AV: JENNY VALENTINE
"Ni vet när folk säger att de önskade att de kunde sjunka genom jorden och försvinna? Det är ju ganska lätt gjort, om man verkligen vill. Jag kom ut från Camden Towns station tjugonio minuter över fyra och försvann spårlöst. Ingen visste vem jag var. Jag kunde inte sluta le. (sidan 12)
Sam rymmer hemifrån och lyckas gå under jorden utan att bli hittad. Det enda han inte lyckas rymma ifrån är minnena av det han gjort. De hemska minnena plågar honom och han drivs av ett mycket dåligt samvete. Han vill bara vara ensam. Helst skulle han vilja gå upp i rök. Han är övertygad om att ingen saknar honom. Läsaren får inte veta vad Sam flyr ifrån förrän i slutet av boken, men man förstår att han har gjort något hemskt och att han aldrig kommer att kunna förlåta sig själv.
Georgiana Street 33 blir Sams nya hem. Han lyckas hyra ett rum i ett hyreshus där de boende är lika brokiga och udda som byggnaden. I huset bor den karltokiga Cherry med sin lilla dotter Bohemia. Bohemia är bara tio år, men det är hon som tar hand om sin nedgångna och missbrukande mamma istället för tvärtom. I huset bor också den gamla damen Isabel och hennes lika gamla hund, Dörrmattan. Isabel är spindeln i nätet och hon fungerar som en förälder för alla inneboende i huset. I källaren bor ägaren, Steve. Han har en skada i sitt ansikte som gör att han liknar en ödla. Mick bor allra längst upp i huset och han har skägg och så har han en pistol tatuerad på benet. Det enda de alla har gemensamt är att de bor i samma hus, annars är de olika som natt och dag.
Sam är omyndig, men företagsam och lyckas inte bara hyra ett rum att bo i; han lyckas också med konststycket att hitta ett jobb i en liten butik i närheten av huset, utan att någon ifrågasätter hur gammal han egentligen är. Han vill bara sköta sig själv och försöker vara så osynlig som möjligt.
Det är dock omöjligt att förbli osynlig i ett hus som huset på Georgiana Street. Isabel ser till att Sam lär känna de andra boende, trots att han inte alls är intresserad av att lära känna någon. Isabel övertalar honom att passa Bohemia ibland när hennes mamma försvinner iväg med någon främmande karl eller ligger och sover ruset av sig. Bohemia lider av mundiarré, enligt Isabel, och om det är någon som har nyckeln till Sams hemliga förflutna så är det kanske Bohemia med sina många oskyldiga frågor.
Myrstacken är skriven ur två olika perspektiv; Sams och Bohemias. Bohemia upplevs som mycket äldre än hon är, vilket antagligen beror på att hon måste ta hand om sig själv, när hennes mamma har annat för sig än att vara mamma. Bohemias mamma vill inte ens bli kallad "mamma", för då känner hon sig gammal. Här följer ett citat ur Bohemias perspektiv från sidan 76:
Mamma låg under täcket med kläderna på och skorna, som fortfarande satt på fötterna stack ut i änden av soffan. Det var mina favoriter, mörkblå med små hål, och de såg väldigt fina ut där de låg.
Jag tog ungefär två pund ur hennes portmonnä och så gick jag till affären för att köpa mjölk och nåt att äta. Mamma blir sur om det inte finns nån mjälk till hennes te på morgonen. När jag kom tillbaka höll Isabel på att sopa. Hon hade förkläde på sig och flipflopsandaler och hennes fötter såg väldigt blå och gamla ut."
Boken är mycket välskriven och titeln har flera kopplingar till handlingen. Huset som de alla delar är som en myrstack där alla kämpar med sitt. Bohemia har bestämt sig för att Sam är en god människa och hon fortsätter att ställa en massa frågor till honom. En dag när de är ute och promenerar och ser myror som springer runt på marken berättar Sam om sin kompis Max som är myrexpert.
Författaren Jenny Valentine har tidigare gett ut böckerna Hitta Violet Park och Trasig soppa. Hon är duktig på att berätta historier och man kan aldrig föreställa sig slutet på boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar