Om du såg mig nu

Om du såg mig nu
AV: SOFIA NORDIN
(2017)

Om du såg mig nu är fjärde delen i en serie som handlar om tiden efter att en mystisk sjukdom tycks ha dödat alla utom några tonåringar.


Del 1: En sekund i taget
Del 2: Spring så fort du kan
Del 3: Som om jag vore fantastisk

Esmael är huvudpersonen i Om du såg mig nu och en morgon när han vaknar har hans stora kärlek Ella försvunnit utan att säga hej då. Han har inte alls anat att hon var på väg att lämna honom, Sandra, Bianca och Nora. Ella försvann lika hastigt som hon dök upp, helt utan förvarning. Hon har dessutom stulit deras ena motorcykel. Esmael tror att han vet vart hon är på väg. Till Umeå. Ella har tidigare sagt att det finns överlevare där. Kanske söker hon en förklaring. En anledning eller orsak till allt som hänt. Men hon kunde väl i alla fall ha sagt att hon tänkte sticka.

Ungdomarna har snart överlevt ett år i en öde stad bland döda kroppar, förvildade husdjur och ruttnande mat. Alla har de förlorat och tvingats begrava så väl familjemedlemmar som vänner, men på något sätt har de ändå hoppet kvar. Hoppet om en framtid där de kan träffa flera människor som överlevt. Hoppet om att det trots allt ska bli bättre.

Så vad gör Esmael? Jo, han bestämmer sig för att leta upp Ella. Dels för att han saknar henne, men mest för att han är förbannad och besviken. Han förstår inte alls hur hon kunde göra så mot honom. Bara sticka. Utan ett ord.

Boken är spännande, full av konflikter och den tillhör helt klart kategorin "sträckläsare". Jag hade gärna sett ännu en del i serien! LÄS DEN!

170227
Maria Bohlin

NÄR VI MÖTTES

Glöm Romeo och Julia, Tristan och Isolde och  Bella och Edward. Det nya kärleksparet är Tessa och Hardin. De är varandras motsatser, men dras till varandra som av en osynlig magnet. 

Tessa: duktig i skolan, fast förhållande, dotter till en väl ansedd och förmögen, men frånskild kvinna som bara vill sin dotters bästa.

Hardin: tatuerad, piercad och svartklädd och en bråkstake som verkar njuta av att slåss.
De har ingenting gemensamt. Ändå kan de inte hålla sig borta från varandra. 

Deras första möte sker i dörröppningen till Tessas nya studentrum, dit hon kommer i sällskap av sin mamma och sin pojkvän Noah. I rummet befinner sig hennes nya rumskompis, Steph och två killar, varav en är Hardin.

Jag väntar på att han ska presentera sig som hans vän gjorde, men han förblir tyst, himlar irriterat med ögonen och tar fram en mobil ur fickan på de tajta, svarta jeansen. Han är definitivt inte lika vänlig som Steph och Nate, men han är ändå mer fascinerande, det är något hos honom som gör det svårt att sluta betrakta hans ansikte. Jag är vagt medveten om Noahs blickar på mig innan jag till slut tittar ner och låtsas att jag bara stirrade för att jag var chockad. För det var väl därför, eller?

"Vi ses, Tessa", säger Nate innan de försvinner. Jag andas ut. Att kalla de senaste minuterna obekväma vore en underdrift. 

"Du ska ha ett nytt rum!" ryter min mor så fort dörren har slagit igen. (sidan 16)

NÄR VI MÖTTES har alla ingredienser för en riktigt bra kärlekshistoria. Språket är ungdomligt och det är lätt att ryckas med i storyn. Om du gillar boken så finns det ytterligare tre delar.

En varm rekommendation nu inför ALLA HJÄRTANS DAG!

170213 Maria Bohlin

KEMISTEN

Så har Stephenie Meyer gjort det igen...SKRIVIT EN RIKTIGT BRA SPÄNNINGSROMAN som man inte kan sluta läsa.

Jag väljer att kalla huvudpersonen för Alex, även om det inte är hennes riktiga namn. Hon påminner lite om Lisbeth Salander i boken Män som hatar kvinnor. Hon är smart, modig, en av världens bästa kemister och hon tål stryk som en vuxen man. 

Alex är på flykt från sitt förflutna. Tidigare var hon anställd hos en hemlig organisation. Hon arbetade som torterare och var ökänd för sina kemiskt plågsamma metoder. Hon har hittills aldrig misslyckats med att få fram de svar man sökt efter hos en fånge.

När Alex kollega Barnaby mördas tvingas hon fly för sitt liv. Hon håller sig gömd och har lärt sig hur man överlever ett antal mordförsök. Hennes gamla arbetsgivare har blivit hennes värsta fiende och hon kan inte lita på någon annan än sig själv.

En dag blir hon kontaktad av Carston, en tidigare medarbetare på organisationen. Han behöver hennes hjälp att förhindra att en terroristorganisation sprider ett dödligt virus i USA. Alex låter sig övertalas till att förhindra en mänsklig katastrof, men som tur är väljer hon att göra det på sitt eget sätt.

Jag tänker inte skriva så mycket mer om bokens innehåll, eftersom jag tycker att du ska läsa den själv. Kemisten är en riktigt spännande och actionfylld bok med underbara karaktärer som utmanar. Kan inte skriva annat än SKITBRA!

170213  Maria Bohlin

LJUG FÖR MIG

BECCA FITZPATRICK vet precis hur man skriver spännande böcker. LJUG FÖR MIG är inget undantag. Jag sträckläste boken och rekommenderar den till alla!

Stella, vars riktiga namn är Estella, lever under skyddad identitet efter att ha bevittnat ett kallblodigt mord. Nu är mördaren och hans anhängare ute för att tysta henne och hennes pojkvän Reed, så att de inte ska kunna vittna.

Estella och Reed tvingas isär och kommer enligt polisen aldrig mer att kunna träffas. Det skulle helt enkelt vara för farligt med tanke på att maffian är ute efter dem. 

I Nebraska får Estella mot sin vilja bo hos en pensionerad polis, Carmina. Estella som alltid fått ta hand om sig själv har svårt för att anpassa sig till Carminas regler. Hon vill ha tillbaka sitt gamla liv och sin pojkvän Reed. 

Allt är Estellas mammas fel. Det är på grund av henne och hennes drogberoende som Estella befinner sig ute på landsbygden i en gudsförgäten håla som förmodligen ingen har hört talas om. Estellas mamma är på en drogavvänjningsklinik och det är inte första gången. Hon har för länge sedan insett att hennes mamma aldrig kommer att bli fri från drogerna. Och från och med nu måste hon dessutom heta Stella!

"Vad vill du att jag ska göra? Dricka lemonad och låtsas som att något av det här är normalt.? Jag vill inte vara här. Jag har inte bett om det här. Mitt liv är över och jag...jag kommer aldrig att förlåta henne för det här!" Orden rann ur mig innan jag hann tänka efter och hela min kropp kändes stel och slipprig. Jag gnuggade mig ilsket i ögonen och vägrade gråta. Det fick vänta tills jag var ensam och kunde kosta på mig att bryta ihop. Jag borrade in naglarna i handflatorna för att styra om smärtan från bröstet till en plats där jag kunde hantera den. (sidan 16)

Stella gör allt för att göra Carminas vardag till ett helvete. Hon börjar umgås med Chet, vilket Carmina genast förklarar är ett mycket dåligt sällskap. Sen "lånar" hon Carminas bil och gör en massa andra saker hon inte borde.  

Carminas tålamod, Chets vänskap och byns invånare lyckas till sist få Stella att hitta sig själv och det är då det förflutna kommer ikapp henne. 

LÄS! LÄS! LÄS! LÄS! LÄS!

170213 Maria Bohlin

OUTTALAT

Kami Glas bor i den lilla staden Sorry-in-the-Vale. Hon har en låtsaskompis som hon kan tala med inuti sitt huvud. Hon anses vara lite udda, men hennes bästa kompis Angela har sedan länge accepterat att Kami har en osynlig vän, Jared, som hon pratar med då och då.

Kami och Angela har precis startat en skoltidning när två nya killar börjar på skolan. Ash är den snyggaste kille Kami någonsin har sett och hans kusin Jared är väl helt ok han med, fast på ett mer råbarkat sätt. Lite skumt är det att han har samma namn som Kamis låtsatkompis.

Både Ash och Jared tillhör den omtalade släkten Lynburn som äger det gåtfulla slottet Aurimere. När de erbjuder sina tjänster i skoltidningen är det inget tjejerna tackar nej till, eftersom de just håller på att skriva om slottets Aurimeres hemligheter.

I samband med att Lynburns flyttar tillbaka in i slottet börjar märkliga saker hända i skogen. Kami hittar brutalt slaktade djur och det hörs skrik från skogen.

När Kami och Jared Lynburn fastnar i en av skolans hissar går det upp för Kami att Jared är den låtsaskompis som hon har delat sina innersta tankar med i hela sitt liv. Här kommer ett citat från sidan 51-53:

Han lade armarna i kors. När han gjorde det såg han ännu större ut. "Japp, kusinen Lynburn i egen hög person", svarade han och fick en vass udd i rösten som inte funnits där tidigare. "Är du vän med Ash? Utmärkt."  

Kami stod mittemot Jared i hissen och ville absolut inte komma närmare honom. Hon hade aldrig varit bekväm i närheten av killar som var avsiktligt ilskna. Han var aningen längre än Ash och hade aningen bredare axlar under sin slitna, bruna skinnjacka. Hela hans skuggiga väsen gav henne rysningar. Kami önskade att hon inte hade tagit hissen, men nu kunde hon inte lämna sina efterforskningar på golvet på grund av en knäppis med galen blick. Hon böjde sig ner och samlad ihop sina papper.   

Kusinen Lynburn erbjöd sig inte att hjälpa till. (...) 

Hissen fastnade plötsligt mellan våningarna. 

Killen svor. 

"Ingen fara", sa Kami. "Ibland måste man trycka på knappen några extra gånger." 

"Jaha", muttrade han. (...) 

Vad gör du? frågade hon Jared. Och exakt samtidigt frågade han henne detsamma. De fylldes av skratt. Kami kom på sig själv med att le. Hon såg att killen Lynburn också log, att hans mungipor vinklades en aning uppåt. Men när han lade märke till att hon tittade återtog han sin bistra uppsyn. Han trodde säkert att hon flirtade med honom. "Oroa dig inte", sa hon. "Du är inte min typ." 

Han vände bort blicken. "Detsamma." 

Inget särskilt, sa Jared. Kami kände sig varm inombords när skratttet dröjde sig kvar mellan dem. Jag sitter fast i en hiss med en otäck asiatisk tjej som ser ut att vilja döda mig. 

Kami kände hur hela hennes kropp studsade tillbaka. Hon fortsatte stirra på killen, så panikslagen att hon såg suddigt.

Skoltidningen får två nya medlemmar, Ash och Jared. Det passar extra bra, eftersom de båda killarna kanske kan avslöja några slottshemligheter som byns övriga invånare inte känner till. Som grävande journalist hamnar Kami självklart i trubbel när hon råkar komma skumma hemligheter på spåret.

Outtalat är en modern fantasy med härliga karaktärer. Miljön är passande och stämningen perfekt. Rekommenderas till alla som gillar fantasy.

170213 Maria Bohlin

(M)ORNITOLOGEN

(M)ORNITOLOGEN AV: Johanna Thydell(2016)

Till slut hade det blivit: dagen före dagen. Imorgon skulle jag åka. Det var lika obegripligt som att hundar kan lukta sig till rädsla, masken har två kön och rymden inte har något slut. (sidan 77)

Moas mamma stack hemifrån när Moa var två år. När boken börjar är Moa sjutton och mamma Hedvig har inte hört av sig tidigare. Nu vill hon plötsligt träffa Moa. Först vill Moa inte veta av sin mamma. Hon känner att Hedvig inte längre förtjänar att kallas mamma. En mamma överger inte sin tvååriga dotter bara så där.

Pappa har en ny fru som heter Susanne och Moa ser henne som sin mamma. Hon har också en halvbror som heter Lucas och kärleken mellan syskonen är ömsesidig. Ibland kan Moa dock känna sig lite utanför som t ex när Susannes väninna påpekar att Lucas har sin mammas lockar. Moa har inte några lockar alls. Det får henne att sakna sin riktiga mamma på något vis.

Otto är Moas bästa vän. De är inte och har inte varit kära i varandra. Det är dock något i deras förhållande som har förändrats den senaste tiden. Moa kan inte sätta fingret på vad det är, men det oroar henne. Otto är hennes livlina när världen inte är som den ska vara.

(M)ORNITOLOGEN är en bok med varierande ingredienser som säkerligen kommer att falla många ungdomar i smaken. Jag gillade den! Ett roligt inslag som också kan kopplas ihop med bokens titel är att Moa utger sig för att vara ornitolog när hon väl bestämmer sig för att träffa mamma Hedvig. Det var egentligen Ottos idé på en klocksäker täckmantel för att Hedvig inte ska inbilla sig att Moa saknar henne. Moa upplyser Hedvig om att ett besök hos Hedvig passar bra eftersom hon bor i skogen och Moa måste spana på fåglar. Alltså (M)ornitologen! Hur fyndigt som helst!

170127 Maria Bohlin

ISDRAKEN

ISDRAKEN av Mikael Engström(2007)
Det här är en av de bästa böcker jag har läst! Jag sträckläste boken och kan bara uppmana alla att läsa den.

Mik är 12 år och han bor med sin svårt alkoholiserade pappa och äldre bror, Tony. Mik och Tony är vana att klara sig själva, eftersom deras pappa alltid är onykter. Det händer till och med att de ringer från puben en bit bort och ber pojkarna komma dit och hjälpa sin pappa hem.

Tony har sagt åt Mik att aldrig öppna dörren för folk han inte känner. Det löftet håller Mik ända fram till följande händelse som jag väljer att citera:

Dörren var olåst. Han låg på köksgolvet. På bordet stod en tom spritflaska och en samling ölburkar. Det blödde från ett sår i tinningen. Han hade slagit i fönsterbrädan och rivit med sig blomkrukor och gardinen. Mik hämtade en kudde och en filt. Bäddade om honom, lyfte på huvudet och sköt under kudden. Hans pappa öppnade ögonen. Det var en svart blick. Som om det inte fanns någon där bakom. Bara tomt och svart.  

-Du, sa han. Hör du musiken?  

-Nej. 

-Det är spisen som spelar. Hör du inte?  

-Pappa, det finns ingen musik. Spisen kan inte spela musik.  

Mik blev rädd. Tittade på spisen men kunde inte höra någonting. Hans pappa skakade, frös under filten. Tony måste komma. Tony visste vad de skulle göra. De måste...  

Dörrklockan ringde. Det är Tony. Det måste vara Tony.  

Han har glömt nycklarna. Det måste vara... han har...Mik rusade på dörren och öppnade, och därute stod de okända människorna. Kvinnan med papegojörhängena och mannen med guldtanden.  

-Hej, är du Mik? Han försökte dra igen dörren, men Guldtanden höll i handtaget. 

- Vi kommer från socialnämnden.(citat sidan 44-45)

Mik placeras tillfälligt hos sin faster i Norrland. Han får nya vänner och för första gången på länge känner han sig trygg. Man kan tycka att Mik skulle ha fått stanna hos sin faster, men plötsligt en dag kommer socialtjänsten och hämtar honom. Vad Mik vill och önskar tar de ingen som helst hänsyn till. De verkar inte heller bry sig om att Mik hamnar i helvetet på jorden. En mer osympatisk fosterfamilj får man leta efter. De utnyttjar honom och behandlar honom som skit. 

Hundskitslukten rörde honom inte. Visst luktade det, men det var inte äckligt. Det borde det ha varit. Mik tänkte att han lika gärna kunde ha legat där på golvet och skurat upp spilld filmjölk. Fast brun då. Kanske var det så att man vande sig vid allt. Mik stannade tvärt med trasan. Såg på den bruna smeten. 

Vande sig vid allt? Hade han blivit hjärntvättad? Som en krigsfånge i koncentrationsläger? Var han nedbruten? Var han slut? Gick han med på allt? Hade Plågarna knäckt honom? Mik satte sig på golvet, lutade ryggen mot gallret och såg upp i taket på en kal lampa. Han tänkte: 

Skenavrättningar med gevär. 

Inlåst med en potta. 

Bajsklägg och äcklig mat. 

Var det hela uttänkt? Skulle han knäckas och bli ett lallande fån? Var det planen? Men vems plan? Och varför? Det var inte bra att tänka. Allt blev plötsligt mycket värre än vad det nyss var. Han skulle skriva ett brev och protestera. Han skulle skriva till...ja, vem fan då? Papegojan? Paragrafen?Tengil? (Citat sidan 185)

Mik bestämmer sig för att rymma från "Plågarna i koncentrationslägret". Han står helt enkelt inte ut längre!

Isdraken är en oförglömlig bok. Mik sätter sina spår i minnet. Jag har de senaste dagarna upptäckt att jag går och funderar över Mik och händelserna i boken. Trots sina 12 år är Mik modig och stark. Han tar sig igenom utmaningar som många vuxna inte hade fixat. Mik är en hjälte!

Maria Bohlin 170124