AV: Christina Herrström (1998)
GLAPPET har gått som tv-serie innan den kom ut som bok!
-Vuxen är man när man är över tjugo, så han är väl tjugotvåtjugotre, det är lagom. Men Josefin ser besvärad ut.
- Är han tjugofem? frågar Ella. Josefin svarar inte. Vad är det egentligen hon har träffat på?! Ella stannar gungan och fixerar henne allvarligt med blicken.
- Är han det? Josefin tiger.
- Är han tjugoåtta? Trettio?
- Njäeee, svarar Josefin undvikande och slår ner blicken.
- Är det en gubbe? CITAT SIDAN 31.Ovanstående citat visar när Ella för första gången får veta att killen som Josefin träffar är en ,medelålders man. Ella känner sig spyfärdig när hon tänker på Josefin tillsammans med en gubbe, men samtidigt blir hon lite nyfiken. Ella dras in i något hon inte är riktigt redo för.
Handlingen är hemsk, eftersom flera personer i boken utnyttjas. Det är sorgligt att det sker och otäckt, eftersom detta inte på något sätt är en fantasihistoria.
Boken kan vara lite svår att läsa ibland, eftersom Ella ibland är en känd person i sina tankar.
Ella är betydligt starkare än sin kompis Josefin och de hanterar situationen de befinner sig i på olika sätt. Ella går stärkt vidare, medan Josefin dras in i ett stort mörkt tomrum, som slutar med att hon skönhetsopererar sig. Josefin är lite äldre än Ella och har nyss fyllt arton år och eftersom hon är myndig kan ingen hindra henne från att göra om sig.
Ella kan knappt andas. Luften luktar blod och parfym. Det gör Ella spyfärdig. Hon ser Josefin i ögonvrån, men hon kan inte förmå sig att sänka blicken och titta på henne.(...) Hennes överkropp är lindad i ett stort paket. Två konstgjorda bröst sticker upp som berg ur paketet. Hon ligger tillintetgjord, svullen och blodig som om hon varit med om en olycka...Man kan säga att GLAPPET är en bok med ett mörkt innehåll. INGEN ung flicka i tonåren ska behöva fundera på att skönhetsoperera sig. Det är riktigt sorgligt. Josefin i boken är en trasig ung tjej och det hon har varit med om har helt klart satt sina spår.
Jag rekommenderar boken!
Maria Bohlin 130620
Jag kom att tänka på ett avsnitt av Scrubs, där en 16-årig flicka kommer till sjukhuset och kräver att få genomgå samma plastikoperation (bröstförstoring). I början vill ingen låta henne få göra det, eftersom hon inte är myndig än. Men i slutet av avsnittet är sensomoralen -som alltid tydligt uttalas och prackas på tittarna i Scrubs- att de har lärt sig att de måste visa barmhärtighet genom att göra undantag och tillåta VISSA omyndiga tonårstjejer att genomgå just den plastikoperationen (bröstförstoring). Detta eftersom det är EXTREMT synd om tonårstjejer som har EXTREMT ovanligt små bröst, eftersom de kan bli sedda som 11-åringar under större delen av sina tonår och få det OERHÖRT svårt socialt och -framförallt- sexuellt! Den aktuella 16-åriga tjejen är inte mobbad i skolan eller så, men blir till viss del utfryst av jämnåriga, eftersom många av dem helt enkelt tror att hon är mycket yngre än vad hon är. (Hon har ett ganska barnsligt runt ansikte, till väldigt små bröst för sin ålder.) Till slut tillåts hon genomgå den där efterlängtade, allvarliga plastikoperationen, trots att kirurgerna är medvetna om att den ÄR ett allvarligt ingrepp och trots att hon är omyndig! Historien förtäljer inte om hon sedan ångrade sig när hon blev lite äldre. Tonårstjejen med extremt ovanligt små bröst i Scrubs var en väldigt endimensionell karaktär, som mest bara verkade vara där för att dra snyfthistorier och för att man som tittare skulle tycka synd om henne. Och låta henne få den där bröstförstoringen som hon (gråtande) tjatat sig till från sina föräldrar, läkare och, till slut, kirurger.
SvaraRaderaDet här Scrubs avsnittet är bara ett exempel av TUSENTALS i media där jag sett att vi kvinnor och tonårstjejer som har extremt ovanligt små bröst använts som slagträ i debatten om bröstförstoringar. För att "det är synd om oss" är bröstförstoringar en lösning på sociala/sexuella problem och psykisk ohälsa?! Jag måste säga att jag, som närmare 30-årig kvinna som ÄLSKAR att ha just extremt ovanligt små bröst och själv valt att fortsätta ha det ända sedan jag var 15 år -och inte ångrat det någon enda gång!- verkligen AVSKYR och är INNERLIGT less på det här... Denna ensidiga och EXTREMT NEGATIVA porträttering av unga kvinnor och tonårstjejer med min kroppsform vart jag än tittat och lyssnat runtomkring mig! VERKLIGEN, SÅ FORT någon ung kvinna eller tonårstjej med vår kroppsform porträtteras i media så ska de HATA eller åtminstone vara MYCKET MISSNÖJDA med sina extremt ovanligt små bröst... För att vi kan inte bli sedda som sexiga kvinnor med så små bröst, eller något i den stilen! VARFÖR KAN VI INTE FÅ TILLÅTAS VISAS VARA NÖJDA OCH GLADA ÖVER VÅRA BRÖST?! Det är tydligen INTE okey att älska och att faktiskt föredra och VÄLJA att ha extremt ovanligt SMÅ bröst på sin kvinnliga kropp??! Enligt 99 % av alla budskap om min aa-bröststorlek som har nått mig är det INTE okey att vara som jag är och älska vad jag älskar. Men när det är kvinnor och tonårstejer med extremt ovanligt STORA bröst istället.. ja DÅ låter det plötsligt annorlunda! Fastän de inte heller smälter in i mängden eller är normala kvinnor, direkt! Då porträtteras det som att de älskar och är STOLTA över, eller åtminstone är EXTREMT nöjda med sina EXTREMT STORA bröst.. För de kvinnor och tonårstjejer som har SÅDANA bröst är det till och med helt okey att vara nöjd med HELA sin kropp, som kvinna och hävda "RIKTIGA, REJÄLA KVINNLIGA FORMER", oavsett om de är lite väl överviktiga eller lite väl underviktiga i övrigt... Om det inte vore för att jag fattar att det är extremt bökigt och tungt att bära omkring på extremt stora bröst så skulle jag säga att kvinnor och tjejer med sådana bröst är REJÄLT bortskämda... Därför att de TILLÅTS vara och visas som STOLTA över sina kroppar. Men nu har jag ju själv hört från sådana "RIKTIGA KVINNOR" att de får ryggproblem i relativt ung ålder och att vissa till och med gör bröstförminskningar för att avlasta ryggen.. (Inte bara för att ta ut silikoninlägg som blivit gamla och riskerar att börja läcka ut i blodet.)