Annika Banfield har nu publicerat andra delen i bokserien om Dimmornas folk och del två är precis lika spännande som den första boken SVART PASSION.
- Oemotståndlig
- Ångande het
- Blodig
- Beroendeframkallande
Mathilda och Matteo är trots sina helt skilda liv ett kärleksparpar i klass med "Romeo och Julia". Mathilda skiftar boende mellan sina skilda föräldrar samtidigt som hon studerar på en gymnasieskola i Göteborg. Matteo är en godhetens riddare, en livsfarlig blandning mellan ängel och vampyr, med uppdrag att utrota de onda anhängarna av Dimmornas folk. På den goda sidan finns också den unga, hos vampyrerna laglösa, men snälla vampyren Emil.
DÖDLIG PASSION (del två)
Mathilda är kvar hemma i Sverige och försöker koncentrera sig på sitt skolarbete, vilket inte alls fungerar. Hon saknar Matteo så mycket att hon känner sig mer död än levande när han inte är i hennes närhet. Hennes kompis Johanna gör allt för att pigga upp henne, men det visar sig att hennes försök att göra Mathilda glad snarare stjälper än hjälper.
Matteo och Emil befinner sig i Hastings (södra England för er som inte är så bevandrade i geografi) för att samla de goda sefyrerna och vampyrerna med uppdrag att en gång för alla utrota ondskan. De har siktet inställt på självaste Dracula. Matteos mäktige far Artagan är också på väg med sina styrkor till Hastings för att bistå sin son i den svåra kampen mot Dimmornas folk. Matteo och Emil är inkvarterade hos den gamla damen Mrs Inkpen (eller Fru Bläckpenna som Johanna kallar henne).
Mrs Inkpen har en viktig roll i boken och hon har glimten i ögat, ett lager av vapen som biter på vampyrer och ett mod som en fältgeneral. Här följer ett citat som handlar om när Mrs Inkpen är hos stadens präst för att skaffa vigvatten.
"Betty Inkpen, så trevligt att se dig. Kan jag hjälpa dig med nåt?" Hon la sitt huvud på sned. "Jo, det är så att jag skulle behöva lite heligt vatten. Sånt där vatten som kyrkoherden häller ner i den där skålen". Hon pekade på dopfunten.
Prästen höjde undrande på ögonbrynen, sedan smålog han. "Nu är det ju inte så att vi delar ut heligt vatten här". Han försökte hålla masken medan han tänkte att den gamla damen började bli tokigare än vanligt.
Mrs. Inkpen räckte fram tre tomma plastflaskor, som hon fiskat upp från sin väska. "Tre flaskor skulle jag vilja ha." Tystnad. Hon suckade otåligt. "Seså, det här är väl ingen stor sak. Visst skulle väl kyrkoherden kunna bistå mig med denna lilla tjänst - i Kristus namn, givetvis?"
"Men...vad ska du med heligt vatten till?!"
Mrs. Inkpen lutade sig framåt och viskade: "Jag ska döda vampyrer!"
Prästen rätade på sig. Stackars gamla tant. Nu hade hon blivit senil. "Jag tror inte att vi har några vampyrer här i Hastings", sa han lugnande. "Inte som jag sett i alla fall. Om det känns tryggare för dig kan vi läsa Fader Vår vid altaret, så kanske..."
"Men välsigna du det där vattnet, för helvete!" röt Mrs. Inkpen. "Hur svårt kan det vara? Läs en bön, veva med händerna, hur du nu gör. Fixa det!"
Tystnad. Han stirrade på henne. "Kära Mrs.Inkpen låt oss sätta oss ner här på bänken, så kan vi i lugn och ro samtala..."
"Leonard", viskade hon, kröp närmare och strök honom över armen. "Jag var vän med din saliga mamma, må hon vila i fred. Jag såg dig växa upp här i stan, jag följde dig innan du blev präst. Den där tjejen som blev med barn, vad hette hon nu igen? Rosemarie? Just det, så var det. Underbar tjej, men så ung! Och det där församlingshemmet som brann ner när - nån - fick för sig att elda gamla tidningar. Sedan var det ju Carol också, Carol som bodde i Ore. Hon var gift, minns jag. Men du var också gift, eller hur, Leonard? Prästvigd, till och med. Känner församlingen till det här?
Mrs. Inkpen log inställsamt mot kyrkoherden, la återigen sitt huvud på sned och plirade förväntansfullt mot honom. En kvart senare gick hon hem med tre flaskor välsignat vatten. (citat sidan 371-372)Rindho är en vampyr som försöker hitta sig själv. Han tillhör den onda sidan, men något okänt pockar på hans uppmärksamhet och gör honom obekväm i sin roll som fruktad blodsugare. Han börjar höra röster som uppmuntrar honom att återigen inta sitt ursprungliga namn - Sir Lancelot. Det visar sig att han har ett viktigt uppdrag i kampen mot det onda. Problemet är att han då måste vända sig mot sina vänner och sin senaste vampyrkvinna, den utomjordiskt vackra och sexiga Arona. De blandade känslorna håller på att göra honom galen.
I Hastings bor en ung vacker kvinna som träffade Matteo för första gången då hon var en liten flicka. Redan då blev hon djupt förälskad i honom och nu har hon bestämt sig för att de skall bli ett par. Hon skyr inga medel för att nå dit hon vill och med ett självförtroende utan dess like gör hon vad hon kan för att sabotera förhållandet mellan Matteo och hans svenska flickvän Mathilda.
Matteo tror att Mathilda är säkrast hemma i Sverige, men en elak vampyr som kallas Greven är ute efter hämnd. Han hatar Matteo och Mathilda sedan de förstörde hans planerade attack mot Sverige. Nu tänker han, genom att använda Mathildas bästa vän Johanna, kidnappa Mathilda för att sedan döda henne långsamt.
Allt ställs på sin spets när Mathilda bestämmer sig för att åka till Hastings för att vara nära Matteo, något som han har förbjudit henne att göra. Naturligtvis hamnar hon mitt i stormens öga. Det dröjer inte länge förrän det är kaos Hastings.
EN UNDERHÅLLANDE VAMPYRBOK MED EN MIX AV BLOD, HÄMND, KÄRLEK, SVEK OCH SEXSCENER som får Fifty Shades of Grey att blekna i jämförelse.
150112 Maria Bohlin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar