Du glömde säga hej då

Du glömde säga hej då
AV: Sarah Dessen

Mcleans föräldrar är skilda. Hon bor hos sin pappa och de har nyligen flyttat till den lilla orten Lakeview. Mclean och hennes pappa har flyttat så många gånger att hon har glömt vem hon är egentligen. På varje nytt ställe har hon skapat en ny personlighet. Hon har till och med kallat sig för olika namn. Ingen känner henne egentligen inte som Mclean.

Hennes mamma är omgift med den kända och rika basketcoachen, Peter Hamilton och de har två barn tillsammans, tvillingarna Connor och Madison och de är fortfarande i småbarnsåldern. Förhållandet mellan Mclean och hennes mamma är allt annat än bra.

Mcleans pappa arbetar inom restaurangbranschen. Han och hans kollega tar över konkurshotade restauranger och arbetar med att få dem på fötter igen. Det innebär att Mclean och hennes pappa flyttar ofta. De hinner aldrig rota sig innan det är dags att flytta igen. Både Mclean och hennes far har alltid älskat basket, men efter att Mcleans mamma gifte sig med favoritlagets basketcoach är det ingen av dem som kan tänka sig att följa basketmatcherna på TV.

 

Det är först när de kommer till Lakeview och Mclean lär känna sin granne Dave och får flera nya riktigt goda vänner, som hon känner att Lakeview är ett sånt ställe hon skulle vilja stanna kvar på. Hon börjar äntligen känna igen sig som den Mclean hon är innerst inne. Med Dave kan hon prata om allt. Han är klok och bra på att lyssna.

 Dave och Mclean träffas på många annorlunda och minnesvärda platser. Ett sådant möte är utanför deras hus när Dave och hans kompis spelar basket ute på uppfarten. Mclean har precis grälat med sin mamma för femtiotolfte gången i rad. Hon låter sin ilska och frustration gå ut över den stackars basketbollen.

”Förlåt!” hojtade Daves kompis när han fick syn på mig. ”Det var mitt…”

                      Men jag lyssnade inte, utan samlade istället varenda gnutta ilska och

                      stress från de senaste dagarna i skottet och sköt bollen mot korgen så

hårt jag kunde. Den flög genom luften, träffade stoppbrädan och åkte

genom den nätlösa ringen i full fart innan den studsade upp igen och

träffade Dave Wade rakt i pannan. Och innan jag hann blinka hade han

fallit ihop.

”Jäklar”, sa jag när han sjönk ihop på asfalten. ”Mamma, jag måste sticka.”

 

Jag slängde telefonen på en trädgårdsstol och rusade ner för trappan till

infarten. Dave låg på asfalten, alldeles tyst, medan hans kompis stod

någon meter ifrån och stirrade storögt på mig. Bollen hade rullat ut i

gatan och stannat vid en soptunna.

”För helvete”, sa kompisen. ”Vad var det där för sorts skott?” (sidan 125-126)

Handlingen utspelas till största del hemma hos Mclean och hennes pappa och på pappans nya restaurang, Luna Blu, där de anställda är som en enda stor familj. Opal är den som är ansvarig för restaurangen och hon älskar verkligen Luna Blu.

 Det börjar ordna sig för Mclean. Hon är på väg att hitta sig själv, när hela tillvaron i ett enda slag tippar över ända. Pappa meddelar att de snart ska flytta igen. Den här gången till Hawaii. Dave frågar om Mclean kan tänka sig ett förhållande med honom, samtidigt som deras vänner hittar Mcleans ”gamla personligheter” på nätet och ifrågasätter vem hon egentligen är. Dessutom tänker Mcleans mamma kalla till ett nytt advokatmöte där hon vill ha en större del i Mcleans liv. Hon vill riva upp vårdnadstvisten och ha mer Mclean-tid än nu.

 Mclean känner hur livet rasar omkring henne och plötsligt vet hon inte längre vem hon är eller var hon hör hemma.

 Du glömde säga hej då är en ”feelgood-roman”. Den blir inte riktigt spännande förrän i den sista fjärdedelen, men språket är lätt att förstå och Mclean har det väl som många tonåringar världen över har det. Boken är skriven i jag-form och jag rekommenderar den. Den har ca 434 sidor, men är trots sin tjocklek lätt att ta sig igenom.

140228

 Maria Bohlin