LIV & LOVISA

LIV & LOVISA
Författare: Emma Granholm (2008)
Den här boken handlar om Liv och Lovisa i Ekensvik. De går sista terminen i årskurs nio och de hatar varandra. Liv bor med sin mamma i en sunkig tvårumslägenhet och mamma har alltid om t om pengar, eftersom hennes hårsalong inte går så värst bra. Liv har aldrig träffat sin pappa, men när hon var nio år gammal hörde hon, genom att tjuvlyssna på ett samtal mellan mamman och en väninna, att det fanns tre tilltänkta pappakandidater. TRE. 

Liv umgås med Rick och Tanja och sedan ett år tillbaka har de planerat en resa till MAllorca tillsammans med Ricks moster. Liv har alltid sin armékniv i fickan. Den är som en lyckoamulett för henne, en trygghet som hon kan fingra på när det blir för jobbigt.

Lovisa är Livs raka motsats. Hon ser ut som en fotomodell, bor i en flott villa med pool tillsammans med sin pappa och hon har höga betyg i allt. Lovisa är kompis med Sara och Veronica. Hon har en pojkvän som heter Niklas och han är en riktig snygging. Enligt Liv har Lovisa ett helt perfekt liv och precis allt man skulle kunna önska sig.

- Och vad säger du om det här då?  

Morsan snurrar runt igen. Nu har hon en guldkedja runt halsen. Från den  

hänger tre små gnistrande stenar.   

-Vad är det där? säger jag, släpper tidningen och reser mig upp.  

-Tycker du inte att det är fint? säger morsan och fingrar på kedjan.

Jag går fram till henne och granskar halsbandet på närmare håll.  

-Är det där också nytt?frågar jag. Hur fan har du haft råd med de här  

grejerna?  

Morsan håller ut sina armar och snurrar runt ytterligare en gång. Den röda  

kjolen står ut kring henne.  

-Presenter från Martin, säger hon.  

-Jaha, säger jag.  

Jag plockar upp Cosmon och sjunker ner i soffan igen, slänger mina ben  

över armstödet precis som förut.  

-Snart skulle jag vilja att du träffade honom.  

-Morsan! (sidan 54-55)

Vad Liv inte vet är att Martin är Lovisas pappa. När Liv och Lovisa får reda på hur det lgiger till går världen mer eller mindre under för dem båda två.

- Jag är inte dum i huvudet, säger Lovisa. Jag vet vad din morsa är ute  

efter: min pappas pengar.  

Jag stoppar in ena handen i fickan. Kramar om armékniven. Hårt.  

-Skitsnack!  

-Har du sett grejerna han har köpt till henne? Den där röda klänningen,  

halsbandet med diamantörhängen - har du nån som helst aning om hur  

dyra de var?  

-Det är väl för fan inte hennes fel att han ger henne presenter.  

-Vänta bara, säger Lovisa. Jag vet vad hon vill. Snart kommer hon att hitta  

på nåt som gör att hon och du kan flytta in hos oss, så att hon kan slå igen sin  

skabbiga frisersalong för gott och bara leva på min pappa.

Jag pressar ihop handen ännu hårdare om kniven. Jag kramar den så hårt att  

det gör ont i både fingrarna och handflatan.  

-Du vet ingenting om min mamma, säger jag. Du vet ingenting om oss! (sidan 65-66)

Det värsta är att Lovisas farhågor besannas, men inte av den anledningen som hon förutspår. Liv och hennes mamma får fuktskador i sitt badrum och måste riva ut hela badrummet. De kan inte bo i lägenheten under tiden, så Lovisas pappa erbjuder dem att bo hemma hos Lovisa och honom.















Livs mamma och Lovisas pappa är jättekära. De märker inte hur det står till mellan döttrarna. Både Liv och Lovisa gör jättemånga dumma saker mot varandra och hatet byggs på. Till sist bubblar det över och det hemska händer. Det där som aldrig går att ta tillbaka. Det där som aldrig kan glömmas bort.

LÄS BOKEN!!!

140411
Maria Bohlin