Vi letar efter en lång man med grått hår och en skallig fläck i mitten, som ett stekt ägg. Han har vit skjorta på sig, tror jag, och blå hängslen, och ett par gamla kostymbyxor. Han är alltid klädd så. Vi letar efter en pojke med håret i ögonen och en röd T-shirt som det står BORN 2 SK8 på, trots att han håller sig borta från saker med hjul så gott han kan, på grund av lätta koordinationssvårigheter och en fobi för skrubbsår. Vi letar efter vår lillebror Jed och vår farfar Norman. De har kommit på avvägar nånstans i tunnlarna som förbinder Picadilly-linjen med Northern-linjen. De är inte bakom oss längre, eller framför oss, eller någonstans där vi kan se dem. Vi har tappat bort dem.
Och när mamma får reda på det är vi officiellt döda. (Citat från sdiorna 9-10)
Lucas och hans syster Mercy är på utflykt med lillebror Jed och farfar Norman för att deras mamma ska få några timmar ledigt. Annars är det mamma som passar dem och håller koll så att de inte hittar på tokigheter. Det är mer jobb än de kunnat föreställa sig att ta hand om en dement gammal man och en sjuåring och riktigt jobbigt blir det när de tappar bort varandra i det allmänna kaoset i Londons tunnelbanor.
Jenny Valentine är en författare med humor. Hon har ett härligt språk med många roliga repliker mellan bokens huvudpersoner. Här diskuterar jaget (Lucas) med sin syster Mercy om hur stor sannolikheten är att Jed och Norman tar sig hem på egen hand:
Jag säger: "Jed vet hur vi tog oss hit. Han får hem Norman."
"Han är sju, Lucas", säger hon till mig.
"Han tror fortfarande på tandfen."
"Nej, det gör han inte", säger jag. "Han låtsas bara för att göra mamma glad. Det har han berättat för mig." (Citat sidan 22)
Jag rekommenderar Tio stationer till alla. Det är en lättläst bok och den har inte så många sidor. Boken bjuder på lite skratt och författaren beskriver de olika karaktärerna med värme.
LÄS DEN!!!
141110 Maria Bohlin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar