AV: Liz Coley
Jag "plöjde" igenom bokens 304 sidor på ett par timmar. Det gick helt enkelt inte att sluta läsa!
Boken börjar med att en ensam flicka kommer gående på vägen. Hon har en plastkasse i handen. Hon vet vart hon är på väg och vem hon är, men inte hur hon har kommit dit. Flickan är Angie och hon har varit försvunnen i tre år, men det vet hon inte ännu. Hon är bara på väg hem, precis som så många gånger förut.
Hennes föräldrar får en chock när deras försvunna dotter plötsligt uppenbarar sig i hallen som om ingenting har hänt. Det är bara det att hon är tre år äldre, men det vet Angie inte. Hon tror att hon är tretton år. Hon förstår ingenting och vet inte att tre år har passerat sedan hon klev in genom familjens ytterdörr den senaste gången.
Kommissarie Brogan, som arbetat med försvinnandet tar hjälp av psykologen Lynn Grant för att försöka ta reda på vad som hänt och sakta med säkert nystas sanningen upp. Det är inte något trevligt och helst något man inte vill varken läsa eller höra talas om. Sanningen är hemskare än man kan föreställa sig.
Angie försvann under ett läger en natt när hon skulle upp och kissa i skogen. Hon kidnappades av en man och har hållits fången i en isolerad stuga i skogen som hans hustru. För att överleva galenskapen har Angie skapat flera personligheter som tar över hennes kropp när det blir för jobbigt. Här är några av dem: "Lilla hustrun", "Skvallerbyttan", "Flickscouten", "Slampan" och "Ängeln". Psykologen hjälper Angie att försonas med det förflutna och att hitta de olika personligheterna som gömmer sig i hennes huvud.
Att återvända till ett normalt liv är inte lätt. Föräldrarna vet inte hur de ska handskas med situationen och Angies före detta pojkvän Greg har blivit ihop med en av hennes bästa kompisar, Liv. Den som blir ett ankare att klamra sig fast vid är Kate, som också är en gammal kompis och som står med båda fötterna på jorden. Hon accepterar Angies olika personligheter och tycker nog att det är lite spännande, för hon lyssnar gärna på historier om vad de olika personligheterna har hittat på. Hon kommer med goda råd och bara att hon alltid ställer upp betyder mycket för Angie.
När pressen får nys om att den försvunna flickan har återvänt är kaoset ett faktum. Ännu värre blir det när Angie sakta men säkert får sanningen om vad som hänt henne presenterad för sig med hjälp av psykologen och de olika personligheterna. En sanning som är så fruktansvärd att man blir alldeles tårögd.
OM JAG HADE VARIT DU SÅ SKULLE JAG SE TILL ATT FÅ FATT I DEN HÄR BOKEN SÅ FORT SOM MÖJLIGT! DEN ÄR VEDERVÄRDIG, MEN SAMTIDIGT ALLDELES FANTASTISK. Mina tankar går till alla flickor som rövats bort av galningar och till deras anhöriga. Jag avslutar med ett citat från bokens början när Angie kommer gående längs vägen:
Jag "plöjde" igenom bokens 304 sidor på ett par timmar. Det gick helt enkelt inte att sluta läsa!
Boken börjar med att en ensam flicka kommer gående på vägen. Hon har en plastkasse i handen. Hon vet vart hon är på väg och vem hon är, men inte hur hon har kommit dit. Flickan är Angie och hon har varit försvunnen i tre år, men det vet hon inte ännu. Hon är bara på väg hem, precis som så många gånger förut.
Hennes föräldrar får en chock när deras försvunna dotter plötsligt uppenbarar sig i hallen som om ingenting har hänt. Det är bara det att hon är tre år äldre, men det vet Angie inte. Hon tror att hon är tretton år. Hon förstår ingenting och vet inte att tre år har passerat sedan hon klev in genom familjens ytterdörr den senaste gången.
Kommissarie Brogan, som arbetat med försvinnandet tar hjälp av psykologen Lynn Grant för att försöka ta reda på vad som hänt och sakta med säkert nystas sanningen upp. Det är inte något trevligt och helst något man inte vill varken läsa eller höra talas om. Sanningen är hemskare än man kan föreställa sig.
Angie försvann under ett läger en natt när hon skulle upp och kissa i skogen. Hon kidnappades av en man och har hållits fången i en isolerad stuga i skogen som hans hustru. För att överleva galenskapen har Angie skapat flera personligheter som tar över hennes kropp när det blir för jobbigt. Här är några av dem: "Lilla hustrun", "Skvallerbyttan", "Flickscouten", "Slampan" och "Ängeln". Psykologen hjälper Angie att försonas med det förflutna och att hitta de olika personligheterna som gömmer sig i hennes huvud.
Att återvända till ett normalt liv är inte lätt. Föräldrarna vet inte hur de ska handskas med situationen och Angies före detta pojkvän Greg har blivit ihop med en av hennes bästa kompisar, Liv. Den som blir ett ankare att klamra sig fast vid är Kate, som också är en gammal kompis och som står med båda fötterna på jorden. Hon accepterar Angies olika personligheter och tycker nog att det är lite spännande, för hon lyssnar gärna på historier om vad de olika personligheterna har hittat på. Hon kommer med goda råd och bara att hon alltid ställer upp betyder mycket för Angie.
När pressen får nys om att den försvunna flickan har återvänt är kaoset ett faktum. Ännu värre blir det när Angie sakta men säkert får sanningen om vad som hänt henne presenterad för sig med hjälp av psykologen och de olika personligheterna. En sanning som är så fruktansvärd att man blir alldeles tårögd.
OM JAG HADE VARIT DU SÅ SKULLE JAG SE TILL ATT FÅ FATT I DEN HÄR BOKEN SÅ FORT SOM MÖJLIGT! DEN ÄR VEDERVÄRDIG, MEN SAMTIDIGT ALLDELES FANTASTISK. Mina tankar går till alla flickor som rövats bort av galningar och till deras anhöriga. Jag avslutar med ett citat från bokens början när Angie kommer gående längs vägen:
Angie svepte med blicken över husen längs återvändsgatan. Hon kände igen allihop, tack och lov. Bilarna på uppfarterna såg bekanta ut, vilket lugnade henne tills hon fick se mrs Harris rulla in en barnvagn i garaget. Mrs Harris hade inga barn. Hon började springa och kände för första gången blåsorna på fötterna och värken i benen. Hem, hon måste hem. Naturligtvis. Hon hade gått vilse i skogen. Nu var hon hemma. Hon trevade efter nyckeln under den flätade bastmattan och låste upp den röda ytterdörren. "Mamma!" ropade hon. "Mamma, jag är hemma." Hon gick in. (citat från sidan 13)
140418
Maria Bohlin
Maria Bohlin
Så du läste den! (:
SvaraRaderaDen var rysligt spännande!
Radera