, prostituerade, homosexuella, indianer och andra som hon anser inte passar in i samhället. SOCIAL STÄDNING med andra ord.

Det är därför jag bjudit in er, fortsatte Rita Calderon och hon log

oväntat. Ni är alla mycket speciella män. Ja, jag har lagt märke till

er under årens lopp. Jag vet att ni alla är starka, orädda och hand-

lingskraftiga.

    

När vackra Rita Calderon sa det rätade de fem på ryggen och sköt

upp axlarna. Två av männen log.

-          Ni är starka, orädda och handlingskraftiga, sa hon en gång till. Det

är därför jag valt ut just er. Jag vill att vi tillsammans gör det regeringen

och polisen och dagens militär inte vågar göra. Vi ska ta itu med det här

landet. Vi ska ägna oss åt social städning. Jag har själv börjat. Det ni ser

på bilden är mitt första bidrag, ett mördat gatubarn. Den ohyran måste

bort från gatorna för om vi låter dem växa upp blir de farliga och kriminella.

Vet ni att det finns 3000 gatubarn i den här staden. (sidan 24)

Eftersom Felix är ett vittne och mördaren vet vem han är börjar jakten på honom ganska direkt efter mordet. Felix vet dock inte att han är en måltavla.

Boken är verklighetsbaserad och det gör innehållet ännu vidrigare. Monica Zak har bott bland gatubarn, häxor och tiggare i Guatemala för att samla stoff till boken. Handlingen är byggd på dessa människors berättelser ur det verkliga livet.

Felix är beroende av allmosor från de rika. När han inte lyckas tigga ihop pengar till mat, tvingas han stjäla. För att glömma bort eländet han lever i, för åtminstone en liten stund, sniffar han lim. Limångorna får verkligheten att försvinna.

 

”- Har du något? Snälla…

-          Du kan ta mitt.

Dona Delfina stack ner sin smutsiga hand innanför urringningen. Hon

fick fram en plastpåse, i botten av påsen fanns det välsignade limmet.

 

Felix nästan ryckte plastpåsen ur handen på henne, tryckte den mot

munnen och andades in och ut, snabbt och djupt. Redan efter tredje,

fjärde andetaget kom den välkända lättnaden och han lade sig ner på

trottoaren.

 

Han fortsatte att dra i sig limångorna tills det mesta började försvinna

bort. Till slut såg han inte Juan Carlos som sprängdes i bitar, inte

slamsorna och blodet på sina kläder, han kände inte att han frös utan

kläder och han kände ingen hunger. Och han struntade fullkomligt i

de frestande dofterna som slog emot honom varje gång någon öppnade

dörren till kycklingrestaurangen Pollo Campero.

 

Felix låg bredvid tiggerskan Doña Delfina resten av dagen, drogad och

fullkomligt orörlig. (sidan 18-19)

 

Man inser plötsligt hur bortskämd man är som har familj, hus, mat, jobb och sjukvård. Det är svårt att inte få dåligt samvete när man läser om barnen på Guatemala Citys gator. Barn utan föräldrar, som tvingas gå hungriga utan någonstans att ta vägen. Det värsta av allt är att det är sant.

 

140227

Maria Bohlin

 

Spring så fort du kan

Spring så fort du kan
AV: Sofia Nordin (2014)

I början var det okej i skogen. Inte känslorna förstås, men med kylan och maten och så. Det var september. Inte sommar, men det gick. Nätterna var inte en evighet långa, och på morgonen gick solen upp på en klarblå himmel. Jag tycker om klarblå himlar. Inte för att det fanns något som räckte för att göra mig glad. Det gör liksom inte det när alla man känner har dött.

Egentligen visste jag inte säkert om alla var döda, men det var lätt att gissa. Inga flygplan på himlen, inget motorvägsbrus bortom skogen, inga pensionärer på svamputflykt. Inte ett enda ljud förutom gransus och korpskrik. Ingen mobilmottagning och på radion som jag hade med mig fanns det bara brus. Ett evigt brus som gnagde sig in i hjärnan på mig. Så jag fattade hur det hade gått med alla. (citat från sidan 6-7)

Ante bor ensam mitt ute i skogen. Anledningen till detta enka boende är att han flytt från civilisationen. En pandemi har dragit fram och dödat alla människor i en konstig feber. Ante var övertygad om att han var den enda överlevande, men en dag dyker två tjejer i hans egen ålder upp. Först blir han livrädd, för tänk om de bär med sig smittan. Då har han utstått alla vedermödor helt i onödan.

Det visar sig att tjejerna heter Hedvig och Ella. De trodde inte heller att det fanns fler överlevare innan de först träffade varandra och sedan Ante. Tänk om det finns ännu fler överlevare? Alla tre bär på fasansfulla minnen av feberns framfart. Hedvig och Ella berättar att de bor på en övergiven bondgård, med hästar, kor och höns. De har mat, något som Ante nästan glömt bort i sin nöd. På senaste tiden har han bara legat och inte orkat ta sig för med något. Bara att höra talas om riktig mjölk och smör får det att vattnas i munnen på honom.

Ungdomarna rider den långa vägen till Ellas och Hedvisg gård. Där börjar ett nytt liv för Ante. I början är det svårt att anpassa sig till allt det nya och Ante, som inte har någon direkt erfaranhet av tjejer vet inte riktigt vart han ska ta vägen när tonårstankarna gör sig påminda. På något sätt tycker han att det känns dumt att ha normala tankar om tjejer när världen utanför är allt annat än normal. Han borde väl skämmas som grubblar på om han är kär i Ella, när folks ruttnande kroppar sakta förmultnar runt omkring dem.

En dag trotsar de synen av alla lik som ligger och skräpar överallt och rider de iväg till Ica Maxi för att fylla på matförråden. Det är vinter och snön ligger vit och mjuk över allt det döda. Här är ett citat från utflykten som kommer att förändra tillvaron på gården för alltid:

När vi närmar oss ingången ser vi något konstigt. Något högt som som sticker upp mitt på parkeringen, just där allt borde vara bara platt snö. Vi är alldeles nära innan vi fattar vad det är.

En snögubbe. En leende snögubbe gjord av tre stora snöklot. Den har stenmun och stenögon och stenknappar. Ingen morotsnäsa.

 Vi står tysta och stirrar. Det tar flera sekunder innan jag ens fattar vad det betyder. Någon måste ha gjort den. I dag.(citat från sidan 71)

Spring så fort du kan är en modern robinsonad, där man följer Ante, Hedvig och Ella och deras kamp för att överleva vintern utan varken el eller rinnande vatten med rädslan för den ödesdigra febern hängande över sig. Jag avslutar med ett citat som handlar om när Hedvig blir sjuk.

Jag försöker tänka att hon har en dålig dag. Alla kan ha glansig blick och kinder som är röda som på en påskkärring. Eller hur? Jag är bara onödigt rädd, eftersom jag har tänkt för mycket på sjukdomen. Det är därför. Jag kommer alltid att vara en sån som letar efter tecken. Lite feber. Det är ingen fara. Det är bara det att sist det hände dog alla jag kände.

Till sist går det inte att låtsas längre. Hedvig sitter vid middagsbordet och får inte i sig någon mat. Då lägger Ella handen på hennes panna:

"Herregud", utbrister hon. Hon behöver inte säga mer. (citat från sidan 146)

Spring så fort du kan  är en fristående fortsättning på En sekund i taget. I första delen får man ta del av Hedvigs allra första möte med Ella. Jag gillar båda böckerna och rekommenderar dem verkligen!

Maria Bohlin 140224

ELD

ELD
AV: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren (2012)

Det här är andra delen i serien om "De utvalda", fem unga tjejer som är de enda som kan rädda världen undan Apokalypsen som obönhörligt närmar sig. Demonerna är på väg att ta över världen och de drar sig inte för att offra liv för att nå sitt mål.

Boken utspelas i den lilla staden Engelsfors, en plats där alla känner alla. En ny grupp har etablerat sig i staden och de kallar sig "Positiva Engelsfors". Deras mål är att sudda bort alla negativa tankar från folks medvetande. Anhängarna är övertygade om universums positiva kraft. Det man förväntar sig och det man tror ska hända det kommer att ske, så länge man är positiv. Det tar inte särskilt lång tid för Positiva Engelsfors(PE) att locka fler medlemmar. Snart är majoriteten av invånarna med i den sektliknande gruppen, som leds av Helena och Krister Malmgren. Deras son, Elias, dog i den första boken och nu vill de visa Engelsforsbona att man faktiskt kan gå vidare ur sorgen. Frågan är bara om de är så sorglösa som de ger sken av. Kanske är det så att de i själva verket är ute efter att hämnas?

Huvudkaraktärerna i boken:
Minoo: Bor med sina karriärslystna och ständigt grälande föräldrar, ända tills mamman meddelar att hon ska flytta till Stockholm och jobba. Pappan driver Engelsfors enda dagstidning och han har händerna fulla nu när PE har gjort sin storslagna entré. Han anar att allt inte är vad det ser ut att vara. Minoo är en av de fem utvalda och hon har liksom de andra en kraft. Hon särskiljer sig från sina vänner, eftersom hennes kraft är annorlunda än de andras. Ibland är Minoo rädd för sin kraft, eftersom hon tidigare upplevt att den kan vara farlig.

Vanessa: Hennes mamma är sambo med polisen Nicke. Vanessa har en lillebror och en schäfer. Allt hade varit bra om bara Nicke kunde ta sitt pick och pack och dra till världens ände eller nåt. Vanessa avskyr honom. Wille är Vanessas pojkvän. Han umgås med "fel" kompisar och de roar sig med att festa, dricka sprit och röka hasch. Trots detta älskar Vanessa Wille och tror på honom att han snart ska sluta med sina dåliga vanor.

Ida: Hon är rikemansbarn och hon vill inget hellre än att bli sedd och älskad av sina föräldrar och syskon för den hon är innerst inne, men de är så måna om sin yttre fasad att de kan gå över lik bara för att göra intryck på sina vänner. Ida gillar hästar och hon älskar hästen Troja. I bokens början är Ida ihop med Erik, mest för att han är son till hennes föräldrars goda vänner. Egentligen är hon kär i någon helt annan, men fram till nu har hon anpassat sig efter familjen och de ytliga vännernas förväntningar.

Anna-Karin: Innan hon upptäckte att hon tillhörde "De utvalda" var hon ensam, utstött och mobbad. I förra boken upptäckte hon sina krafter och när hon förstod att hon kunde använda de magiska krafterna för att hämnas på sina plågoandra kunde hon inte stå emot. I den här boken har det magiska Rådet kommit till Engelsfors för att ställa Anna-Karin till svars för olagligt magianvändande. Anna-Karin bor i en lägenhet med sin psykiskt instabila mamma. Tidigare bodde de på morfars gård, men han är på ett äldreboende nu och gården är såld. Anna-Karin saknar naturen och tillbringar mycket tid ute i skogen. På senaste tiden verkar dock skogen ha drabbats av något ont. Den är sakta men säkert på väg att dö i den olidliga sommarhettan, men döden verkar inte på något sätt naturlig.

Linnéa: En tjej som inte har haft det så lätt. Hon har inga närvarande föräldrar och bor för tillfället i en av Socialens lägenheter. Hon övervakas av en kvinna från socialen och det har väl fungerat så där. I Engelsfors glömmer man inte så lätt och i omgivningens ögon är hon precis lika illa ute som sin svårt alkoholiserade pappa, som plötsligt en dag dyker upp och hävdar att från och med nu ska han inte dricka en droppe. Han har blivit en ny människa och gått med i Positiva Engelsfors. Linnéa har Socialens ögon på sig och när de plötsligt anklagar henne för saker hon inte gjort, så förstår hon att någon är ute efter att skada henne.

"De utvalda" är väldigt olika varandra och har inte alltid så lätt för att komma överens, men eftersom de har insett att Engelsfors och resten av världen är beroende av deras hjälp så svetsas de samman. Här följer ett citat från kyrkogården. Det är mitt i natten och Anna-Karin, Vanessa, Ida, Linná och Minoo står i begrepp att gräva upp en grav:

Anna-Karin och Minoo kör ner sina spadar och börjar gräva. Ida sväljer hårt och påminner sig om varför hon är här, vad boken har lovat. Hon ställer sig intill Minoo och börjar gräva.

Det är jobbigare än hon väntat sig, och hennes och Minoos spadar kommer hela tiden i vägen för varandra. Men precis som när hon rider får den fysiska ansträngningen henne att gå in i ett slags trans. Hon blir som en grävrobot som höjer spaden, kör ner den, häver upp torra jordkockor och slänger dem åt sidan.

Ju längre ner de kommer, desto fuktigare och tyngre blir jorden. Daggmaskar och insekter försöker kräla undan, men de ha inte en chans mot Idas spade. Hon krossar dem så fort hon kommer åt, låtsas att de är fiender som hon förgör, en efter en. (...)

Till slut är det bara Ida och Vanessa som gräver. Det blir som en tävling. Det enda som hörs är ljudet av metall som skrapar mot jord och deras flämtande andetag.

Ida siktar in sig på en ovanligt fet daggmask och kör ner eggen för att klyva den. Spaden träffar en hård yta. Både hon och Vanessa stelnar till.

"Kistan", viskar Minoo. (Citat sidan 92)

Jag sträckläste ELD och rekommenderar verkligen ALLA att läsa den här trilogin, som börjar med CIRKELN. Själv har jag redan varit på biblioteket och lånat den tredje och sista delen NYCKELN.

LÄS! LÄS! LÄS!


140213 Maria Bohlin 

 

 

SPÅRLÖST FÖRSVUNNEN

SPÅRLÖST FÖRSVUNNEN

Rosita slog numret och satte telefonen till örat.

I tystnaden som uppstod medan vi väntade på att någon skulle svara i andra änden fick jag en känsla av att det här inte hände i verkligheten. Hela situationen var ju helt sjuk! Det var julaftons kväll och här stod jag, i en stuga på en kvällstopp, tillsammans med en kvinna som jag knappt kände och en man som jag kände ännu mindre. Ovanpå det var min pappa försvunnen. Och inte bara lite försvunnen utan försvunnen på riktigt - för nu ringde vi polisen! Det var som på film. En dålig film, mycket säre än den jag sett på teve under förmiddagen. (sidan 80)

Alli är mot sin vilja på fjällsemester med sin pappa och pappas nya flickvän Rosita. De ska fira jul där, men verkligheten blir inte alls som de har tänkt sig. Boken börjar med att Alli gör precis allt för att Rosita ska förstå att hon inte befinner sig någonstans på Allis hundra-i-topp-lista.  Rosita är från Chile och hon är jättevacker med sitt långa mörka hår. Hon är alltid på gott humör och Alli skulle helst av allt vilja sudda bort Rositas leende för all tid och evighet. Det värsta av allt är att pappa bara har ögon för sin vackra flickvän.

När de, efter en dyster bilfärd, äntligen är framme vid stugan har inte Allis mobiltelefon någon teckning och bara det är ju en katastrof för vilken fjortonåring som helst. Fakta: Alli är fast i en fjällstuga med två turturduvor som enda sällskap och hon kan inte använda sin mobil. TOPPEN!

Julafton närmar sig och Alli är surare än någonsin. På julaftons förmiddag ska pappa åka iväg och köpa korv. Rosita och Alli är kvar i stugan och Alli gör allt för att undvika Rosita. Timmarna går och när det börjar mörkna slår oron klorna i både Alli och Rosita. Utanför stugfönstret ser de hur snön faller allt tätare. Kan pappa ha råkat ut för en olycka? Borde han inte ha ringt i så fall? Frågorna är många.

Eftersom mobilen saknar täckning bestämmer sig Alli för att knacka på i grannhuset. Det är det enda huset i närheten och där bor Anton med sina föräldrar. Anton är i Allis ålder och de har hejat och snackat lite när de stött på varandra ute i snön. Antons pappa lånar ut sin telefon så att de kan kontakta polisen.

Spårlöst försvunnen har 156 sidor och det är en ganska lättläst bok. Den gavs ut 2013 och författaren heter Malin Stehn. Med tanke på att bokförlaget heter GIRL IT så skulle man kunna tro att det är en typisk tjejbok, men det tycker jag inte alls. Gillar du spännande böcker, så kan du läsa den oavsett vem du är.

Maria Bohlin
140206

Jag är ju så jävla easy going

Jag är ju så jävla easy going
En ungdomsbok av Jenny Jägerfeld från 2013.
Joanna är 16 år och hon har ADHD. Hon har en förmåga att trassla till det för sig. När boken börjar är hon ihop med en kille, Matheus. Hon och Matheus har egentligen inte något mer än sex gemensamt, men eftersom han ger henne en massa kondomförpackningar med passerat utgångsdatum som hon kan sälja vidare, så fortsätter hon att vara ihop med honom. Joanna är i desperat behov av pengar.


Hennes mamma är en författare som ideligen misslyckas med att publicera sina litterära mästerverk och hennes pappa är ett djupt deprimerat psykologiutbildat vrak som har fastnat framför frågesportprogrammen som visas på TV. Joannas ADHD-medicin är snart slut, men familjen har inte råd att hämta ut någon ny medicin. De har inte ens råd att äta middag varje dag.


På gymnasiets humanistlinje läser Joanna tyska tillsammans med den vackra Audrey och för första gången i sitt tonåriga liv blir Joanna förälskad. I Audrey. Joanna själv grubblar på om hon har blivit lesbisk eller om det kan vara så att hon är bisexuell. Hon är ju trots allt ihop med Matheus.


Självklart lyckas Joanna trampa i klaveret och den här gången är det på riktigt. Hon måste ha tag i pengar till sin ADHD-medicin, annars vet hon att hon ballar ur totalt och det vill hon för allt i världen inte göra. Därför kommer hon på den geniala planen att sno en leverans med hasch från skolans hårding Valle. För att göra det hela ännu mer komplicerat säljer Joanna dåliga kondomer till Valle, vilket resulterar i att Valles tjej Aisha blir gravid. Valle anklagar Joanna och menar att det är hon som är skuld till att hans flickvän väntar barn.


Om Valle blir förbannad över att Joanna sålt dåliga kondomer, så är det ingenting som kan jämföras med den ilska han drabbas av när han får veta av sin langare att Joanna inte bara snott haschet, utan också stulit pengar. Både Valle och langaren vill se blod. Joannas blod.


Joanna är övertygad om att hon ska dö. Hon vet att hon har begått världens absolut största misstag, men istället för att försöka reda ut situationen så skänker hon pengarna hon snott av Valles langare till välgörande ändamål. En god gärning mitt i helvetet kan tyckas, men vidare smart är det ju inte.


Valle är fullkomligt vansinnig! Jag avslutar med ett citat som utspelar sig i källaren, dit Valle just tvingat ner Joanna.

Valle sa ingenting. Jag hörde inte ens hans andetag. Och mitt hjärta slog sig upp genom bröstet, fram längs med revbenen och rakt upp mot halsen. Lade sig där och blockerade och kvävde.

Jag vände mig långsamt om. Mötte hans blick. Den där kalla ljusgröna. Irisarna nästan lyste i mörkret. Så kastade han något mot mig. Klumpigt vecklade det ut sig i luften - något avlångt, blåvitt - och föll därefter ner framför mina fötter. Farsans IFK-halsduk. Den doftade svagt av marijuana. Vi stirrade på varandra i några sekunder.

Sen slog han mig rakt på käften.

(CITAT FRÅN SIDAN 218)


140202
Maria Bohlin