KOMPASSENS HJÄRTA

AV: Anna Thulin (2023)

Antal sidor: 149

I ett falurött hus med vita knutar utanför orten Kallsund bor Hugo Ljunghed med sina föräldrar. Hugo har en pappa som vägrar skjuta djur, men som ändå är med i ett jaktlag och en mamma som är proffs på att laga bilar. Allt kunde har varit bra i det lilla huset som Hugo liknar vid en tändsticksask, men allt är inte som det borde vara. 

En dag är Hugos pappa spårlöst försvunnen. Ingen vet var han är och eftersom pappas skor och jacka är borta, anser polisen att han försvunnit frivilligt. Hugos pappa mår dåligt och han har försvunnit en gång tidigare. Vid det försvinnandet befann han sig i en stuga på andra sidan sjön. Den här gången är det dock en detalj som gör att Hugo blir orolig. Pappa har nämligen tagit farfars gamla kompass med sig och det borde han inte ha gjort om han bara skulle bege sig till stugan.

Någon dag efter pappas försvinnande börjar en ny kille i Hugos klass. Mohamed. Han kallar sig Momo och trots att Momo och Hugo redan från början konstaterar att de kommer att vara bästa ovänner, så räddar Hugo Momo från att drunkna. Det blir början på en lite oväntad vänskap, särskilt eftersom Hugo har tappat tron på vänner efter sitt gräl med sin före detta vän, Agnes.

Efter att Momo mött Hugos pappa med ett gevär över axeln bestämmer sig pojkarna för att ge sig ut i vinterkylan och skogen för att leta efter honom. Även om Hugo är van att vistas i skogen är utmaningarna stora när pojkarna går vilse, nattmörkret faller, kylan biter sig fast och ficklampans batterier tar slut.

Hugos pappa har berättat för Hugo om ett osynligt slott i skogen och om naturen som talar till honom. Frågetecknen hopar sig, för var finns Hugos pappa egentligen? Är det till det osynliga slottet pappa har gått? Och vad vill den tysta skogen och den fina älgen som kommer på besök? Finns det osynliga slottet på riktigt? Inbillar sig Hugo naturens ansträngningar för att få honom att lyssna? Eller är det någon som försöker tala om något för honom? 

Jag gillar den här boken väldigt mycket. Språket är målande och färgstarkt, nästan som en tavla i bokform. Naturen är närvarande och det finns trådar av magi inflätade i handlingen, vilket gör läsaren nyfiken. LÄS DEN för jag rekommenderar den varmt.

230309

Maria Bohlin