Svarta sekunder

         Svarta sekunder
Utsedd till bästa utländska kriminalroman 2002!!!

Persongalleri:
Ida Joner: FÖRSVUNNEN efter en cylektur till kiosken, ett vackert barn, nio år gammal, bor med sin mamma, Helga Joner, Ida tycker om djur, men får inte ha ett eget för sin mamma
Helga Joner: ensamstående mamma till Ida, var 49 år gammal när Ida föddes och Ida är hennes allt
Ruth: Helgas syster och Idas moster, bor med sin man och barnen Tomme och Marion
Tomme: kör en svart bil,bor kvar hemma hos föräldrarna, har krockat med ett broräcke och fått en buckla i framskärmen
Willy Oterhals: skum typ som mekar med bilar och har ett kriminellt förflutet, kompis med Tomme, hjälper Tomme att laga bilen
Emil Johannes: en enstöring, bor för sig själv i ett ensligt beläget hus, pratar inte, har en papegoja, kör en specialbyggd trehjulig motorcykel med flak
Elsa Mork: Emils gamla mamma, en stark kvinna som hjälper sin som med hushållet
Konrad Sejer: polis, som arbetar med fallet med den försvunna Ida Joner, bor ensam med sin gamle hund, Kollberg
Jacob Skarre: polisassistent

Ida skulle bara cykla till kiosken för att köpa en tidning. Någonstans på vägen försvann hon. Polisen och frivilliga går skallgång och man söker i älven, utan att hitta minsta spår efter den lilla flickan. Hoppet övergår snart i förtvivlan. Vad är det egentligen som har hänt?

Läsaren följer händelseförloppet ur flera olika personers perspektiv och efter hand kan man pussla ihop diverse ledtrådar. Det går dock inte att på förväg lista ut exakt vad som har hänt flickan. Spänningen är hög genom hela boken och teorierna många.

Jag rekommenderar boken till dig som är på jakt efter något riktigt otäckt och spännande, en bok man inte lägger ifrån sig i första taget.

Avslutar med ett citat ur boken från sidan 30. Det handlar om skallgången efter Ida.

En stor grupp frivilliga hade samlats vid Glasbrukets skola. Hela natten hade förflutit och allvaret stod att läsa i allas ansikten. Det regnade fortfarande, men lättare nu. Gruppen bestod av folk från Röda korset och hemvärnet, det var lärare och elever på skolan, folk från idrottsföreningen och en rad andra föreningar. En del var helt vanliga människor som hade hört uppmaningen att hjälpa till. De begav sig alla ut i det fuktiga vädret i hopp om att vara till nytta. Många var ungdomar, och totalt sett var det många fler män än kvinnor. Några småbarn dök också upp men blev hemskickade igen. Emil Johannes hade sett det stora uppbådet av människor och styrt in den gröna trehjulingen i vindskyddet på skolgården, där han kunde betrakta dem på tryggt avstånd. Ingen kom på att fråga honom om han ville hjälpa till. Det ville han inte heller. Han såg på hundarna, som en del hade med sig i koppel. Om någon av dem slet sig, skulle han starta motorcykeln fortare än kvickt och köra undan. Han tyckte inte om hundar.

140520 Maria Bohlin