LIVETS OUTGRUNDLIGA MYSTERIER
Jag gick bort och satte mig vid den grunda delen av poolen och doppade fötterna i vattnet. Vad gör man i en pool om man inte kan simma? Lär sig. Det är väl det man gör. Jag hade faktiskt lyckats lära min kropp att hålla sig flytande i vattnet. På något sätt hade jag lyckats snubbla över någon fysikalisk princip. Och det bästa av allt var att jag hade gjort upptäckten helt på egen hand. (sidan 20)
Aristotele(eller Ari som han kallas) kan inte simma, men han går till poolen ändå för att han gillar det. Vänner har han inga och har aldrig haft och då får man ju hitta på lite saker som man kan göra på egen hand. Flyta runt i en pool till exempel.
En dag dyker en kille upp vid poolen och erbjuder sig att lära Ari att simma. Killen heter Dante och från den dagen är de oskiljaktiga.
Boken utspelar sig i Amerika , men båda killarna har mexikanskt ursprung. De är i tonåren när de lär känna varandra och vänskapen växer sig allt starkare. Boken utspelas under den senare delen av 1900-talet.
Ari och Dante är väldigt olika. Ari gillar att styrketräna och Dante läser helst poesi eller så målar han. Båda två söker svar på "Livets outgrundliga mysterier" (Se bokens titel) på sitt eget sätt. Precis som många i deras ålder provar de sig fram och experimenterar. Dante provar att kyssa en tjej, trots att han innerst inne vet att han gillar killar. Ari provar att dricka öl bara för att han vill veta hur det är att vara full. När Dante måste flytta till en annan ort under ett halvår på grund av sin pappas arbete delger de varandra resultatet av sina utforskningar via brev.
Lite fakta om huvudpersonerna:
Ari: är sladdbarn och har två äldre tvillingsystrar och en bror som sitter i fängelse. Ari bor med sin pappa som är en före detta vietnamsoldat med en sargad själ och sin mamma som arbetar som lärare. Med mamma kan Ari prata om det mesta, om allt utom sin äldre bror, för honom är det som om man inte får nämna över huvud taget. Ari vet inte ens hans namn.
Dante: är ensambarn och han älskar verkligen sina föräldrar och de är en väldigt kärleksfull familj. Dante målar som en konstnär och han gillar att prata om känslor, vilket Ari ibland inte känner sig så bekväm med eftersom man inte gör det i hans eget hem.
Problemen i boken dyker upp i lagom tempo, alldeles perfekt i tid för att fånga läsaren ytterligare några kapitel. Jag älskade att läsa den här boken. Den påminner på något sätt om "Förr eller senare exploderar jag" (som jag har skrivit om tidigare i min blogg) och ändå handlar böckerna om helt olika saker.
Med mina varmaste rekommendationer uppmanar jag dig att få tag på ett exemplar av Livets outgrundliga mysterier. Du kommer garanterat inte att ångra dig.
Maria Bohlin
150421
tisdag 21 april 2015
söndag 19 april 2015
Som om jag vore fantastisk
Som om jag vore fantastisk är tredje delen i bokserien som handlar om en framtid då jordens befolkning dött i en mystisk feber. Den utspelar sig någonstans i Sverige. Endast ett fåtal tycks ha överlevt. Ella har övertalat Nora att följa med på äventyr och lämna den trygga gården där Hedvig, Ante och Noras lillebror Malte har bestämt sig för att stanna. Ella har hört någon slags radiosändning från Umeå där en röst uppmanar andra överlevare att ta sig dit. Full av optimism och med en blandning av galenskap och mod lyckas Ella och Nora få igång en bil och så bär det iväg mot Umeå och en bättre värld.
Ella ser sig själv som en äventyrare och hon är ganska egoistisk. Nora är kär i Ella och skulle gå genom eld för hennes skull. Ella besvarar inte Noras kärlek, men uppmuntrar Nora så där lagom mycket för att hon ska ha hoppet kvar.
Världen är som den är. Ruttnande lik är utspridda och ungdomarna som överlevt ställs inför svåra val och måste ibland fatta omöjliga beslut. Ett sådant tillfälle är när Ella och Nora under sin resa till Umeå får bensinstopp och måste slanga bensin från en annan bil. Det är Noras tur att utföra ett svårt uppdrag. Ella tog ju faktiskt bilnycklarna ur en död kvinnas ficka. Nora drabbas av en kemisk lunginflammation efter att hon dragit ner bensin i lungorna och hennes krafter sinar lika snabbt som vattnet i de medhavda flaskorna. Ella måste fatta ett beslut. Ska hon lämna den döende Nora för att försöka hitta vatten och hjälp eller ska hon stanna vid Noras sida? Kan man överge en vän som håller på att dö?
Citat från sidan 92-95:
Fast jag försöker spara på vattnet öppnar jag snart den sista
flaskan. Jag försöker att inte låtsas om det. Tralala, det ordnar sig
nog. Ellas smarta lösning på allt.
Förvånansvärt ofta funkar det. Förut funkade det nästan jämt.
Innan alla dog, menar jag. Till slut var det alltid någon annan som
gjorde det där som jag inte kunde eller inte orkade. På gården funkade
det också. Inte så att jag försökte smita. Det var bara det att ibland
tänkte jag inte på att det var dags att mjölka eller diska, och så
hann de andra före.
(...)
Jag försöker tänka att Nora inte behöver så mycket vatten ändå.
Hon ligger ju stilla och jag måste göra allt jobb. Fast å andra sidan
svettas hon av feber. Jag har ingen ursäkt. Jag är bara så fruktans-
värt törstig.
Och den sannaste tanken är kanske den som jag inte alls vill
tänka: Det är slöseri med vatten om hon ändå ska dö.
Kanske är det till och med mindre grymt att sluta ge henne vat-
ten än att låta henne ligga och hosta sig till döds?
Jag har ingen aning om hur lång tid det tar att hosta sig till döds,
men förmodligen går det långsammare än att dö av törst. Jag vill
inte ens tänka någonting så fullständigt orättvist och idiotiskt och
jävligt. Jag vill skrika. Jag är bara alldeles för torr i halsen för att
skrika.
Sofia Nordin är expert på att fånga läsaren redan på första sidan. Jag hoppas att det kommer fler böcker i serien och jag lovar att jag står först i kö för att få tag på en. Om alla författare skrev så här bra så skulle vi inte ha några som helst problem med sjunkande läsförståelse i Sverige, för alla hade helt enkelt gått runt med en bok av Sofia Nordin under armen.
Maria Bohlin 150419
Ella ser sig själv som en äventyrare och hon är ganska egoistisk. Nora är kär i Ella och skulle gå genom eld för hennes skull. Ella besvarar inte Noras kärlek, men uppmuntrar Nora så där lagom mycket för att hon ska ha hoppet kvar.
Världen är som den är. Ruttnande lik är utspridda och ungdomarna som överlevt ställs inför svåra val och måste ibland fatta omöjliga beslut. Ett sådant tillfälle är när Ella och Nora under sin resa till Umeå får bensinstopp och måste slanga bensin från en annan bil. Det är Noras tur att utföra ett svårt uppdrag. Ella tog ju faktiskt bilnycklarna ur en död kvinnas ficka. Nora drabbas av en kemisk lunginflammation efter att hon dragit ner bensin i lungorna och hennes krafter sinar lika snabbt som vattnet i de medhavda flaskorna. Ella måste fatta ett beslut. Ska hon lämna den döende Nora för att försöka hitta vatten och hjälp eller ska hon stanna vid Noras sida? Kan man överge en vän som håller på att dö?
Citat från sidan 92-95:
Fast jag försöker spara på vattnet öppnar jag snart den sista
flaskan. Jag försöker att inte låtsas om det. Tralala, det ordnar sig
nog. Ellas smarta lösning på allt.
Förvånansvärt ofta funkar det. Förut funkade det nästan jämt.
Innan alla dog, menar jag. Till slut var det alltid någon annan som
gjorde det där som jag inte kunde eller inte orkade. På gården funkade
det också. Inte så att jag försökte smita. Det var bara det att ibland
tänkte jag inte på att det var dags att mjölka eller diska, och så
hann de andra före.
(...)
Jag försöker tänka att Nora inte behöver så mycket vatten ändå.
Hon ligger ju stilla och jag måste göra allt jobb. Fast å andra sidan
svettas hon av feber. Jag har ingen ursäkt. Jag är bara så fruktans-
värt törstig.
Och den sannaste tanken är kanske den som jag inte alls vill
tänka: Det är slöseri med vatten om hon ändå ska dö.
Kanske är det till och med mindre grymt att sluta ge henne vat-
ten än att låta henne ligga och hosta sig till döds?
Jag har ingen aning om hur lång tid det tar att hosta sig till döds,
men förmodligen går det långsammare än att dö av törst. Jag vill
inte ens tänka någonting så fullständigt orättvist och idiotiskt och
jävligt. Jag vill skrika. Jag är bara alldeles för torr i halsen för att
skrika.
Sofia Nordin är expert på att fånga läsaren redan på första sidan. Jag hoppas att det kommer fler böcker i serien och jag lovar att jag står först i kö för att få tag på en. Om alla författare skrev så här bra så skulle vi inte ha några som helst problem med sjunkande läsförståelse i Sverige, för alla hade helt enkelt gått runt med en bok av Sofia Nordin under armen.
Maria Bohlin 150419
Väx upp - allvar i Alperna
Väx upp - allvar i Alperna
AV: Tomas Dömstedt (2012)
Robin och hans pappa ska åka till Alperna tillsammans med pappas bästa kompis Tommy och hans dotter Kim. Papporna lovar och svär att det är en hälsoresa, men Robin och Kim har varit med förr. Ett sunt liv och deras pappor är helt enkelt inte en ekvation som går jämnt ut. Förvisso är Robins och Kims föräldrar skilda, men båda papporna har nya kvinnor. Det är dock något man inte skulle kunna gissa, eftersom deras stora intressen är kvinnor och alkohol.
Här följer ett citat från sidan 7-9:
Dag ett börjar med blygrå himmel och regn. Det är inget gott tecken. Papporna gnäller och efter en vandring i ösregn verkar det som om deras heliga löften är ett minne blott. Robin och Kim ledsnar på att vara föräldrar till sina föräldrar. De kommer överens om att papporna får vara kvar och vandra i bergen, medan de ska åka buss till Berlin och hälsa på Kims nätkompis Isabelle. Innan de åker ber de bartendern Johan att hålla ett öga på papporna.
Johan tar sitt spionuppdrag på största allvar och skickar löpande rapporter om pappornas förehavanden. Här är ett citat från sidan 53:
När det visar sig att Isabelles mamma och hennes väninna befinner sig på samma hotell som papporna finns det inget annat för de tre ungdomarna att göra än att åka tillbaka till hotellet i bergen för att försöka styra in sina föräldrar på rätt väg. Det blir dock att jämföra med ett "Mission Impossible". Ungdomarna är väldigt uppfinningsrika!
Väx upp - allvar i Alperna är en ganska förutsägbar, men rolig bok som påminner lite om SUNE-böckerna. Texten är luftig och det är en lättläst bok med roliga bilder som passar bra till textens innehåll.
150419 Maria Bohlin
AV: Tomas Dömstedt (2012)
Robin och hans pappa ska åka till Alperna tillsammans med pappas bästa kompis Tommy och hans dotter Kim. Papporna lovar och svär att det är en hälsoresa, men Robin och Kim har varit med förr. Ett sunt liv och deras pappor är helt enkelt inte en ekvation som går jämnt ut. Förvisso är Robins och Kims föräldrar skilda, men båda papporna har nya kvinnor. Det är dock något man inte skulle kunna gissa, eftersom deras stora intressen är kvinnor och alkohol.
Här följer ett citat från sidan 7-9:
Papporna har också lovat att de ska skärpa sig.
Det ska inte bli något festande.
De har mognat. Säger de.
- Jag måste ändra mina vanor, sa pappa
sist de pratade. Den här resan till Alperna
blir början på mitt nya liv.
Frisk luft, långa vandringar och nyttig mat.
Och inget drickande förstås. Rena hälsorresan!
- Springa efter tanter då? Lovar du
att låta bli det också? frågade Robin.
- Men Robin, jag har faktiskt redan en kvinna!
Robin litade inte riktigt på pappa.
Fast han hade ju taskig kondis och stor mage.
Skulle han vandra ett par mil om dagen,
orkade han väl knappast med några kvinnor sedan.
Dag ett börjar med blygrå himmel och regn. Det är inget gott tecken. Papporna gnäller och efter en vandring i ösregn verkar det som om deras heliga löften är ett minne blott. Robin och Kim ledsnar på att vara föräldrar till sina föräldrar. De kommer överens om att papporna får vara kvar och vandra i bergen, medan de ska åka buss till Berlin och hälsa på Kims nätkompis Isabelle. Innan de åker ber de bartendern Johan att hålla ett öga på papporna.
Johan tar sitt spionuppdrag på största allvar och skickar löpande rapporter om pappornas förehavanden. Här är ett citat från sidan 53:
På väg hem till Isabelle hinner Robin få flera sms.
Rapporterna blir allt mer oroande,
om man vill hålla papporna borta från kvinnor.
Och det vill man ju. Eftersom de har var sin kvinna
där hemma. Både Kim och Robin tycker
att det räcker. Visst tycker också Robin
att det är trevligt med tjejer,
men en i taget är trevligast.
Och enklast. För alla.
"Nu lägger han handen på hennes lår".
"Han viskade nyss nåt i hennes öra.
Eller om han bara slickade lite på örat, svårt att se".
- Johan tar i alla fall sin uppgift på allvar,
viskar Robin till Kim och håller fram mobilen.
När det visar sig att Isabelles mamma och hennes väninna befinner sig på samma hotell som papporna finns det inget annat för de tre ungdomarna att göra än att åka tillbaka till hotellet i bergen för att försöka styra in sina föräldrar på rätt väg. Det blir dock att jämföra med ett "Mission Impossible". Ungdomarna är väldigt uppfinningsrika!
Väx upp - allvar i Alperna är en ganska förutsägbar, men rolig bok som påminner lite om SUNE-böckerna. Texten är luftig och det är en lättläst bok med roliga bilder som passar bra till textens innehåll.
150419 Maria Bohlin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)