ISDRAKEN

ISDRAKEN av Mikael Engström(2007)
Det här är en av de bästa böcker jag har läst! Jag sträckläste boken och kan bara uppmana alla att läsa den.

Mik är 12 år och han bor med sin svårt alkoholiserade pappa och äldre bror, Tony. Mik och Tony är vana att klara sig själva, eftersom deras pappa alltid är onykter. Det händer till och med att de ringer från puben en bit bort och ber pojkarna komma dit och hjälpa sin pappa hem.

Tony har sagt åt Mik att aldrig öppna dörren för folk han inte känner. Det löftet håller Mik ända fram till följande händelse som jag väljer att citera:

Dörren var olåst. Han låg på köksgolvet. På bordet stod en tom spritflaska och en samling ölburkar. Det blödde från ett sår i tinningen. Han hade slagit i fönsterbrädan och rivit med sig blomkrukor och gardinen. Mik hämtade en kudde och en filt. Bäddade om honom, lyfte på huvudet och sköt under kudden. Hans pappa öppnade ögonen. Det var en svart blick. Som om det inte fanns någon där bakom. Bara tomt och svart.  

-Du, sa han. Hör du musiken?  

-Nej. 

-Det är spisen som spelar. Hör du inte?  

-Pappa, det finns ingen musik. Spisen kan inte spela musik.  

Mik blev rädd. Tittade på spisen men kunde inte höra någonting. Hans pappa skakade, frös under filten. Tony måste komma. Tony visste vad de skulle göra. De måste...  

Dörrklockan ringde. Det är Tony. Det måste vara Tony.  

Han har glömt nycklarna. Det måste vara... han har...Mik rusade på dörren och öppnade, och därute stod de okända människorna. Kvinnan med papegojörhängena och mannen med guldtanden.  

-Hej, är du Mik? Han försökte dra igen dörren, men Guldtanden höll i handtaget. 

- Vi kommer från socialnämnden.(citat sidan 44-45)

Mik placeras tillfälligt hos sin faster i Norrland. Han får nya vänner och för första gången på länge känner han sig trygg. Man kan tycka att Mik skulle ha fått stanna hos sin faster, men plötsligt en dag kommer socialtjänsten och hämtar honom. Vad Mik vill och önskar tar de ingen som helst hänsyn till. De verkar inte heller bry sig om att Mik hamnar i helvetet på jorden. En mer osympatisk fosterfamilj får man leta efter. De utnyttjar honom och behandlar honom som skit. 

Hundskitslukten rörde honom inte. Visst luktade det, men det var inte äckligt. Det borde det ha varit. Mik tänkte att han lika gärna kunde ha legat där på golvet och skurat upp spilld filmjölk. Fast brun då. Kanske var det så att man vande sig vid allt. Mik stannade tvärt med trasan. Såg på den bruna smeten. 

Vande sig vid allt? Hade han blivit hjärntvättad? Som en krigsfånge i koncentrationsläger? Var han nedbruten? Var han slut? Gick han med på allt? Hade Plågarna knäckt honom? Mik satte sig på golvet, lutade ryggen mot gallret och såg upp i taket på en kal lampa. Han tänkte: 

Skenavrättningar med gevär. 

Inlåst med en potta. 

Bajsklägg och äcklig mat. 

Var det hela uttänkt? Skulle han knäckas och bli ett lallande fån? Var det planen? Men vems plan? Och varför? Det var inte bra att tänka. Allt blev plötsligt mycket värre än vad det nyss var. Han skulle skriva ett brev och protestera. Han skulle skriva till...ja, vem fan då? Papegojan? Paragrafen?Tengil? (Citat sidan 185)

Mik bestämmer sig för att rymma från "Plågarna i koncentrationslägret". Han står helt enkelt inte ut längre!

Isdraken är en oförglömlig bok. Mik sätter sina spår i minnet. Jag har de senaste dagarna upptäckt att jag går och funderar över Mik och händelserna i boken. Trots sina 12 år är Mik modig och stark. Han tar sig igenom utmaningar som många vuxna inte hade fixat. Mik är en hjälte!

Maria Bohlin 170124