Stad av aska

STAD AV ASKA

- andra delen i serien The Mortal Instruments
- Skriven av CASSANDRA CLARE (2008)

En an annorlunda värld, med vampyrer, varulvar, besvärjare, demoner, féer och skuggjägare som kolliderar med den vanliga världen så att det slår gnistor om det.

Om du inte redan har läst Stad av skuggor och Stad av aska så är det dags att börja nu! Dessa böcker är fyllda av spänning och action och jag rekommenderar dem för alla som gillar böcker i genren fantasy. Första boken finns dessutom på film och den är helt klart sevärd.

Clary Fray har huvudrollen och hon börjar vänja sig vid det annorlunda livet som skuggjägare. En skuggjägares huvudsakliga uppgift är att döda demoner från underjorden och just detta är Clary bra på, trots att hon helt nyligen fått reda på sina dolda talanger.

I första boken hamnade Clarys mamma på sjukhus, där hon behandlas för medvetslöshet, eller snarare hålls vid liv, för mer än så är det inte. Hon ligger där hon ligger och ingenting tycks kunna bota hennes miserabla tillstånd.

Clarys ökände pappa, Valentine, har bestämt sig för att ta makten från den styrande Klaven. Till sin hjälp sammankallar han mörkrets onda varelser och den tidigare så vanliga världen har blivit en högst osäker vistelse för Clary och hennes vänner. Ska Clary med hjälp av sina vänner klara sig levande ur den annalkande striden? Vem kan hon lita på?

Persongalleri:
Jace: Eller Jonathan som han också kallas, Clarys bror.  Jace är också skuggjägare och Clary älskar honom mer än något annat. De var på väg att inleda ett förhållande när de fick reda på att de var syskon. Frågan är om de verkligen är syskon? Jace har kontakt med sin far, Valentine, vilket får medlemmarna i Klaven att se rött. De misstänker att Jace samarbetar med sin far och skickar därför den kvinnliga iskalla Inkvisitorn för att fängsla Jace.
Simon: Clarys allra bästa vän, som är hopplöst förälskad i henne.
Alec och Isabelle Lightwood: Jace styvsyskon, också skuggjägare.
Luke: Clarys låtsaspappa och sambo med Clarys mamma samt ledare för varulvsflocken
Magnus Bane: överbesvärjare och troligtvis förälskad i Alec
MED FLERA...

Det centrala temat är väl den omöjliga kärleken mellan Clary och hennes bror Jace. Deras kärlek blir allt starkare och det är allt annat än syskonkärlek. Må mina förhoppningar om att sanningen avslöjas i tredje boken och att de inte överhuvudtaget har några släktband bli sanning. Jag avslutar med världens absolut bästa kysscitat. Det är taget från sidan 190-191 när våra vänner är på besök vid fehovet och drottningen tvingar Jace och Clary att kyssa varandra, för att släppa Clary fri.

"Det är bara en kyss", sa han, och trots att rösten var hård var hans händer oförklarligt mjuka. Hon lät honom vända henne och såg upp på honom. Hans ögon var mycket mörka, kanske för att det var så mörkt här nere, kanske på grund av något annat. Hon såg sin spegelbild i båda hans utvidgade pupiller, en liten bild av sig själv inne i hans ögon. "Du kan blunda och tänka på England om du vill."

"Jag har aldrig ens varit i England", sa hon, men sedan slöt hon ögonen. Hon kände den blöta tyngden av sina kläder, kalla och kliande mot huden, och grottans sliskigt söta, ännu kallare luft, och Jaces händer på hennes axlar, det enda som var varmt. Och sedan kysste han henne.

Hon kända hans läppar nudda hennes, lätt till en början, och hennes egna öppnade sig automatiskt under trycket. Nästan mot sin vilja kände hon hur hon blev mjuk och formbar, sträckte upp armarna runt hans hals som en solros vrider sig mot ljuset. Hans armar lade sig runt henne, hans händer knöts i hennes hår och kyssen slutade vara mjuk och belv istället het, på ett enda ögonblick, som nör ett stycke fnöske flammar upp. Clary hörde ett ljud dra fram genom hovet, en suck, en våg av ljud som virvlade runt dem, men det betydde ingenting, det förlorade sig i blodet som rusade genom hennes ådror, i kroppens svindlande känsla av tyngdlöshet.

Maria Bohlin 140121