ANDAS och räkna till tre

  ANDAS och räkna till tre
AV: Monica Österdahl (2014)


Det här är en viktig bok om mobbning, utanförskap, familjeproblem och vänskap. I slutet av boken finns det tips på hur man kan arbeta för en bättre självkänsla.


Huvudperson: Minna, en överviktig tjej som skär sig i handlederna. En läkare förklarade en gång att hon hade en stenåldersgen som gjorde henne allergisk mot kalorier. Det spelar ingen roll att hon äter nyttig och bra mat - hon kommer att vara överviktig i alla fall. Hon bor med sin mamma och lillebror Emil. Pappan träffade en ny tjej innan Emil föddes och hans nya gillar inte barn. Till en början träffade han Minna, men så småningom blev ursäkterna och undanflykterna allt fler. Minna har varit mobbad under hela sin skoltid. I början av boken ska hon precis starta höstterminen i årskurs sju på en ny skola.
Andra personer som kan vara bra att känna till:

• Emma: en tjej som går i Minnas nya klass. Rödhårig och sprudlande av energi. De blir bästa vänner och Emma tar med Minna till sin granne Annsofie som är spådam. Annsofie spår att Minna ska få en beskyddare, men Minna vet inte riktigt vad hon ska tro. Med Emma kan Minna prata om allt. Emma har det jobbigt hemma. Hennes mamma är alkoholist och pappan håller sig borta från hemmet genom att arbeta som besatt.
• Isabelle: kommer ny till klassen. Hon ser ut som en fotomodell och skriver en modeblogg. Hon tycks ha precis allt. Alla vill vara med henne. Plötsligt är Minna ensam igen, eftersom Emma dras till Isabelle som en geting till saftglaset.
• Sebbe: skolans värsting. Det går rykten om att han har en massa bus för sig. En dag bara står han där framför Minna och räcker fram handen. Här är ett citat från sidan 42:

Minna funderade på hur hon skulle kunna vinna Emma tillbaka när en skugga föll över henne. Hon tittade upp och där stod Sebbe. Sebbe var välkänd på hela skolan. Han gick i åttan men hade suttit kvar ett år så han var ett år äldre än sina klasskamrater.

 -Varför sitter du här? Har du inte lektion? sa han och flinade.
- Själv då? sa Minna.
- Kanske det. Du ser ledsen ut. Jag vet ett sätt att bli glad på. Kom vi drar ifrån de här mupparna. Han räckte fram handen och drog upp henne från gungan.


Minna följde tveksamt efter. Hon hade aldrig skolkat förut. Och vad Sebbe såg i henne hade hon ingen aning om.

Det här är en bok som man kan diskutera mycket kring - en bok som inte bara väcker frågor utan också ger hopp.