KIM145

Kim är en tonårstjej som hela tiden lyckas hamna i trubbel, mycket på grund av att hon lägger märke till detaljer, men också för att hon inte kan låta bli att lägga sin näsa i blöt. Hon påminner om en spårhund med nos för brott.

För en tid sedan räddade hennes granne, Jack,  henne från en knarkliga som Kim naturligtvis var tvungen att stoppa på egen hand. Nu lider hon av panikångestattacker, men inte ens det får henne att låta bli skumma saker. Här är ett citat från ett äventyr där Kim är ute och spanar alldeles själv mitt i natten:

En blå tavla på väggen till höger om mig visade att det fanns åtta våningar i huset. Massor av okända namn syntes, inte lätta att urskilja för mina ofokuserade näthinnor. Vad gjorde jag egentligen här? Mitt i natten. I ett främmande hus. Jag visste ju inte ens om mannen med den gröna bilen bodde i huset. Han kanske bara hälsade på någon, och hur som helst hade jag ju inga bevis för att det var något konstigt med honom. (sidan 69-70)

Allt började med att Kim lade märke till en skum bil som körde snabbt förbi henne. En kvinna satt i baksätet och viftade med armarna mot Kim där hon gick längs vägen. Det var inte någon hon kände och hon grubblade länge på om det kunde ha varit ett barn. Sen ser hon samma bil vid flera tillfällen och den har registreringsnummer KIM145. Kanske lägger Kim märke till det extra mycket, eftersom det är hennes eget namn på skylten. Oavsett vilket så har detektiven i Kim vaknat och det finns inget annat att göra än att ta reda på om det verkligen är något skumt med det hon har sett.


Både Kim och Jack brukar spela basket hemma på gatan. De är båda med i en basketförening, men förutom sitt gemensamma intresse så har de ingenting gemensamt. De kivas och bråkar en hel del och ibland verkar de inte alls tycka om varandra. I alla fall inte förrän de kysser varandra. Det blir en kyss som får luften att både spraka och gnistra.


KIM145 är en ganska lättläst bok med lagom dos spänning blandat med kärlek. Den har 136 sidor och det går snabbt att läsa den. En helt ok bok!
140418
Maria Bohlin