20 ÖVER 7

 
20 över 7 är en ungdomsbok som handlar om Ludvig. Hans kusiners gård, Stengården, har drabbats av en brand som förstört hela ladan. Kusinerna, Mille och Hella, är spårlöst försvunna. Samma natt som ladan brann ner till grunden blev Milles och Hellas pappa(Ludvigs farbror) påkörd av en svart bil som smet från olycksplatsen. Han klarade sig undan med ett brutet ben.


Ludvig känner på sig att det är något som inte stämmer. Polisens brandtekniker anser att det var några gamla elledningar som startade branden i ladan. Ingen kan dock svara på vad som har hänt Mille och Hella.


En dag följer Ludvig med sin pappa när han åker till Stengården för att hämta lite kläder åt farbror Carl. Pappa blir tvungen att lämna Ludvig ensam på gården en stund för att åka och hämta något på jobbet. Ludvig är nyfiken och ger sig av på upptäcksfärd i kusinernas hus. Uppe på vinden känner han sig iakttagen och plötsligt hittar han en liten fickkniv. Då hör han steg i trappan och förstår att någon som inte borde vara där är på väg upp. Han gömmer sig i en tom gammal koffert och det är då det börjar bli riktigt konstigt.


Flera oförklarliga händelser inträffar och Ludvig vet inte riktigt vad han ska tro. En sak är dock säker och det är att någon försöker förklara något för honom. Frågan är bara vad?


20 över 7 är en ganska lättläst bok på ca 140 sidor med både spänning och övernaturliga inslag. Jag avslutar med ett citat från när Ludvig ligger gömd i kofferten på vinden och hör att någon är på väg upp:

Stegen hördes mot vindens kala golv. Det lät inte alls som pappas steg. Det hörs när han kommer, han nästan klampar. De här stegen rörde sig lätt och trippande. Och hade det varit pappa skulle han ha ropat på mig. Inte smugit omkring som en simpel tjuv.  Kanske hade det inte varit en av mina bättre idéer att kliva ner i kofferten och dra igen locket efter mig. Det var minst sagt trångt. Men det hade inte funnits så många gömställen att välja på och jag syntes åtminstone inte. Det var alltid något.  

Locket låg inte ordentligt över kofferten. Jag hade inte hunnit rätta till det, men trots det vågade jag inte glänta på det för att kunna se ut. Jag var rädd för att det skulle gnissla eller röra sig för mycket. Men jag hörde väldigt bra. Hörde hur stegen gick runt kofferten, verkade leta efter något. (sidan 36-37)

150215 Maria Bohlin