RÄVSÅNG

RÄVSÅNG
AV: Christin Ljungqvist(2014)
När boken börjar är Finn på resande fot. Han har flytt från sitt förflutna. Han har varit hemifrån i ett och ett halvt år och besökt många platser helt på egen hand. Nu befinner han sig på en tågstation i Indien, där han blir vittne till ett familjebråk som kunde ha slutat riktigt illa. (Citat från sidan 18)
Den indiska familjen grälade. Pappan och en av döttrarna var vända mot varann, gapade högt, pekade. De andra döttrarna kurade ihop sig bakom den första. Sönerna släntrade iväg med händerna i fickorna, som om de inte ville räknas. Mamman stod mellan pappan och dottern och försökte medla, som mammor alltid gjorde. Hon la sina händer på pappans axlar, smattrade ur sig ord. Han stötte till henne. Utan att släppa dottern med blicken. Såg alltså inte vad fan han hade gjort. Det gick så snabbt att det inte borde ha hänt. Men ändå. Det hände: mamman tappade balansen. Snubblade baklänges, precis på kanten till spåret. Famlade i luften för en sekund. Fick tag i pappans arm och drog sig själv tillbaka, just som tåget dundrade förbi. Alla skrek. Speciellt döttrarna, som skrek helt hysteriskt och sträckte sig efter sin mamma.
Händelsen på perrongen får Finn att inse att han inte kan fly, särkilt inte från döden, som han känt sig jagad av ända sedan han hittade sin pappa död och grå på soffan i vardagsrummet.

Kvar i Sverige finns mamma, lillasyster Ester, flickvännen Signe, kompisarna och lägenheten som är fylld av jobbiga minnen. Det finns något oförklarligt också. I lägenheten. Och huvudvärken, som inte vill släppa taget.

Det är inte lätt att återvända till verkligheten, men det är precis vad Finn gör. En dag dyker han helt enkelt upp igen, vilket får känslorna hos familj, vänner och den numera före detta flickvännen att svämma över. Ester, Finns syster tror att han har kommit hem för att pengarna är slut, vilket inte alls stämmer med verkligheten. Mamma är bara glad över att se honom. Signe, den numera före detta flickvännen kan inte förlåta honom för att han bara packade en väska och stack utan att berätta för någon vart han tagit vägen. Både polisen och Missing People hade letat efter hans kvarlevor, medan han i själva verket satt i värmen på en sandstrand och spelade på sin gitarr med nyfunna vänner från världens alla hörn.

Rävsång är en bok som handlar om förlust, sorg och förlåtelse, men den handlar också om vänskap, kärlek och hopp med en gnutta oförklarliga saker som man får uppleva ibland och som inte passar in under någon vetenskaplig rubrik.

Jag gillade den här boken och det gick snabbt att läsa, även om den är 300 sidor. Språket är både naket och färgstarkt. Jag rekommenderar Rävsång helt enkelt för att den håller måtten för en bra bok.

170531
Maria Bohlin