SYNVILLA

Synvilla av Karina Berg Johansson (2010)

Samuel ska på klassresa till Gotland. Det är sista resan med klassen innan de splittras för gymnasiet. Det som skulle bli en rolig och minnesvärd avslutning på högstadiet slutar i tragedi.

 Boken är skriven ur två olika perspektiv, Samuels och Ikas. Samuel är en enstöring och han har ingen kompis i klassen. Han klär sig uppseendeväckande i en svart rock och håller sig undan klasskamraterna. Det hindrar honom inte från att iaktta de andra.                        De andra har planerat, sett fram emot resan i månader. Vissa i år.

                             Även om ingen får köpa ut än så kommer det att hända grejer. Han

                             har hört dem tissla och tassla om det i veckor, hört dem planera,

                             fundera över för och emot, räkna ut. Det är bara ytterligare än fest

                             som Samuel inte är bjuden på, så det är såklart inte meningen att

                             han ska veta något – eller kanske är det just exakt det som är

meningen. Han kanske ska veta. Extra kul för vissa att veta att

han vet, att han vet allt för väl att han inte är välkommen. (sidan 9)

 Samuel är förälskad i Emelie, som också går i klassen. Han betraktar henne på avstånd och drömmer om att hon ska lägga märke till honom. Emelies mamma, Ika, är den andra huvudpersonen. Hon och Emelie har ingen bra relation. De har svårt för att kommunicera och Ika hoppas på att klassresan ska föra dem närmare varandra.

                             Emelie står en bit bort tillsammans med Felicia och Linn, intill en

läskautomat vid utgången. Ika har skickat med Emelie tillräckligt

med pengar för att köpa vad hon vill ha, hon kan bjuda de andra

också, om hon skulle vilja det. Ännu ett försök att visa Emelie att

mamma kanske kan vara bra att ha ändå. Linn tittar åt Ikas håll,

höjer handen i en vinkning.

     Om det bara kunde vara så enkelt med Emelie också. (sidan 15)

Ika ser direkt att Samuel inte är med i gemenskapen och att han är ensam. Hela hans uppenbarelse skriker ensamhet. Det varken Ika eller någon annan på resan vet är att Samuel har en kniv i rockfickan. Han har bestämt sig för att avsluta sitt liv på Gotland. För de andra är det en klassresa. För Samuel är det den sista resan i livet.

Ingenting går så klart enligt planerna. Redan första natten är det en konstig gubbe  som spionerar utanför sovbarackerna och när ungdomarna kommer tillbaka från en cykeltur upptäcker de att det saknas saker från deras sovsalar, bland annat pengar. Det sprids elaka rykten och som om inte det var nog är det en av killarna som försöker förföra Ika.

Falska anklagelser, lögner, svek och utanförskap är några av ingredienserna i den här boken. Det bästa av allt är att man inte kan förutspå hur boken kommer att sluta. Jag blev rätt så besviken på slutet, men samtidigt var det nog oundvikligt att det som hände faktiskt hände. Läs boken du med, så får vi se vad du tycker om slutet.

”När inget är vad det ser ut att vara…”

Maria Bohlin 130605