tisdag 8 april 2014

Tro på mig

   TRO PÅ MIG
En bok av Håkan Larsson (2002)
Daniel(eller Danne som han kallas) bor i en lägenhet i Göteborg tillsammans med sin nattarbetande mamma och sin storasyster. Själv har han hoppat av skolan. Det var helt enkelt inte något för honom. Ett jobb har han inte heller lyckats få, så han försörjer sig genom att sälja stulna saker åt andra. Daniel drömmer om "den stora grejen", vilket man tolkar som "det perfekta brottet".

Hans bästa kompis kallas Shaz, men hans riktiga namn är Mikael. Shaz brukar roa sig med att spraya på väggar och Shaz är hans street name/personal tag. Daniel och Shaz har varit kompisar sedan de var riktigt små, men efter hand förstår man att Daniel känner att han egentligen inte kan lita riktigt på Shaz.

En kväll när Daniel och Shaz är ute på ett disco träffar Daniel Henna, en rödhårig snygg tjej, som följer med honom ut i sommarkvällen och det slutar med att de har sex. Daniel vill att de ska ses igen, så han ger Henna sitt telefonnummer innan de skiljs åt. Nästa gång han hör något ifrån Henna är när två poliser knackar på ytterdörren, tar med honom till stationen och anklagar honom för våldtäkt på Henna. Hela världen rasar runt Daniel. Han skulle aldrig kunna skada en tjej. Och nu. Anklagad för våldtäkt!

Någon dag senare vill Shaz att han ska följa med till stranden. Shaz halvsyster Kajsa och hennes kompis Kira från Stockholm ska också hänga med. Daniel faller mer eller mindre pladask för Kira och han känner verkligen att de kan prata om precis allt. Kira är bara på besök och när hon avslöjar varför hon egentligen är där så vet inte Daniel hur han ska hantera det. Hon är där för att komma ifrån sin familj ett tag. Här följer ett citat från detta ögonblick:
"Jag har cancer", säjer hon.  
Snutarna kommer tillbaka längs kajen. Jag tittar på Kira. Hon är skitsnygg och tittar precis rakt framför sig. 
Cancer.  
Vad säger jag nu? Saker som 'Hur länge har du haft det?''Vad ger dom dig mot det?' Det fixar sig nog ska du se?' 
Hon tar min vänstra hand och säjer liksom väldigt bestämt men tyst:"Dom upptäckte det för två veckor sen. Det är...knutor som sprider sig bakom lungorna och längs ryggraden."Hon kramar min hand väldigt hårt. 
Jag fattar plötsligt att hon är skiträdd. 
Hon har varit skiträdd hela tiden. 
"Och hemma bara gråter dom." (sidan 36)
Med Kira kan Daniel tala om precis allt. När han berättar för Kira om våldtäktsanklagelserna, så stöttar hon honom. Hon vet ju hur snäll och omtänksam han är. Shaz, däremot reagerar lite likgiltigt och Daniel vet inte riktigt var han har Shaz. En dag ringer Shaz honom. Han har en video. Henna är med på den och plötsligt tar historien en helt annan vändning.

Daniel gillar att springa och han brukar springa på slingan. Han är bra på det också och en dag står en kille från idrottsklubben där och försöker värva Daniel som medlem, eftersom han ser att Daniel har goda möjligheter att gå långt inom löpning. Att springa blir också en ventil för Daniel, ett sätt att avreagera sig när allt blir för jobbigt.

Slutet på boken kommer lite plötsligt och den känns inte riktigt klar. Frågorna hopar sig i huvudet:
  • Blir Daniel förklarad oskyldig?
  • Är vänskapen förbi mellan Daniel och Shaz?
  • Vem är egentligen Henna och varför har hon gjort så här mot Daniel?
  • Hur går det för Kira och hennes sjukdom?
  • Kommer Daniel och Kira att fortsätta vara tillsammans?
  • Kommer Daniel att nappa på erbjudandet om att gå med i idrottsklubben?
Kanske är det författarens tanke att lämna slutet lite öppet så att läsaren själv får fundera ut hur det blir med allt.

Det här är den bra bok, som jag tror att många läsare skulle tycka om. Spännande och tänkvärd!
140408
Maria Bohlin


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar