onsdag 5 juni 2013

AFFEKTION

AFFEKTION
 av Martin Jern (2011)

affektion (latin affe´ctio 'inverkan', 'tillstånd', 'beskaffenhet'), tillgivenhet, positiv känslomässig bindning; även medicinsk beteckning för sjuklig förändring eller störning i ett organs funktion. (www.ne.se/lang/affektion)

 CITAT FRÅN SIDAN 40:

”När jag var tolv år gammal dog en flicka på ett kalas. Eller eventuellt var det ett party. Det var precis i gränslandet så jag minns inte vad vi kallade det. Något kalas blev det i alla fall inte. Och party tror jag få skulle våga kalla det i efterhand.”

 Affektion är en svart, galen, annorlunda, knäpp och helt störd roman. På sätt och vis ångrar jag att jag läste den. Fruktansvärd är bara förnamnet! Läsaren berörs ganska direkt av huvudpersonens märkliga och destruktiva sätt. Hon heter Kate och hennes minst lika knäppa och konstiga bästa kompis är en tjej som heter Ali. När boken börjar är de sexton år. De är precis lika galna båda två. Jag skulle vilja säga att det måste vara något fel på dem. Eller så har min verklighet fått en hård smäll och kommit i gungning, för tänk om det finns en massa sådana här personer ute i samhället. Ja…fast det finns det ju. Det är det som är så skrämmande.

 Boken utspelas till stor del i Skåne, mycket i Helsingborg, men även på andra platser runt om i Sverige. Det som kan vara lite knepigt för en ovan läsare är att författaren hoppar fram och tillbaka i tiden. Det är dock inte särskilt svårt att hänga med.

 När Kate och Ali var tolv år blev de bjudna på en fest hos en klasskamrat. En flicka försvann spårlöst från kalaset och trots att alla letade efter henne, både utomhus och inomhus, så var det ingen som såg röken av henne. Inte förrän hon långt senare hittades stendöd i frysboxen hemma hos flickan som hade ordnat kalaset. Jag tror inte ens det går att föreställa sig hur det skulle kännas att upptäcka liket av en kompis gömd bland isglassarna i frysboxen nere i källaren.

 Det var väl på det där kalaset det spårade ur för både Kate och Ali. När boken börjar är allt redan för sent. Kates liv är nattsvart, mörkt, skadat och sjukt. Hon tycks njuta av att plåga sig själv, genom sitt destruktiva beteende. Hon dricker sprit och har sex med killar hon inte känner och det är inget som hon egentligen verkar tycka om. Ingen av dem är särskilt trevlig heller. Det är som om Kate inte kan unna sig att njuta av saker.

 CITAT FRÅN SIDAN 78:

”Amen sluta, du har spytt...” Jag bröt mig loss från kyssen. Henke Bergs oförstående blick och ett:

”Va?”

”Du har spytt, det är äckligt.”

Han backade något steg. Suckade.

”Fan vad jobbig du är.”

”Men har du inget tuggummi?”

Han rotade i fickorna, plockade upp ett cigarettpaket.

”Jag röker en cigg.”

 Henke Berg är en av Kates killar. Han är inte direkt fräsch. Inge snäll heller. Det är inte mycket som är tilltalande med Henke Berg. När boken börjar sitter han inspärrad på något ungdomshem för unga brottslingar. Han har misshandlat någon.

Joel är en annan av Kates killar. Han är dj och åker runt på olika klubbar och spelar. Han och Kate träffas och har sex, fast egentligen älskar han sin flickvän som bor i Göteborg. Det säger han också till Kate, men eftersom hon inte bryr sig om något så hänger hon ihop med Joel i alla fall.

 Andreas är en smal kille från Stockholm, som Kate är med på ett hotellrum när hon är ur balans på grund av Joel. Hon hänger med Andreas till Stockholm och bor med honom hemma hos hans föräldrar. Jättekonstigt! Man kan väl inte bara flytta in hos någon utan att bestämma att man ska göra det. Kate bara blir kvar där, även när Andreas sticker till Norrland på turné med sitt band. Egentligen vill Andreas inte ha med Kate att göra, men hon har tagit nakenbilder på honom och utövar utpressning och Andreas vågar inte göra annat än det Kate säger åt honom att göra.

 Kate är bara sexton år, men om man inte visste det skulle man kunna tro att hon var mycket äldre. Hon ser till att hamna i plågsamma situationer, men gillar det. Hon har ingen förmåga att känna empati för andra. Hon gör det som faller henne in.

 Ali är Kates vän hela boken igenom. Till en början trodde jag att det var Ali som var den som påverkade Kate till att göra alla otäcka saker, men när jag nu har läst ut boken så tror jag att Kate och Ali helt enkelt var dåliga för varandra.
Maria Bohlin 130605

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar