En flicka som kallas Alice

  En underbart bra bok! En sån där bok man inte kan släppa ifrån sig!


HANDLING: Polischef Ellie Barton i Rain Valley kallas akut till ett stort träd i den lilla staden. Uppe i trädet sitter en liten smutsig flicka med en vargunge i famnen. Ellie försöker med alla medel att få ner flickan ur trädet. Ingenting fungerar! Här är ett citat som visar första mötet med flickan:

Ungefär en meter från trädet tittade hon upp. Flickan satt kvar där, ihopkrupen på en ofattbart hög gren. Definitivt en flicka. Det verkade inte alls störa henne att sitta uppflugen på det där viset, med sin valp i famnen, men hennes ögon var stora och vidöppna. Hon iakttog varje rörelse. Det stackars barnet var skräckslaget.  

Och var det inte det där en vargvalp som hon höll i famnen?  

"Hej, lilla gumman", sa Ellie med lugnande röst. Det här var ett av de många tillfällen då hon önskade att hon hade haft barn. En mors röst skulle komma väl till pass just nu. "Vad gör du där uppe?" Vargen morrade och visade tänder. (...)

"Hur ska vi få ner henne, chefen?", frågade Earl och såg orolig ut. Hans bleka svettiga panna rynkades. Han strök sig nervöst över sin nästan kala skalle och drog därmed uppmärksamheten till den röda, överkammade hårslinga som hade varit hans speciella look i fler år än någon kunde räkna.  

Ellie hade ingen aning om vad hon skulle göra. Hon hade alla möjliga sorters handböcker och instruktionspärmar på stationen, och de allra flesta av dem hade hon lärt sig utantill inför det prov som hon avlagt för att bli polischef. Där fanns kapitel om mord, misshandel, rån och kidnappning, men inte en förbannad paragraf om hur man får ner ett tigande barn och hennes morrande vargvalp från ett träd på Main Street. (sidan 31)

Ellie och hennes kolleger får fullt uppmed den lilla flickan som visar sig vara som ett vilt djur utan vare sig språk eller mänskliga egenskaper. Ellie ser ingen annan utväg än att be sin syster Julia Cates om hjälp. Julia är en känd barnpsykiater. Hon har dock tappat tron på sin förmåga efter en skandal då en av hennes unga patienter sköt ihjäl sina kamrater. Julia hade behandlat henne i samtalsterapi och nu anklagar hon sig själv för att ha missat hur sjuk flickan var. Media har den senaste tiden haft hetsjakt efter henne och när hennes syster Ellie ringer och ber om hjälp ser hon ingen anledning att tacka nej.


Viktiga personer:
Julia: framstående barnpsykiater som fått dåligt rykte på grund av en tragedi då en av hennes unga patienter sköt ihjäl sina kamrater. Julia är en ensam själ. Hon är ensamstående utan barn och verkar inte ha några riktiga vänner. Man får reda på att hon aldrig kände sig riktigt hemma i sin barndoms stad Rain Valley och att hon och hennes syster Ellie inte har någon bra relation.


Ellie: polischef i Rain Valley. Bor med sina två golden retrieverhundar Jake och Elwood i föräldrahemmet. Ellie är en mansslukerska och har två havererade äktenskap bakom sig. Hon är omtyckt av stadsborna och av sina kollegor Earl, Peanut och Cal.


Max: Läkaren i Rain Valley. Bor ensam i sitt hus vid stranden. Gillar att utsätta sig själv för fara för att få en kick. Har ett tragiskt förflutet och han försöker fly undan sina mörka tankar genom att klättra utan säkerhet i höga berg och köra motorcykel utan hjälm i hisnande hastigheter.


Flickan: kommer från de djupa skogarna med en liten vargvalp i släptåg. Springer som vinden och hoppar som ingen annan. Hon tycks kommunicera med vilda djur, men verkar inte kunna tala. Hennes beteende förbryllar alla och det dröjer inte länge förrän journalister och reportrar gör allt de kan för att få en förklaring av vem hon är och vad hon kommer ifrån.


Julia, Ellie och Max gör vad de kan för att komma till rätta med flickan som ingen verkar sakna. Det är ingen enkel uppgift. Följande citat visar Julias första möte med flickan. De befinner sig på sjukhuset där flickan hålls inspärrad under övervakning i ett säkerhetsrum. De iakttar flickan genom en stor glasruta.

Fingrar dök upp under sängen, sedan en hand. Efter ytterligare några utdragna ögonblick kom ett barn framkrypande. Hon var klädd i en urblekt sjukhusskjorta som var för stor för henne.  

Barnet - flickan - hade långt, trassligt svart hår och mörk solbränd hud. Till och med på håll kunde man se det silverskimrande nätverket av ärr längs hennes armar och ben. Hon rörde sig med kroppen framvinklad, som om hon skulle känna sig bekvämare på alla fyra. Efter varje steg stannade hon, stod fullständigt stilla förutom att hon snabbt, liksom förstulet lade huvudet på sned som om hon lyssnade efter något. Hon vädrade, tycktes följa matdoften. När hon väl var framme vid bordet kastade hon sig över maten som ett vilt djur; under hela tiden hon åt slappnade hon inte av en sekund; hon såg sig oupphörligen om i rummet och vädrade i luften. Julia kände kalla kårar längs ryggraden. (citat sidan 74)

Sakta kommer Julia och flickan varandra närmare och flickan får efter mycket möda och arbete flytta hem till Ellie och Julia, som också har flyttat in i föräldrahemmet. De bygger en liten djungel av krukväxter som fungerar som tillflyktsort för flickan i vardagsrummets ena hörn. Där gömmer hon sig när något gör henne upprörd. Julia får använda all sin kompetens och slår knut på sig själv för att rädda flickan till ett värdigt liv. När det äntligen verkar som om det ljusnar dyker en man upp som påstår sig vara flickans far. Han har suttit i fängelse fälld för mord på sin hustru och lilla dotter.


En flicka som kallas Alice är en sträckläsarbok och när flickans så kallade pappa knackar på dörren till polisstationen vet man inte om man ska skratta eller gråta. Jag kunde inte släppa boken ifrån mig någon längre stund. Den är spännande från början till slut! LÄS DEN!
141127 Maria Bohlin