DIMMORNAS FOLK - Svart passion

DIMMORNAS FOLK
SVART PASSION(2013), en bok av Annika Banfield.


En bok för alla som gillar VAMPYRER! Det häftiga med den här vampyrboken är att den utspelas i Göteborg. Ondskan har bosatt sig i Sverige och deras mål är att utplåna mänskligheten.


Mathilda har precis börjat på Hvitfeldtska gymnasiet och hon är en intet ont anande helt vanlig tonåring, som pendlar mellan att bo hos sin ensamstående mamma och pappa och pappas unga flickvän Julia. Mathilda har ingen aning om att onda väsen flockas runt om henne för att använda hennes dolda talanger i kriget om Sverige.


I Mathildas klass går en töntig kille som heter Emil. Han är töntarnas tönt och hon och hennes bästis Johanna brukar skratta sig halvt fördärvade åt den tafatte Emil och hans misslyckade försök att ta kontakt med Mathilda. Emil bär dock på en väldigt mörk hemlighet och han tänker inte misslyckas med sitt uppdrag som betyder allt för honom. Kosta vad det kosta vill!


Själv har Mathilda bara ögon för skolans snyggaste och populäraste kille Matteo. Hennes hjärta bultar hårt så fort han är i närheten och hennes allra högsta önskan är att han ska se henne, vilket hittills inte gått särskilt bra.


En dag flyttar ondskan själv in på Hvitfeldtska gymnasiets vind. Hans namn är Rindho och han är där för att hålla ett vakande öga på Emil och Mathilda. Ingen av dem vet att han är där och att han registrerar allt de gör. Det är viktigt att allt går enligt planerna. Rindho anar dock inte att motståndsrörelsen också befinner sig på skolan för att hålla koll på de båda ungdomarna.


Allt ställs på sin spets när hemligheter sipprar ut och vampyrerna på allvar rustar för den slutgiltiga striden, där det mest troliga är att ondskan segrar.


Jag avslutar med ett citat från sidan 49 som beskriver en av bokens alla vampyrer på jakt efter mat. Alla vet vi ju vad vampyrer livnär sig på...

Mannen var relativt lång, helt klädd i svart med något som såg ut som en jacka hängande över axlarna. Nästan som en mantel. Det såg inte klokt ut. Han bar en snygg svart kostym och svarta byxor, håret var tillbakakammat från ansiktet som såg...såg...

Fredrik kisade och försökte skärpa blicken. Mannen såg väldigt märklig ut. Samtidigt som han helt klart var stilig, var huden så blek att den nästan var genomskinlig. I ljuset från den ensamma gatlampan, som kastade ett diffust sken över halva ansiktet på mannen, såg han ut som ...ja, som Fantomen på Operan, tänkte Fredrik. Ungefär så. Fantomen på Operan men utan mask.

Han skrattade till. "Haru varit på maskerad? sluddrade han och höjde ölburken. "Vill du ha?"

Ingen rörelse, inte ett ord.

Situationen var märklig. Det spöklika tornet som reste sig mot skyn och försvann rätt in i dimman, skriken från alla fåglar som trots att det var midnatt svepte runt, runt, runt i oändliga cirklar, mannen på stigen som inte sa ett ord. Bara stod där.

Men Fredrik var alldeles för full för att oroa sig.

"Äh, kom igen, för fan, ta dig en sup och slå dig ner, vet ja..."

 Han hann aldrig bli rädd. Det gick för fort.

Gestalten var över honom innan han ens hunnit fatta vad som hänt.

TILLÄGG: Jag kommer aldrig någonsin mer gå in i spökhuset på Liseberg...


140126 Maria Bohlin