Den vita frun

Den vita frun - en bok för alla som gillar Jane Austen. Här möter läsaren allt från frasande sidenklänningar, tandlösa drängar, osaliga andar, vänskap, kärlek och ond bråd död. Dessutom är det spännande att läsa om en plats som finns på riktigt och som man kan besöka. Idag finns ett museum och ett café på Borgeby slott och har man tur kan man få en slottsvisning.

Den här romanen utspelas på Borgeby slott i Skåne i slutet av 1700-talet. Huvudpersonen är kammarjungfrun Maria som åker med sin matmor fru Bielke och hennes dotter Juliana från      Stockholm ner till Borgeby slott. Året är 1784 och Julianas mor vill att Juliana ska gifta sig rikt, så att hon kan få ett gott liv. Juliana har redan en fästman i Stockholm, men eftersom han inte har någon förmögenhet så vill hennes mor inte veta av honom.

Redan vid ankomsten till Borgeby anar Maria att allt inte står rätt till på slottet. Det ligger en dysterhet över hela omgivningen. Familjen som bor på slottet döljer något och Maria känner sig ofta iakttagen, trots att det inte är någon i närheten. Det händer oförklarliga saker och Maria blir allt mer säker på att slottet är hemsökt.

Slottets ägare uppför sig också väldigt skumt. Familjen består av fem personer: den stränga ryttmästarinnan och hennes båda söner, officeren Elias och forskaren Hugo samt ryttmästarinnans nye make, William Rosenhielm och dennes son Alexander Rosenhielm, som också är officer.

I slottsträdgården står ett ensamt torn, där råttor från hela Borgeby enligt ryttmästarinnan är de enda hyresgästerna. Ingången till tornet är låst med kättingar. Här följer ett citat:

Med armarna hårt virade om sig kisade hon mot det höga tornet och såg till sin förvåning att det lyste i rummet längst upp. Maria tog några steg närmare och kände förtretligt nog hur fållen blev tung och fuktig av snön. För ett ögonblick vände hon ner blicken och drog upp kjolen och när hon åter tittade upp var ljuset i tornrummet släckt.

Med ens fick Maria en känsla av att någon betraktade henne uppifrån det runda tornfönstret och en molande oro började gnaga inom henne. Ryttmästarinnan hade inte nämnt att tornet var bebott och varför skulle någon sitta i ett ensamt rum så sent om aftonen.

Tanken på att en person kanske befann sig däruppe, omgiven av råttor, gav henne kalla kårar och hon skyndade bort till trappan för att kunna äntra slottet och ansluta sig till de andra. (sidan 26)

Maria får känslor för Alexander Rosenhielm, trots att hon vet att det aldrig kan bli något mellan dem. Han är herreman och hon en simpel kammarjungfru. En sådan förbindelse är helt oacceptabel och ändå slår hennes hjärta hårt i bröstet så fort Alexander är i närheten.

Det visar sig att en ung kvinna dränkte både sig själv och sitt barn i ån bakom slottet tjugo år tidigare. Kvinnans gravsten ligger på slottsområdet, eftersom en självmördare inte fick begravas i vigd jord. Mystiken tätnar och Maria är övertygad om att det är den unga kvinnan som spökar på slottet.

Borgeby slott
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/4/4e/Borgeby02.JPG/300px-Borgeby02.JPG

Maria Bohlin 130614