EN BOK AV: Viveka Sjögren
Kalle, vars riktiga namn är Santos, har flyttat till den norrländska lilla orten Hassela med sin mamma och sina två yngre systrar till mammans nye pojkvän. De bodde tidigare i Stockholm. Kalle kallar sina systrar "blomflugorna" och man förstår att han tycker att de är lika irriterande som just blomflugor kan vara.
Boken börjar med att Kalle ser tillbaka på allt som har hänt sedan han kom till Hassela. Han sitter inlåst på en ungdomsanstalt, dömd för misshandel. Kalle, eller Santos som han egentligen heter har haft en strulig uppväxt. Flytten till Hassela gjorde inte saken bättre. Hans mammas numera före detta pojkvän, Anders, arbetar på en bilverkstad. Kalle och Anders har haft ganska god kontakt med varandra trots att Anders och Kalles mamma inte lever tillsammans längre. Kalles mamma finns där, men hon känns inte riktigt så närvarande som man skulle önska att en mamma var.
Kalle har träffat många kuratorer pch socialtanter genom åren. Han hatar alla väntrum han suttit i och ändå hamnar han där allt som oftast. Han kan helt enkelt inte låta bli att göra uppror mot allt och alla. Slutligen har han alltså hamnat på en ungdomsanstalt och det är där han nu sitter inlåst och funderar på varför allt blev som det blev.
Orsaken till att han blev dömd var att han misshandlade sin före detta allra bästa vän. Som läsare förstår man varför han slog Josef sönder och samman. Josef är mer än knäpp, men det ursäktar givetvis inte misshandeln. Man kan bara "förstå" varför det hände. Josef gjorde något riktigt vidrigt. När det gick upp för Kalle vad Josef faktiskt har gjort så rinner det helt enkelt över.
Början och slutet av boken utspelar sig på ungdomsanstalten och däremellan får man följa Kalles vardag genom diverse kuratorsbesök och ett och annat galet upptåg.
Jag var ansvarig för syrrorna. Klokt val, morsan. (Not.) På morgonen
ville de hålla på traditionerna och leka hårfrisering som vanligt.
"Jag kan vara frisör", sa jag.
Det tyckte de var underbart kul.
"Då är du bög", sa den ena.
"Varför det?" frågade jag.
"För att alla hårfrisörer som är killar är bögar. Visste du itne det?" sa den andra.
"Whatever", sa jag. Deras oligiska slutledningar var ju inget som jag någonsin brydde mig om. Däremot tyckte jag att det skulle bli riktigt kul att fixa till det där fjuniga håret de hade på sina huvuden.
"Vem vill börja?"
"Jag!" skrek båda och ställde till med värsta hela-havet- stormar -fighten om frisörstolen. Att vi egentligen skulle till skolan hade vi för tillfället glömt. Jag tror Ida vann. Eller Emma. Spelar roll. Samma fjun. Det fick fort att klippa av. Snitch snitch, nära hårbotten. Slingorna fastnade i mina strumpor. Lillasystern i frisörstolen hann nog aldrig fatta att jag klippte, men den andra lillasystern skrek som om jag hade stuckit saxen i henne. "Käften!" väste jag åt henne, men hon fortsatte skrika och sedan satte den andra igång också, i badrummet, dit hon hade rusat för att se sig i spegeln.
"Snyggt va?" ropade jag genom deras sirener, men fick inget svar. De låste in sig tillsammans i badrummet och vägrade komma ut. (Sidan 36-37)Naturligvis slutade ovanstående lilla incident också med ett kuratorsbesök.
Det är under ett av sina besök hos kuratorn som Kalle lär känna Heidi. Vad han inte vet då är att de har träffats vid ett annat tillfälle. Ett tillfälle som Kalle helst vill radera ut från sina tankar. Det är också den händelsen som är orsak till att Kalle misshandlar Josef. Vill du veta vad det var som hände så får du själv läsa boken.
Boken har bara 143 sidor! Det klarar du! (Den är dessutom väldigt bra.)
140409
Maria Bohlin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar