The young world - Den nya världen

  Andra delen i serien The young world
Precis som i första delen  får läsaren följa Donna och Jefferson i deras kamp som kort sagt handlar om att rädda civilisationen. Det är action från första till sista sidan och vid flera tillfällen händer det spännande saker som man inte har förväntat sig. Det är uppfriskande att läsa en bok där det inte alls går att förutspå slutet. Självklart ser jag fram emot nästa del!

I den förra boken fick man reda på att ett virus dödat alla små barn och alla vuxna över arton år. De tonåringar som var kvar i livet dog alla i anknytning till sin artonårsdag. Jefferson, Donna och deras vänner lyckades få tag i ett botemedel.Naturligtvis med livet som insats och med fler liv än en katt!

Det visade sig att alla vuxna och små barn i hela världen INTE var döda. Bara de som bodde i USA när viruset slog till. Dessutom verkar andra nationer vara på jakt efter Jefferson och hans vänner. Inte nog med det. Det verkar som om resten av världen bara ha tittat på katastrofen likt åskådare på en arena. Sanningen om viruset är inte vacker och det är inte alls roligt att veta att man bara är en bricka i ett politiskt spel.

I den här boken är Donna, Jefferson, Brainbox och de andra fångar hos vuxna som uppenbarligen inte alls har dött. Det finns en helt vanlig värld utanför USA och det rör minst sagt runt i grytan.

Nu består uppdraget av att åka tillbaka till Manhattan för att dela ut botemedlet till resten av överlevarna, vilket är ett självmordsuppdrag eftersom de tonåringar som ännu lever har grupperat sig och alla är i strid på liv och död med alla.

Ett annat problem är att Donna och Jefferson skiljs åt när de försöker fly med botemedlet från de vuxna som håller dem fångna. Jag avslutar med ett citat från denna dramatiska scen och det är ur Donnas perspektiv:

Jag springer mot bränsleluckan slangen är fäst vid, grabbar tag och rycker, men mina händer bara glider. Lågan kommer närmare och närmare medan jag försöker lossa slangen. 

Och det hugger till i bröstet när jag slutar hoppas att jag ska klara det och hinna tillbaka, och istället börjar jag hoppas på att jag ska få loss slangen och rädda de andra innan jag dör. 

Jag hör rop bakom mig och kastar en blick över axeln. Jefferson lutar sig ut genom helikopterdörren och ropar mitt namn, men Chapel och skäggkillen håller honom fast. 

Jag vrider om kopplingen i änden av slangen, den lossnar med ett tillfredsställande klick och slangen faller till golvet samtidigt som det utspillda bränslet fattar eld. 

Chapel ropar något till piloten och helikoptern lyfter. 

Och jag halkar och ramlar och känner metallgolvet träffa mig i ansiktet, och jag hinner knappt rulla över på rygg för att se helikoptern bli mindre och mindre och sväva upp mot den mörka himlen. 

Jag vill res mig upp och fånga den, men benen lyder mig inte. 

Så ser jag den försvinna bland de låga molnen, och inom mig säger jag farväl.

Maria Bohlin 160515

EN SKÄRVA AV SJÄLEN

EN SKÄRVA AV SJÄLEN
AV: Henrika Andersson(2014)
Muriel måste flytta med sin familj från Sverige till Frankrike för att hennes lillebror Ben är svårt sjuk. I Frankrike ska han få rätt vård enligt hennes föräldrar. Muriel ska studera hos professor Duvent. Hon är den enda eleven. Professor Duvent är tystlåten, gammaldags och högtidlig, men det visar sig att han har en helt egen agenda att ta till när det verkligen gäller. Här är ett citat från en av Muriels lektioner hos professor Duvent:

Glasögonen trillar av, men det hindrar inte honom från att fortsätta:  

"Med twitter och chat håller mänskligheten på att förlora sitt språk. Själva idén att skriva."  

"Vad då för idé? Man behöver ju inte brodera ut varje mening för att säga att man inte kommer på middag."  

"Idén", säger Duvent utan att bry sig om mina invändningar, "är inte att förmedla fakta. Vad mänskligheten behöver idag är ord för själva existensen. Mysteriet vi kallar liv. Genom att kombinera bokstäver kan vi förmedla våra tankar, oberoende av plats eller tid. Vi kan kommunicera med de döda eller med de som föds om hundra eller tusen år. Tack vare orden kan vi skapa oss en historia." (sidan 188)

Muriels föräldrar turas om att sköta arbete och Ben. De åker dagligen mellan sjukhuset och hemmet. Ibland måste Ben stanna kvar på sjukhuset, men oftast får han sova hemma. På nätterna tvingas Muriel höra sin lillebrors hysteriska skrik. Ingenting verkar hjälpa. Läkarna provar olika behandlingar och ibland är Ben så frånvarande av biverkningar att Muriel inte får kontakt med honom.


Ända sedan Ben föddes har Muriel och han haft ett speciellt band mellan sig. Muriel har nämligen kraften att hela. Hon vet inte hur det går till, men hon vet att det fungerar.


I Frankrike lär Muriel känna Luc. Han är något äldre än henne, mystisk och snygg bakom all smuts. Ja, för smutsig är han. Han tycks bo i ett nedbrunnet hus och det verkar som om han lever utanför samhället. Som om han är lämnad åt sitt öde.


När Muriel är med Luc kommer hennes andra jag, Julia, fram. Julia är utmanande klädd, sminkar sig och provar saker som Muriel aldrig skulle få för sig. Till Luc säger Muriel att hennes namn är Julia. Det är det enda namn han får av henne. Kanske är det bra, för Luc har mörka hemligheter. En fullgubbe i byn säger att Luc är Satan själv och ju bättre Muriel lär känna Luc, desto mer är det som talar för att han är satanist.

"Vill du bli min vän på riktigt?"  

Det svirrar i mitt huvud. Jag sväljer och nickar. Luc ber mig sträcka fram armen. Med sina smala fingrar virar han den finaste silverkedja tre varv runt min handled medan han viskar för sig själv. Sedan klickar han fast låset, det är format som ett hjärta, och ser upp på mig.  

"Julia och Luc", säger han. Det låter fint."(sidan 75)

Oförklarliga saker händer. Silverkedjan lämnar brännmärken på Muriels hud. Luc har ingen mobil. Om Muriel vill träffa Luc kan hon bara titta på kedjan och viska sin önskan, så ser han till att de ses. Han kan till och med få lille Ben att sova en hel natt för att Muriel inte orkar lyssna på hans skrik, men Luc avslöjar inte för Muriel hur han gör.

En dag berättar Muriels föräldrar att det är sämre med Ben. Läkarna måste prova att frysa ner honom. När Luc erbjuder sin hjälp i form av svart magi vågar inte Muriel säga annat än ja. Hon är beredd att göra vad som helst för sin lillebror. Till och med skänka en skärva av själen till en främmande kraft.


Jag gillar den här boken. Det är första delen i en serie om KRISTALLBARNEN och jag tror att jag kommer att läsa många fler.


160328
Maria Bohlin

UNDERJORDENS HEMLIGHET

UNDERJORDENS HEMLIGHET

AV: Paola Russo

2015

Emma Wennberg är 19 år och studerar rättspsykologi. Hon pluggar intensivt för att klara en tenta när hennes mamma ringer och är alldeles förtvivlad. Emmas sextonårige bror Liam har försvunnit och det är inte bara det. Någon har skrivit med blod på väggen i hans rum. Två ord: BEWARE CHTULHU

Polisen verkar inte ta Liams försvinnande på större allvar, utan menar att det är vanligt att ungdomar försvinner. När utredningen blir skrivbordsarbete känner Emma att hon måste göra något på egen hand.

"Det är inte alls samma sak som att man lägger ner ett fall, inte alls", sa Johan Berg och tittade på Emma. Hon rörde ner socker i det guppande kaffet. Man hade gjort det man kunde, Liams försvinnande var inte längre intressant.  

"Men ni letar inte aktivt längre? Ni inväntar bara tips, menar du?  

Emma kände tårarna blanda sig med mascaran och rinna över. Hon tänkte inte hålla tillbaka dem eller torka bort dem. Hur skulle de kunna hitta Liam om de inte letade?  

"Han kan ju inte bara försvinna! Om han vore din son, skulle du sluta tänka på honom, är det vad ni menar? Ska vi glömma bort att han finns där ute?" (sidan 105)

Hon letar på nätet och upptäcker att Liam haft kontakt med goth-typer och människor som utger sig för att vara vampyrer. Emma får kontakt med några av Liams vänner och reser norrut genom Sverige för att söka efter sanningen.

Resan slutar vid en nedlagd gruva där hon får fler frågor än svar.

UNDERJORDENS HEMLIGHET är spännande. Huvudpersonerna är färgstarka och miljöerna främmande. Handlingen tar en oväntad vändning och slutet är öppet för egna tolkningar.

160328

Maria Bohlin

ETT folk UTAN LAND

Den här historien utspelas på en plats med namnet Skuldenore. I Skuldenore ligger det lilla landet Lumatere vars gränser stängts efter en mörk förbannelse av skogsfolkets matriark Seranonna. De av Lumateres befolkning som befann sig utanför murarna när landet drabbades av förbannelsen lever i flyktingläger där sjukdomar och svält sakta tar död på dem. Den del av befolkningen som fastnade innanför murarna har ingen kontakt med omvärlden förrän en ung novis som har drömvandrandets gåva. Evanjalin, som flickan heter, besöker nämligen andra människors drömmar.

Finnikin överlevde massakern i Lumatere. Han var nära vän med kungabarnen som mördades de där hemska dagarna innan Lumatere drabbades av förbannelsen. Hans vänner Lucien, Balthazar och Isaboe var oskiljaktiga. Finnikin har lärt sig leva med förlusten, men den senaste tiden har Balthazar börjat besöka honom i drömmarna. Kanske är det så att Balthazar trots allt har överlevt massakern?

Finnikins far, kapten Trevanion, kapten för det kungliga gardet, arresterades för förräderi och Finnikin har inte sett honom sedan dess. Faderns stora kärlek, Lady Beatriss, var som en mor för Finnikin, men hon dog i barnsäng strax efter att Trevanion arresterats. Den ende som är kvar från det förflutna är rådsherren, sir Topher. Han och Finnikin reser runt i flyktinglägren och hjälper till att sköta sjuka samt dela ut mat.

Samtidigt som Finnikin drömmer om Balthazar blir han och sir Topher kallade till gudinnan Lagramis översteprästinna. I hennes kloster befinner sig en novis, en ung flicka med namnet Evanjalin. Flickan påstår att Lumateres tronarvinge lever och att han kan bryta förbannelsen som drabbat landet. Lumateres folk ska resa hem igen.

Finnikin, sir Topher och Evanjalin ger sig ut på en strapatsrik resa som kommer att leda dem in på nya vägar och mot nya bekantskaper. Jag avslutar med ett citat där Finnikin och Evanjalin återvänder till sir Topher efter en lyckad jakt på en tjuv som stulit Evanjalins röda ring.

Sir Topher stirrade på de tre med sitt vanliga upphöjda lugn. "Så nu består vårt lilla sällskap även av en häst och en tjuv?"  

Finnikin surrade ett rep runt pojkens händer. "Det är antingen han eller en hop sarnaker som han kommer att skicka efter oss."  

Sir Topher tittade på tjuven. "Vad heter du, pojk?"  

Tjuven spottade.  

"Det är hans favoritsvar", sa Finnikin torrt. "Vi kan dumpa honom i Charyn." 

"Inte om vi hittar flyktingar där och det tror jag att vi gör. Kanske i Sorel."  

"Jag tror att han skulle gilla Sorel", sa Finnikin. Han vände sig mot tjuven. "Har du hört talas om fängelsegruvorna där?"  

Pojken bleknade och Finnikin tittade nöjt på sir Topher. (sidan 49)

160328
Maria Bohlin

ÖVERLEVARNA - The Young World

Överlevarna - The young world

AV: Chris Weitz

En oslagbar dystopi! Påminner om boken Gone - övergivna.
Ingredienser:
ond bråd död
sorg
action
kärlek  och svartsjuka
skoningslös kamp om mat och mediciner
anarki
vänskap
ett oändligt antal frågetecken


Ett nytt virus har tagit mänskligheten i ett järngrepp. Sakta men säkert är världen på väg mot sin undergång. Alla vuxna är döda och likaså alla små barn. De enda som överlevt är ungdomar, men bara fram till sin 18-årsdag. Då dör de också!

Problemen hopar sig. Bristen på mat och mediciner är bara en liten del av svårigheterna. På grund av avsaknaden av lagar och regler råder djungelns lag. Alla slåss hårt för att få en liten del av kakan.

När man är hungrig tar magen över alla tankar. Alltså, magen tänker faktiskt. Jag hörde någonstans att magen har lika många serotoninreceptorer som hjärnan. Så vi är som de där dinosaurierna med två hjärnor. Vi är i och för sig som dinosaurier på andra sätt också. Vi håller till exempel på att dö ut. (sidan 25 ur Donnas perspektiv)

Överlevarna - The Young World är skriven ur två olika perspektiv. Jeffersons och Donnas. Det är lätt att se vems tankar man följer eftersom varje kapitel börjar med respektive namn. Några ungdomar leds av Wash och de kallar sig för Washington Square-klanen. De försöker upprätthålla lite av civilisationen.

Direktdemokrati är faktiskt tämligen oundvikligt när alla trängs på en hundrafemtio gånger trehundra meter stor rektangel.  

Inte för att det finns särskilt mycket att rösta om. Folk är i princip överens om allt som är viktigt. Vakta grindarna. Skaffa mat. Gräv latringropar.  

Wash säger att - sa att - det handlar om en "behovshierarki". Han sa att vi inte hade tid att tjafsa om vanliga skitsaker, som om det är okej för homosexuella att gifta sig och sådana grejer, eftersom vi har fullt upp med att skaffa mat. (sidan 48 ur Jeffersons perspektiv)

Redan i bokens början dör Wash. Han fyller 18 år och det innebär en säker död. Hans lillebror, Jefferson, blir en naturlig efterträdare som ledare.

Jefferson och hans vänner Donna, Brainbox, SeeTrouhg och Peter ger sig iväg för att hitta ett botemedel mot sjukdomen. Brainbox är översmart och han lyckas övertala de andra att han vet var man kan hitta svaret. Tungt beväpnade tar de klanens pickup "Chiquita" och drar iväg på sitt mer än galna uppdrag. Intet ont anande vilka fasor som väntar. Kanske är sanningen den värsta. Fasan, menar jag.

Läs boken! Du kommer inte att ångra dig!
160328
Maria Bohlin
 

Den sista utvägen

  Den sista utvägen
AV: Karina Berg Johansson
Julie måste flytta till sin moster Henry som bor i ett mystiskt hus i den skumma staden Vägsände, där tiden tycks ha stått still i hundratals år. Det hänger till och med damm på folks kläder.


Redan första dagen i den nya skolan går det upp för Julie att alla i staden vet vem hon är. Julie själv visste inte ens att Vägsände fanns innan hennes mamma dog och hon måste flytta till sin moster. Hur kan det då komma sig att alla verkar känna igen henne? Här är några citat som visar ett par första möten mellan Julie och invånarna i Vägsände:

"Ah...! Nu vet jag," sa Ivar och knäppte med fingrarna, pekade på mig med ett nästintill anklagande pekfinger. "Du är Henrys systerdotter, eller hur?"(sidan 11)

 "Kära nån", pep den gamla kvinnan mellan fingrarna. "Jag tror inte mina ögon." Hon hade en sådan där rart skrapig röst som lät som en gammal vinylskiva.  

"Det är som att se ett spöke", utbrast hon sedan. Hon stirrade på mig, blinkade inte ens. "Kära nån", pep hon igen, "Det är det sannerligen." (sidan 87)

Det är inte bara det att alla i staden vet vem hon är som är konstigt, för det tar inte lång tid innan mycket märkliga saker börjar hända. Moster Henry förbjuder Julie att vistas utomhus efter solnedgången. Julie får varningar av okända personer som inte verkar vilja ha henne i Vägsände och dessutom ser hon konstiga mörka figurer som lurar i skuggorna.

Det pågår någon onaturligt i Vägsände. Något som inte går att förklara. Julie är nyfiken och naturligtvis måste hon lägga näsan i blöt.

Persongalleri:
Julie: huvudpersonen i boken är femton år och måste flytta till moster Henry efter en olycka som tog hennes mammas liv. Julie har en förmåga att hamna i klistret, oavsett vem hon möter.
Ivar: är den första person som Julie lär känna på den nya skolan i Vägsände, han har en något udda personlighet och klär sig som man gjorde i slutet av 1800-talet. De blir vänner, men varje gång Julie råkar ut för konstiga saker försvinner Ivar spårlöst.
Zack: en vältränad snygging som gör allt för att få till en dejt med Julie
Vera: Zack´s exflickvän visar Julie alldeles för tydligt att hon vill ha henne ur vägen
Sonja: Veras andra hälft, lika illasinnad
Leander: killen som får Julie på fall enbart med sin uppenbarelse, oemotståndlig
moster Henry: Julies mammas syster, tycks ha mycket att dölja, bor på Bäckland
tant Alfrida: Julies gammelmoster, verkar lite oroad över att Julie bor på Bäckland
Magnus Öhrn: Julies advokat
Fröken Fredin:  klasslärare på skolan i Vägsände
Adrian Stierna: verkar ha något ihop med moster Henry, pappa till Leander
Märit: en flicka i klassen


Den sista utvägen är en mycket spännande bok. En sån där bok som man inte kan släppa taget om. Påminner lite om Beautiful Creatures, fast utan häxor. Jag hoppas att det kommer fler delar och att det här är första boken i en serie. Slutet är oförutsägbart och öppet, vilket jag gillar skarpt. Karina Berg Johansson har lyckats med att fånga mitt intresse för kommande böcker!


160320 Maria Bohlin

HALF BAD - ondskans son

 


Den här boken utspelas i en värld precis som vår. Skillnaden är att det förutom vanliga människor finns svarta häxor, vita häxor och blandhäxor. De vita häxorna anser sig själva som de goda samtidigt som de gör allt de kan för att utrota alla svarta häxor. De är på väg att lyckas med sitt uppdrag, för det är inte många svarta häxor kvar.


Nathan är en ovanlig 16-åring. Hans far är en svart häxa, den största svarta häxan genom tiderna. Hans mor lever inte längre, men hon var från en fin vit häxfamilj. Nathan växer upp hos sin mormor, som är en vit häxa vars egenskaper är att få fram trolldrycker. Hans mormor försöker skydda Nathan från Rådet, som styrs av vita häxor. Med jämna mellanrum vill Rådet testa Nathan för att se hur hans häxförmågor utvecklas.


Arran är Nathans storebror och idol. Med Arran kan Nathan prata om allt. Sina andra halvsyskon står han inte lika nära och en av dem verkar avsky honom som pesten. De har inte samma far och eftersom det bara är Nathans far som är svart häxa står han lite utanför övriga familjen.


Häxorna i den här boken lever som vanliga människor och arbetar och går i skolan. Nathan har ett stort problem och det är att han inte har lärt sig skriva och läsa ännu. Det går helt enkelt inte, men han tycker mycket om att lyssna när någon annan läser högt för honom. I Nathans skola går hans  enda och stora kärlek Annalise. Hon är en vit häxa och hennes familj hatar Nathan på grund av vem han är. Därför är ett förhållande mellan dem en omöjlighet.


En dag fängslas Nathan trots att han inte har gjort varken något fel eller något ont. Hans fångvaktare är en gigantisk vältränad kvinna. Hur han än bär sig åt lyckas han inte fly från henne, men Nathan är inte den som ger sig.


HALF BAD är en fantasyroman som du garanterat kommer att gilla om du brukar tycka om denna genre. Jag sträckläste den och ser fram emot att läsa nästa del i serien.


Avslutar med ett citat från sidan 148 och det handlar om Nathan och hans fångvaktare Celia. De tränar, även om Nathan är fånge, men han förstår senare att det är för att rådet vill att han ska döda sin far med en speciell kniv som heter Fairborn.

Celia har varit jägare. Hon vill inte berätta när hon slutade med det eller varför. Det enda hon säger är att rådet har anställt henne som min förmyndare och lärare. 

Hon ser till att jag inte rymmer och hon lär mig stridstekniker och överlevnad. Vi har gått vidare från obeväpnad till väpnad strid, fast det enda vi har är träknivar. Jag frågade om vi inte kunde träna med skjutvapen och då sa hon bara: "Få se om du kan bemästra kniven" som någon sorts ninjaexpert - och det visade sig så klart att hon är. Alla träningsknivarna har samma ovanligt långa och smala form. Jag gissar att Fairborn ser ut så.

Maria Bohlin 160102