torsdag 27 november 2014

STÅ UT

  
STÅ UT är en ganska lättläst ungdomsbok, trots att den är skriven ur tre olika perspektiv, Nike, Liam och Christer. Det enda de har gemensamt är att de dagligen befinner sig på samma gymnasium, två av dem som elever och en av dem som lärare.

NIKE: Hennes riktiga namn är Nike Ambrosia Melin. Hon står inte ut med sig själv. Hon är en sån som svarar rätt på alla frågor i skolan och som skriver A på alla prov. Hon har ingen riktig kompis men hänger ihop med Myran på rasterna, eftersom Myran precis som Nike själv är "över". De hånas ständigt av klasskamraterna och dagarna i skolan är en utmaning. Innerst inne är Nike en helt annan person.

En dag får Nike en idé. Hon startar en blogg där hon kallar sig Nicole. De snygga coola bilder hon använder i bloggen knycker hon på nätet. Hon blir poppis på internet och hennes klasskompisar avgudar Nicole. Ingen anar att det är Nike som i ligger bakom bloggprofilen. Inte ens Myran vet något.

Nikes mamma är karriärskvinna ut i fingerspetsarna och Nike upplever att mamman aldrig är hemma. Det enda hon bryr sig om är att Nike ska ha betyget A i alla ämnen. Om hon inte har högsta betyg går mamma fullständigt i taket. Pappan är utbränd och sjukskriven sedan två år tillbaka. Han säger inte mycket och är som en grå bakgrundsfigur:
Citat ur NIKES perspektiv där du får ta del av den uppmärksamhet Nike får som Nicole:
Jag snor dem utan skam. Photoshoppar lite grann när det behövs och slänger ut dem i cyberdjungeln. Tio minuter max och så börjar kommentarerna hagla in. Killarnas jubel och flirtar och påflugna inviter, och tjejernas avundsjuka beundran.  
Alla grabs vill ha mig, alla babes vill va mig skriver jag och lägger till en liten blinkning för att slippa de vidrigaste påhoppen.  
Lilla snälla Nike. Hon som inte syns. Var kommer allt det här ifrån? (sidan 15)
LIAM: En bråkstake som alltid ställer till det för sig och hamnar på rektorsexpeditionen flera gånger i veckan. Han bär på mycket ilska. Pappan misshandlade mamman och stack när Liam var liten och har numera en ny familj på annan ort.  Mamman är svårt cancersjuk och Liam vet inte om hon kommer att klara sig. Liam är populär, men har ändå ingen som han kan snacka med om allt som händer i hans liv. Därför får han utbrott lite då och då som för att lätta på det inre trycket. Här kommer ett citat ur Liams perspektiv:
Jag antar att jag aldrig varit typen som gillar att snacka. När mina föräldrar skilde sig tog morsan med mig till en psykolog. Två heltimmespass satt jag i en fåtölj framför en köttbullstant med rödbågade brillor och glugg mellan tänderna. Inte ett ljud fick hon ur mig.  
"Alla bearbetar saker på sitt eget personliga vis", sa hon till morsan.  
Nej jag är inte den som blajjar om känslor och sånt. (sidan 68)
Liam kanske inte är så bra på att prata, men han upptäcker hur skönt det är att ha någon att berätta svåra saker för när han börjar skriva med en snygg tjej om har en blogg på nätet. Nicole heter hon.
 
CHRISTER: Läraren som från början älskade sitt arbete, men som på senaste tiden har börjat ifrågasätta vad han håller på med. På sitt jobb kallar eleverna honom "Ärret" på grund av ett ärr som han har i ansiktet. Här följer ett citat från ett lektionspass:
Tisdag morgon innebär naturkunskap med samhällsettorna. Vi pratar om hur vår livsstil påverkar individens hälsa och samhället i stort. Jag låter dem surra i bikupor, medan jag vankar upp och ner längs bänkarna och lyssnar.  
"Christer", säger Blerim och viftar med sina hörlurar. "Har du hört den här?"  
Han räcker mig lurarna och jag håller dem en bit ifrån öronen för att  över huvud taget kunna urskilja något slags melodi ur det kaos som sköljer emot mig.  
"Hip hop, mannen!", säger Blerim och gungar huvudet mellan sina axlar.  
Jag lyckas identifiera några könsord och sexistiska påhopp innan jag lämnar tillbaka hörlurarna med ett skevt leende.  
"Jag föredrar nog Bruce Springsteen."  
"Stenåldern, Chrille, stenåldern." (sidan 19)
STÅ UT är en bra och tänkvärd bok. Ibland undrar man varför folk gör som de gör i olika situationer och det som är så bra med den här boken är att allt som sker har en förklaring.


Självklart korsas Nikes, Liams och Christer på flera platser än genom skolan och internet och det är en underbar historia som författaren berättar. Jag rekommenderar helt klart den här boken!
141127 Maria Bohlin

onsdag 26 november 2014

En flicka som kallas Alice

  En underbart bra bok! En sån där bok man inte kan släppa ifrån sig!


HANDLING: Polischef Ellie Barton i Rain Valley kallas akut till ett stort träd i den lilla staden. Uppe i trädet sitter en liten smutsig flicka med en vargunge i famnen. Ellie försöker med alla medel att få ner flickan ur trädet. Ingenting fungerar! Här är ett citat som visar första mötet med flickan:
Ungefär en meter från trädet tittade hon upp. Flickan satt kvar där, ihopkrupen på en ofattbart hög gren. Definitivt en flicka. Det verkade inte alls störa henne att sitta uppflugen på det där viset, med sin valp i famnen, men hennes ögon var stora och vidöppna. Hon iakttog varje rörelse. Det stackars barnet var skräckslaget.  
Och var det inte det där en vargvalp som hon höll i famnen?  
"Hej, lilla gumman", sa Ellie med lugnande röst. Det här var ett av de många tillfällen då hon önskade att hon hade haft barn. En mors röst skulle komma väl till pass just nu. "Vad gör du där uppe?" Vargen morrade och visade tänder. (...)
"Hur ska vi få ner henne, chefen?", frågade Earl och såg orolig ut. Hans bleka svettiga panna rynkades. Han strök sig nervöst över sin nästan kala skalle och drog därmed uppmärksamheten till den röda, överkammade hårslinga som hade varit hans speciella look i fler år än någon kunde räkna.  
Ellie hade ingen aning om vad hon skulle göra. Hon hade alla möjliga sorters handböcker och instruktionspärmar på stationen, och de allra flesta av dem hade hon lärt sig utantill inför det prov som hon avlagt för att bli polischef. Där fanns kapitel om mord, misshandel, rån och kidnappning, men inte en förbannad paragraf om hur man får ner ett tigande barn och hennes morrande vargvalp från ett träd på Main Street. (sidan 31)
Ellie och hennes kolleger får fullt uppmed den lilla flickan som visar sig vara som ett vilt djur utan vare sig språk eller mänskliga egenskaper. Ellie ser ingen annan utväg än att be sin syster Julia Cates om hjälp. Julia är en känd barnpsykiater. Hon har dock tappat tron på sin förmåga efter en skandal då en av hennes unga patienter sköt ihjäl sina kamrater. Julia hade behandlat henne i samtalsterapi och nu anklagar hon sig själv för att ha missat hur sjuk flickan var. Media har den senaste tiden haft hetsjakt efter henne och när hennes syster Ellie ringer och ber om hjälp ser hon ingen anledning att tacka nej.


Viktiga personer:
Julia: framstående barnpsykiater som fått dåligt rykte på grund av en tragedi då en av hennes unga patienter sköt ihjäl sina kamrater. Julia är en ensam själ. Hon är ensamstående utan barn och verkar inte ha några riktiga vänner. Man får reda på att hon aldrig kände sig riktigt hemma i sin barndoms stad Rain Valley och att hon och hennes syster Ellie inte har någon bra relation.


Ellie: polischef i Rain Valley. Bor med sina två golden retrieverhundar Jake och Elwood i föräldrahemmet. Ellie är en mansslukerska och har två havererade äktenskap bakom sig. Hon är omtyckt av stadsborna och av sina kollegor Earl, Peanut och Cal.


Max: Läkaren i Rain Valley. Bor ensam i sitt hus vid stranden. Gillar att utsätta sig själv för fara för att få en kick. Har ett tragiskt förflutet och han försöker fly undan sina mörka tankar genom att klättra utan säkerhet i höga berg och köra motorcykel utan hjälm i hisnande hastigheter.


Flickan: kommer från de djupa skogarna med en liten vargvalp i släptåg. Springer som vinden och hoppar som ingen annan. Hon tycks kommunicera med vilda djur, men verkar inte kunna tala. Hennes beteende förbryllar alla och det dröjer inte länge förrän journalister och reportrar gör allt de kan för att få en förklaring av vem hon är och vad hon kommer ifrån.


Julia, Ellie och Max gör vad de kan för att komma till rätta med flickan som ingen verkar sakna. Det är ingen enkel uppgift. Följande citat visar Julias första möte med flickan. De befinner sig på sjukhuset där flickan hålls inspärrad under övervakning i ett säkerhetsrum. De iakttar flickan genom en stor glasruta.
Fingrar dök upp under sängen, sedan en hand. Efter ytterligare några utdragna ögonblick kom ett barn framkrypande. Hon var klädd i en urblekt sjukhusskjorta som var för stor för henne.  
Barnet - flickan - hade långt, trassligt svart hår och mörk solbränd hud. Till och med på håll kunde man se det silverskimrande nätverket av ärr längs hennes armar och ben. Hon rörde sig med kroppen framvinklad, som om hon skulle känna sig bekvämare på alla fyra. Efter varje steg stannade hon, stod fullständigt stilla förutom att hon snabbt, liksom förstulet lade huvudet på sned som om hon lyssnade efter något. Hon vädrade, tycktes följa matdoften. När hon väl var framme vid bordet kastade hon sig över maten som ett vilt djur; under hela tiden hon åt slappnade hon inte av en sekund; hon såg sig oupphörligen om i rummet och vädrade i luften. Julia kände kalla kårar längs ryggraden. (citat sidan 74)
Sakta kommer Julia och flickan varandra närmare och flickan får efter mycket möda och arbete flytta hem till Ellie och Julia, som också har flyttat in i föräldrahemmet. De bygger en liten djungel av krukväxter som fungerar som tillflyktsort för flickan i vardagsrummets ena hörn. Där gömmer hon sig när något gör henne upprörd. Julia får använda all sin kompetens och slår knut på sig själv för att rädda flickan till ett värdigt liv. När det äntligen verkar som om det ljusnar dyker en man upp som påstår sig vara flickans far. Han har suttit i fängelse fälld för mord på sin hustru och lilla dotter.


En flicka som kallas Alice är en sträckläsarbok och när flickans så kallade pappa knackar på dörren till polisstationen vet man inte om man ska skratta eller gråta. Jag kunde inte släppa boken ifrån mig någon längre stund. Den är spännande från början till slut! LÄS DEN!
141127 Maria Bohlin






fredag 21 november 2014

DRÖMMAR för dårar

DRÖMMAR för dårar är en underbar bok!!! Läsaren får följa asylsökande Ahlème, 24 år, och hennes vardag i Paris, där hon hankar sig fram genom att ta olika ströjobb. Hennes pappa är inte helt klar i huvudet och lillebror Foued är mer eller mindre kriminell. Mamman blev dödad i hemlandet Algeriet och jag antar att det var en av anledningarna till att familjen flydde till Frankrike. Här kommer ett citat från ett tillfälle då Ahlème arbetar i en skoaffär.
Så numera är mitt jobb att kränga skor.  
Jag tillbringar dagarna bland fötter och jag har börjat inse att jag verkligen avskyr fötter. Jag tycker att fötter är riktigt motbjudande. Jag ser långa, breda, konstiga, smutsiga, gamla, tjocka, smala, men sällan vackra fötter. Vissa är riktigt äckliga. Ibland tänker jag att jag borde ta kort på dem allra värsta och göra ett album och sen skapa en topplista för osannolika fötter. Förresten funderar jag på att utarbeta en affärsstrategi på den här idén: vinnaren i tävlingen om vem som har fulast fossing skulle få ett par dojor gratis. Allt detta för att tala om att jag tycker att det är jobbigt med fötter, också mina egna, nu tycker jag även dom är hemska. Jag kan inte ens titta på dem längre. När jag hjälper en kund att prova tänker jag ibland på Askungen och på att sagan nog inte hade slutat på samma sätt om hon hade haft snuskiga fötter med smutsiga naglar och tårna fulla av blåsor. Då skulle prinsen ha lagt benen på ryggen efter att först ha kastat glasskon i ansiktet på den snuskiga flickan. (sidan 1533-154)


Trots motgångar och svåra tider har Ahlème en positiv livssyn. Hennes humor och snabba tankegång får mig att dra på smilbanden flera gånger under läsningen. Här följer ett citat där Foueds matematiklärare och spansklärare spyr galla över honom på ett av Ahlèmes många besök i skolan som representerande målsman för den unge mannen ifråga. (sidan 62)
"Elev Foued Galbi urinerade i papperskorgen längst bak i klassrummet när jag stod med ryggen vänd mot klassen, en vämjelig doft lade sig över hela klassrummet. Jag tolererar inte längre hans djuriska beteende." Casta, matematiklärare
"Foued Galbi är ett störande moment i klassen. Han spelar pajas och försöker vara rolig inför sina klasskamrater istället för att arbeta. Han väntar på att det ska bli tyst och alla sitter och skriver för att sen förvränga sin röst och säga vulgära och skamlösa saker som "KUK" eller "OLLON". Då börjar hela klassen gapskratta och jag blir tvungen att spela polis för att få tyst på allt oväsen." Fidel, spansklärare
Som du säkert förstår gör Foued inte det lätt för Ahléme. När hon sedan upptäcker att han håller på med olagligheter flyger topplocket ordentligt på henne.


Boken har 192 sidor. Det händer egentligen inte så många spännande saker, men med Ahlèmes sinne för humor blir vardagen hur intressant som helst.


141121 Maria Bohlin 

tisdag 11 november 2014

POJKEN SOM SLUTADE GRÅTA

En spännande kriminalroman som man inte lägger ifrån sig när man väl har börjat läsa!

En varm sensommarkväll går larmet på räddningstjänsten i Hagfors. Det är en villa som brinner. Kvinnan som bor i huset blir så svårt skadad att hon senare avlider på sjukhuset. När ytterligare två hus brinner förstår polisen att det är en pyroman i farten.

Journalisten Magdalena följer utvecklingen och det dröjer inte länge innan hon får det hett om öronen.


Huvudpersoner:
Magdalena - en expert på att rota fram saker ur det förflutna och som inte är rädd för att lägga näsan i blöt. Arbetar på Hagfors lokaltidning. Hon är frånskild, men har en ny kärlek som heter Petter. Hon har sjuårige sonen Nils med sin före detta man och Petter har två döttrar, men de har inga gemensamma barn. Magdalena är lite rädd för att ge allt i sitt nya förhållande eftersom hennes exman lämnade henne för en annan kvinna.

Petra - en hårt arbetande polis, som är skickligare på sitt yrke än vad hon själv är medveten om. Tar en del risker, men lyckas ändå klara sig ur de mest svåra situationerna med hälsan i behåll. Har två barn i de övre tonåren och hon upptäcker att hennes son Hannes mår dåligt psykiskt.

Christer - vikarierande polischef. Vill mer än vad han klarar av. Är dålig på förhållanden, men har nyligen träffat Torun som han sen också blir förälskad i. Christers föräldrar bor granne med journalisten Magdalena.
Kjell-Ove Magnusson - hade ett kärleksförhållande med kvinnan som dog i den första branden. Han är livrädd för att sanningen ska uppdagas eftersom han är gift med Cecilia och far till lilla Tindra. Cecilia har cancer och Kjell-Ove hade tänkt lämna henne då sjukdomen bröt ut.

Om man är en ovan läsare är mitt tips att läsa med pennan i handen och anteckna lite fakta om personerna i boken. Det finns fler karaktärer än huvudpersonerna och för att hålla isär dessa och samtidigt fundera på vem den skyldige är kan det vara bra med lite skriftlig research.

Jag gillar deckare och Pojken som slutade gråta hör verkligen hemma i genren. Spänning från sidan ett till slutet. Vem som är skyldig är inte någon självklarhet och det höjer läsvärdet. Det finns många ledtrådar utlagda i texten, men även medvetna villospår från författaren.

Läs den!

141111 Maria Bohlin

måndag 10 november 2014

TIO STATIONER

TIO STATIONER av Jenny Valentine
Vi letar efter en lång man med grått hår och en skallig fläck i mitten, som ett stekt ägg. Han har vit skjorta på sig, tror jag, och blå hängslen, och ett par gamla kostymbyxor. Han är alltid klädd så. Vi letar efter en pojke med håret i ögonen och en röd T-shirt som det står BORN 2 SK8 på, trots att han håller sig borta från saker med hjul så gott han kan, på grund av lätta koordinationssvårigheter och en fobi för skrubbsår. Vi letar efter vår lillebror Jed och vår farfar Norman. De har kommit på avvägar nånstans i tunnlarna som förbinder Picadilly-linjen med Northern-linjen. De är inte bakom oss längre, eller framför oss, eller någonstans där vi kan se dem. Vi har tappat bort dem.  
Och när mamma får reda på det är vi officiellt döda. (Citat från sdiorna 9-10)
 

Lucas och hans syster Mercy är på utflykt med lillebror Jed och farfar Norman för att deras mamma ska få några timmar ledigt. Annars är det mamma som passar dem och håller koll så att de inte hittar på tokigheter. Det är mer jobb än de kunnat föreställa sig att ta hand om en dement gammal man och en sjuåring och riktigt jobbigt blir det när de tappar bort varandra i det allmänna kaoset i Londons tunnelbanor.

Jenny Valentine är en författare med humor. Hon har ett härligt språk med många roliga repliker mellan bokens huvudpersoner. Här diskuterar jaget (Lucas) med sin syster Mercy om hur stor sannolikheten är att Jed och Norman tar sig hem på egen hand:
Jag säger: "Jed vet hur vi tog oss hit. Han får hem Norman."  
"Han är sju, Lucas", säger hon till mig.  
"Han tror fortfarande på tandfen."  
"Nej, det gör han inte", säger jag. "Han låtsas bara för att göra mamma glad. Det har han berättat för mig." (Citat sidan 22)

Jag rekommenderar Tio stationer till alla. Det är en lättläst bok och den har inte så många sidor. Boken bjuder på lite skratt och författaren beskriver de olika karaktärerna med värme.
LÄS DEN!!!

141110 Maria Bohlin

tisdag 4 november 2014

Vildfågel

VILDFÅGEL

Anna är en tjej i tonåren som bor isolerad på en ö med sin hårt arbetande far. Han är ett matematiskt geni och förväntar sig att Anna ska räkna matte och utvecklas inom samma område. Själv är Anna inte så värst intresserad av siffror. Hon gillar att läsa böcker, vilket fadern har förbjudit henne att göra. Av någon anledning är böcker det värsta han vet, men Anna läser och genom de olika texterna lär hon känna främmande miljöer och dagdrömmer sig bort.

På ön bor också några anställda, men de är alla vuxna. Det är faderns assistent Max och de två tjänarna Jasper och Biddy. Jasper hjälper till ute på gården med djuren och Biddy är som en hushållerska. Anna har ingen erfarenhet av några unga människor - inte av andra människor överhuvudtaget. Det bor nämligen ingen annan på ön. Därför vänds hennes värld helt upp och ner när en pojke i hennes egen ålder spolas iland vid klipporna. Det visar sig att hans namn är Rob och i och med hans ankomst till ön kommer en mörk sanning fram.

Anna befinner sig plötsligt på farlig mark och vet inte vem hon kan lita på. Någon ljuger och frågan är vem. Plötsligt är ingenting som det har varit. Annas trygga tillvaro fövandlas till rädsla och fruktan. Hennes pappa blir allt mer förvirrad, så någon hjälp av honom kan hon inte förvänta sig.

Rob och Anna blir nära vänner, trots att fadern förbjudit Anna att umgås med den främmande pojken och hon lånar i hemlighet ut sina böcker till Rob under den tid han är sängliggande för att hans skador ska få tid att läka. Rob delar Annas intresse för böcker och blir glad för hennes gåvor. Kanske kan han hjälpa henne att komma underfund med vad som egentligen sker på ön och varför faderns assistent beter sig allt märkligare.

141104 Maria Bohlin



måndag 3 november 2014

VILLIG

    VILLIG

Om det är så här unga människor har det idag så måste jag säga att DET VAR BÄTTRE FÖRR!!! Villig är en mörk och stark berättelse om trettonåriga Nora som blir våldtagen av sin kille på en skoltoalett. Efter våldtäkten blir ingenting som förut. Nora förvandlas till en zombie och lyckas hålla sig från skolan i nästan en hel månad innan klassförestånd-aren kontaktar Noras föräldrar.

Nora vägrar gå till skolan. Hon ligger i sin säng och bara sover. Först säger hon att hon är sjuk, men sen håller det inte längre. nte efter tio dagar. Inte efter två veckor, efter tre veckor. Så länge är ingen förkyld. Då är det något som är fel.  
Hennes klassföreståndare Anders ringer hem. Han är orolig och bekymrad. Han vill veta varför Nora inte är i skolan. Mamma säger att hon ska prata med henne. Nora svarar inte. (citat sidan 23) 

Först berättar Nora inget om det som har hänt, men efter en tid avslöjar hon den mörka sanningen för sin storasyster Tuva. Killen som våldtagit Nora är två år äldre och hans namn är Edvin. Hans lillasyster Hedda går i Noras klass och de spelar i samma fotbollslag, där desutom Edvins och Heddas pappa är tränare.

Alla känner alla på den lilla orten och när slutligen en journalist på lokaltidningen får nys om våldtäkten blir det stora rubriker. Det kommer fram att skolans rektor och kurator har försökt att tysta ner händelsen och avrått Noras familj från att göra en polisanmälan.
Här följer ett citat som handlar om när Noras pappa ringer till skolans rektor:
- Jag är pappa till Nora. Hon går i 7C, men hon har inte varit i skolan på en månad.  
- Nej, jag har faktiskt fått en del klagomål från lärarna. Det råder faktiskt skolplikt i det här landet.  
- Ja, jag vet det. Vi vet. Men nu så är det så att ...hon har till slut berättat...vi vet att...vi har förstått att...ja, hon har blivit våldtagen. 
- Jaha. Är ni säkra på det?  
- Ja. Varför skulle vi inte vara det?  
- Jag vet inte. Det pratas så mycket. Ungdomar är så...hur ska jag säga...utåtagerande idag.  
- Nej. Så är det inte här. Det kanske är så ibland, men inte här. Inte med Nora. Vi tror på henne. (Citat sian 34)
I början av samtalet är rektorn ganska kaxig mot Noras pappa, men när det kommer fram att våldtäkten skett under dagtid på en av skolans toaletter blir han först alldeles tyst. Nästa sak som rektorn tänker på är skolans rykte. HÄR BLEV JAG SOM LÄSARE RIKGTIGT FÖRBANNAD!!! Han borde naturligtvis ha tänkt mer på sina elever än på skolans rykte.

Det är mycket i den här boken som gör mig arg och förfärad. Listan kan göras lång:
  • Rektorn som bara bryr sig om skolans rykte
  • Kuratorn som avråder Nora från att göra en polisanmälan
  • Lärarna som varken ser eller hör vad som händer
  • Internet och den smutskastning som sker anonymt
  • Polisen som till en början inte tar anmälan på allvar
  • Hur unga människor hetsas att göra saker som de inte vill...
  • Att INGEN ser hur dåligt ungdomarna mår
Jag hoppas att det inte är så här det går till och jag önskar att det som står i boken inte är sant, men i bokens förord står följande text:

"Hovrätten gör den bedömningen att det i och för sig kan anses visat att målsäganden upplevt en kränkning av sin sexuella integritet. Däremot framgår inte, med den bevisvärdering som hovrätten redovisat ovan, att målsäganden agerat på ett sådant sätt eller att situationen varit sådan att någon av de tilldelade insett eller måste ha insett detta. Det är därigenom inte styrkt att någon av de tilltalade haft uppsåt att sexuellt ofreda målsäganden. Även åtalet för sexuellt ofredande ska således ogillas." Ur friande dom om misstänkt våldtäkt alternativt sexuellt ofredande från Svea hovrätt, september 2013.

Fakta om bokens viktigaste personer:
Nora: tretton år, ihop med Edvin, gillar att spela fotboll och att rida på familjens häst Indigo. Bor på en gård med sin mamma, pappa och storasyster Tuva.
Tuva: Noras syster. Den enda som verkligen kämpar för att ge Nora upprättelse.
Edvin: Noras pojkvän som våldtar henne. Ägnar sin lediga tid åt att porrsurfa både ensam och med killkompisar. Totalt fixerad vid sex. Bor med sin otrogna mamma, våldsamma pappa, sin syster Hedda och lillebror Jakob som pappan ger sig på när mamman träffat sin pojkvän.
Ida: skolkamrat till Nora och Edvin. En tjej som mår väldigt dåligt och som har sex med olika killar. Oftast är hon full och oftast filmar andra det som sker mellan henne och de många killarna. Edvin är en av dem som utnyttjar henne. Till sist mår hon så dåligt att hon börjar göra illa sig själv. Ingen ser hur dåligt Ida mår.
Anders: Noras klassföreståndare, som vill väl, men som saknar rätt förmåga.
Nawal: Vikarierande journalist på lokaltidningen. Försöker ta reda på vad som verkligen hände den där dagen på skoltoaletten.

JAG VILL VARNA ALLA LÄSARE FÖR INNEHÅLLET I BOKEN. DET BERÖR OCH MAN BLIR UPPRIKTIGT LEDSEN AV ATT LÄSA DEN. ÄNDÅ BÖR DEN BÅDE LÄSAS OCH DISKUTERAS!!! INGEN BORDE GÅ FRI FRÅN VÅLDTÄKT!!!

141103 Maria Bohlin