ETT folk UTAN LAND

Den här historien utspelas på en plats med namnet Skuldenore. I Skuldenore ligger det lilla landet Lumatere vars gränser stängts efter en mörk förbannelse av skogsfolkets matriark Seranonna. De av Lumateres befolkning som befann sig utanför murarna när landet drabbades av förbannelsen lever i flyktingläger där sjukdomar och svält sakta tar död på dem. Den del av befolkningen som fastnade innanför murarna har ingen kontakt med omvärlden förrän en ung novis som har drömvandrandets gåva. Evanjalin, som flickan heter, besöker nämligen andra människors drömmar.

Finnikin överlevde massakern i Lumatere. Han var nära vän med kungabarnen som mördades de där hemska dagarna innan Lumatere drabbades av förbannelsen. Hans vänner Lucien, Balthazar och Isaboe var oskiljaktiga. Finnikin har lärt sig leva med förlusten, men den senaste tiden har Balthazar börjat besöka honom i drömmarna. Kanske är det så att Balthazar trots allt har överlevt massakern?

Finnikins far, kapten Trevanion, kapten för det kungliga gardet, arresterades för förräderi och Finnikin har inte sett honom sedan dess. Faderns stora kärlek, Lady Beatriss, var som en mor för Finnikin, men hon dog i barnsäng strax efter att Trevanion arresterats. Den ende som är kvar från det förflutna är rådsherren, sir Topher. Han och Finnikin reser runt i flyktinglägren och hjälper till att sköta sjuka samt dela ut mat.

Samtidigt som Finnikin drömmer om Balthazar blir han och sir Topher kallade till gudinnan Lagramis översteprästinna. I hennes kloster befinner sig en novis, en ung flicka med namnet Evanjalin. Flickan påstår att Lumateres tronarvinge lever och att han kan bryta förbannelsen som drabbat landet. Lumateres folk ska resa hem igen.

Finnikin, sir Topher och Evanjalin ger sig ut på en strapatsrik resa som kommer att leda dem in på nya vägar och mot nya bekantskaper. Jag avslutar med ett citat där Finnikin och Evanjalin återvänder till sir Topher efter en lyckad jakt på en tjuv som stulit Evanjalins röda ring.

Sir Topher stirrade på de tre med sitt vanliga upphöjda lugn. "Så nu består vårt lilla sällskap även av en häst och en tjuv?"  

Finnikin surrade ett rep runt pojkens händer. "Det är antingen han eller en hop sarnaker som han kommer att skicka efter oss."  

Sir Topher tittade på tjuven. "Vad heter du, pojk?"  

Tjuven spottade.  

"Det är hans favoritsvar", sa Finnikin torrt. "Vi kan dumpa honom i Charyn." 

"Inte om vi hittar flyktingar där och det tror jag att vi gör. Kanske i Sorel."  

"Jag tror att han skulle gilla Sorel", sa Finnikin. Han vände sig mot tjuven. "Har du hört talas om fängelsegruvorna där?"  

Pojken bleknade och Finnikin tittade nöjt på sir Topher. (sidan 49)

160328
Maria Bohlin