Mickey Bolitars familj är mer eller mindre i spillror. Hans pappa är död och hans mamma är intagen på ett behandlingshem för narkomaner. Själv bor han hos farbror Myron och har tvingats byta skola. På den nya skolan lär han känna Ashley och de inleder ett förhållande. Plötsligt en dag är Ashley försvunnen utan minsta spår.
Det händer fler konstiga saker. På väg hem från skolan passerar Mickey "Tokkärringens" hus. Det går rykten på bygden om att Tokkärringen tar små barn. Huset är fallfärdigt och skrämmande. Mickey är inte vidskeplig, men han börjar undra vad som pågår när en vithårig gammal dam plötsligt uppenbarar sig i dörröppningen av Tokkärringens hus och ropar hans namn. Mickey har aldrig sett henne förut. Hur kan hon veta vad han hete?. Inte nog med det, hon ropar att Mickeys pappa fortfarande är i livet.
Jag trodde inte på andar och demoner eller andra konstigheter som folk var rädda för. Men om jag hade gjort det, skulle jag ha trott att det spökade i just det här huset. Det var så fallfärdigt att det såg ut att luta, som om det skulle rasa ihop om man knuffade till det. Bräderna satt lösa och några av fönstren hade spikats för med träplankor. På de andra fönstren hade glasen immat igen, som om huset just hade tagit en varm dusch, vilket var osannolikt att döma av smutsen.
Om jag inte sett Tokkärringen med egna ögon hade jag svurit på att huset stått tomt i många år.(sidan 32)
Mickey kan inte sluta tänka på det Tokkärringen hade ropat. Han vet ju att hans pappa är död, för han var själv med när det hände. Mickey såg honom dö med egna ögon.
Utan Ashley blir det ganska ensamt på skolan, men Mickey lär känna två nya vänner, Spoon och Ema. Han berättar om sin konstiga upplevelse i huset och om Ashleys försvinnande och de blir lika engagerade som Mickey i att söka efter sanningen.
Jag älskar den här boken! En av de bästa jag har läst på länge! Slutet är överraskande och ibland är sanningen inte så som man vill att den ska vara...
Maria Bohlin 131025
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar