tisdag 3 oktober 2017

GLASTRONEN



GLASTRONEN av: Sarah J Maas
Celaena Sardothien är kungadömet Adarlans mest fruktade lönnmördare, detta trots att hon bara är 18 år gammal. I bokens början arbetar Celaena i Endoviers saltgruvor sedan ett år tillbaka. Hon är dömd till slaveri och trots att hon magrat under det gångna året är hon långt ifrån knäckt.

En dag blir hon upphämtad av en svartklädd man som döljer sitt ansikte under en stor huva. Mannen visar sig vara Chaol Västfall, kungen av Adarlans kapten för livgardet. Han eskorterar henne till kronprins Dorian som har ett erbjudande åt henne.

Erbjudandet lockar Celaena, eftersom hon kan vinna sin frihet och slippa slitet i saltgruvorna, vilket förr eller senare hade tagit död på henne. Först måste hon bara besegra tjugotre motståndare i en tävling, där överlevaren kommer att tjäna som kungens egen kämpe.

Som den tävlingsmänniska Celaena är, kan hon naturligtvis inte tacka nej till erbjudandet att vara kronprins Dorians kämpe i tävlingen.

Kungen hatar hon av hela sitt hjärta och hon tycker att han är en fjant som bor i ett slott byggt av glas. Den konstiga glasbyggnaden döljer ren och skär ondska i ringlande lönngångar. När Celaenas motståndare mördas en efter en inser hon att det snart är hennes tur. Det hon inte vet är att den mörka sidan består av människor med makt att tillkalla varelser från en svunnen tid.

Snart består hennes kamp inte enbart av en turnering med dödlig utgång, utan också av en kamp på liv och död, där hon riskerar att vara den som kan benämnas död.

Här följer ett citat från sidan 107 och det handlar om när Celaena äter middag med kapten Chaol Västfall:
Det var lätt att vara elak, men det började också bli alldeles för lätt att vara snäll. Han tog en tugga bröd. Hon såg på honom med huvudet på sned. Han tyckte ibland att hon tittade på honom som en katt betraktar en mus. Han undrade bara hur lång tid det skulle ta för henne att kasta sig över honom,

Hon ryckte på axlarna och tog ett bett på ett äpple. Samtidigt var det något flickaktigt över henne. Nej, han stod inte ut med att hon var så motsägelsefull!
"Du stirrar, kapten."
Han var på väg att be om ursäkt, men hejdade sig. Hon var en högdragen, vulgär, ytterst ohyfsad lönnmördare. Han önskade att månaderna skulle flyga iväg, att hon skulle utses till kämpe och sedan, när hennes år i tjänst var över, att hon skulle försvinna. Han hade inte sovit bra sedan de tog henne med sig från Endovier.
"Du har mat mellan tänderna", sa han. Hon petade bort den med en vass nagel och vände sig mot fönstret. Regnet rann utefter glaset. Stirrade hon på regnet eller på något bortom det?
       Han smuttade på sin bägare. Trots sin arrogans var hon klyftig, hyfsat vänlig och ganska charmerande. Men var fanns all den där grymheten? Varför kunde den inte visa sig så att han bara kunde kasta henne i fängelsehålorna och avblåsa den här löjliga turneringen. Det fanns något stort och dödligt inom henne, och han tyckte inte om det.
       Han skulle vara beredd - när tillfället kom, skulle han vara redo. Han undrade bara vem av dem som skulle överleva.
GLASTRONEN är en tvättäkta fantasy. Love it!
Boken har alla ingredienser som en riktigt bra bok inom genren fantasy ska ha: vänskap, kärlek, krig, svek, övernaturliga inslag samt ondska och godhet i en alldeles underbar mix.

171003 Maria Bohlin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar