AV: Marta Söderberg"På en väg någonstans i landet kör en polisbil. Och i bilen sitter en flicka. Jacky heter hon. Hon är 14 år. Genom rutan ser hon landskapet susa förbi. Stora skogar blandat med sjöar. Näckrossjöar. Hon vet inte vart de för henne. Allt de har berättat är att det kommer att dröja innan hon får komma hem igen. Hon trodde aldrig att de skulle skicka iväg henne. Trodde bara att det var ett tomt hot. Nu vet hon att de menade allvar." (sidan 7)Jacky sitter inlåst på den slutna avdelningen Tallen tillsammans med ytterligare några unga tjejer som råkat illa ut. Hon har i vanlig ordning ställt till det för sig. Rymt hemifrån, druckit för mycket, hamnat på sjukhus och blivit magpumpad. Jacky mår egentligen väldigt dåligt och allt beror på att hennes mamma dog när Jacky var liten. Förlusten har gjort att Jacky har stängt in alla känslor inuti.
Den gamla Jacky var duktig och skötsam. Hon skötte skolan och spelade tennis. Hon var så skicklig på tennis att man förutspådde en framtida karriär som tennisproffs, men när hennes mamma dog i en bilolycka kastades alla framtidsplaner omkull.
Den nya Jacky stänger ute sin pappa och pappans nya sambo, struntar i att följa regler, gör sig själv illa och hon säger inte ett ord, varken åt socialtanterna eller åt någon psykolog. Det är ändå ingen som fattar. Jacky har mer eller mindre gett upp. Här är ett citat som visar hur en vanlig dag i länsrätten kan se ut om man är Jacky och just har blivit placerad på en sluten avdelning.
Hon försökte inte ens försvara sig den där dagen. Argumenterade inte emot, lovade inte att hon skulle sköta sig. Tyst satt hon bredvid sin advokat när nämndemännen i länsrätten beslutade om hennes LVU.
Håret var trassligt, kläderna i oordning. Hon hade kommit direkt från Maria Ungdom. På en madrass, med spypåse och ömmande armar hade hon vaknat. Akut alkoholförgiftning förklarade läkaren, när hon förvirrat gnidit sig över bröstet där ambulanspersonalen pickat och röda fingeravtryck nu lyste.
Med blicken fäst mot händerna hörde hon länsrätten dra igenom fallet med Jacky Zander. (sidan 38)SISTA CHANSEN är en verklighetstrogen bok och den är ganska lättläst, trots att det är 236 sidor. Språket är ungdomligt och eftersom författaren, Marta Söderberg, själv tagit del av ungdomsvården i Sverige, så vet hon hur det kan vara att sitta på en låst avdelning. SISTA CHANSEN är hennes debutbok och den gavs ut (2009).
131217 Maria Bohlin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar