Frågor jag fått om förintelsen

Frågor jag fått om förintelsen
AV: Hédi Fried(2017)


https://www.google.se/search?hl=sv&authuser=0&tbm=isch&source=hp&biw=1440&bih=820&ei=sULVXMasD6zMrgSV4oWICA&q=f%C3%B6rintelsen&oq=f%C3%B6rintelsen&gs_l=img.3..0l10.736.2203..2438...0.0..1.299.1843.1j8j2......1....1..gws-wiz-img.....0.07h6nMzih-M#imgrc=nuDnme19tVogXM:

Det som har varit kan inte göras ogjort, tiden kan inte vridas tillbaka, de som är borta kommer aldrig igen. Idag är det framtiden som gäller.
     Det vi kan göra idag är att arbeta för att det aldrig ska hända igen. (sidan 119, Frågor jag fått om förintelsen, Hédi Fried(2017)

Hédi Fried, en kvinna som överlevde förintelsen, har vigt sitt liv åt att föra historien vidare, för att förhindra att det hemska som hände i de tyska koncentrationslägren inte kommer att hända igen. Hon bor, sedan hon tillsammans med sin syster räddades av brittiska soldater, i Sverige och hon har åkt runt på skolor för att berätta om sina upplevelser under andra världskriget.

Många elever har ställt frågor och velat veta mer och utifrån dessa frågor har Hédi Fried skrivit en mycket läsvärd bok, nämligen Frågor jag fått om förintelsen.

För mig är det obegripligt att det finns några överlevare alls med tanke på hur illa dessa människor blivit behandlade och vilka grymheter de utsatts för. Det som är mest skrämmande av allt är att mänskligheten inte tycks ha lärt sig, för vi är fortfarande många gånger grymma och elaka mot varandra. Ofta hänvisar de som behandlar sina medmänniskor illa till sin religion. Jag tänker citera Hédi Fried här, eftersom hennes ord visar mina tankar:
Den gyllene regeln "Gör inte din nästa det du inte vill att han ska göra dig" återfinns i alla religioner och på alla språk. Om alla människor bestämde sig för att ledas av den skulle vi leva i en bättre värld. (sidan 131)

Alla har ett eget ansvar att behandla sina medmänniskor på ett bra sätt. Hédi Fried skriver följande:
Var och en av oss har ett ansvar, både för samhället vi lever i och för oss själva. Människor var inte annorlunda på trettio- eller fyrtiotalet än de är idag, samma människotyper lever kvar. Det ser man bäst på skolgården, i mobbningssituationer. Där finns förövaren som slår, offret, och den som bara tittar på utan att ingripa, åskådaren. Förhoppningsvis finns även en och annan som kommer till offrets hjälp. Att man inte ska vara en förövare är självklart, men man får inte heller vara en åskådare, det gör en lika skyldig som förövaren.(sidan 142)

Överst på sidan är en bild som är snart 75 år gammal. Jag avslutar med en bild från 2019, alltså i år och låter denna bild tala för sig själv.



https://www.google.se/search?hl=sv&authuser=0&tbm=isch&source=hp&biw=1440&bih=820&ei=mkPVXJvbOIjQrgSM-rXoCA&q=barnen+som+ingen+ville+ha&oq=barnen+som+ingen+ville+ha&gs_l=img.3...76.2708..2968...0.0..0.169.1518.22j2......0....1..gws-wiz-img.......0.xw4WFTimfno

Jag tycker att alla ska läsa den här boken, för vi tycks behöva bli påminda.

190510 Maria Bohlin