EN BOK AV RACHEL CAINE
Glashuset är kärnan i den här fantasyromanen av Rachel Caine. Glashuset ägs av Michael Glas, en annorlunda kille som sover på dagarna och är borta varje natt. Jag trodde faktiskt att han var vampyr, men det visade sig vara helt fel. I huset bor också Shane, en omtänksam kille som lagar världens godaste chili och gothttjejen Eve, som arbetar på en bar. Det är Eve som först hittar den fjärde hyresgästen, Claire, som blivit halvt ihjälslagen och som är i akut behov av både bostad och vänner.
Bokens egentliga huvudperson är Claire och hon har nyligen flyttat till Morganville för att studera på ortens universitet. Hon är bara sexton år, men är otroligt smart och därför är hon yngre än de andra studenterna. På skolan finns den vedervärdiga Monica och hennes fanclub. De terroriserar övriga elever och Claire har blivit deras huvudmål efter att hon råkat tillrättavisa Monica när hon felaktigt påstod att andra världskriget utspelades i Kina. Inte nog med att de gör sitt bästa för att förstöra tillvaron för Claire - de försöker faktiskt döda henne och tycks njuta av att skada henne.
Morganville blir inte alls som Claire tänkt sig, men med hjälp av Eve, Michael och Shane lyckas hon åtminstone behålla livhanken en tid framöver.
Bilen var fortfarande i rörelse, förde henne längre och längre bort från tryggheten.
"Du", sa Monica och lutade sig över henne, "retade verkligen upp mig,
fisken. Sånt där glömmer jag inte . Det för inte min kille heller."
"Brandon?" väste Claire. "Jösses, kunde du inte skaffa en med puls?"
Det resulterade i att hon fick en ny smäll, och den här gången gjorde
det så ont att hon började gråta, ursinnigt och hjälplöst. Gina klämde tag
om hennes strupe med ena handen. Inte tillräckligt hårt för att döda
henne, bara så att det gjorde ont och blev ännu svårare att kippa efter luft. (sidan 252)Och vampyrer då? Jo, det finns vampyrer i Morganville. De är både farliga och dricker blod och styr hela staden, men på något sätt är de lite mystiska, för man får inte reda på så mycket om dem.
Glashuset är en bra bok. En annorlunda fantasybok. Det overkliga smälter in i verkligheten så att det nästan känns naturligt. Och Claires föräldrar, ja de anar ingenting. En dag dyker de upp oanmälda vid Glashuset, efter att de fått reda på att Claire råkat ut för en "olycka" i kemisalen. Olyckan = Monica och hennes gäng! Claires föräldrar håller på att få spader när de får reda på att Claire bor i samma hus som två äldre killar. Shane, Eve och Michael gör sitt allra bästa för att övertyga dem om att de tar väl hand om deras dotter och det verkar som om de är på väg att lyckas när följande händer:
"Kryddstarkt", sa pappa, som om det var ett fel, trots att Claire visste
att han brukade ha tabasco på nästan allt han åt.
"Kan jag få påfyllning?"
Eve hoppade upp som gubben-i-lådan.
"Jag fixar det!"
Men Claires pappa satt vid kortändan av bordet, närmast köket, och hade
redan rest sig och var på väg dit.
Michael och Shane tittade på varandra. Claire undrade varför de såg
så oroliga ut.
De satt tysta medan kylskåpet öppnades. Flaskor skramlade och
kylskåpsdörren stängdes igen. Pappa kom tillbaka med en iskall cola i
handen.
I andra handen höll han en öl. Han ställde ner den mitt på bordet och stirrade hätsktpå Michael.
"Vill du vara så vänlig och förklara varför det står öl i kylskåpet när ni har en
sextonåring i huset?" frågade han. "För att inte nämna att ingen av er är gammal nog att
dricka!" (sidan 237)Problemen hopar sig utan någon lösning i sikte. Ännu värre blir det när Shane lovar bort sitt blod till vampyrerna i utbyte mot att både de och Monica lämnar Claire ifred. Till sist finns det bara en sak som kan rädda dem. Problemet är bara att det är fullständigt omöjligt!
Det mest negativa med boken är att den slutar spännande och jag smäller av om jag inte får läsa fortsättningen inom en snar framtid.
140411
Maria Bohlin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar