ELD

ELD
AV: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren (2012)

Det här är andra delen i serien om "De utvalda", fem unga tjejer som är de enda som kan rädda världen undan Apokalypsen som obönhörligt närmar sig. Demonerna är på väg att ta över världen och de drar sig inte för att offra liv för att nå sitt mål.

Boken utspelas i den lilla staden Engelsfors, en plats där alla känner alla. En ny grupp har etablerat sig i staden och de kallar sig "Positiva Engelsfors". Deras mål är att sudda bort alla negativa tankar från folks medvetande. Anhängarna är övertygade om universums positiva kraft. Det man förväntar sig och det man tror ska hända det kommer att ske, så länge man är positiv. Det tar inte särskilt lång tid för Positiva Engelsfors(PE) att locka fler medlemmar. Snart är majoriteten av invånarna med i den sektliknande gruppen, som leds av Helena och Krister Malmgren. Deras son, Elias, dog i den första boken och nu vill de visa Engelsforsbona att man faktiskt kan gå vidare ur sorgen. Frågan är bara om de är så sorglösa som de ger sken av. Kanske är det så att de i själva verket är ute efter att hämnas?

Huvudkaraktärerna i boken:
Minoo: Bor med sina karriärslystna och ständigt grälande föräldrar, ända tills mamman meddelar att hon ska flytta till Stockholm och jobba. Pappan driver Engelsfors enda dagstidning och han har händerna fulla nu när PE har gjort sin storslagna entré. Han anar att allt inte är vad det ser ut att vara. Minoo är en av de fem utvalda och hon har liksom de andra en kraft. Hon särskiljer sig från sina vänner, eftersom hennes kraft är annorlunda än de andras. Ibland är Minoo rädd för sin kraft, eftersom hon tidigare upplevt att den kan vara farlig.

Vanessa: Hennes mamma är sambo med polisen Nicke. Vanessa har en lillebror och en schäfer. Allt hade varit bra om bara Nicke kunde ta sitt pick och pack och dra till världens ände eller nåt. Vanessa avskyr honom. Wille är Vanessas pojkvän. Han umgås med "fel" kompisar och de roar sig med att festa, dricka sprit och röka hasch. Trots detta älskar Vanessa Wille och tror på honom att han snart ska sluta med sina dåliga vanor.

Ida: Hon är rikemansbarn och hon vill inget hellre än att bli sedd och älskad av sina föräldrar och syskon för den hon är innerst inne, men de är så måna om sin yttre fasad att de kan gå över lik bara för att göra intryck på sina vänner. Ida gillar hästar och hon älskar hästen Troja. I bokens början är Ida ihop med Erik, mest för att han är son till hennes föräldrars goda vänner. Egentligen är hon kär i någon helt annan, men fram till nu har hon anpassat sig efter familjen och de ytliga vännernas förväntningar.

Anna-Karin: Innan hon upptäckte att hon tillhörde "De utvalda" var hon ensam, utstött och mobbad. I förra boken upptäckte hon sina krafter och när hon förstod att hon kunde använda de magiska krafterna för att hämnas på sina plågoandra kunde hon inte stå emot. I den här boken har det magiska Rådet kommit till Engelsfors för att ställa Anna-Karin till svars för olagligt magianvändande. Anna-Karin bor i en lägenhet med sin psykiskt instabila mamma. Tidigare bodde de på morfars gård, men han är på ett äldreboende nu och gården är såld. Anna-Karin saknar naturen och tillbringar mycket tid ute i skogen. På senaste tiden verkar dock skogen ha drabbats av något ont. Den är sakta men säkert på väg att dö i den olidliga sommarhettan, men döden verkar inte på något sätt naturlig.

Linnéa: En tjej som inte har haft det så lätt. Hon har inga närvarande föräldrar och bor för tillfället i en av Socialens lägenheter. Hon övervakas av en kvinna från socialen och det har väl fungerat så där. I Engelsfors glömmer man inte så lätt och i omgivningens ögon är hon precis lika illa ute som sin svårt alkoholiserade pappa, som plötsligt en dag dyker upp och hävdar att från och med nu ska han inte dricka en droppe. Han har blivit en ny människa och gått med i Positiva Engelsfors. Linnéa har Socialens ögon på sig och när de plötsligt anklagar henne för saker hon inte gjort, så förstår hon att någon är ute efter att skada henne.

"De utvalda" är väldigt olika varandra och har inte alltid så lätt för att komma överens, men eftersom de har insett att Engelsfors och resten av världen är beroende av deras hjälp så svetsas de samman. Här följer ett citat från kyrkogården. Det är mitt i natten och Anna-Karin, Vanessa, Ida, Linná och Minoo står i begrepp att gräva upp en grav:

Anna-Karin och Minoo kör ner sina spadar och börjar gräva. Ida sväljer hårt och påminner sig om varför hon är här, vad boken har lovat. Hon ställer sig intill Minoo och börjar gräva.

Det är jobbigare än hon väntat sig, och hennes och Minoos spadar kommer hela tiden i vägen för varandra. Men precis som när hon rider får den fysiska ansträngningen henne att gå in i ett slags trans. Hon blir som en grävrobot som höjer spaden, kör ner den, häver upp torra jordkockor och slänger dem åt sidan.

Ju längre ner de kommer, desto fuktigare och tyngre blir jorden. Daggmaskar och insekter försöker kräla undan, men de ha inte en chans mot Idas spade. Hon krossar dem så fort hon kommer åt, låtsas att de är fiender som hon förgör, en efter en. (...)

Till slut är det bara Ida och Vanessa som gräver. Det blir som en tävling. Det enda som hörs är ljudet av metall som skrapar mot jord och deras flämtande andetag.

Ida siktar in sig på en ovanligt fet daggmask och kör ner eggen för att klyva den. Spaden träffar en hård yta. Både hon och Vanessa stelnar till.

"Kistan", viskar Minoo. (Citat sidan 92)

Jag sträckläste ELD och rekommenderar verkligen ALLA att läsa den här trilogin, som börjar med CIRKELN. Själv har jag redan varit på biblioteket och lånat den tredje och sista delen NYCKELN.

LÄS! LÄS! LÄS!


140213 Maria Bohlin