AV: Annabel Pitcher
Du är sen! ropade pappa, men sen flämtade mamma till. Jasmine log nervöst. Hon hade piercat näsan och där satt nu en gnistrande diamant och håret var mer rosa än ett bubbelgum. Jag log mot henne, men sedan - BAM - lät det som en explosion när pappa tappade tallriken och mamma viskade Vad har du gjort? (sidan 17)
Ovanstående citat handlar om när Jamies storasyster Jasmine kommer hem och överraskar familjen med en ny look. Hon är innerligt trött på att jämföras med sin döda syster, Rose, och med ett knallrosa hår och en piercing liknar man inte längre en fem år död tioårig syster.
Perfekt! sa pappa med grötig röst om Roses solo. En ängels röst! Alla med fungerande öron kan höra att Jasmine sjugner mycket bättre, och det sa jag till henne när vi satt hopträngda i baksätet på bilen. Rose hade framsätet för sig själv. Pappa spände till och med fast säkerhetsbältet runt urnan, men glömde säga till mig att spänna fast mitt. (sidan 53)
Pappa, Jasmine och Jamie är på väg till sitt nya hem. Roses urna får hedersplatsen bredvid sin far. Jasmine och Jamie känner sig alltmer osynliga för var dag som går. Inte ens Jasmines rosa hår kan få pappa att vakna ur sin sorg. Och vad är viktigast - att spänna fast urnan eller se till så att de barn som fortfarande är i livet sitter ordentligt fastspända?
Familjen trasas sönder helt efter Roses död. Hon var på fel plats vid fel tillfälle och råkade bli sprängd i småbitar av en grupp muslimska terrorister. Numera bor Rose i en urna på spiselkransen. Mamma har stuckit med sin terapeut, pappa dricker sig redlös dygnet runt och Jamie och Jasmine hjälps åt för att upprätthålla en fasat inför omvärlden. Efter att de flyttat med pappa till Ambleside är det inte längre någon som känner till familjens mörka hemlighet. Sakta men säkert håller deras omsorgsfullt uppbyggda fasad att rämna.
Jamie är bokens huvudperson och han är tio år gammal och har rött hår och fräknar. Han älskar sin katt Roger, men annars är han väldigt ensam. På den nya skolan lär han känna en flicka som heter Sunya. Hon är den enda muslimen på hela skolan och precis som Jamie är hon utanför. Jamie och Sunya blir bästa vänner och hjälper varandra mot klassens elaka mobbare Daniel. Ett orosmoln är dock att Jamies pappa hatar alla muslimer efter terroristattacken som dödade Rose och Sunya är i allra högsta grad muslim och bär alltid sin fina hijab. En dag i skolan läser fröken om Guds tio budord.
Men sedan sa mrs Farmer Det fjärde budet är det viktigaste: visa respekt för dina föräldrar och plötsligt kände jag mig illa till mods. Att äta smörgåsar tillsammans med en muslim är inte att visa respekt för pappa. (sidan 124)
Jamie slits mellan att vara sin far till lags och att vara vän med Sunya. Han har svårt att tro att den snälla Sunya med de bruna vackra ögonen skulle bygga bomber hemma i sitt rum.
Det är synd om Jamie och Jasmine, för de har ingen vuxen att ty sig till. Vändpunkten kommer trots allt till sist, men inte på det sätt man tror att det ska göra. Min syster är i tusen bitar är en av de bästa böcker jag har läst. Det är så lätt att känna medkänsla med bokens stora hjälte, Jamie, som trots allt bara är tio år gammal. Man blir både glad och ledsen av den här boken och mitt i alltihop är den full av hopp.
140411
Maria Bohlin
Ovanstående citat handlar om när Jamies storasyster Jasmine kommer hem och överraskar familjen med en ny look. Hon är innerligt trött på att jämföras med sin döda syster, Rose, och med ett knallrosa hår och en piercing liknar man inte längre en fem år död tioårig syster.
Perfekt! sa pappa med grötig röst om Roses solo. En ängels röst! Alla med fungerande öron kan höra att Jasmine sjugner mycket bättre, och det sa jag till henne när vi satt hopträngda i baksätet på bilen. Rose hade framsätet för sig själv. Pappa spände till och med fast säkerhetsbältet runt urnan, men glömde säga till mig att spänna fast mitt. (sidan 53)
Pappa, Jasmine och Jamie är på väg till sitt nya hem. Roses urna får hedersplatsen bredvid sin far. Jasmine och Jamie känner sig alltmer osynliga för var dag som går. Inte ens Jasmines rosa hår kan få pappa att vakna ur sin sorg. Och vad är viktigast - att spänna fast urnan eller se till så att de barn som fortfarande är i livet sitter ordentligt fastspända?
Familjen trasas sönder helt efter Roses död. Hon var på fel plats vid fel tillfälle och råkade bli sprängd i småbitar av en grupp muslimska terrorister. Numera bor Rose i en urna på spiselkransen. Mamma har stuckit med sin terapeut, pappa dricker sig redlös dygnet runt och Jamie och Jasmine hjälps åt för att upprätthålla en fasat inför omvärlden. Efter att de flyttat med pappa till Ambleside är det inte längre någon som känner till familjens mörka hemlighet. Sakta men säkert håller deras omsorgsfullt uppbyggda fasad att rämna.
Jamie är bokens huvudperson och han är tio år gammal och har rött hår och fräknar. Han älskar sin katt Roger, men annars är han väldigt ensam. På den nya skolan lär han känna en flicka som heter Sunya. Hon är den enda muslimen på hela skolan och precis som Jamie är hon utanför. Jamie och Sunya blir bästa vänner och hjälper varandra mot klassens elaka mobbare Daniel. Ett orosmoln är dock att Jamies pappa hatar alla muslimer efter terroristattacken som dödade Rose och Sunya är i allra högsta grad muslim och bär alltid sin fina hijab. En dag i skolan läser fröken om Guds tio budord.
Men sedan sa mrs Farmer Det fjärde budet är det viktigaste: visa respekt för dina föräldrar och plötsligt kände jag mig illa till mods. Att äta smörgåsar tillsammans med en muslim är inte att visa respekt för pappa. (sidan 124)
Jamie slits mellan att vara sin far till lags och att vara vän med Sunya. Han har svårt att tro att den snälla Sunya med de bruna vackra ögonen skulle bygga bomber hemma i sitt rum.
Det är synd om Jamie och Jasmine, för de har ingen vuxen att ty sig till. Vändpunkten kommer trots allt till sist, men inte på det sätt man tror att det ska göra. Min syster är i tusen bitar är en av de bästa böcker jag har läst. Det är så lätt att känna medkänsla med bokens stora hjälte, Jamie, som trots allt bara är tio år gammal. Man blir både glad och ledsen av den här boken och mitt i alltihop är den full av hopp.
140411
Maria Bohlin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar