DARLAH - 172 timmar på månen

DARLAH *172 timmar på månen* av Johan Harstad (2008)

Det här är den första bok jag faktiskt ångrar att jag läste!!!!!

 DARLAH är den hemskaste bok jag någonsin läst…och jag har läst många böcker. Den är inget för lättskrämda personer. Innehållet är både vidrigt och deprimerande. Första halvan av boken är lite seg och där presenteras huvudpersonerna väldigt noggrant. Andra halvan är hårresande och extremt spännande. Boken har 440 sidor och jag läste ut den på ett dygn. Det gick inte att sluta. Helt klart beroendeframkallande! Nu önskar jag att jag aldrig hade läst den. Den är avskyvärd, men samtidigt högst intressant, för vad vet vi egentligen om rymden?

 Boken inleds med ett möte på NASAS huvudkontor i Washington DC och närvarande på mötet är sju av de mäktigaste personerna i landet. Mötet är topphemligt. Ett beslut måste fattas. Dr------ vill att de ska skicka upp några ungdomar till månen tillsammans med en grupp astronauter. Expeditionen ska finansieras av reklam och media med fokus på ungdomarnas rymdresa. Tre ungdomar mellan 14 och 18 år ska lottas ut och skickas iväg ut i rymden.

De tre ungdomarna som vinner är:

1. Mia Nomeland: som inte själv har ansökt om att få åka. Det har hennes föräldrar gjort, men Mias bästa för ögonen. Mia bor i Norge och hon älskar musik. Hon är sångare i bandet Rouge Squadron och är dessutom en duktig låtskrivare. Hon har en lillebror som heter Sandor och han är nio år. Det som får Mia att tacka ja till platsen i rymdraketen är chansen till att göra sitt band kända, genom att hon själv hamnar i media.
2. Midori Yoshida: intresserad av att sy egna originella kläder, har varit mobbad, men har numera goda vänner med samma intresse som hon själv – att vara unik. Midori vill komma till Amerika och inser att den enda möjligheten för henne att komma dit är att tacka ja till platsen i rymdraketen.
3. Antoine Devereux: bor i Paris och är olyckligt kär i sin exflickvän, Simone. När han får reda på att Simone har träffat en ny kille har han inte längre någon anledning att stanna kvar i Paris. Månen skulle förmodligen vara mer underhållande än att längta efter någon han ändå inte kan få tillbaka.

Det som ungdomarna inte får veta är att man tidigare har upptäckt något på månen, något som inte går att förklara och att upptäckten är hemligstämplad. Ett foto som tagits av en tidigare astronaut på månen visar ytterligare en person, okänd, på fotot. Någon eller något försöker varna ungdomarna innan resan, men ingen av dem förstår signalerna.

 Efter landningen på månen och väl på plats på rymdstationen DARLAH2 börjar konstiga saker att hända. Oförklarliga och helt omöjliga saker inträffar efter varandra. De hamnar i livsfara. Ingen av dem ör förberedda på det som kommer att hända och de inser att de förmodligen inte kommer att återvända till jorden.

 

                      Citat från bokens baksidestext:

                 Allt är inte som du tror i rymden…

 ”Ser du de här hjulspåren?”

Antoine svarade ja.

”Det är inte våra spår.”

”Vad…menar du? Jag förstår inte…de ser ju likadana ut?”

”Nej, ser du linjen i mitten? Ingen av våra bilar har det mönstret.”

”Vad är det du försöker säga?” frågade Antoine med darrande röst.

”Jag försöker säga att vi är i fara.”

 

En isande insikt. De svävar verkligen i livsfara. Sedan de landat

har märkliga saker inträffat. Oförklarliga saker. Vem, eller snarare

vad, är det som vill dem illa? Och allra viktigast – hur ska de ta sig

hem till jorden.?

Maria Bohlin 130605